Mångtusenårig historia
När människan började försöka styra hästar (troligtvis för cirka 6 000 till 7 000 år sedan) testades sådant som bettlösa »grimmor«, nosring eller rep runt tunga och underkäke. De första betten var gjorda av trä, flätat gräs, läder, ben eller horn och någon gång på 1300- till 1200-talet före Kristus började man med en form av grova, raka bett i brons.

Relativt snart, i takt med att människan blev bättre på att bearbeta metaller, kom även ledade metallbett och så småningom uppfanns stångbetten med skänklar. Dessa gav tryck också på nacken och gjorde därmed att hästen blev lättare att kontrollera i strid.
Under en period gick utvecklingen mot tämligen rysliga bett för att frambringa kraftiga reaktioner, med vassa piggar i och utanför munnen. Men i takt med att man fick en annan syn både på djuren och på ridkonsten kom betten successivt att bli mildare igen.

Viktigt med tillpassning
När en hä