Tinne och "Anton" säkrade en finalplats för Sverige.
  
När Tinne Vilhelmson Silfvén och Don Auriello intog banan i Rio anade hon att en finalplats för laget var inom räckhåll. Men medan lagkamraterna räknade febrilt red hon åt andra hållet – för att behålla sitt fokus.
  
Text: Annelie Lundkvist
Foto: Tomas Holcbecher
  
Då Tinne red in på banan var det startskottet för hennes sjunde OS, vid sidan av banan stod lagkamraterna som hon både kände stöd från och inte ville göra besvikna. Vi berättar att hon under dagen, upprepade gånger, har blivit kallad lagankare. Något som får Tinne att skratta lite, snabbt påpekar hon att det är en laginsats som har tagit gänget till OS-final.
– Vi har en sån fin teamkänsla och jag är otroligt stolt över hela laget. Det gör även att man tar tävlingen på största allvar och vill prestera lika bra som de andra ryttarna, säger hon.
  
Anton älskar att tävla
När det kom till hennes häst Don Auriello, eller Anton som han kallas, tvekade hon inte en sekund över att han skulle leverera. Det är nästan så att hon får hålla honom innan de öppnar grinden in till arenan, annars skulle han gärna skynda dit.
– Han gör alltid sitt bästa och är en otrolig häst att rida, med fin inställning. När det kommer till programmet ligger hundra procent av ansvaret på mig, för Anton han sviker mig aldrig.
Det såg ut som att han tappade fotfästet i första ökningen?
– Ja, jag gasade lite för friskt. Det kändes så bra och jag ville en aning för mycket. Så var det även in i andra piruetten, men känslan var otrolig.
  

Anton dansar verkligen fram i Brasilien.
  
Lussan har aldrig missat en start
Trots sin rutin, och vad man kan ana är nerver av stål, är det vissa saker som gör Tinne extra trygg på tävlingsplatserna runt om i världen. En av de stora stöttepelarna är Louise ”Lussan” Nathhorst. Även om lagkamraterna, förbundskaptenen och ett stort team är på plats i Rio är tränaren den som är närmast Tinne.
– Lussan har aldrig missat en start som jag har gjort med Anton, det är klart att hon är här, säger ryttaren med ett skratt.
  
En sval dusch för finalhästen
Medan Tinne mötte pressen hade Anton redan lämnat området med en annan viktig medlem i Tinnes team, hästskötaren Sara Lord. Hon tog honom direkt till stallområdet där han fick pusta ut och få en sval dusch.
– När han badat och har fått vara i boxen en stund ska han få komma ut på en promenad.
Gör du något med honom innan morgondagens Grand Prix Special?
– Ja, jag gillar att ta ut honom på morgonen och låta honom jogga lite lätt.
  
Ställning, lag, inför fredagens lagfinal
1. Tyskland – 81,424
2. Storbritannien – 79,252
3. USA – 76,971
4. Nederländerna – 76,043
5. Sverige – 75,319
6. Danmark – 74,276
Fullständigt lagresultat, Grand Prix
  
Ställning, individuellt
1. Charlotte Dujardin på Valegro, Storbritannien – 85,071
2. Kristina Bröring-Sprehe på Desperados FRH, Tyskland – 82,257
3. Isabell Werth på Weihegold OLD, Tyskland – 81,029
  
Svenskar
11. Tinne Vilhelmson Silfvén på Don Auriello – 76,429
19. Juliette Ramel på Buriel K.H – 74,943
22. Patrik Kittel på Deja – 74,586
29. Mads Hendeliowitz på Jimmie Choo Seq – 71,771
Fullständigt individuellt resultat, Grand Prix
 

"Klara, färdiga, kör!"


Lagankaret tar ansvaret på största allvar.
 

Fokus till hundra procent från både häst och ryttare.
  

Det fanns blågult på läktaren i form av...
 

...glada vikingar!
 

Säkerheten är prioriterad på OS, ändå har det hittats kulor på ridsportområdet vid två tillfällen.

Det har varit två helt otroliga veckor i och runt Caen – med utmärkt sport, stor dramatik, besvikelse, glädje och till och med sorg. Vi avslutar vår VM-bevakning med en sammanfattande tillbakablick. Minns mästerskapet med oss – och tack alla läsare för ert stora engagemang!

Visst, det var inte Sveriges dag i Final Four-finalen i Caen, Rolf-Göran Bengtsson hamnade utanför podiet som fyra. Men hans häst Casall blev i alla fall en vinnare – med Jeroen Dubbeldam i sadeln. Här frossar vi i finalen, genom ett bildspel signerat Tomas Holcbecher.

Här kan du läsa Hippsons intervju med Rolf-Göran Bengtsson.
Här hittar du vår direktrapport från finalen, med bilder och massor av tv-klipp.

Rolf-Göran Bengtssons axlar hängde ner, han var tydligt besviken över att ha gått ur VM-finalen som fyra.
– Det är väldigt olyckligt att få ett ner med sin egen häst. När de andra red noll där var jag plötsligt ordentligt distanserad, innan det ens hade börjat, säger han.

Det var inte Rolf-Göran Bengtssons dag i Caen. Finalen började med ett ned på C-hindret i kombinationen med Casall.
– Jag trodde att han skulle komma ur den bra. Det var sjutton också att det skulle behöva hända, säger han, när han lågmält möter pressen direkt efteråt.
Inne på arenan pågår prisutdelningen med topp tre, Rolf-Göran är den som ”blev över den här gången”.
– Jag hade så klart förväntat mig något annat av det här. Jag skulle helst inte stå här och prata med er nu, säger han. 

Känsligare än han trodde
Rolf-Göran inledde hästbytet med att rida Jerone Dubbeldams unge Zenith.
– Den var betydligt känsligare än jag trodde. Jerone och hästen känner varandra utan och innan. Efter det första nedslaget drog jag ner tempot betydligt, det kostade två tidsfel vilket jag inte hade råd med. Det hade kanske varit en fördel att ha haft den hästen senare.
Även med Patrice Delaveaus Orient Express blev det nedslag för Rolf-Göran.
– Där valde vi att gå framåt på sex galoppsprång till den sista oxern, det hade även Jerone gjort med den innan. Kanske hade den inte riktigt orken kvar att klara det igen.
Casall blev hästen som säkrade guldet åt holländaren, något som Rolf-Göran är glad över.
– Det var rolig att Casall var den som fick ”vinna”. Han har kommit igenom det här mästerskapet mycket bra, det var ingen som hade problem att rida runt honom därinne. Han hade krafter kvar och det visar verkligen på kvalitet i hästen, säger Rolf-Göran.
Nu åker han hem till Tyskland där lilla Pamina och sambon Evi väntar.
– Jag har ju lite att komma hem till i alla fall, jag får tänka lite så, säger Rolf-Göran och får fram ett litet leende.
 
Rolf kommer tillbaka
Förbundskapten Sylve Söderstrand är också nedslagen.
– Det blev en jättetrist avslutning. Men vi vet att det är svårt att ta medalj om man inleder med att riva med sin egen häst, konstaterar han.
Rolf-Göran kommer tillbaka, det är Sylve säker på.
– Han har flera fina unghästar i stallet som han har väntat med att börja rida, för att få VM överstökat. Och Casall lär ju tävla mer, vi har ett EM nästa år, säger Sylve.

Text & foto: Ida Röök

Direktrapport med resultat och klipp på samtliga rundor
   

Tyvärr fick Rolf-Göran en dålig start, genom rivningen med Casall.
   

Vad tänkte han när han stod där vid staketet?
 

Finalen är hektisk, med många upp- och avsittningar.

Casalls groom Celia fick se sin häst ridas av andra än Rolf-Göran. 

Beezie Maddens Cortes väntar på att Rolf-Göran ska sitta upp.

Jeroen Dubbeldam sitter upp på Casall medan Rolf-Göran funderar på sista rundan.

Casall fick "vinna" när Jeroen säkrade guldet på hingsten.

Jeroen var nolla finalen igenom, då blir man glad!

Zenith visade sig vara känsligare än Rolf-Göran trott.

Även Beezie Madden lotsade runt Casall väldigt fint.

Sylve är förstås besviken över att det inte blev medalj, men menar att "Roffe" kommer igen.