Den amerikanska ryttaren Reed Kessler har gjort spikrak karriär, redan på OS i London var hon rekordung och blev historisk. Nu siktar Reed mot nästa olympiska spel – med sin tyska tränare.
  
Som uppvuxen i USA har hon sedan tolv års ålder tränat för sina gudföräldrar Katie och Henri Prudent. Talangfulla Reed har matchats mot de stora uppgifterna – och har ständigt levererat.
Den amerikanska lanslagsledningen tog ut henne och Cylana att rida för det amerikanska laget vid OS i London. En höjdpunkt i karriären, men även en milstolpe för den framtida satsningen.
– Katie och Henri tog mig från barnklasserna till de olympiska spelen. Jag är tacksam över allt de har lärt mig, men efter sju år kände jag att det var dags att utmana mig själv ytterligare. Detta för att ständigt bli bättre, säger Reed till Hippson under tävlingarna i Göteborg.

Hästvänlig träning
Om en flytt för henne och hästarna skulle bli aktuell gällde det för den redan framgångsrika ryttaren att verkligen få hjälp med sina svagheter och att få chans att utvecklas ytterligare. Vem skulle kunna bidra till detta? 
Svaret blev Marcus Ehning.
Varför just Marcus?
– För att han siktar på att hästarna ska få en lång tävlingskarriär. Det är inte många ryttare som har tävlat så framgångsrikt under så många år, han bryr sig verkligen om hästarna, säger hon.
Reed berättar att om det är något Marcus bryr sig om, och fokuserar på, så är det vad som är bäst för hästen. För honom handlar det alltid om att fokusera långsiktigt, inte enbart på en viss klass eller tävling. Detta leder till framgång – ryttaren får ett hållbart hästmaterial och kan därmed hålla sig kvar på toppen.

Lade studierna på hyllan
Det var drygt ett år efter OS i London som flyttlasset gick till Tyskland, och till familjen Ehnings anläggning. Just nu har Reed sju egna hästar på plats i Europa – bland annat OS-hästen Cylana, Cos I can, Charity 33 och svenskuppfödda Ligist.
Hemma på gården i Lexington, Kentucky, finns bland annat familjens avelsston och pensionerade tävlingsponnyer. Den helhjärtade satsningen på ridningen har gjort att Reed har valt bort studierna.
– Jag valde att inte plugga vidare, eftersom jag vet att ridningen är det jag satsar på inför framtiden.
Med sju hästar i stallet har hon att göra hela arbetsdagen, hon tränar tillsammans med Marcus och inspireras på en av världens bästa ryttares anläggning. För en tävlingsryttare på Reeds nivå handlar det ständigt om att se till att hästarna är i toppform och väl förberedda inför nästa helgs meeting. Trots att hon dagligen rider så många hästar prioriterar Reed även att besöka gymmet efter stallet.

Gott intryck av Göteborg
Trots att hon är en berest tävlingsryttare var detta bara andra gången Reed var på plats i Göteborg, för att delta i Gothenburg Horse Show. År 2013 var hon här för att rida världscupfinalen tillsammans med Cylana. Redan då överraskades hon av den fantastiska atmosfären inne på banan, och av att publiken alltid är så entusiastisk.
– När jag red finalen var läktaren helt fullsatt, att rida in på arenan då är en känsla jag inte glömmer i första taget.

Mystisk väska
Under tävlingsdagen ser vi Reed bära omkring på en väska. När den inte sitter på hennes axel håller hästskötaren i den, eller så hänger den på ett staket nära dem. Nyfikenheten gör att vi frågar Reed vad det är hon bär omkring på?
Med ett skratt säger hon att vi absolut kan får veta, men att titta ner i väskan just denna gång går inte. Den är enligt henne själv alldeles för stökig.
– I vanliga fall har jag min ridhjälm och mina handskar i väskan, det är det viktigaste så klart. Men där ligger även några olika par sporrar, några extra snoddar, klibbsprej till sadeln, min hårborste och en bra bok, säger Reed.
Vi ser henne senare på läktaren, lite avskilt från de andra ryttarna. Hon öppnar väskan och fiskar upp just boken. Det dröjer inte många minuter innan hon är uppslukad av texten, i stället för att prata med sina ryttarkollegor.
När banan öppnar lägger Reed ner sin bok och ser fokuserad ut. Det är nästan som att den korta lässtunden har gett henne ny energi hinner vi tänka, när hon promenerar ner för att gå banan.
  
Text och foto: Annelie Lundkvist

 
Vi tror inte att någon riktigt har smält gårdagens fantastiska svenska framgång, det har inte någon av oss i alla fall. Nu är vi hemma i Sverige igen och vilken fantastisk resa det har varit, känns nästan overkligt.. Hände det verkligen? 
 
Ah, det gjorde faktiskt det. Sverige kvalade till OS, Roffe tog EM-guld och Henrik kom femma. Helt otroligt! Så för att vi alla ska komma ihåg har vi trixat ihop ett litet bildspel från finaldagen. Se och njut.
 
Vi tänkte också passa på att tacka för oss och den här helgen, vi tycker i alla fall att det har varit otroligt roligt, hoppas ni har gjort det också. Ta hand om er alla och njut ordentligt, för man förlorar mer än vad man vinner i vår sport och man är inte bättre än sin senaste runda.
 
Adios! 
//Anna, Emma & Lena Salin

Sverige 1a och 5a i en EM-final, det är heeeelt otroligt! All respekt, hatten av, ursäkta språket, men det där va jävligt bra gjort! 

Strax innan fyra drar EM-finalen med de 25 bästa ekipagen igång. Dit alla svenska ryttare är kvalade, men Angelica har valt att inte starta, det är trots allt hennes första stora mästerskap som senior och visst har hon gjort det fantaktiskt bra! För de andra tre kommer vi, och alla andra svenskar på platrs göra allt vi kan för att hejja fram våra duktiga ryttare och ni där hemma håller väl alla era tummar till förbannelse? Tänkte väl det ;) Störst chans på medalj av svenskarna har Roffe på en 5e plats, bara ett drygt nedslag från ledningen. Men än är inte tåget utom synhåll för heller Henrik och Malin, även om det mest är en framskjuten placering som hägrar.

Om ungefär 5 timmar är det avgjort, tills dess kommer supportrar och anhöriga från många olilka håll i Europa med små svettpärlor i hårfästet  att frenetiskt fortsätta bita sönder nagelband, nervöst rätta till hårslingor och kragar, desperat försöka sysselsätta fingrarna och rastlöst flytta vikten från det ena benet till det andra för att sedan flytta tillbaka igen. Alla väntar vi på samma sak nu, längtan efter bra sport och ett resultat. Må bäste man eller kvinna vinna!