Peder Fredricson – hela Sveriges OS-medaljör.
  
Plötsligt tar det slut. Det Peder Fredricson har laddat, tränat och förberett sig för räknas ner till en kamp om sekunder – och sedan är det över. Det är färdigridet på OS i Rio de Janeiro 2016, men med sig hem har Grevlundas stolthet en silvermedalj.
  
Text: Annelie Lundkvist
Foto: Tomas Holcbecher
  
Att rida in på banan handlar om att fokusera, publiken är nästintill knäpptyst när Peder och de andra ryttarna rider över startlinjen i den avslutande omhoppningen. Mycket står på spel, det är inte bara en kamp mot klockan och bommarna utan även stunden då man ska bevisa att man har gjort allt rätt i förberedelserna. För Peder Fredricson stämde allt.
– Det har varit en fantastisk tävling för mig, där allt har suttit. Alla förberedelser, matchningen och ridningen har fallit på plats, konstaterar den lättade ryttaren när Hippson pratar med honom.


Fokus och lugn innan silverstarten.
  
Visste att dagen skulle bli en utmaning
Redan när silvermedaljören vaknade i morse visste han att det skulle bli tre rundor för honom och All In. Med facit i hand, efter två omgångar plus omhoppning, stämde magkänslan.
– Jag hade svårt att se att banbyggaren skulle bygga så pass svårt att inte flera av ryttarna och hästarna skulle ta sig vidare, förklarar han.
På frågan om Peder hade några finalnerver i den avslutande omhoppningen svarar han snabbt:
– Man tänker inte så mycket, man gör bara jobbet.
Och som han gjorde jobbet... Hela ridsport-Sverige satt hemma och hejade fram vår silvermedaljör. Sociala medier fullkomligt exploderade när det stod klart att en medalj var säkrad – och Hippson.se behövde extra stöttning av teknikerna för att klara anstormningen av besökare.
   

Sneddar snyggt över oxern i omhoppningen.
  
Familjen stöttade på två kontinenter
På plats i Rio de Janeiro har Peders hustru Lisen Bratt Fredricson funnits under alla tävlingsdagar, precis som Peder stod vid hennes sida och stöttade när hon red OS i London 2012. I Sverige fanns storebror Jens som hyllar brorsans insats i en intervju med Hippson.
Sönerna Carsten, Hjalmar och Bill fick vara hemma på Grevlunda – de tittade på finalen tillsammans med gårdens personal och sin farfar. Ett filmklipp som stallchef Jenny Talinsson har lagt upp visar känslostormen när det står klart att Peder har vunnit silver, missa inte det längst ner i artikeln.
Som en gest för att visa sina söner att han tänker på dem gjorde Peder en "dab" på pallen under prisutdelningen. Något de med all säkerhet uppskattade.
  

Peder satsade allt – och nådde i stort sett hela vägen fram.


Högt över sista hindret i omhoppningen.
  
Guldtaktiken höll nästan hela vägen
Peder hade förmånen att gå ut näst sist i fredagens avslutande omhoppning, något som gjorde att han kunde följa guldmedaljören Nick Skeltons ritt från framridningen.
– Jag såg Nick och försökte rida snabbare, men lyckades inte, säger Peder med ett skratt på presskonferensen innan han fortsätter:
– Jag visste att det skulle bli en snabb omhoppning, eftersom vi var många som ville rida för guldet.
Trots att sex ryttare av yttersta världsklass gick in i den avslutande medaljkampen var det inte alla som lyckades hålla nerverna i styr. Kent Farrington från USA har sett ut som säkerheten själv med sin Voueyr, men i omhoppningen föll första hindret. Även Steve Guerdat, som ville försvara OS-guldet från London, fick en oväntad rivning med Nino des Buissonnets.
Förväntade du dig medalj?
– Jag vet att jag sitter på en väldigt bra häst. Så jag förväntade mig inte – men jag hoppades på det, säger Peder.
    

Peder och "Allan" på väg in till prisutdelningen med hästskötaren Malin Henlöv.


Tummen upp, Peder!

Medaljtrion på prisutdelningen – Peder, Nick och Eric.
  
Skadedrabbad segrare
Segern gick till Nick Skelton, Storbritannien, och hans fantastiska Big Star. För både ryttaren och hästen har karriären varit skadedrabbad. Den 58-åriga legendaren har bland annat kronisk smärta i ryggen, detta efter att ha brutit nacken två gånger. Och vänster höft är förstärkt med metallplattor. Han berömmer sin fina häst med följande ord:
– I dag var Big Star fantastisk, men han har känts lite ringrostig. Senaste gången vi vann något stort var Aachens Grand Prix 2013. Han skadade sig under tävlingarna i Dublin och det har tagit oss två år att få honom tillbaka till toppen.
Nick tvekar dock inte en sekund när någon frågar om det har varit värt det.
– Jag visste alltid att han skulle kunna vinna igen. Han vill – och har alla möjligheterna att göra det. För mig är han den bästa hästen som finns.
  
Nervös avslutning på finalen
För Skelton blev det riktigt nervpirrande att gå in först i omhoppningen och sedan vänta för att se om någon ryttare skulle vara snabbare än honom. 
– Väntan på resultatet var det jobbigaste med hela OS, berättar han, och förklarar att den dagen Big Star pensioneras från tävlandet är den dag han själv slutar.
Bronsmedaljören Eric Lamaze säger att hans Fine Lady 5 har hoppat strålande och att han inte kan klaga på något i deras gemensamma prestation. Rivningen på sista hindret i omhoppningen kostade honom visserligen guldet, men gav honom en bronsmedalj.
– Det är historiskt. Många glömmer bort en GP-seger, jag har bland annat vunnit Aachen och Spruce Meadows. Men något folk alltid minns är en OS-medalj. Den stannar kvar för alltid, konstaterar han.

Resultat

Med medaljen framför de olympiska ringarna. Foto: Jenny Abrahamsson
  
Så här såg det ut hemma på Grevlundagården när Peders silvermedalj säkrades:

🇸🇪🏅🏆 Vi älskar er @pederfredricson @malinhenlov @lisenbrattfredricson och Alla. ❤️

Ett filmklipp publicerat av Jenny Talinsson (@jennytalinsson) Aug 19, 2016 kl. 11:04 PDT

Tomas Eriksson gjorde en bra maraton, men körde fel väg i precisionsmomentet - och blev utesluten. FOTO: Hippo Foto/Leanjo de Koster 
  
Under söndagen, mästerskapens sista dag, avgjordes fyrspanns-VM med det avslutande precisionsmomentet. Äntligen skulle Sverige ta medalj, ett lagbrons, trodde vi.
 
Visserligen låg vi trea inför sista dagen och Fredrik Persson fick till en bra precision med bara 0,56 straff för tid. Även Tomas Eriksson startade bra, men så hände det som inte fick hända. Han körde fel väg och blev utesluten!
 
Tomas Eriksson hamnade i och med uteslutningen sist och Fredrik Perssons individuella placering blev åtta.
 
Lagguld tog Nederländerna före USA och Tyskland. Individuellt vann Boyd Exell före Ijsbrand Chardon och Tucker Johnson. 
  
Även voltigen avgjordes idag - Sverige var åtta i sista omgången men stannade kvar på elfte plats totalt.
 
Nej, det enda vi vill minnas från det här VM:et är nog Rolf-Göran Bengtssons sjätteplats. Resten tar vi och glömmer...

 
FYRSPANN
Klockan 10:00 (16:00 i Sverige) avgörs fyrspannstävlingen med precision/konkörning. Fredrik Persson startar som nummer två och Tomas Eriksson som nummer sex.
 
VOLTIGE
Final, freestyle, lagtävlingen. Sverige startar först, klockan 11:04 (17:04 svensk tid).

    
Det individuella guldet i banhoppning gick under lördagsnatten svensk tid till Philippe Le Jeune från Belgien - belgarna behåller alltså titeln inom landet (Philippe tar över efter Jos Lansink). Silvret gick sensationellt nog till Abdullah Al Sharbatly från Saudiarabien och brons tog Kanadas Eric Lamaze.
Rodrigo Pessoa, som gjort ett fantastiskt VM, hamnade på den snöpliga fjärdeplatsen och Rolf-Göran Bengtsson blev alltså sexa. 
 
Här nedan kan du läsa vår direktrapportering från finalen - i efterhand.
_ _ _ _ _ _ _ _ _
 
DIREKTRAPPORTERING FRÅN FINALEN
 
Nu är hoppfinalen, där de fyra bästa byter hästar, igång.
Först ut var Abdullah Al Sharbatly på Seldana di Campalto från Saudiarabien. Det blev åtta fel - kanske spelade nerverna honom ett spratt?
 
Nästa man ut, Rodrigo Pessoa på HH Rebozo för Brasilien. En häst som nog inte blir så lätt för de andra att rida eftersom den lätt hamnar lite i framvikt. Fyra fel blev det för Rodrigo.
 
Tredje finalisten, belgaren Philippe le Jeune på Vigo d'Arsouilles, klämde till med första nollan!
 
Sist ut på sin egen häst i finalen, Kanadas Eric Lamaze på Hickstead, fick även han noll fel på den egna hästen.
 
Dags för första hästbytet!
  
Rodrigo Pessoa red Al Sharbatlys Seldana di Campalto och hade först en liten stund (med betoning på liten) på sig att känna på hästen. Sedan dags för start - och en snygg nolla blev det! 
 
Andra ryttare i andra omgången, Philippe le Jeune på Rodrigos HH Rebozo. Ytterligare en nolla!
 
Den regerande olympiske mästaren Eric Lamaze på Le Jeunes Vigo d´Arsouilles fick noll fel.
 
Sist ut i andra omgången - Abdullah Al Sharbatly på Eric Lamazes kraftigt betslade Hickstead, som verkar vara en ganska het häst. Men nolla blev det!
  
Med andra ord nollade samtliga ryttare i andra omgången. Dags för andra hästbytet! 
 
Först ut i denna runda var Philippe le Jeune på Al Sharbatlys Seldana di Campalto. Det blev ytterligare en nolla - och nu ligger Philippe väldigt bra till inför sista hästen.
 
Nästa ryttare, Eric Lamaze på Pessoas HH Rebozo fick fem fel (ett ner plus ett tidsfel) som kan ha kostat honom en världsmästartitel. 
 
Abdullah Al Sharbatly på Le Jeunes stora Vigo d´Arsouilles. Han satte ytterligare en nolla - snyggt! Snacka om att Abdullah måste gräma sig över de åtta felen på egna hästen...
  
Sist ut i tredje omgången, Rodrigo Pessoa på Lamazes Hickstead. Och han nollade!
 
Dags för tredje och avgörande hästbytet!
 
Först ut i sista rundan var Eric Lamaze på Al Sharbatlys Seldana di Campalto. Han rev första hindret i trekombinationen, fyra fel, och slutar på sammanlagda nio fel.
 
Därefter Abdullah Al Sharbatly på Rodrigos HH Rebozo. Han stod länge och pratade med Rodrigo inför ritten, bra med många tips eftersom de får så kort tid på sig att känna på hästen. Och Abdullah nollade igen! Det betyder att han slutar på åtta fel och kommer att ta medalj!
 
Näst sist ut, Rodrigo Pessoa på Le Jeunes Vigo d´Arsouilles. Men neeej, två hinder ner och åtta fel. Det ger sammanlagt 12 fel och troligtvis ingen medalj för stilryttaren Rodrigo. Hästen, som är av större modell, verkade lite trött.
 
Sist ut var ledande Philippe le Jeune på Lamazes Hicksted. Philippe höll nerverna i styr och satte sin fjärde nolla i finalen. Och som felfri rakt igenom är han verkligen en VÄRDIG VÄRLDSMÄSTARE. Efteråt kramade och pussade Le Jeune sin egen fantasiske Vigo. Snacka om segerlycka!