När hästen tuggar och sväljer landar fodret i magsäcken efter att det färdats genom matstrupen. I magsäcken finns magsyra som hjälper hästen att bryta ner fodret, precis som hos människa. Magsyran buffras av foder och saliv som åker med ner när hästen sväljer. Detta ska motverka att det inte blir för surt i magsäcken. Då hästen är konstruerad för att äta många timmar per dag, med ett konstant flöde av en mindre mängd stråfoder, skapas det många gånger en sur miljö i magsäcken när den står tom. När hästar sedan rör sig och tränar så sköljer magsyran över magsäckens slemhinna och kan då fräta på slemhinnan.
Non-glandulära magsår utvecklas i den övre ljusare delen av magsäcken som inte producerar magsyra, och därför inte har något skydd mot den. Såren ligger ofta i anslutning till gränslinjen Margo Plicatus, eftersom magsyra från körtel-delen sköljer upp över den känsliga slemhinnan. Glandulära magsår sitter istället i den nedre delen av magsäcken, och uppkomsten till dessa vet vi mi