Jag sprang på Pontus Westergren och veterinären John Österdahl i stallgången med ett otroligt charmigt brunt sto.

Nyfiken som jag alltid är frågade jag Pontus vad som var på gång.

-Jag ska köpa häst, svarade han glatt.

Stackars Pontus.. Om man svarar sådär så blir följden tusen frågor av nyfikna Annelie och direkt frågade jag om jag fick vara med och titta på besiktningen.

Självklart fick jag vara med och plötsligt stod jag med John och Pontus när de diskuterade hästen, muskler, hoppning och resan hit.

Hästen är ett sto vid namn Saskia född 2003 som Pontus sambo Suzanne hittade i Tjeckien efter att ha scannat internet ett antal timmar.

Hon har gjort 20 starter på höjden 140-150 tillsammans med en ryttare som själv aldrig tävlat på de höjderna tidigare varav 14 var felfria, 4 stycken med 4fel i omhoppning och 2 med tidsfel.

De flög ner i tisdags förra veckan och bestämde sig på torsdagen att stoet var vad de letade efter. Sagt och gjort, stoet köptes, Pontus åkte ner i onsdags morse och hämtade stoet, Chris Johnston har kontrollerat röntgenplåtar och nu var det alltså dags för böjprov på Globen.

Igår red Pontus Saskia för första gången sedan provridningen och tyckte att hon kändes hur fräsch som helst trots resan från Tjeckien.

Saskia är ett piggt och vaket sto, det märkte vi när hon skulle longeras!

Vi började inne på hovet, men där var det för mycket ljud och rörelse, så vi fick passera några shetlandsponnyer, runda lite hästar med vagnar och hittade tillslut en plats som var lite lugnare.

Här var det mycket ljud, så Saskia blev lite spänd!

John började med att känna igenom hela hästen för att se så hon inte ömmar någonstans.

Böjprov och löpning på rakt spår

Saskia klarade veterinärbesiktningen utan problem och kommer i eftermiddag starta 140-hoppningen!Målet för vintern är att lära känna varandra, hitta knapparna och bygga upp hästen med hjälp av grundridning och hinderövningar.

Glad nybliven hästägare!

Årets upplaga av Stjärnornas hoppning kändes faktiskt riktigt kontrollerad och välavvägd, bortsett från några pulshöjare. Till exempel när Ola Selmén bestämde sig för att den där buggtävlingen han vann på gymnasiet inte skulle vara den enda tävling han vunnit i sitt liv.
- Jag gav full macka för att jag skulle vinna, men i nästa sekund kändes det som att jag bankade på hos Sankte Per, förklarade Ola på presskonferensen efter klassen.

  
Även om Ola kände att han såg döden i vitögat för en sekund så är det ändå imponerande vilka stjärnor vi har, vilket mod och framför allt - vilken balans de besitter!
Visst, Sara Varga var också så rädd att hon nästan började gråta innan klassen startade och Magdalena Graaf utbrast "Jag tror jag kissade på mig nu" direkt efter sin ritt, men alla genomförde sina ritter och uppnådde målet.
De hade pubilkens fulla stöd och hela arenan hejade på när musiken dånade ut ur högtalarna under ritterna.
  
Han kom, han sågs och han segrade, så skulle man kunna beskriva Rickard Olssons runda tillsammans med den otroligt rutinerade valacken Clinton.
- Det är ju läskigt att gå ut först, vi har umgåtts här hela dagen och har gjort varandra nervösa. Och så ska man starta först, berättar en lättad Rickard på presskonferensen.
Men han kommer i alla fall ihåg något från sin ritt inne på banan - det gör nämligen inte Zara Larsson som kom på andra plats med D-ponnyn Rasmus.
- Jag kommer inte ihåg någonting, man bara åkte med och sen var det slut, konstaterade hon.
  
Den mest förvånade av dem alla är vinnaren av stilhoppningen, Nicke Borg.
- Jag har trott att folk driver med mig när de har sagt att jag har talang, erkänner han.
Sissela Benn var frustrerad på presskonferensen, hon ville att hela tävlingen skulle gå en vända till.
- Jag tyckte att det gick bra, men det är störigt att jag inte vann. Kan inte alla sitta kvar på sina platser så att jag får rida igen?, undrade hon.
Nästan alla stjärnor räcker upp handen när Hippson frågar om de kommer fortsätta rida efter detta. De konstaterar att man lätt blir hästbiten, då finns det ingen väg tillbaka.
  
Vinnarhästen Clinton kommer nu att få njuta av sin pension hemma på Fornboda Gård utanför Stockholm. Han har ställt upp för Rickard under två år, även om han inte går i högre gångart än trav hemma på träningen.
- Han gillar inte att träna med mig, det är onödigt för på tävling är det mycket roligare. Då galopperar han, säger en nöjd Rickard, som lovar att åka och hälsa på Clinton vid jul med morötter - precis som han gjorde förra året. 

Missa inte bildspelet högst upp i inlägget!

Text & foto: Annelie Lundkvist 

Skärmdump från SVT.

Åh, vad roligt, det blev två svenska världscupsegrar när Globen tackades av! Tomas Eriksson vann fyrspannskörningen med slutresultatet 237,56 - vilket ger honom tio världscuppoäng.

Här ser du ett långt inslag från SVT om vinsten:

Här intervjuar SVT Tomas om tävlingen:

  
Helgens mest framgångsrika svenska ryttare är utan tvekan Peder Fredricson, som ni säkert har hört i rapporteringarna härifrån Ericsson Globe. Men vad ingen hör och väldigt få ser är hur Peder fokuserar innan sin tävlingsstart.
  
Det är en av fördelarna med att jag får vara bakom kulisserna på de stora tävlingarna, jag kan se och lära. Visste ni att Peder är en av de ryttare som tillbringar längst tid inne på banan vid bangången? Han stegar upp avstånd, skriver ner antal galoppsprång på sin lapp och går banan en vända till.

  
För ett år sedan frågade jag Lisen Bratt Fredricson om vad det är för lapp Peder har i fickan. Hon förklarade att han skriver anteckningar om avstånd och eventuella vägar för omhoppningen. Jag trodde då att lappen var en engångsföreteelse, men i helgen ser jag samma mönster.

  
Lisen gav mig en gång i tiden rådet att komma väl förberedd, då blir nervositeten mindre och fokuseringen lättare. Peder har i helgen motiverat mig till att bli ännu mer förberedd inför tävlingsstarten, jag hoppas att jag via detta inlägg kan motivera er till samma sak.

Ta er tid att stanna till, memorera banan med stängda ögon, se er själva rida bra och felfritt.

  
Missa inte bildspelet med Peder innan tävlingsstarten!

Här kan du läsa om Peders framgångar inne på banan.
 
Text & foto: Annelie Lundkvist