Ingalill Jansson, tidigare förste intendent på Hallwylska museet, har skrivit en bok om stallet.
– Under den tid som boken handlar om, det vill säga tiden runt sekelskiftet 1900, fanns hästen fortfarande som en helt naturlig del i samhället. Både i städerna och på landsbygden, säger hon.
I boken berättas det om familjen von Hallwyls hästar och stall och om hur det var att arbeta som privatanställd kusk vid denna tid. Hallwyl var en förmögen familj och i anslutning till deras bostadshus, som i dag är museum, fanns ett stall för fyra hästar.
– Hästarna var stora vagnshästar; hannoveranare, holsteiner eller svenska halvblod. De sköttes och kördes av den heltidsanställda kusken. Stallet byggdes samtidigt som resten av huset och stod färdigt 1896. Det hade elektrisk belysning, indraget varm- och kallvatten, och tre spiltor och en box. Till stallet hörde också en selkammare, en vagnbod och en höskulle. 

Hästarna fanns kvar till 1908 då familjen köpte en automobil. Kusken blev därmed tvungen att »sadla om