Studier har visat att de senaste 30–40 åren har det blivit allt vanligare att hästar går med nosen strax bakom lodplanet, i stället för strax framför vilket är det, enligt skolboken, eftersträvansvärda. Men hur stor skillnad gör det då egentligen? Mätbar skillnad på flera faktorer, visar forskningen.

Forskningskollen tar varannan vecka upp nya rön och fakta från studier runt om i världen. Den här gången är ämnet ovanligt mörkt, för samtidigt som hästarna gör oss lyckliga och vi älskar dem så är det just det en förövare kan vända till sin fördel. Statistiken visar att våld i hemmet har en sorglig koppling till våra djur.

Vi tränar hästen och serverar den en välbalanserad foderstat, och förhoppningsvis bygger den muskler. Men det kan vara svårt att bedöma om muskelmassan verkligen ökar, eller för den delen hur mycket den minskar vid vila eller sjukdom. Man kan bli hemmablind när man ser sin häst varje dag, eller så är musklerna väl gömda under lite för mycket hull. Forskare har försökt ta fram ett system för att underlätta bedömning av muskelmassa hos hästen.

Svenska ryttare ligger i framkant när det kommer till att rida höga klasser med hästarna barfota, och svenska forskare ligger nästan lika långt fram när det kommer till att studera den oskodda hovens egenskaper. Senaste månaden har det kommit nya intressanta resultat kring hovens kemiska sammansättning.

Forskning runt om i Europa ger ett ganska samstämmigt resultat när det gäller prognosen för buköppning på grund av kolik. Det är en riskfylld operation, omkring en tredjedel av hästarna kommer aldrig hem igen, men man lär sig hela tiden mer om riskfaktorer och vad som ger ökad hans till en lyckosam rehabilitering. 

Kommer ni ihåg det stora utbrottet av EHV-1 under vårtävlingarna i Spanien 2021? Tävlingsplatsen fick stängas, hästar hade svåra neurologiska symtom och vissa fick till och med avlivas. Nu kan forskarna visa vilka hästar som löpte störst risk att drabbas, och vad som skulle kunna ha gjorts för att minska eller helt förebygga utbrottet.

Bedömningssporter är svårt. Finns ens den objektiva bedömningen, annat än i teorin? En forskare från Nederländerna har analyserat domarpoängen i dressyr på elitnivå för att se om dagens system gör att internationella domare omedvetet favoriserar ekipage. Och frågan är om domarens uppgift ens är möjlig att utföra. 

Numera är det vanligt att försöka öka hästens ättid på fler sätt än genom att dela upp fodergivan i många små mål, vilket kanske var det vanliga förr. Några trivs med fri tillgång på grovfoder medan andra använder olika typer av utfordringsrutiner eller utrustning för att den vanliga fodergivan ska ta längre tid att äta upp. I tre nya studier har forskare jämfört några strategier för att förlänga hästarnas ättid.  

Kunde vi lösa gåtan med ledinflammationer så skulle en stor börda lätta från de kollektiva hästägaraxlarna. Ledinflammation, eller osteoartrit som det även heter, orsakar stora kostnader, mycket lidande och utslagning av ett stort antal hästar varje år. På senare tid har flera forskarlag försökt hitta ett enkelt sätt att tidigt upptäcka inflammationen, och det verkar som att de nu har lyckats.  

Vi kanske inte tänker på det, men det krävs en viss typ av intelligens för att ett djur ska förstå vad vi menar när vi pekar eller tittar åt ett visst håll. Ett forskarlag från Finland och Frankrike har tittat närmare på vad som påverkar om hästen förstår människans gester. Resultaten visar bland annat skillnaden om hästen går själv eller i flock.

Hästar som går på sand eller grus och pillar i sig smått från marken riskerar att drabbas av sandkolik. Där rekommenderas ofta loppfrö, men hur och när fungerar det egentligen? 

Hästens rörelseapparat är fantastisk. Ett exempel är den ytliga böjsenan som genom att lagra energi medverkar till att göra rörelserna mer effektiva. Men samtidigt bildas värme som, om den blir för hög, riskerar att förstöra senvävnaden.

Övervikt hos hästar har blivit ett vanligare problem, och vi har tvingats ta reda på mer om störningar i hästens ämnesomsättning, till exempel insulinregleringen. En rad hälsoproblem är kopplade till den här typen av åkommor hos hästarna, och avelsston är såklart inte undantagna från att påverkas. Forskare vid universitet i Helsingfors har i en ny studie sammanställt kunskapsläget när det gäller hur fetma, insulinresistens och hyperinsulinemi påverkar fertilitet hos ston, och även huruvida det finns effekter på fölets hälsa.

I många år har rutinerna för att hålla hästens inälvspararasiter i schack innefattat mycket mer än ett rutinmässigt avmaskningsprogram. Nu är det vanligt att mocka hagar, ta träckprov och rotera beten. Men avmaskningsmedlen behövs ändå fortfarande, och det är med oro forskare har sett allt mer resistens byggas upp på senare år. Nu verkar turen (eller oturen) ha kommit till bandmasken.

Läsaren Sophie Fredriksson hörde av sig med en fråga om forskning kring allergiska utslag, då hennes häst har besvär och de har provat det mesta.  
– Han är utredd och är allergisk mot timotej. Men trots att jag har bytt hö och han har fått immunterapi ett år så fortsätter eksemen att komma, berättar Sophie uppgivet om sin fina SWB-valack Loveletter for U.  
Längre fram i februari ska de till Uppsala, och hon hoppas få ännu mer hjälp där med att lista ut hur han kan bli bättre från sina eksem.  

Nog för att ridning kan vara en farlig sport, men är du kvinna får du kanske dessutom förmaningar som handlar om vad den gör med ditt underliv. Frågan är om det finns anledning att vara orolig? Forskning på ryttares bäckenbotten ger lugnande besked. 

Den som är van att följa svensk hästforskning kanske inte håller koll på uppdateringar från Högskolan i Halmstad i första läget. Men sedan ett antal år håller Henrika Jormfeldt, professor i omvårdnad, tillsammans med några kollegor på att bygga upp en forskargrupp med hästen som gemensam nämnare. Det var ingen uttalad satsning från högskolan, men när man tänker efter en ganska självklar utveckling inom högskolans profil Hälsa och livsstil för en psykiatrisjuksköterska med hästintresse sedan barnsben.  

Om hingstfölet är tillräckligt fint kan han se fram emot ett liv i ensamhet. Nej, det gäller inte alla hingstar, men hos många av våra sporthästar innebär hingstliv att du i vuxen ålder aldrig får umgås med artfränder. Men är vår rädsla för att ha hingstar ihop egentligen befogad? Hur gör vildlevande hästar för att få det att funka, och hur reagerar hingstar när de hålls i grupp? Forskarna utmanar gamla ”sanningar” om att hålla hingstar för sig själva, i hingsthagar.

Trots att man egentligen inte visste, har det länge hetat att hästar har tjock hud och att de inte är så känsliga för smärta. Även inom vetenskapen grupperades hästar tidigare tillsammans med pachyderms, tjockhudingar, som elefanter, flodhästar och grisar, efter de grekiska orden ”pachys”=tjock och ”derma”=hud. Ett rapp med spöet gör mycket ondare på oss än på dem, har det hetat.  Men det har inte stöd i forskningen.  

Stallet borde ju, tycker man, få vara en frizon från allehanda förutbestämda meningar och omedvetna antaganden som baseras på vilket kön vi har. Hästarna följer förmodligen inte med i genusdebatten, men ändå visar forskning att de faktiskt kan påverkas av vilket kön människorna runt dem har. Eller åtminstone av hur människorna beter sig på gruppnivå, baserat på vilket kön de tillhör.