Historisk Charlotte strålade på prisutdelningen.
  
Det blev en väldigt känslosam presskonferens efter att de individuella dressyrmedaljerna delats ut. I och med Charlotte Dujardins guldmedalj blev hon, som en av två idrottare, Storbritanniens främsta olympier med tre OS-guld. Och Isabell Werth har nu slagit alla rekord inom ridsporten med sina tio OS-medaljer.
  
Text och foto: Jenny Abrahamsson
  
Charlotte fick börja presskonferensen med att berätta om sin ritt.
– Världsrekordet är 94 procent, så jag vet att det är möjligt. Men att komma och göra det igen här på OS är väldigt speciellt. I dag var det helt magiskt. När jag åkte till London hade jag ingen press på mig och inga förväntningar om att vinna guld individuellt. Men i dag kände jag för första gången pressen på mig att försvara gulden från London.
  
Magisk känsla – Valegro gav allt
Hennes trogna häst gav henne självförtroende att ge allt i küren, det var precis innan start Charlotte kände att det var möjligt att få till en guldritt.
– Så snart jag kom in på arenan och travade runt utanför banan gav Valegro mig den mest fantastiska känslan, som gjorde att jag började le och jag visste att allt skulle bli okej. Det var en av de där magiska ritterna när du är ett med hästen och du har den där kontakten och samhörigheten med din häst. Jag kände att inget skulle kunna förstöra det.
– Det kändes så enkelt och Valegro gav allt. Den sista linjen blev väldigt känslosam för mig, för jag visste att han inte hade kunnat göra bättre. Hur mycket han än hade försökt, berättar hon.
  
Pensioneringen är inte långt borta
Ganska snabbt kom frågan om huruvida Valegro ska pensioneras eller inte. Det är inget man har tagit beslut om ännu, men Charlotte och hennes tränare Carl Hester sätter hästens välmående i första hand.
– Valegro kommer att pensioneras inom en snar framtid, men det är inget som är bestämt än utan något som Carl och jag får prata om när vi kommer hem. Det är även därför det var så känslosamt i dag, då jag vet att jag inte kommer att göra något mer OS med honom. Och troligen inget annat mästerskap heller.
Hon förklarar, fast vi alla redan vet, att Valegro har varit en häst på miljonen – han är redan en legend.
– Vad han har lyckats åstadkomma de senaste fyra–fem åren jag har ridit honom på Grand Prix-nivå är helt otroligt. Jag är skyldig honom att få sluta på topp, så att alla kan minnas honom som han är och som han är värd att bli ihågkommen. 
  
Blir bröllop nästa år
Charlottes sambo sedan nio år är på plats i Rio och passade på att fria till henne direkt efter guldritten.
– Jag har redan ringen och han är en sådan fåntratt, skrattar hon och fortsätter:
– Han friade innan OS i London och jag sade ja, men jag tror inte att han trodde att det verkligen skulle hända. Så då gjorde han det så officiellt att jag måste göra det. Nu blir det bröllop nästa år, det är på tiden.
  
Värmen påverkade silverhästen
Isabell Werths silverhäst Weihegold OLD påverkades av den höga temperatur som har varit i Rio under dagen.
– Det har varit tufft för våra hästar att hantera de stora temperaturskillnaderna här, jag tycker att det är fantastiskt hur bra det ändå har gått. Jag är väldigt glad för att vinna silver. I april kunde jag inte föreställa mig att åka till OS och kunde verkligen inte föreställa mig att vinna lagguld. Ännu mindre ett individuellt silver, berättar hon.
Att Charlotte har förtjänat det individuella guldet är alla överens om och för Isabell var detta OS verkligen något hon njöt av.
– Nu är jag här och kunde njuta av min ritt i dag, det har varit ett fantastiskt mästerskap för Tyskland. Vi hade inte kunnat vara bättre. Charlotte förtjänar verkligen guldmedaljen, så vi är alla glada.
  
Nervös väntan för bronsmedaljören
En annan tysk, som inte njöt lika mycket av sina motståndares ritter, var Kristina Bröring Sprehe. Hon startade nämligen tidigt med sin Desperados FRH och fick en lång och nervös väntan tills alla poäng var ihopräknade.
– Jag var så klart orolig för om poängen skulle räcka eller inte och det blev en lång väntan. Men det var helt klart värt det. Det är en barndomsdröm att vinna en OS-medalj, nu har jag lagguld och individuellt brons. Det är en fantastisk känsla, säger Kristina och fortsätter:
– Desperados kommer att få en paus nu efter OS, det blir troligtvis en längre paus. Sen i vinter kommer han antagligen att behöva betäcka en hel del och därefter kommer vi prata ihop oss med Monica Theodorescu angående framtida tävlingar.
  
De äldre ryttarna motiverar de yngre
Sista frågan gick till Charlotte, någon undrade hur det kändes att vara inklämd mellan två tyska ryttare.
– Jag är alltid mellan två tyskar, jag kan inte komma ifrån dem, svarar hon med ett skratt och fortsätter:
– De är de bästa helt enkelt. En ryttare som Isabell har lärt mig att fajtas, det finns ingen annan där ute som vill det mer än Isabell. Det är därifrån jag får min motivation. Det är inget som kan stoppa Isabell från att rida upp på sista linjen efter ett perfekt program. 
– Vi behöver dessa äldre och erfarna ryttare till att motivera oss yngre och ge oss modet, det är det allt handlar om. Och jag hoppas att alla andra där hemma ser det och blir inspirerade av det vi gör.


Stolta medaljörer på prispallen.

Hej,

Tack för att ni följde med mig bakom kulisserna på min första bevakning av en stor tävling i Sverige. Att få bevaka den på "hemmaplan" här i Stockholm har varit riktigt roligt!

Jag har fått träffa personer från Svenska Ridsportsförbundet som själva kommit fram och tackat mig för att jag ibland är lite jobbig och sätter press på dem.

Jag har fått träffa våra duktiga ryttares ännu duktigare (och otroligt trevliga) hästskötare och har blivit väl omhändertagen av alla ryttare, tränare och förbundskapten på framridningarna och i stallarna.

Så tack alla ni för att ni gjorde denna helg enkel, rolig och inspirerande för mig.

Fortsätt att följa mig från och med imorgon i Sportkollen, där vi tillsammans fortsätter att följa våra duktiga ryttare. Jag har en sak från helgen som jag inte har hunnit skriva ihop ännu, då jag följde banbyggare Peter Lundström och fick sitta med honom i domarbåset under en av hoppklasserna.

Det var riktigt roligt!

Nu väljer jag att fira in första advent med julpyntning och glögg, hoppas ni får en fortsatt härlig kväll!

Ps. Lite rolig fakta från min helg i Globen:

Antal druckna Loka efter att ha sprungit upp och ner till trappan vid pressrummet: 7

Antal ätna kanelbullar: 3

Antal ätna mackor: 2

Antal koppar kaffe: 0

Antal koppar te: 1

Antal koppar glögg: 1

Antal gånger jag sprungit vilse i gångarna inne i arenan: 11

Antal sparkar jag undvikit av pigga hästar i gången mellan arenan och Hovet: 3

Antal gånger jag bett stallkontoret om att få en penna då jag tappat bort min: 2

Antal gånger jag fått skratta ihop med härliga ryttare, skötare och medhjälpare: Går inte att räkna!

Antal gånger jag känt att trapporna upp till pressrummet är på tok för långa: Varje gång!

Antal bilder jag tagit med kameran: 3192

Vänliga hälsningar,
Annelie

Jag tog mig en sväng in på mässan för att titta på utbudet - och som vanligt kan man köpa allt från strumpor till hästlastbilar.

Besökarna trängdes i de smala gångarna och utställarna är inte jättenöjda med att behöva vara ute i tälten vid Söderstadion.

En utställare som är väldigt besviken är Back on Tracks försäljningschef Mathias Blomqvist.

- Vi har betalat för Globen, men fått Kiviks Marknad.

Varje morgon brukar gästerna komma in på mässan direkt när den öppnar, men inte i år. Spontanshoppingen verkar har försvunnit nu när det är längre att gå från arenan.

När det väl är längre pauser kommer alla samtidigt och det blir kaos.

Mattias och hans kollegor på Back on Track anade att det inte skulle bli så bra när de måste befinna sig ute vid Söderstadion, därför har de minskat ner sin monterstorlek och personalstyrka för helgen.

De kommer att återvända nästa år, men då under helt andra förutsättningar, berättar Mathias.

Han tycker synd om utställarna och besökarna i år och frågar sig själv om någon tycker att detta blev bra?

Jag fortsätter att fråga runt bland utställarna om de tycker att det har varit en bra helg?

Ingen mer än Mathias vill gå ut med namn, men det dåliga betyget är detsamma.

Några mindre utställarna kommer inte att återvända nästa år och alla jag pratar med kommer att tänka efter en extra gång inför nästa år.

Förhoppningsvis kanske Globen kan använda Annexet som vanligt 2013? I år spelas ju X-faktor in på plats, därför är mässan hänvisad till Söderstadion.

Jag kliver in på banan med siktet inställt på förbundskapten Sylve Söderstrand, han går banan och antecknar på en startlista - jag vill veta varför!

- Jag finns på plats som ett extra stöd åt ryttarna, och går alltid banan och noterar avstånden mellan hindren, förklarar Sylve.

Vi tittar på den byggda banan tillsammans och jag frågar vad han tycker om den?

- Banan är lång och tuff, något av det största jag har sett att de har byggt i Globen under alla år. Men å andra sidan har ryttarna mycket att rida om idag, säger han och ler.

Jag tar rygg på Sylve som vill säkerhetsställa att våra svenska ryttare är medvetna om att det är en winning round?

Några har noterat detta, några inte.

Jur Vrieling är först ut på banan och får med sig ett tidsfel, han tror att hans insats för idag är klar så hästen får gå hem till stallet igen, knopparna tas ur och Jur återvänder till framhoppningen i gympaskor.

Sylve tittar på varje ryttare och ger feedback när de kommer ut. Mest imponerad är han över Emma Emanuelsson idag.

- Emma red mycket, mycket bra idag, berömer han flera gånger.

Vad hände med Henrik von Eckermanns häst, undrar Sylve?

- Hon blev osäker och väjde av, blir den enkla förklaringen från Henrik.

Fyra ryttare ska till omhoppning, det blev tre felfria och Jur på ett tidsfel.

Som jag skrev innan trodde han att hästen var färdig för idag så när sista ryttaren är inne - Scott Brash - ser vi en snabbfotad Jur springa i full fart ner mot uppstallningen.

Några minuter senare är han tillbaka på VDL Babalu, som har en lite mer permanentad man än vanligt. 

Efter prisutdelningen frågar jag Jurs hästskötare vad som hände.

- Jur trodde att det inte blev någon omhoppning, så jag var nere i stallet när han kom springande. Vi måste ha slagit något typ av rekord på att ta sig hit, skrattar han.

Och det måste jag hålla med om - snabba var de. Trots att han inte kunde banan och hämtade sin häst i stallet så tycker jag att resultatet 5 fel var riktigt bra!

Daniel Zetterman blev femma i denna plats efter 4 fel i grundomgången.

- Idag valde jag att lita på Glory och inte överjobba som jag gjort i de andra klasserna, han kan själv och det bevisade han idag, säger en nöjd Daniel.

Missa inte bildspelet från framhoppningen i början av inlägget!