Nu är det dags Aernst!

Ryttarna samlas för att se första ryttaren inne på banan.

Men inte Nicole, hon passar på att skritta runt Aernst istället.

Storasyster Stephanie bygger hinder.

Framhoppningens bäst klädda del ett går till Sven Ingvarsson!

Framhoppningens bäst klädda del två går till Emma Emanuelsson!

Ett sista räcke innan det är dags att gå in på banan.

Nu kör vi Aernst

Som han hoppar trots att Nicole tyckte att han stod emot lite.

Glad ryttarinna som är stolt över sin häst!

Slutresultatet!

Och ett härligt ärevarv :)

Lycka till i finalen Nicole, vi kommer följa dig med spänning!

Jag gick ner till framridningen för att möta upp Nicole Holmén som startade i fredagskvällens sista klass, Young Rider Cup.

Nicole är en 19-årig tjej som bor med familjen i Vellinge och hon driver tillsammans med sin syster Stephanie företaget Stehicole.
En av Nicoles största framgångar är när hon 15 år gammal rider in i finalen på junior-SM mot sin syster Stephanie och kommer ut med en guldmedalj. Storasyster fick gott nöja sig med en silvermedalj den gången.

  
Men nu är syster med som coach här i Scandinavium och allt fokus ligger på Nicole. När jag kommer ner till framridningen så har Aernst fått jogga igång och nu väntar bangången.

Hela framridningen blir tom på ryttare och hästarna radar upp sig med medhjälpare som vandrar runt under tystnad.

Sedan händer det som jag gillar otroligt mycket, ryttarna anländer och stämningen förändras totalt. Nu blir det fokus, instruktioner och högt tempo.

Hästarna är pigga och lite taggade, men olikt juniorernas hästar när de tävlade så har de precis kommit till arenan. Det är nästan som att YR-ryttarna inte är välkomna här på Scandinavium. De fick anlända ikväll och hoppa en klass som slutar runt 23-tiden. Och som vi vet slutar inte deras arbete där eftersom hästarna ska tas omhand innan de kvällsfodras.

  
Jag skulle gissa att klockan blir närmare 00.30 när ryttarna kommer hem till hotellet för några få timmars sömn. Morgondagens klass startar nämligen redan klockan 09.00 och när prisutdelningen är över ska ryttarna packa in sina hästar och lämna arenan innan klockan 12.00.

Vore det inte bättre om ryttarna kunde få ha kvar sina hästar och samla inspiration på framridningen eller klasserna inne på arenan? Eller i alla fall att valmöjligheten fanns?
Nåväl, nu är de här och framridningen har börjat på denna blixtvisit - som inleds med en tidshoppning på 1,40-höjd - så nu fokuserar vi på Nicole istället.

För mitt i detta höga tempo skrittar en lugn Nicole. Hon har inte bråttom, hon kommer inte att hetsa upp sig utan tar god tid på sig med sin framridning.

Inte heller hoppar hon fram så mycket utan låter Aernst få gå på några lägre räcken innan det byggs upp en oxer för att avslutas på ett högre räcke.

  
Precis som jag har rapporterat från världsryttarnas framhoppning så följer Nicole samma mönster. Lugnt, kontrollerat och in i minsta detalj.

Teamet skrittar upp till arenan i god tid och det största problemet är filmningen, vem ska filma?
För att inte lägga fokus på detta tar storasyster Stephanie över och beslutar att en av kompisarna får filma med sin telefon - punkt slut.

Och vilken tur att de filmade eftersom Nicole och Aernst får till en klockren runda med en snabbtid - upp i ledning! Endast Julia Kringstad Håkansson och Victoria Wallenstam går om Nicole som slutar på en fin tredje plats.

Efter klassen ringer jag upp Nicole som fortfarande inte är klar för dagen för att höra hur det kändes
- Det kändes bra, Aernst kändes bra även om han stod emot väldigt mycket inne på banan eftersom han är så tittig för blommor säger Nicole.

Aernst är nämligen inte tittig på hinder utan just för blommor, oavsett om det är hemma eller på tävling.

- Det är upp till mig för jag måste anpassa mig till honom, säger Nicole, som hoppas och tror att han kommer att vara lite mer avslappnad på miljön.

I morgon är det alltså final och på frågan om Nicole vill vinna svarar hon snabbt att det är klart att hon vill, hon är ju en tävlingsmänniska!

Dock poängterar hon att hon kommer att rida precis som vanligt, hålla fokus och köra efter sin plan. Hon ska inte ta några risker nu när Aernst självförtroende är på topp!

Det kunde nästan inte bli bättre. Fram till sista ryttaren var det trippel svenskt i topp, men med nästan en sekunds marginal puttade schweiziska Janika Sprunger på Bonne Chance CW ner Henrik von Eckermann till andra plats.
– Det var inte min första Grand Prix-seger men min bästa, sa Janika efteråt.
  
– Jag visste att min häst har kapacitet att vinna, även om hon är ung. Och när jag såg att Dermot Lennon var två sekunder snabbare än Henrik visste jag att jag kunde göra det, fortsätter hon.
Tvåan Henrik von Eckermann, som återigen får till ett fantastiskt resultat med Cantinero, var inte förvånad.
– Jag visste att sista ryttaren skulle gå om mig, så jag är väldigt glad över min andraplats.
  
Vilket genombrott för Mordasini
Hon har ridit någon nationshoppning för Sverige i år, men för de flesta svenskar är hon en doldis – dagens trea Charlotte Mordasini som har svensk mamma och en pappa med rötter i såväl Frankrike som Schweiz.
– Det här är fantastiskt och nästan overkligt. Jag har tävlat femstjärnigt förut men aldrig femstjärnig Grand Prix, säger hon efteråt.
  
Hemlighetsfull förbundskapten
För förbundskapten Sylve Söderstrand återstår nu angenäma problem inför EM, som bara är en milstolpe mot nästa års OS.
– Vi hade tolv ryttare som kvalat till Grand Prix, det har aldrig hänt förut.
Något EM-lag vill han inte plocka ut än.
– Det är bara en ryttare som är klar och det är Helena Persson, de andra är inte klara än så ni får vänta.
Trots sitt genombrott är inte Mordasini aktuell för EM.
– Hon var mycket bättre än jag trodde. Hon är professionell i allt hon gör, säger han om henne.
Om Malin Baryard Johnsson och Tornesch, som gjorde en mycket bra insats och kom fyra, säger han så här:
– Hon har varit med i bakhuvudet inför EM. Tornesch har hoppat strålande och den rutin som de har är enormt värdefull.
Med sådana svenska framgångar i Grand Prix som här i Falsterbo känns det som om EM kan bli hur kul som helst.  

Text och foto: Annika Grundberg

Resultat

Jens galopperar in på banan, Lunatic är med på noterna.
  
Avtackningen av Lunatic genomfördes 15 minuter innan Falsterbo Grand Prix, flera av de internationella ryttarna som gick banan stannade upp och applåderade när ekipaget red ärevarvet.
– Han trodde nog att han skulle in och hoppa, det var nästan så att han blev besviken när jag hoppade av, säger Jens.
  
Ryttaren tackade uppfödare, ägare och sin hästskötare för alla framgångar. Lunatic kommer nu att agera läromästare åt ägarens 13-åriga son i både hoppning och dressyr.
  

"Luna" njuter av uppmärksamheten.


Jens tackar sitt team.


Hej då, tack för allt!

Glädje och bus på prisutdelningen.
  
Den perfekta födelsedagspresenten blev ännu en individuell seger och lagseger i Nations Cup för Tinne Vilhelmson Silfvén. Lagmedlemmarna sken som solar på prisutdelningen, kan det vara vårt EM-lag som klev upp på pallen?

Minna Telde och Emilie Nyreröd kunde sitta och titta på när deras lagkamrater säkrade segern. Emilie berättar för Hippson efter ärevarvet att det är lättare att rida ärevarv när man har tävlat samma dag. För att låta Miata bli av med lite energi innan de red in på banan värmde hon upp lite lätt.
– Min häst är inte så förtjust i prisutdelningarna, så det kändes att det fanns lite extra energi i dag.
Hon red in för att ta emot priset med gott självförtroende, den goda formen från tävlingarna på Mallorca håller i sig. Hon har nu visat för landslagsledningen och för sig själv att framgångarna där inte var någon engångsföreteelse.
Minna Telde kände stor glädje över lagets insats, även om hon fortfarande är besviken över sin egen prestation. 
– Med lagryttare som dessa bådar det riktigt gott inför EM, konstaterar hon.
Nu kommer Santana att få ta det lugnare i drygt två veckor, ridas ut i skogen och hopptränas.
– Hoppryttarna kallar det nog inte för hoppträning, men vi skuttar över hinder, skrattar Minna.

Framtidshopp och glädje att tävla i Sverige
Patrik Kittel skyndar från prisutdelningen över till uppvärmningen, hans fru Lyndal ska nämligen rida nästa klass.
Innan han springer iväg hinner han glädjas åt att detta bådar gott inför framtiden, både för honom och Deja men även för det svenska laget.
– Hon är en riktig tävlingshäst, hennes förmåga att fokusera är otrolig, säger Patrik, som även blev tvåa individuellt i klassen.

Anton sträcker på sig i den ökade traven.

Tinne Vilhelmson Silfvén och Don Auriello, som red till sig den individuella segern i klassen, älskar att tävla på hemmaplan. Under prisutdelningen ropade publiken dessutom ut ett fyrfaldigt leve för Tinne på födelsedagen.
– Det blir lite extra allvarligt på hemmaplan, man vill så gärna visa publiken och vill så himla mycket, menar Tinne.
Helheten stämde i takt med musiken, och hon tycker att det är väldigt bra för det svenska laget att få rida Nations Cup på hemmaplan.


Patrik Kittel och Deja är fokuserade.

Individuell prisutdelning – avslappnade hästar.

Resultat

Text & foto: Annelie Lundkvist