»Under min uppväxt i stallet var tryggheten självklar. Vi hade kul, lärde oss massor och umgicks med vänner. Först när jag blev äldre förstod jag att inte alla växer upp med samma trygghet. Att stallet - precis som hemmet, skolan eller andra platser i samhället - också kan bli en otrygg plats.
Jag tänker på alla som genom åren måste känt sig ensamma och utelämnade i stallmiljön, då andra saknat förståelse för deras otrygghet. Jag tänker också på de som måste anat när något var fel, men inte vågat fråga. För när ingen pratar om det som är tungt blir det också svårare att se och agera.
Tack och lov har samhället förändrats, precis som våra förväntningar på varandra. Inom ridsporten började vi utbilda varandra och prata om trygghet. Med åren blev vi också granskade, flera gånger förfärade, och började änt