Det blev en överlägsen seger för Patrik Kittel på Toy Story i fredagens Grand Prix-klass. Ekipagets harmoniska ritt gav 75,021 procent - vilket är "personbästa" för Toy Story och nästan tre procent bättre än tvåan Lone Jörgensen. Med andra ord höll Patrik för favorittrycket.
- Jag förväntar mig aldrig något när jag tävlar. Man hoppas alltid på det bästa, men vet aldrig med hästar. Toy Story gjorde en härlig runda, jag hörde att många hästar var spända där inne, säger den glada segraren efteråt.
 Patrik berättar att det alltid är lite extra nervöst att tävla på hemmaplan, man vill så gärna göra bra ifrån sig.
- Jag minns ju hur jag själv satt här på läktaren i Scandinavium och drömde när jag var ung. Och första gången jag tävlade här kom jag sist, så det har hänt lite sedan dess!
 

 
Några reagerade kanske på att Patrik Kittel ropades upp som delägare av Toy Story i högtalarna. Är det inte hustrun Lyndal Oatleys häst?
- Jag önskar att jag hade haft pengar att köpa honom... Men det är faktiskt så att min svärfar gav mig en liten del av Toy Story, så att jag skulle kunna skrivas in som ägare i passet. För att man ska få tävla en häst i OS måste den vara delägd inom landet innan årsskiftet. På det här sättet har jag en backup i Toy Story, i fall att något skulle hända med Scandic. Jag är så tacksam för att jag får rida honom, jag känner att jag måste göra något riktigt fint för mig fru nu, skrattar Patrik. 
Att Lyndal inte rider Toy Story själv, fast hon faktiskt har OS-kvalat för sitt land Australien, beror på att hästen har visat sig vara lite för stor och stark för henne.
- Min fru är väldigt nätt byggd, så han blir lätt lite för lång när hon rider. Efter London kommer han troligtvis att vara till salu igen.
 

 
Patrik ombeds jämföra sina båda topphästar Scandic och Toy Story. Han svarar med ett leende:
- Jag jämför aldrig mina hästar. Men medan Scandic exempelvis kan vara rädd för applåder så blir Toy Story bara bättre ju mer det klappas, han älskar det. Toy Story behöver mycket stimulans och variation, medan Scandic gillar rutiner. En likhet mellan dem är att båda verkligen vill hjälpa mig och vill göra sitt bästa inne på banan. 
Även om Toy Story går väldigt bra just nu tvekar inte Patrik om vilken av hästarna han vill rida i OS - Scandic. Hingsten är i och för sig skadad, men det har visat sig inte vara så allvarligt som befarat.
- Han skrittas och går på spa just nu, men bör vara igång tills utomhussäsongen startar. Scandic behöver gå åtminstone två eller tre tävlingar innan OS för att vara i perfekt form, förklarar Patrik.
 

 
Många lade säkert märke till att Patrik Kittel hade hjälmen på under prisutdelningen.
- Jag känner inget tvång att ha hjälm, men sätter på den så fort jag inte känner mig helt säker i sadeln. Det är jättebra att fler och fler rider med hjälm och det är verkligen något jag rekommenderar. Men personligen tycker jag inte att man ska tvinga någon som är över 18 år, vid den åldern får man ju både rösta och gå på systemet. Och inne på banan har jag gärna hatten kvar, där tycker jag att det ska vara valfritt precis som nu.  
Nu väntar morgondagens kür och så småningom världscupfinal för Patrik och Toy Story. Men han tror inte på någon seger i finalen.
- Alla som startar kan naturligtvis vinna, men man ska vara realistisk. Adelinde på Parzival är ett väldigt starkt kort. Hamnar jag topp-sju är jag nöjd, säger han.
 
Tillbaka till dagens Grand Prix-klass, hur gick det för övrigt? Jo, tvåa kom danska Lone Jörgensen på FBW De Vito.
- Det trodde jag inte, min häst är väldigt ung. Extra fantastiskt var det med tanke på att vi har haft honom sedan han var föl. Det är väldigt emotionellt för mig att rida den här hästen, säger en lycklig Lone.
  


Trea kom britten Richard Davison på Hiscox Artemis.
- Jag fick en chock när jag kom in på banan! Min häst var jättefin på framridningen men när jag red in blev han supertittig. Jag fick verkligen rida rumpan av mig. Men jag är väldigt nöjd med det hästen gjorde mellan att den tittade. Det är härligt att rida här i Göteborg, det är som en popkonsert, skrattar han.
Richard är en sann entertainer och hans kür i morgon blir något alldeles extra. Musiken är nämligen sammansatt av inga mindre än teamet bakom världsstjärnan Robbie Williams.
- Min hästägare känner Robbie. Så hans team har fixat musiken, med symfoniorkester och allt. Jag är självklart överlycklig för att jag har fått den här hjälpen. Och så är jag glad för att jag inte har behövt betala för den, det hade nog blivit dyrt...
  
Se resultatlistan här!

Årets upplaga av Stjärnornas hoppning kändes faktiskt riktigt kontrollerad och välavvägd, bortsett från några pulshöjare. Till exempel när Ola Selmén bestämde sig för att den där buggtävlingen han vann på gymnasiet inte skulle vara den enda tävling han vunnit i sitt liv.
- Jag gav full macka för att jag skulle vinna, men i nästa sekund kändes det som att jag bankade på hos Sankte Per, förklarade Ola på presskonferensen efter klassen.

  
Även om Ola kände att han såg döden i vitögat för en sekund så är det ändå imponerande vilka stjärnor vi har, vilket mod och framför allt - vilken balans de besitter!
Visst, Sara Varga var också så rädd att hon nästan började gråta innan klassen startade och Magdalena Graaf utbrast "Jag tror jag kissade på mig nu" direkt efter sin ritt, men alla genomförde sina ritter och uppnådde målet.
De hade pubilkens fulla stöd och hela arenan hejade på när musiken dånade ut ur högtalarna under ritterna.
  
Han kom, han sågs och han segrade, så skulle man kunna beskriva Rickard Olssons runda tillsammans med den otroligt rutinerade valacken Clinton.
- Det är ju läskigt att gå ut först, vi har umgåtts här hela dagen och har gjort varandra nervösa. Och så ska man starta först, berättar en lättad Rickard på presskonferensen.
Men han kommer i alla fall ihåg något från sin ritt inne på banan - det gör nämligen inte Zara Larsson som kom på andra plats med D-ponnyn Rasmus.
- Jag kommer inte ihåg någonting, man bara åkte med och sen var det slut, konstaterade hon.
  
Den mest förvånade av dem alla är vinnaren av stilhoppningen, Nicke Borg.
- Jag har trott att folk driver med mig när de har sagt att jag har talang, erkänner han.
Sissela Benn var frustrerad på presskonferensen, hon ville att hela tävlingen skulle gå en vända till.
- Jag tyckte att det gick bra, men det är störigt att jag inte vann. Kan inte alla sitta kvar på sina platser så att jag får rida igen?, undrade hon.
Nästan alla stjärnor räcker upp handen när Hippson frågar om de kommer fortsätta rida efter detta. De konstaterar att man lätt blir hästbiten, då finns det ingen väg tillbaka.
  
Vinnarhästen Clinton kommer nu att få njuta av sin pension hemma på Fornboda Gård utanför Stockholm. Han har ställt upp för Rickard under två år, även om han inte går i högre gångart än trav hemma på träningen.
- Han gillar inte att träna med mig, det är onödigt för på tävling är det mycket roligare. Då galopperar han, säger en nöjd Rickard, som lovar att åka och hälsa på Clinton vid jul med morötter - precis som han gjorde förra året. 

Missa inte bildspelet högst upp i inlägget!

Text & foto: Annelie Lundkvist 

Skärmdump från SVT.

Åh, vad roligt, det blev två svenska världscupsegrar när Globen tackades av! Tomas Eriksson vann fyrspannskörningen med slutresultatet 237,56 - vilket ger honom tio världscuppoäng.

Här ser du ett långt inslag från SVT om vinsten:

Här intervjuar SVT Tomas om tävlingen:

  
Helgens mest framgångsrika svenska ryttare är utan tvekan Peder Fredricson, som ni säkert har hört i rapporteringarna härifrån Ericsson Globe. Men vad ingen hör och väldigt få ser är hur Peder fokuserar innan sin tävlingsstart.
  
Det är en av fördelarna med att jag får vara bakom kulisserna på de stora tävlingarna, jag kan se och lära. Visste ni att Peder är en av de ryttare som tillbringar längst tid inne på banan vid bangången? Han stegar upp avstånd, skriver ner antal galoppsprång på sin lapp och går banan en vända till.

  
För ett år sedan frågade jag Lisen Bratt Fredricson om vad det är för lapp Peder har i fickan. Hon förklarade att han skriver anteckningar om avstånd och eventuella vägar för omhoppningen. Jag trodde då att lappen var en engångsföreteelse, men i helgen ser jag samma mönster.

  
Lisen gav mig en gång i tiden rådet att komma väl förberedd, då blir nervositeten mindre och fokuseringen lättare. Peder har i helgen motiverat mig till att bli ännu mer förberedd inför tävlingsstarten, jag hoppas att jag via detta inlägg kan motivera er till samma sak.

Ta er tid att stanna till, memorera banan med stängda ögon, se er själva rida bra och felfritt.

  
Missa inte bildspelet med Peder innan tävlingsstarten!

Här kan du läsa om Peders framgångar inne på banan.
 
Text & foto: Annelie Lundkvist