Att de svenska ryttarna får genrepa inför OS på banor byggda av de kommande olympiska spelens egen banbyggare Guilherme Jorge är unikt. Vi har tagit reda på hur detta gick till. Och så undrar vi – kommer landslaget få veta hur den kommande hinderparken i Rio är designad?
  
Text och foto: Annelie Lundkvist
  
Guilherme Jorge har ett rykte om sig att bygga klassiska banor, utan några större konstigheter. Hans avstånd är normala, men han fokuserar på att hålla ryttarna ständigt uppmärksamma inne på banan.
– Jag tycker om att ha alla avstånd relaterade, inte bara där det är räcke till en oxer på fyra galoppsprång. Min uppgift som banbyggare är bland annat att testa ryttarens precision och hästens ridbarhet, plus deras samspel, berättar han.
  
OS-banan har tagit ett år att skissa fram
Att ta fram en mästerskapsbana är inget man gör kvällen innan. Guilhemre berättar att han har fokuserat på de kommande banorna i drygt ett år, både för den renodlade banhoppningen och för fälttävlans hopprov.
– Jag har ett team bakom mig med teknisk delegat och assistenter, som kommer med sina åsikter om vad de tycker kan förbättras. Totalt är vi drygt 30 personer som arbetar med banorna, jag har kämpat för att få med så många assistenter som möjligt. Just för att de ska få vara med och lära, förklarar han.
Är du nervös?
– Stundtals blir jag nervös. Men jag vet att jag har ett bra team och bra banor till Rio.
  
Samtliga hinder har blivit godkända
Arrangören har sedan en tid tillbaka godkänt de hinder som Guilhemre och hans team planerar att använda inne på banan, skisserna är sedan länge skickade till en fabrik i Storbritannien för tillverkning. Vilken typ av design hindren har vill han inte avslöja, men både han och Sylve Söderstrand vet att det är en hemlighet som är svår att bevara.
– Även om banbyggarna har tystnadsplikt så har inte hindertillverkaren det på samma sätt. Ryktet sprider sig snabbt i stallarna, vill man veta hur hindren kommer att se ut ska man gå ner till hästskötarna, säger Sylve med ett leende.
  
Viktiga lärdomar från OS i London
En snackis 2012 var att väldigt många ekipage var felfria första dagen, något som dåvarande banbyggaren Bob Ellis och hans team inte hade räknat med.
– Vi tar med oss lärdomar därifrån och vet att svårighetsgraden ska vara hög, men samtidigt vill vi inte begära för mycket av hästarna. Det är ett av mina viktigaste mål.
Banmåttet är 108 x 80 meter, något av ett standardmått när det kommer till olympiska mästerskap. Och som alltid är det underlag av sand som gäller.
Här i Falsterbo inleddes Guilhermes uppdrag med en blöt gräsbana. Även om underlaget höll var det stundtals mer vatten än han önskade, även om just vatten är lite av en favorit för banbyggaren – att dekorera med.
– Att hästarna hoppar vatten vet vi. Men när man lägger vatten vid sidan av hindret, eller som en liten sjö på banan, märker man vilka hästar som fortfarande kan fokusera på hindren och hoppa felfritt.
   
Jana lade bud på Guilhermes banor i Florida
Det är alltså en banbyggare med många bollar i luften, inför sitt kommande uppdrag i Rio, vi träffar i Falsterbo. Men ändå står han på banan inför samtliga klasser och samtalar med funktionärerna.
– Jag lade ett bud vid en välgörenhetsauktion i Wellington, Florida, i vintras. Tillsammans med familjen Zetterman var målet att vinna ett par träningsbanor designade av Guilherme, men sedan tänkte jag att han kanske ville bygga i Falsterbo också. Så jag frågade, berättar tävlingspresident Jana Wannius.
Pengarna för de inropade banorna gick till att hjälpa organisationen Just World att bygga skolor och ge barn bättre förhållanden i fattiga länder, något Alexander Zetterman länge har varit involverad i. 
När sista hästen skrittar ut från gräsbanan här i Falsterbo betyder det förresten inte att Guilhemre får ledigt. Redan den 14 juli, alltså på torsdag, sitter han på ett plan till Rio för att kontrollera den levererade hinderparken.

I helgen som var fick vi se en välbekant häst i Falsterbo – med en ny ryttare i sadeln. Angelica Augustssons Mic Mac du Tillard togs tidigare i år över av David Will.
– Jag försöker att inte kontrollera henne för mycket, hon måste få vara lite galen, säger han.

Angelica flyttade från Tyskland till Belgien tidigare i år. Därmed fick hon lämna kvar superhästen Mic Mac du Tillard hos tidigare arbetsgivaren Dietmar Gugler i Tyskland.
– Det var så klart väldigt tufft för henne. Mic Mac har alltid varit Angelicas favorit, ända sedan hästen kom till oss, säger David Will.
Han tog över det egensinniga stoet och har gjort det med både framgång och motgång. De har bland annat vunnit en 1,50-klass, men i första klassen de startade i Falsterbo fick de tre nedslag.
– Jag red inte tillräckligt bra helt enkel. Hon behöver mitt stöd, hon är väldigt försiktig och känslig och är jag inte med henne hoppar hon inte lika bra, säger David.
  
Ödmjuk inför uppgiften
Han har ridit Mic Mac en del på hemmaplan även när Angelica tävlade henne.
– Så jag känner henne en del och vet lite hur jag ska göra. Men jag rider henne inte ens hälften så bra som Angelica, ännu i alla fall, säger han ödmjukt.
I söndagens Grand Prix-klass kom David fyra med Mic Mac, efter fyra fel i grunden.
– Det är viktigt att jag låter henne vara som hon är. Hon kan inte passas in i en mall och det måste jag vara medveten om hela tiden.
Än så länge har han inte känt av några tendenser till att Mic Mac skulle bli istadig inne på banan. Ni minns kanske att Angelica Augustsson hade problem med att stoet reste sig och vägrade gå från utgången vid ett par tillfällen.
– Nej, men jag försöker tänka på att hålla lite fart när jag rider förbi utgången. I början hade jag det mer i bakhuvudet att det kunde bli så, men nu tänker jag inte alls på det.
Om inte Angelica flyttat från Tyskland och bytt arbetsgivare hade kanske hon och Mic Mac varit tilltänkta att starta i VM i Normandie senare i år.
– Nja, nej. Några tankar på ett mästerskap har jag inte för henne. Självklart vill jag vara ute och tävla på hög nivå, men jag satsar inte på att hon ska gå VM alls, säger David Will.
 
Text & foto: Ida Röök 

Alexander Zetterman har gjort 21 starter under Falsterboveckan, målet var att vinna allt. Han fick nöja sig med flera placeringar och seger i den största Grand Prix-klassen, och med att ha dragit in prispengar på omkring en miljon kronor.

44 ryttare kom till start i Longines Falsterbo Grand Prix, varav åtta svenskar. Med till omhoppningen var Niklas Arvidsson på Click and Cash 1155 och Alexander Zetterman på Cafino, tillsammans med nio andra ryttare. Inte minst var det trekombinationen i grundomgången som skapade problem för flera av ekipagen.
Alexander Zetterman gick ut tidigt i omhoppningen och satte en riktigt snabb nolla. Ryttare efter ryttare fick fel i omhoppningen – eller red långsammare än Alexander. Och så var segern ett faktum.
– Jag är helt utmattad. Det har varit så mycket den här veckan och allt har planerats in i minsta detalj. Min häst är fantastisk och jag blir överväldigad när jag tänker på att han gör allt som jag ber honom om. Han har ett så stort hjärta, säger Alexander på presskonferensen efter klassen.

Flera bud på Cafino
Cafino är en elvaårig valack som var med Alexander i USA och tävlade i vintras.
– Vi började med några mindre 1,20-klasser, men då kom vi inte ens fram till första hindret, han bockade och hade sig. Nu har vi jobbat ihop oss. Det har kommit flera bud på honom, flera ryttare har provat honom man han har alltid kommit tillbaka till mig. Det känns som att det är meningen att det ska vara vi två. Det blir väldigt känslomässigt när jag tänker på det, säger Alexander.
Cafino tävlades tidigare av Karl-Jakob Ingvarsson, bland annat har han gått young rider-EM, men steget till att vinna en femstjärnig internationell Grand Prix-klass är förstås stort, något som förbundskapten Sylve Söderstrand också intygar.
– Både Alexander och Cafino har utvecklats massor det senaste året. Alexanders teknik i ridningen har förfinats och Cafino har höjt sig inte bara ett snäpp utan två eller tre, säger han.
Alexander har alltså haft en fullproppad Falsterbo-vecka, med 21 starter. Han har kunnat dra in runt en miljon i prispengar med hjälp av placeringar och den avslutande segern – och så en tjusig Longines-klocka förstås.
– Jag sa för längesedan att jag inte skulle köpa någon klocka utan vänta tills jag vann en. Men så dröjde det så länge att jag skaffade en Longinesklocka ändå. Men den gick sönder så den här är välkommen, säger Alexander.

Trött men inte omotiverad
Inför den sista starten för veckan var han ganska avslappnad.
– Eftersom jag är så trött hade jag ingen energi för att kunna vara nervös. Jag var motiverad men avspänd och visste vad jag behövde göra. När jag hoppade av Cafino efter grundomgången kunde jag knappt stå på benen, det läget är det.
Inte helt oväntat får Alexander frågan om han är klar för VM i Normandie nu i och med framgångarna.
– Nja, det vet jag inte riktigt. Men jag blickar framåt och slipar på detaljer. Det gäller att bestämma vilka tävlingar man vill göra och sikta på det. I och med detta kanske jag kan få plats på fler större tävlingar. Det är ett måste för att kunna prestera på toppnivå – att göra det här ofta så att det blir rutin. Jag kan inte gå in och överprestera varenda gång jag rider femstjärnigt, därför måste jag göra det oftare, säger han.
  
Blir taggad av pressen
Alexander funkar som bäst när han rider under press.
– Den där söndagen när det ösregnar, man ska starta avdelning B och klockan är sex på kvällen, då gäller det att motivera sig. Pressen motiverar mig, jag är en ganska avslappnad person som behöver ha den för att motiveras. Skulle jag rida VM har jag en hel nations förväntningar på mig, säger han och fortsätter:
– Jag tänker mycket på alla som står bakom mig, att det här är min betalning till dem – min mamma, min bror, min hästskötare, hästägarna och sponsorerna. Min mamma finns alltid där, hon hade ju kunnat göra något annat av sitt liv men har valt att stötta mig och min bror.
Hela tre sekunder skilde segraren från nummer två i resultatlistan, tyska Andre Thieme och Contanga 3.
– Det är respekt att vinna så stort. Jag tyckte att jag höll bra tempo men så såg jag resultatet när jag kommit över mållinjen, jag trodde nog att jag red snabbare, säger han och fortsätter:
– Det är häftigt med publiken, under prisutdelningen stod jag bara och tänkte att ”hjälp vad häftigt”, jag undrar då hur Alexander kände sig.
Niklas Arvidsson fick dessvärre ett stopp i omhoppningen efter att ha kommit för nära hinder nummer två. 

Text: Ida Röök
Foto: Ida Röök/Annelie Lundkvist 

Här hittar du fullständigt resultat.

 
Falsterbo Horse Show intervjuar Alexander:

Patrick van der Meer - en nöjd segrare.

Den sista dressyrklassen under Falsterbo Horse Show blev sjuåringarnas final, med tio startande ekipage. Segrade överlägset gjorde Patrick van der Meer med Coco Chanel, på 74,12 procent.
– Det är en sådan otrolig atmosfär här i Falsterbo, något som gjorde dagens seger ännu roligare, säger Patrick efter prisutdelningen.

Bästa svensk i klassen blev Per Sandgaard på Charmeur med 69,64 procent. Direkt efter ritten var Per märkbart besviken över några missar. När vi träffar honom efter prisutdelningen kan han inte riktigt njuta av placeringen.
– Missarna kostade andraplatsen, det är tråkigt. Men det är en väldigt talangfull häst som jag tror kommer gå hela vägen, säger Per.

Resultat


Per Sandgaard ser ljust på framtiden, det här var nämligen bara början.

Text & foto: Annelie Lundkvist