Sex år gammal ska Björn rida sin fjärde lektion på ridskolan i Norrköping. Han har hängt med sin syster Susan dit, de gör nämligen nästan allt tillsammans. Tidigare har de spelat badminton, sysslat med judo och gått på ungdomscirkus. Nu har systern alltså bestämt sig för att börja rida och lilla Björn hänger på.

Men något händer. Ponnyn Björn rider lämnar ledet och minnet av hur den skenar i väg i full fart, bockande och med Björn skrikande »mamma, mamma hjälp« på ryggen, sitter fortfarande kvar. Han blir avslängd och vägrar sedan att vara med på annat än att skritta fram och av hästarna.

– Mitt minne av det här är kanske lite överdrivet. Troligen var det nog bara så att ponnyn tog några travsteg så att jag tappade balansen. Men jag blev livrädd, den där rädslan för att ramla av sitter i än, även om jag nu vet att hästarna »blinkar rött« långt innan det händer något. Jag hatar att tappa kontrollen. Och även om det är sällan jag ramlar av i dag tänker jag allti