Efter andra världskriget avhästades armén successivt, i takt med att man gick över till motordrivna fordon. Försvaret ville dock ha kvar ett relativt stort antal utbildade hästar utan att behöva stalla upp och sköta dem, i händelse av att det blev krig och oljan tog slut.
Lösningen blev, efter en statlig utredning, ackordhästsystemet – ett slags fodervärdsavtal där staten lånade ut hästar till bland annat ridskolor. Om Sverige hamnade i konflikt med annan makt kunde hästarna kallas in, precis som de värnpliktiga.
I samma utredning föreslogs att ridning skulle bli en folksport och att det skulle startas en organisation, Ridfrämjandet, för ryttare. Ett annat förslag var att delar av vinsterna från totalisatorspelet på trav och galopp skulle användas till att stötta ridsporten.

Riksdagen gick på utredarens linje och ackordhästarna, rabatterade ridbiljetter till ungdomar samt billiga lån till ridhusbyggen – finansierade med totalisatorpengar – satte fart på tillväxt