- När man tror att han inte kan bli bättre toppar han sig själv igen, säger Helen Langehanenberg om sin superhäst Damon Hill.
Tillsammans vann de världscupdressyren på ofattbara 88,286 procent.

Det blev en fantastisk dressyrfinal med flera helt otroliga ritter. Till slut var det dock tyska Helen Langehanenberg som stod som vinnare efter en helt magnifik, felfri uppvisning med Damon Hill NRW.

- Jag är supernöjd. Saknar ord. Väldigt glad. Min häst är så fin och jag finner knappt ord för att beskriva mina känslor just nu, säger hon på presskonferensen direkt efter prisutdelningen.
Damon Hill såg verkligen ut att trivas i rampljuset.
- Ju större arena desto bättre blir han. Han älskar verkligen att prestera och att visa upp sig. Vi får fundera på om det finns något att förbättra för att nå ännu högre procent, men just nu är jag bara så glad, säger hon.

Adelinde Cornelissen och Jerich Parzival fick alltså se sig slagna den här gången.
- Jag fick ju till det betydligt bättre än i torsdags, konstaterar hon med ett stort leende.
- Jag är nöjd med hur Parzival utförde testet i dag, marginalerna är små och självklart vill man vinna, men...

Edward Gal på Glock's Undercover gjorde även han en helt otroligt fin uppvisning.
- Min häst har stor utvecklingspotential och de här tävlingarna är ju en bra miljöträning om inte annat. Jag fick en härlig känsla i dag, säger han.

  
Gustaf Svalling, ordförande i domarkollegiet, berömer alla ryttare som medverkade i årets världscupfinal. Men inte minst är det de som hamnade i toppen som står ut.
- Det är ett nöje att se de här hästarna och deras ryttare. Hästarna är helt fantastiska och ryttarna gör onekligen ett bra jobb.

Edward kramar om Helen under prisutdelningen.

Adelinde lämnade över dressyrtronen åt Helen.

Fina, röda färger är grejen för världscupens sponsor Reem Acra.

  
Länk till resultatet

Text och foto: Ida Röök

Det har varit två helt otroliga veckor i och runt Caen – med utmärkt sport, stor dramatik, besvikelse, glädje och till och med sorg. Vi avslutar vår VM-bevakning med en sammanfattande tillbakablick. Minns mästerskapet med oss – och tack alla läsare för ert stora engagemang!

Visst, det var inte Sveriges dag i Final Four-finalen i Caen, Rolf-Göran Bengtsson hamnade utanför podiet som fyra. Men hans häst Casall blev i alla fall en vinnare – med Jeroen Dubbeldam i sadeln. Här frossar vi i finalen, genom ett bildspel signerat Tomas Holcbecher.

Här kan du läsa Hippsons intervju med Rolf-Göran Bengtsson.
Här hittar du vår direktrapport från finalen, med bilder och massor av tv-klipp.

Rolf-Göran Bengtssons axlar hängde ner, han var tydligt besviken över att ha gått ur VM-finalen som fyra.
– Det är väldigt olyckligt att få ett ner med sin egen häst. När de andra red noll där var jag plötsligt ordentligt distanserad, innan det ens hade börjat, säger han.

Det var inte Rolf-Göran Bengtssons dag i Caen. Finalen började med ett ned på C-hindret i kombinationen med Casall.
– Jag trodde att han skulle komma ur den bra. Det var sjutton också att det skulle behöva hända, säger han, när han lågmält möter pressen direkt efteråt.
Inne på arenan pågår prisutdelningen med topp tre, Rolf-Göran är den som ”blev över den här gången”.
– Jag hade så klart förväntat mig något annat av det här. Jag skulle helst inte stå här och prata med er nu, säger han. 

Känsligare än han trodde
Rolf-Göran inledde hästbytet med att rida Jerone Dubbeldams unge Zenith.
– Den var betydligt känsligare än jag trodde. Jerone och hästen känner varandra utan och innan. Efter det första nedslaget drog jag ner tempot betydligt, det kostade två tidsfel vilket jag inte hade råd med. Det hade kanske varit en fördel att ha haft den hästen senare.
Även med Patrice Delaveaus Orient Express blev det nedslag för Rolf-Göran.
– Där valde vi att gå framåt på sex galoppsprång till den sista oxern, det hade även Jerone gjort med den innan. Kanske hade den inte riktigt orken kvar att klara det igen.
Casall blev hästen som säkrade guldet åt holländaren, något som Rolf-Göran är glad över.
– Det var rolig att Casall var den som fick ”vinna”. Han har kommit igenom det här mästerskapet mycket bra, det var ingen som hade problem att rida runt honom därinne. Han hade krafter kvar och det visar verkligen på kvalitet i hästen, säger Rolf-Göran.
Nu åker han hem till Tyskland där lilla Pamina och sambon Evi väntar.
– Jag har ju lite att komma hem till i alla fall, jag får tänka lite så, säger Rolf-Göran och får fram ett litet leende.
 
Rolf kommer tillbaka
Förbundskapten Sylve Söderstrand är också nedslagen.
– Det blev en jättetrist avslutning. Men vi vet att det är svårt att ta medalj om man inleder med att riva med sin egen häst, konstaterar han.
Rolf-Göran kommer tillbaka, det är Sylve säker på.
– Han har flera fina unghästar i stallet som han har väntat med att börja rida, för att få VM överstökat. Och Casall lär ju tävla mer, vi har ett EM nästa år, säger Sylve.

Text & foto: Ida Röök

Direktrapport med resultat och klipp på samtliga rundor
   

Tyvärr fick Rolf-Göran en dålig start, genom rivningen med Casall.
   

Vad tänkte han när han stod där vid staketet?
 

Finalen är hektisk, med många upp- och avsittningar.

Casalls groom Celia fick se sin häst ridas av andra än Rolf-Göran. 

Beezie Maddens Cortes väntar på att Rolf-Göran ska sitta upp.

Jeroen Dubbeldam sitter upp på Casall medan Rolf-Göran funderar på sista rundan.

Casall fick "vinna" när Jeroen säkrade guldet på hingsten.

Jeroen var nolla finalen igenom, då blir man glad!

Zenith visade sig vara känsligare än Rolf-Göran trott.

Även Beezie Madden lotsade runt Casall väldigt fint.

Sylve är förstås besviken över att det inte blev medalj, men menar att "Roffe" kommer igen.