Puss på dig, vår segrare och numera pensionär - Clinton.

Musse Hasselvall var självklart på plats för att heja på ryttarna. Han och vännen Åsa kom direkt från Täby galopp där de ridit lopp idag.

Nicke Borg berättar för Malin Baryard Johnsson hur han planerat att rida banan.

Ola och Sissela förbereder sig för bangången.

Banbyggare Peter Lundström har i helgen byggt riktigt stora finalbanor, men han är lika petig med hindren på denna bana. Allt måste vara rätt.

Unga Zara Larsson har ett alldeles eget sätt att gå banan, hon galopperar runt.

Första ryttare ut - Rickard Olsson och Clinton.

De fick en sväng uppkallade efter sig, snävt var det verkligen.

Men Clinton var med på noterna, Rickard hade det lite obalanserat där för en sekund, men det löste sig.

Magdalena Graaf satte lite guldton på stjärnhoppningen. Är hon inspirerad av ponnyerna i Shetland Steeple Chase måntro?

Även om hon var nervös så gick det hur bra som helst.

Sissela Benn fick mana på sin häst då han hellre ville trava, men med en framåtlutad sits gick det galant.

Stilstudie!

Nicke Borg var enda ryttaren som red fram till stildomarna för att hälsa, det gav pluspoäng!

Och visst har han en riktigt bra sits, ha i åtanke att han endast har ridit i sex veckor, så imponerande!

Fokuseringen är total för Nicke och Quebec.

Ola satte upp en bra grundgalopp och fokuserade framåt.

Raffinet hade inga problem att hoppa alla hinder i högt tempo (även dem som inte skulle hoppas...).

Mot sista hindret la han i ännu en växel, så Hippson hann knappt fånga honom på bild.

Zara Larsson passade bra ihop med ponnyn Rasmus, även om han var lite nervös i kväll.

Trots lite långa tyglar prickade de alla hinder galant och kom på en andra plats.

Sara Varga fick byta häst strax innan tävlingen, hästen hon skulle rida drabbades tyvärr av kolik så Bingo fick ställa upp och gå två varv.

Det såg inte ut som att Bingo hade något emot att hoppa en extra runda.

Vinnare - Rickard Olsson och Clinton - här tillsammans med ägarinnan Haide Westring.

Vad tycker ni om täcket som vinnaren av stilhoppningen, Nicke Borg, fick?

Magdalena Graaf valde att inte sitta på Bingo under prisutdelningen.

Ärevarv - se upp alla fotografer!

Fort ska det gå tyckte både Rasmus och Zara.

Nicke och Quebec satsade mer på sitt kall i ridningen - stilighet framför fart.

Sissela fick fart i McKee som såg ut att tycka om ärevarvet!

Se upp Ola, här kommer Rickard på ytterspåret!

Årets upplaga av Stjärnornas hoppning kändes faktiskt riktigt kontrollerad och välavvägd, bortsett från några pulshöjare. Till exempel när Ola Selmén bestämde sig för att den där buggtävlingen han vann på gymnasiet inte skulle vara den enda tävling han vunnit i sitt liv.
- Jag gav full macka för att jag skulle vinna, men i nästa sekund kändes det som att jag bankade på hos Sankte Per, förklarade Ola på presskonferensen efter klassen.

  
Även om Ola kände att han såg döden i vitögat för en sekund så är det ändå imponerande vilka stjärnor vi har, vilket mod och framför allt - vilken balans de besitter!
Visst, Sara Varga var också så rädd att hon nästan började gråta innan klassen startade och Magdalena Graaf utbrast "Jag tror jag kissade på mig nu" direkt efter sin ritt, men alla genomförde sina ritter och uppnådde målet.
De hade pubilkens fulla stöd och hela arenan hejade på när musiken dånade ut ur högtalarna under ritterna.
  
Han kom, han sågs och han segrade, så skulle man kunna beskriva Rickard Olssons runda tillsammans med den otroligt rutinerade valacken Clinton.
- Det är ju läskigt att gå ut först, vi har umgåtts här hela dagen och har gjort varandra nervösa. Och så ska man starta först, berättar en lättad Rickard på presskonferensen.
Men han kommer i alla fall ihåg något från sin ritt inne på banan - det gör nämligen inte Zara Larsson som kom på andra plats med D-ponnyn Rasmus.
- Jag kommer inte ihåg någonting, man bara åkte med och sen var det slut, konstaterade hon.
  
Den mest förvånade av dem alla är vinnaren av stilhoppningen, Nicke Borg.
- Jag har trott att folk driver med mig när de har sagt att jag har talang, erkänner han.
Sissela Benn var frustrerad på presskonferensen, hon ville att hela tävlingen skulle gå en vända till.
- Jag tyckte att det gick bra, men det är störigt att jag inte vann. Kan inte alla sitta kvar på sina platser så att jag får rida igen?, undrade hon.
Nästan alla stjärnor räcker upp handen när Hippson frågar om de kommer fortsätta rida efter detta. De konstaterar att man lätt blir hästbiten, då finns det ingen väg tillbaka.
  
Vinnarhästen Clinton kommer nu att få njuta av sin pension hemma på Fornboda Gård utanför Stockholm. Han har ställt upp för Rickard under två år, även om han inte går i högre gångart än trav hemma på träningen.
- Han gillar inte att träna med mig, det är onödigt för på tävling är det mycket roligare. Då galopperar han, säger en nöjd Rickard, som lovar att åka och hälsa på Clinton vid jul med morötter - precis som han gjorde förra året. 

Missa inte bildspelet högst upp i inlägget!

Text & foto: Annelie Lundkvist 

I söndags avlutades Falsterbo Horse Show och med svenska ögon sett gjordes det på bästa möjliga sätt - Jens Fredricson vann Falsterbo Grand Prix. I vanlig ordning var så klart hela veckan full av höjdpunkter. Nu avslutar vi årets bevakning med att blicka tillbaka i ett blidspel.
 
Foto: Ida Röök 

Hippsons husbloggare My Almqvist är hästskötare hos Jens Fredricson och har arbetat i tre år med Lunatic. Här intervjuas hon av Falsterbo Horse Show efter dagens Grand Prix-vinst - och hon är så klart väldigt glad.
  
 

–  Jag hade det på känn. Jag har mått så bra och varit så stark mentalt, allt har stämt till 100 procent. 

Så säger Jens Fredricson om vinsten i Falsterbo Grand Prix. Nyckeln till framgången ligger i bra planering – och en otroligt stark känsla att segern var på gång.

Jens Fredricson var som enda svensk med till den andra omgången i Longines Falsterbo Grand Prix. Lunatic hoppade helt fantastiskt i den första rundan, där banan bjöd på en hel del klurigheter. Inte minst var det den sista distansen som ställde till det för en mängd ryttare. Många var felfria fram till den allra sista, gigantiska oxern – Angelica Augustsson och Livello till exempel.

Jens Fredricson fick en skämtsam smocka av tvåan Marcus Ehning när de stod på podiet under prisutdelningen, i dag var inte den legendariske tysken oslagbar.

– Efter Marcus omhoppning sa alla att ”det där går inte att slå”. Men det gjorde det, vilken fantastisk avslutning, säger förbundskapten Sylve Söderstrand, märkbart nöjd med hur Falsterbo-veckan slutade.

Lunatic var perfekt

Jens själv säger att känslan var 100 procent rätt.

– Det smittar av sig på Lunatic. Han känner mig utan och innan den hästen. Det finns ingen som honom, han passar mig som handen i handsken. Lunatic har ett ben här och ett ben där när han hoppar, men han vet vad som krävs för att ta sig över, och så gör han det.

I dag stämde hans plan hela vägen fram.

– Jag trimmade med hjälp av Henk Nooren i morse och då var Lunatic bara helt perfekt. Han kändes hur fin som helst.

Jens framhåller att det är just coachningen vid sidan av som gjorde att det gick så bra.

– På en sådan här tävling har jag stöttning av Sylve, Henk och många andra som jag kan bolla tankar och idéer med. Jag valde exempelvis att gå på åtta språng fram till den sista kombinationen i första rundan, det var inte många som löste det så. Hade jag gjort annorlunda hade jag kanske haft nedslag, säger han.

Full fart framåt

I omhoppningen kände han inför näst sista språnget att han var tvungen att gasa ännu mer. Mellan näst sista och sista hindret gav han och Lunatic därför allt.

– Jag hade en stor fördel av att gå ut sist i omhoppningen. Hade Marcus varit sist hade han ridit snabbare. Men jag släppte på helt efter sista hindret, det var bara full fart som gällde. Lunatic är som en liten kanin, han bara landar och sätter fart. Han är inte heller lika lång tid i luften, i och med att han är så snabb i språnget.

Landslaget i hoppning har på senare tid tagit hjälp av en mental coach.

– Jag träffade henne i torsdags. Hon kom in i stallet och frågade hur jag mådde. Jag svarade ”bra”. ”Jag ser det, du kommer att vinna”, sade hon då. Hon såg exakt på mig hur stark jag var mentalt, säger Jens. 

Jens Fredricson borde nu vara självskriven i EM-laget. Tillsammans med Sylve skulle saken diskuteras under söndagskvällen.

– Vi ger besked nästa vecka, säger förbundskaptenen.

Text och foto: Ida Röök

MISSA INTE BILDSPELET I TOPPEN PÅ SIDAN!