– Tycker du om bullar? Jag har bakat dom själv. Det är lite min grej, säger Wilma och dukar fram. Vi har tagit plats i fikarummet där långsidan kantas av fönster som vetter ut mot det ljusa ridhuset. Den välplanerade anläggningen i Nederländerna är hemma för Wilma sedan två år tillbaka. Här har hon tagit sig till A-truppen i landslaget och blivit en ryttare att räkna med. Nu vill hon bara uppåt och framåt.
– För mig är det väldigt viktigt att få tävla, säger hon när hon slår sig ner vid bordet.
– Jag har aldrig riktigt känt att jag måste vinna till varje pris, tävlingar för mig har alltid handlat mer om en känsla av att jag och hästen blir bättre ... men jag blir inte ledsen om jag vinner, säger hon och skrattar.
Under många år, i bö