TACK alla ni som läser, följer bloggen och hör av er på Instagrams DM.
ALLTSÅ passerat 12 TUSEN läsare!!!!!!!!! NI ÄR FANTASTISKA!!!!!!

Jag har haft en liten timeout eller rent ut sagt ett mentally breakdown. Rätt skönt att tillåta sig själv att faktiskt bryta samman för att sen resa sig upp igen. 
Klassificeringen tog otroligt hårt på kroppen. De tänjde på min kropp i positioner som inte är möjliga för mig då jag saknar vissa leder, ligament och delar i bäckenet. 
Jag sa aj såklart eftersom att förböja en del som är stopp gör ont. I efterhand skulle jag sagt stopp istället för ett aj. 

Men nu är den klar. Jag fick korrigeringar på mitt medicinska kort. Och trots att jag har massor med underlag på min skadehistorik så behövs mer in.
Nu har jag x antal tusen röntgenbilder att sortera ut samt inväntar kompletterande intyg att skicka in. 

Klicka här för att komma till regelverket: FEI paradressage compensating aids guidelines

- Hårt handtag på sadeln. 
För att förhindra att jag tappar balansen
Min tolkning av FEI: Materialet av ex läder, stabilt. Max höjd 10 cm från framvalv. Och 30 cm bredd. 3 cm från min magdel. 

- Snoddar på stigbyglarna
Jag köper vanliga breda gummiband

- Läderrem mellan stigbyglar till sadelgjord
För att stabilisera fot och nedre del av kroppen
Dessa måste användas tillsammans med säkerhetsstigbyglar. 
Läderremmen (sporrem) får ej kortare än 5 cm från sadelgjord till stigbygel. 

- Kardborreband över låren

- Knut på tyglarna
För att få grepp om tyglarna som glider. Dessa knutar skadar min artros mer än gör nytta. Dock gick ej handtag igenom. Så därav kommer troligt mina tyglar tyvärr fortsätta att glida ur greppet.

- Växla mellan att rida lätt eller sitta ner
- 2 spön 
För att underlätta då benen är kraftlösa och tappar känsel. 
Dock är min ena häst inte alls förtjust i att jag har spö, så där kämpar vi på att hitta en ergonomisk positionering av mig istället. Och arbeta med ett annat språk. 
Max 120 cm långa

- Nicka vid halt
- Padd ovanpå sadeln

Har fått några frågor på Instagram, DM:
"Hej, jag tycker du är superduktig och rider dina hästar sååå mjukt och fint!!!!! Men varför var inte du med i enköping? ska till starta sm?"

Vill börja med att säga tack, vad glad jag blir att du tycker om det du ser. :-)
Jag valde att inte starta OBS klasserna i Enköping som är  uttagning/mönstring till Svenska Paradressyrlandslaget, då den kom alldeles för nära inpå klassificering och min kropp var helt ur fas. 
Dalgaards Dux och jag är kvalade för SM 2024 men kommer troligt avstå detta år. 
Möllegards Romeo har möjlighet att kvala under kommande månad men får se. Han har nerverna på utsidan i främmande miljöer vilket gör det osäkert för mig som har benen "fast" i sadeln.
Självklart lossnar spännen vid ett fall men ändå. För mig är säkerheten A och O vid all hantering med dem så att flänga runt utan kontroll bara för att vi "kan" är inte min grej. 
Vi ska ha en hitta tillbaka till det som är roligt år är tanken. Är flera utmaningar med kroppen och grunden i allt är att ha roligt. Och det ska vi ha :-) 
Sen vilka klasser det kommer att bli är en annan sak. Galoppen och skolor är svårast för mig så det tränar vi extra mycket på. Det gör att kroppen är ännu mer sliten efter ett pass. Men men skam den som ger sig!

"Hej hopp i galopp! Kan du tipsa om en bra övning för min ponny springer mest med huvet i luften eller kröker mycket på nacken så den rullar ihop sig"
Jag tränar mina hästar mycket i skritt, det är fantastiskt vad givande det är! Lilla och stora fyrkanten, nyttjar varje hörn, varje bokstav. När det sitter utan spänning så tar vi det i trav, samma sak där, sen galopp. 
Om något inte fungerar så går vi tillbaka till skritt, gör om och gör rätt. 
Min filosofi är att fungerar det inte så nöt inte på, gå tillbaka till skritt, ha inte för bråttom. 

"Vad har du för underlag på din fina ridbana?"
Jag har sand. Men har offerter på olika former av underlag. Det lutar åt textil, men inget klart. Finns andra planer med som innefattar bygglov. Men jag vill hitta tillbaka till glädjen först. 

"Varför galopperar du om det är dä du har svårt för??"
För att inga program jag tävlar är utan galopp. Så det är enda alternativet att göra så att jag kan med det jag har utifrån de förutsättningar jag har idag.

Det var allt för idag!

Njut av vårsolen! Och kram på er!

FOTO: Privat, Årsdebut LA:3 Dux och Marie 70,396%

Idag är det fredag, för många innebär det att komma hem, mysa på olika sätt. 
För mig är det dagen då jag och mina hästar har vilat klart för stunden. 
Vad gör ni under erat fredagsmys?

Det händer ganska mycket runt mig just nu så jag fokuserar på en sak i taget. Det 
Jag ska satsa på mig själv och mitt och mina partners välbefinnande. 
Men varför är det så svårt att göra det? 
En del tror jag är att vi många är uppkopplade på sociala medier nästan 24-7 på bott och ont. Vi ser saker, tar intryck av, lärdom av, kritiserar etc etc.
Jag läste igår ett underbart inlägg som en Silvferbjälke la upp - alltså det är så träffande många gånger. Och just detta inlägg fångade mitt fokus lite sådär extra. 
Det handlar om att vara just om att vara närvarande. Läs själv, mycket bra tycker i alla fall jag! 

Utmaning: Vart ska jag börja? 
Hur lär man sig att se sitt eget värde?  Hur vet man vad nästa steg är för att steg för steg i lagom takt komma framåt?

Det tog mig år att negativa tankar om mig själv för att inse att jag behöver faktiskt hjälp att trassla ut mitt garnnystan. 
För att nå dit krävdes det att vara på botten, att såkallat landa och erkänna för mig själv att jag behöver hjälp att reda ut saker. 
SÅ mina vägar korsades av mentala coachen Christina Bolander. En guldgåva och jag kommer att vara henne evigt tacksam för att hon orkat med mitt eviga trasslande och att hon efter någon minut insåg att HJÄLP hennes hjärna är ju full av måsten.... 

Hur gör jag för att ta mig vidare (Kontakten med Christina)
Vilka delar ska jag börja med (Jag har ju så mycket hela tiden att jag håller andan o kör)
Vad kommer min omgivning att säga (tex sociala medier, går jag ur normen av att inte passa in...)
Hur vet jag ens att det kommer fungera (kontrollbehov)

Jag minns Christinas lugna varma röst: Jag vet vilka steg du behöver ta, hur vi ska göra göra för att det ska fungera, jag finns vid din sida.

Jag har nu några förhållningssätt jag har lärt mig från min menatal coahch att förhålla mig till som jag tänkte dela med mig av till er: 
- Tillåta mig att må bra, vid negativa röster, tankar, så ställer jag mig frågan högt till mig själv.. tex ÄR JAG SÄMST???? Svaret blir högst troligt nej. osv. 
Livet är inte att härda ut i det evigt snurrande ekorrhjulet. 
För att skapa mervärde för mig så har jag kommit till insikt att jag behöver: 
1. Inse vad jag värderar att satsa på för att utveckla mina styrkor, färdigheter och bibehålla min drivkraft, livsgnista. 
2. Ta steget ATT GÖRA, ta små steg, lite i taget OCH se positivt på NU ÄR DET ÄR KLART! Just den lilla saken är i alla fall  för mig otroooooligt lätt att förbise. 
Ex... Åh Marie du o Dux kom ju 2:a i första klassen på SM 2023 
Jag: Tack - jorå jag hade tur alla de andra hade inte turen på sin sida
Sen är det inte mer med det. Men här behöver jag göra en backspegelreflektion och faktiskt se vad var det som gick bra, varför fick vi en 8 på den ökade traven just där o då, hur red jag, vad var det för underlag osv. 
Jag delar numera ned ett program i delmål. Målet behöver vara reallistiskt och nåbart, accepterat av mig men också i samspel med min partner. Har jag 2 partners så är det 2 olika individer vilket då innebär 2 acceptanser med var och en av dem.

Delar med mig förenklad bild vart jag är just nu: 

Dux
- skrittas igång, skritt med fokus på djup och låg med en fin genomsläpplighet i ryggen.
- Sadel är omvärmd och den ska formas in under tiden. 
- Passa in hans handgjorda bett som ska passa just hans lilla söta pussmun och vara godkänt för tävling - Bombers!
- Anmäld till årets första tävling.

Romeo
- Joggas igång, passa in lite nya bett, vi ska testa att gå från tredelat till tvådelat. 
- Anmäld till årets första tävling.

Jag
- Hålla fokus på vart vi ska, vem jag är och vad som fungerar för mig och oss och hålla fast vi det. 
- Vara i bubblan 
- När jag är med mina partners (hästarna) så ska jag var närvarande dem. Jag ska fokusera på dem, släppa mobil och sociala medier. Filma i all ära, men sen på kvällen i soffan kan jag ägna mig åt sociala medier. 
- Jag filmar inte själv i mer än skritt ibland med en fin bakgrund, men jag kommer inte tumma på säkerheten att filma i andra gångarter. En olycka händer så lätt. Ja må vara för överförsiktig, men en jag har ett brett konsekvenstänk och jag är mån om de alla runt omkring mig. Den stunden jag är med hästarna är deras kvalitetstid och det är då vi bygger tillit skapar förtroende och de läser av alla mina energier. Alltså hästarna... vad skulle vi göra utan dem? 
- Hitta en lagom nivå där min hälsa och träning lirar ihop.

Tack för idag och kom ihåg att just Du är bäst på att vara just Du! 
Du har tagit dig dit du är idag och det är grymt jobbat! 

Kram på er!

Mina skänklar far o flyger bäst de vill, jag har fått acceptera det varesig jag vill eller inte.
Men med en acceptans till tillvaron så kan man fokusera lösningsorienterat. 

Jag stabiliserar mina skänklar med gummiband i kombination med Acavallo stigbyglar.
Stigbyglarna är utvalda i modell med stabil platta under foten för att hjälpa mig stödja. Sen behöver ju stigbygeln sitta kvar runt foten med.
Kombinationen är den mest hållbara för mig som jag har testat.
Jag har inte förmåga att trampa ner hälarna utan en del av skadorna gör att jag blir "på tå". 

Gör så här: 
1. Ta ett anpassat gummiband
2. Ha foten hängdes intill stigbygel
3. På foten trär du på gummibandet och sticker sen in foten i stigbygeln. 
4. Därefter tar du tag om det hängande gummibandet och drar det framåt under foten och upp över tå. 
Klart!


Sen finns lyxvarianten! Magnetisk säkerhetsstigbygel från Ophena - är en "öppen" stigbygel, dvs det saknas en yttersida. 
Det ingår en magnetisk innersula (standard) så ridsko spelar ingen roll, ingen åverkan behöver göras på skor eller stigbygel. 
Man kan också välja magnetstyrka och placering av magnet i sulan. 

FOTO: #ophena Mitt val föll på Ophena S Pro 3899 kr, som har en fotplatta av aluminium med ett diamantformat grepp och det ger därför ett ännu bättre grepp. Bilden är lånad från hemsidan.

PLUS-innersulorna är för dem som behöver (eller vill) ha lite extra vidhäftning.
De fungerar också utmärkt för ridstövlar med tjockare sulor för att kompensera för den tjockare sulan så att magneten når igenom. 
PLUS är ca 6 mm tjock tillskillnad från STANDARD som är 1 mm.

Jag skulle vilja testa Ophena magnetiska stigbyglar S pro med PLUS sula och magnetposition om man står på tå. 

Ni som vill veta mer om magnetiska stigbyglar Följ @ophena.official eller klicka -> Ophenas hemsida
Stigbyglarna finns även utan magnet, och regler gällande tillåten utrustning finns på ridsportförbundets hemsida. 

Viktigt att veta - Snoddar och Ophena stigbyglarna släpper vid fall!

Sen finns såklart fler lösningar för att få hjälp med skänkelstabilitet, stigbyglar med tåkappa är en vanlig lösning man kan se på ponnyridning. De har jag inte testat då jag behöver ha mina fötter fast. 
En annan innovativ lösning är skänkelvikter dvs ett par" hälar" Perfect heels från Ps Of Sweden. 
Dessa ska hjälpa ryttaren att komma ner i sadeln, inta rätt position med sänkt häl och långa, avslappnade skänklar.
Perfect Heel har 4 vikter på 250 gram och dessa har kardborrefästen och enkelt sätter man fast dem ovanpå varann inuti skänkelvikten.
Skänkelvikter är inget för tävling utan ett rent hjälpmedel. 

Kram på er!

I helgen tävlade vi en Msv B och fick en fin 2:a plats i en otroligt tufft startfält!
Varje start är en seger i sig - att ens vara där!
Mitt i galoppen, så hände nåt... underlaget släppte och Dux trampa snett och han tappade balansen och jag kämpa med att hålla kvar överlivet i lod- allt för att så gott jag kan balansera.
Älskade lilla häst, han kom upp på benen och vi fortsatte i rätt galopp och 3 språng efter ett byte i språnget.
Först när det var dax för överstrykningen kom jag tillbaka i fokus. Jag blev så rädd! Men nu i efterhand var det en lärdom. Vad som helst kan ju faktiskt hända och nu tog vi lärdom av det.
Jag sitter ju fast förvisso ska snoddarna lossna men mitt kontrollbehov fick en mental käftsmäll på flera sätt. Dels att inte ha förmågan att balansera upp och hjälpa min älskade häst, utan han behöver vara den kloka av oss. Ha ha det är han förvisso redan ändå! Jag har otroligt schyssta hästar som verkligen ställer upp för mig på oss. Och hade det inte varit för Dux så hade jag inte vart på denna nivå idag. 
När vi kom ut på framridningen så joggades Dux av och vi kollade så att han var hel. Han mår bra! Och idag får han gå en långpromenad en sk. "gubbrunda" med sin promenadpolare!

Foto: Privat Marie Karlberg och Dalgaards Dux 

Mina skador gör att skolor och galopp är supersvårt. 
Lättridning: Jag rider oftast lätt - vilket i sig är en utmaning för mig då balansen från bålen saknas till stor del. Jag har lärt mig att rida lätt på mitt sätt, med fokus från korsryggen istället för att jobba med benen. 
Men så länge benen inte domnat bort helt i sadel så föredrar jag ändå att rida lätt för att underlätta för min rygg. 
Nervbortfallet på det skadade från höfterna och ner gör att benen inte lyder mig, jag behöver med tankens kraft tänka och röra benet inget går av sig själv. Och domnar benen ja då hänger de där de hänger.
Jag får rida med dubbla spön för att kompensera mina ben. 
Dux har ett eget driv och jag kan behöva ha korta spön. Helst 2 men han uppskattar inte det så jag vill inte pressa honom för han gör verkligen sitt yttersta för mig. 
Romeo är en energifylld latmask som bara har ändlös energi när det passar honom, så han får leva med att jag har 1 helst 2 dressyrspön med honom. 
Jag behöver inte använda dem på mina hästar utan de är med som stöd vid behov.

Snoddar på fötterna håller fötterna på plats i stigbyglarna vilket hjälper min kropp med lite stabilitet iaf från underkroppen. 
Resektionerna inne i kroppen gör att jag är konstant sned - i sadel med tryckpunkter så skiljer det 4 cm mellan höger och vänster sida. 
Muskelatrofin talar sitt eget språk och inget jag kan göra något åt. Sviterna med artros i kroppen och övriga komplikationer och efterdyningar påverkar med. 
Sen i allt ska jag tänka bort all smärta som skär som knivar i kroppen. Det jobbar jag hårt med i bubblan, och att fokusera fokusera fokusera. 

Vikthjälper då? Fokus är axlar och min blick och stabilitet från bröstryggen.
Balansen bibehåller jag enklare genom att fokusera på styrkan där och inte på det jag saknar. 
Skänklarna får jag tänka bort - det är en bonus de gånger jag har kvar känsel i dem i sadeln.
Däremot behöver hästarna veta vad jag menar "med skänklar eller sladdrande störmoment. "
Det var en utmaning med Dux då han har otroligt lätt för byten, 15 i varje dansade han med sin förra människa.
Så in i en diagonal galopp med domnade ben får jag träna mycket på att han inte påbörjar byten. För känner han att ytter snuddar lite - ja då lyder han! Och då i en galopp diagonalt så är ett hur fint byte som helt att räkna som omslag och i bästa fall kan jag få "omslag men rättar" och så betyg 4 isch. 

Övergångar då? Om jag ska göra dem mjuka och inte bryska... Jag har ju inget att som ryttare sitta till med och göra klassikern "sitt ner på sittbenen och spänn nedre delen av magen".
Jag tränar på att de har ett eget driv och jag med blicken tittar långt fram och andas iiiiiiiiin och uuuuuuuuuuuuut, och försöker att sitta "på hål nummer 2". Risk att jag lätt faller lite bak (eller fram) och mina ben tappar position beroende på hur de är i status där och då.
En annan risk är att balansen blir i armarna. Händerna är kraftigt nedsatta i styrka av sina skador så det är mest överarm som är starkast, konsekvensen kan bli att jag höjer händerna lite. 

Det är svårt att förklara, och det gör lite ont i själen att skriva för det blir så tydligt för mig då vilken problematik det är. Men som ni vet.. tänk inte på en ko.... och en humla ska inte kunna flyga. 

För mig är det visuella en otroligt viktigt pusselbit. Jag har vissa ryttare eller ekipage som jag har som förebild och då försöker jag känna ridningen, känna den hästens rörelsemönster, likt som att höra en pianist vid pianot och höra vilka toner som spelas. 
Vid vissa tillfällen under kontrollerade former och under översyn så kan jag faktiskt blunda några steg i galoppen.
Känslan är så himla avgörande för mig.
Jag känner vart dragkraften ligger och vart jag ska, tänker mig ett sug en dragningskraft åt ett håll. 
Men det är komplicerat att rida! Inte bara för mig- alla har vi utmaningar och vi har alla olika förutsättningar.

Anpassad utrustning är såklart alltid A och O. 
- Sadel med bred anläggningsyta och ett mjukt säte ( 80% av bäckenbotten borta så jag sitter på inre organen - eh ja det känns men ha ha)
Rejäla stöd för skänklarna. Jag har idag en Equiline Contest från Klingesadlar och Örebro Ridsport. Har en Prestige D2 K zero med kort kåpa till salu om nån är sugen! Den är för ett smalt och kvinnligt bäcken. 
- Stigbyglar med rejält grepp under och stabila. 
- Tyglar behöver vara anpassade efter mina händer då jag har kraftigt nedsatt greppförmåga och handskar behöver ha bästa grip teknologin jag kan hitta. 
Jag har i vissa fall knut på tyglarna men de knutarna gör ont i händerna så jag försöker undvika det. 

- Ridbyxor, byxor överlag - jag försöker undvika knappar eller det som sitter åt min mellandel av kroppen. En elastisk midja med bred linning och ett gött gripp är guld värt!

Tack för idag och nu ska jag njuta av filmen från dagens tävling!

Kram på er :-)