Dressyr
Publicerad: 2014-10-29Framgångsrika Stinna Tange Kaastrup från Danmark.
Ridkonsten sitter inte i benen
Den kanske mest uppskattade clinicen under förra veckans Global Dressage Forum (GDF) på Blue Hors i Danmark var den om paradressyr. Där fick vi träffa tre av världens bästa ryttare med funktionsnedsättning – som förklarade hur de rider och tränar.
Text & foto: Anki Yngve
Clinicen inleds med att danska paradressyrryttaren Annika Dalskov intervjuas av Richard Davison uppe på scenen. Hon har bland annat vunnit VM och tagit flera Paralympics-medaljer, men var framgångsrik på hästryggen redan innan den bilolycka som ledde till hennes funktionshinder. Annika red i danska junior- och ungdomslandslagen och sågs som en blivande stjärna, när det som inte fick hända inträffade år 2005.
– Jag var på väg till jobbet, ett nytt jobb sedan bara tio dagar tillbaka, som var mitt första. En skåpbil körde på mig och cykeln, och jag blev förlamad från nacken och neråt. I början bara låg jag, jag kunde inte röra mig eller göra någonting. Läkarna sa att jag aldrig skulle kunna gå igen, kanske på sin höjd röra händer och fingrar. Det skulle definitivt inte bli någon mer ridning, berättar hon.
Ville tillbaka till hästarna
Annika hade haft egen ponny eller häst sedan hon var sex år gammal och kunde inte tänka sig ett liv utan hästar.
– Min stora drivkraft under rehabiliteringen var att komma tillbaka till dem. När jag var hos psykologen på sjukhuset sa han ”vill du inte lära dig gå först?”. Jag pratade bara om att rida, säger hon.
Annika låg tre månader på sjukhus, därefter följde sex månaders rehab vid en lokal klinik. Där lärde hon sig att gå, mot alla odds.
– Och jag började rida tre dagar efter att jag hade kommit hem. Men jag fick förstås sitta på hästar som var lugna och snälla i början, berättar hon.
Eftersom Annika hade lärt sig gå, trots att det var osannolikt, valde läkarna att inte säga något om ridningen. Så dedikerat som hon tränade var ingenting omöjligt.
– Varje dag under rehabiliteringen tänkte jag på mina hästar. Jag hade aldrig haft någon som tagit hand om dem förut, jag hade alltid gjort allt själv. Så situationen kändes så konstig.
Läkarna menade till en början att Annika Dalskov aldrig mer skulle kunna gå. Men i dag både går hon och rider på mästerskapsnivå.
Svårt med stadgan
Även i dag är ridningen den bästa träning Annikas kropp kan få, bättre än gym.
– Det blir som workout för alla kroppsdelar, jag är ju väldigt svag i musklerna och har svårt med balans och stadga, säger hon.
Till en början testade hon anpassad handikappridning, men bara efter två dagar kände Annika att ”det här är för lätt, jag vill rida mina egna hästar”. Hennes bästa häst skulle precis debutera Grand Prix när olyckan inträffade. Att kunna sitta på honom igen kändes som en seger, även om mycket var annorlunda mot förut.
– Jag hade en hel del smärta i benen i början så jag visste inte om jag skulle kunna sitta i sadeln några längre stunder. Första dagen skrittade jag bara, andra dagen tog jag ett par korta travsteg och sedan handlade det om små, små steg framåt tills jag kunde rida själv utan ledare.
Vann sitt första mästerskap
Efter ett tag åkte Annika som publik till en paradressyrtävling och tänkte att ”det här vill jag prova”. Under våren red hon sin första tävling där hon lyckades kvala till VM i Hartpury sommaren 2007 – och på mästerskapet vann hon Grad III.
– Jag gjorde väldigt snabb karriär, det måste jag medge, säger hon med ett leende.
Inför sitt första mästerskap visste Annika egentligen ingenting om nivån eller om typen av hästar i paradressyr.
– Jag bestämde mig för att fokusera på mig själv och på min egen ridning. Och det gick vägen.
Som många av er säkert vet delas ryttare inom paradressyr in i grader utifrån sina funktionsnedsättningar. Ryttarna i Grad I har ”störst” funktionshinder medan Grad IV har ”minst”.
På senare år har det blivit tradition att mästerskap i paradressyr hålls på samma plats som ”vanliga” dressyrens, vilket har varit väldigt bra för sportens synlighet. Dock är det inte planerat så inför EM i Aachen 2015, vilket deltagarna på GDF bestämde sig för att lämna in en protest mot.
– Det är väldigt tråkigt tycker jag, det är svårt för oss att synas och få sponsorer. Att den fina tradition med samlade dressyrmästerskap – som inleddes på VM i Kentucky – nu bryts är en skam, säger Annika.
Rider helt utan ben
Efter intervjun hålls en demo med tre paraekipage. Först ut är danska Stinna Tange Kaastrup på hästen Steffi Graf som rider i Grad IB, där det är skritt och trav i tävlingsprogrammen. Stinna är född helt utan ben, men rider utan att vara fastspänd. Snacka om balans!
I början av passet leds Stinna runt av sin groom för att hästen ska få vänja sig vid atmosfären och all publik, därefter rider hon själv. Stinna kommunicerar med sin häst med hjälp av röst och två långa spön. Vid ett tillfälle stannar Steffi Graf och tittar på publiken.
– Detta älskar jag med henne. Hon kan titta och bli lite spänd, men hon springer aldrig någonsin iväg. Det är nästan som att Steffi vet att hon måste ta hand om mig. Hon är kanske inte den mest ”fancy” hästen, men hon är fantastisk att jobba med, säger Stinna.
Stinna sitter upp själv, hon spänns inte fast i sadeln.
Framskrittning där Steffi får vänja sig vid publiken.
Samma krav på lösgjordhet
Annika finns med och pratar när Stinna rider. Hon betonar att det är lika viktigt inom paradressyren som inom ”vanlig” dressyr att hästen är lösgjord och framme på bettet.
– Sedan behöver din tränare känna till din funktionsnedsättning och hur den påverkar din ridning. Om han eller hon sitter upp på hästen och rider, och du har svaga ben, går det inte att rida med en massa skänkel, förklarar hon.
Stinna tycker dock inte att det är så stor skillnad att träna henne jämfört med andra ryttare.
– Min tränare pratar ungefär som att jag hade ben, och så översätter jag det till mina hjälper inne i huvudet, säger hon.
Stinna visar en fin skänkelvikning i trav, något man i Grad IB kan ha med i sin kür för att öka svårighetsgraden. Att se någon som inte har skänklar göra skänkelvikning är minst sagt imponerande …
Vi i publiken får göra tysta applåder, genom att sträcka upp händerna i luften och vrida/vifta dem fram och tillbaka. Så gör man på tävling i de lägre graderna, för att hästarna inte ska bli skrämda.
Konferencieren Richard Davison frågar Stinna om hennes grad. Hon är ju Grad IB och har inga ben alls. För att graderas som IA, vad krävs då …?
– De kroppsdelar jag har är väldigt starka. Om man rider i 1A är det något med hela kroppen, det är ganska vanligt att de ryttarna är spastiska, svarar Stinna.
Stinna rider fina skänkelvikningar, med hjälp av röst och spön.
Har startat Grand Prix
Nästa ryttare är brittiska Sophie Wells som rider en sjuårig Blue Hors-häst vid namn Katholt's Bossco. Honom har hon fått låna på plats, eftersom hon inte har med sig sin egen tävlingskompis.
Sophie tävlar i Grad IV och vann tre medaljer under Paralympics i London. Hennes tränare Angela Weiss är med i Danmark och berättar:
– Sophie är född med en ovanlig åkomma som heter Amniotic Band Syndrome. Det gör att hon har ihopväxta tår och fingrar, och får spasmer i benen vid exempelvis stress. Vilket kan ställa till det på tävling …
Eftersom Sophie har få fingrar per hand får hon använda tyglar med öglor på tävling. Dessutom får hon ha två spön på para-tävlingar, i fall att benen skulle få spasmer.
Sophie rider dock inte bara på tävlingar för ryttare med funktionsnedsättning, utan även ”vanlig” dressyr på hög nivå. Med sin egen Pinocchio har hon startat Grand Prix och som young rider deltog hon på EM i Storbritanniens lag.
– I Grad IV är kürerna på Prix S:t Georges-nivå. Om du ska kunna slåss om medaljer måste du vara så pass bra att du kan vinna en ”vanlig” S:t Georges nationellt, säger Angela.
Hon berättar att en av de svåraste sakerna för just Sophie är ökad skritt, eftersom hon då måste släppa öglorna hon har händerna i.
– Jag ber till gud varje gång att jag ska hitta dem igen innan galoppen, skrattar ryttaren.
Sophie blir förtjust i sin lånehäst och skulle gärna ta med honom hem.
Det enda som "avslöjar" Sophies funktionsnedsättning vid en snabb anblick är fingrarna.
Hon rider med öglor på bridongtygeln.
Kroppen behöver lite tid
Sist på clinicen får vi se Annika Dalskov, som intervjuades i början, rida. Hon tävlar i Grad III och sitter på sin egen Aros A' Fenris. En häst hon blev övertygad om att åka och titta på, trots att han var på tok för ung på den tiden.
– Jag sa ”inte en chans att jag kan titta på en fyraåring”. Men så åkte jag ändå dit och konstaterade att ”det här är inte bra, men jag vill verkligen ha den här hästen”. Han är otroligt snäll, men samtidigt väldigt känslig, berättar hon.
Annika visar först hur hon värmer upp sin häst, som har hunnit bli åtta år.
– Uppvärmningen tar lite tid eftersom min kropp behöver hjälp att komma in i rytmen. Den är en ”slow starter”, förtydligar hon.
Till en början rids hästen lång och låg, som vilken dressyrhäst som helst.
– Det är viktigt för mig att ha en ”happy athlete”. Han ska vara min bästa vän, säger Annika.
Valacken får inte bli stark i handen eftersom ryttaren inte har någon styrka i kroppen. Till exempel håller Annika tygeln bara med lillfingret. Till sin hjälp har hon en speciell väst, en ”body armor”, som förbättrar stadgan och styrseln i överkroppen. Tyglar med öglor hjälper henne också, så att hon inte får för lång tygel.
– En nackdel med det är att jag inte kan korta och länga dem medan jag rider, till exempel för att korta och länga formen på hästen, säger hon.
Annika rider fram i låg form.
Lyhörd för hjälperna
Annika använder rösten väldigt mycket, inte minst som drivning eftersom hon inte har så mycket styrka i benen.
– Och säger jag ptro ska han stanna direkt, det är en trygghet för mig eftersom jag ibland hamnar helt ur balans. Då måste jag kunna få stopp.
Annika visar både öppna och skänkelvikning på sin fina Aros A' Fenris.
– Det är viktigt att hästen har bra temperament, inte bara så här vid ridning utan även vid hantering eller om jag vill gå en skogspromenad med honom.
Hon säger ”gaaalopp” och hästen fattar direkt.
– Vid sidan av rösten använder jag min vikt mycket, så jag måste ha en känslig häst. Samtidigt kan känsligheten fälla mig, eftersom jag tappar min balans ibland, säger hon.
Annika avslutar med att poängtera att det inte är så stor skillnad mellan konventionell dressyr och paradressyr.
– Många tror att det skiljer sig mycket åt, men det gör det inte. Vi jobbar också med lösgjordhet, samling och så vidare. Det vi gör är precis som vanlig dressyr, fast med en liten tvist.
Aros A' Fenris fattar lyhört galopp för rösten.
taggar
Liknande webbartiklar
- Stridsflygplan skrämde mästerskapshäst – fick avlivas
- Danska Stinna Kaastrup en sann inspirationskälla
- Paradressyrryttaren Gabriella rider på känsla
- Nytt gäng ryttare i ATG Hopp & Talang
- Framgångsrika Stinna tränar sin nya häst "Smarties"
- Från städskrubb till guldmedaljer – möt parastjärnan Lee Pearson
- Vem är den bästa dressyrhästen genom tiderna? Se de tio kandidaterna!
- Systemet som förfinats av tre generationer
- Under hjälmen på Charlotte Dujardin
- Kortprogram, moderna kläder och applåder? Sådan blir (kanske) framtidens dressyr!
Bäst i Test hos Kristian von Krusenstierna
Bäst i Test besökte Ågesta gård för att spela in till programmet. Med spänning väntar vi på hur slutresultatet av deras hästiga inslag kommer se ut.
"Babben har ju ett stort hästintresse så de ville göra något med häst"
"Vad har vi för strategi för framtiden?"
Sveriges hopplandslag är bland det bästa i världen. Samtidigt har tävlingsarrangörer svårt att få ihop det. Det skapar oro för sportens framtid.
Bohuslänsk pärla med eget stall
Strax innan Lysekil finns en hästgård med renoverat bostadshus och stall med fem boxa. Till fastigheten tillhör det hela 24 hektar mark.
Arealen är fördelad på jordbruksmark, skogsmark och impediment
600 starter på hopptävling i Värnamo
I helgen går Värnamobygdens Ryttarförenings årliga hopptävling av stapeln, i år med 600 starter. Många hjälper till och stämningen är på topp.
Lada brann ned till grunden
En lada har brunnit ned till grunden i Frölanda. Med tio enheter på plats koncentrerar sig räddningstjänsten på att skydda en närliggande bostad.
Det kan du få för 15 000 kronor i Portugal
Astrid går igenom vad man bör förvänta sig när man köper en häst i Portugal. Hon menar att de flesta bara är ute efter super-fynden, det är svårt.
"Man alltid skaffa sig en käpphäst om man vill vara bombsäker"
Gör ingen skillnad på bom eller högt hinder
En övning som Tobias Grönberg ofta gör är att galoppera över en bom. Då hittar man bjudningen, och kan ta med sig det till högre hinder.
Varför får skimlar hudcancer?
Drygt 80 procent av alla avblekbara skimlar äldre än 15 år får hudcancer. Doktor Anna Hjälm Golovko vid Uppsala Universitet har forskat i ämnet.
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
Så skyddar du din häst mot kvarka
Kvarka är en smittsam luftvägsinfektion som kräver isolering. God hygien, rengöring och desinfektion är väsentligt för att hindra smittspridning.
Från smitta till sjukdom räknar man med tre dagar till två veckor
Bondens levebröd används som kuliss
Att fotografera hästar i böljande gula rapsfält är populärt. Men fälten är inte ögongodis utan böndernas levebröd, så glöm inte att be om lov.
Läsarfavorit: "Be alltid om tillstånd och respektera markägaren"
Byggde en haybar av återbrukat material
Agnes Ringvall hittade varken en prisvärd haybar eller en som matchade hennes önskemål. Hon tog då helt enkelt saken i egna händer.
Helgstrand tar ansvar för misshandeln
Misshandel och våld mot hästarna uppmärksammades i dokumentären ”Operation X”. Nu erkänner han att ansvaret ligger hos honom.
”Det är hundra procent mitt fel, hundra tusen procent mitt fel”
”Henrik von Eckermann är gjuten i laget”
Malin Fransson, sportjournalist på DN, menar att säga vilka ryttare som tas ut till sommarens OS i Paris är en delikat och fantastisk svårt uppgift.
En sportjournalists tankar om laguttagningen och OS-formatet
Man förgrep sig på häst – döms till fängelse
Tidigare i år tog sig en 74-årig man in i ett stall utanför Helsingborg och förgrep sig sexuellt på en häst. Nu döms han till fängelse i över ett år.
Ledig polis grep mannen efter att övervakningskameror sett honom
Hälften av kontrollerna visade skaderisker
Trots att rutinkontrollerna av länsstyrelsen minskade under förra året upptäcktes brister hos nästan hälften av alla kontroller av hästar.
”Bygger på SLU:s rekommendationer”
För att underlätta för kunderna lanseras nu en AI-tjänst baserad på forskning från SLU. Syftet är att hjälpa kunden välja rätt analyserat grovfoder.
Rekommenderar grovfoder utifrån ägarens beskrivning av sin häst
Utan bett kan Amy och Breesby inte tävla
Hennes häst visar tydligt att den inte trivs med att ridas på bett. Men Amy Boysen vill börja tävla i dressyr – och då är kravet på bett ett faktum.
”Jag tycker det är en orimlig regel, jag blir så provocerad”
»Började rapporteras i mitten av 2000-talet«
Allt fler tandsjukdomar hos häst uppmärksammas. Cecilia Ekeberg, veterinär vid Mälaren hästklinik, berättar mer om sjukdomar i allmänhet och EOTRH specifikt.
"Grunden till en god tandhälsa är att hästen till största del äter grovfoder"
Arkiv: Ovanlig tandsjukdom drabbar stor andel av äldre hästar
Fölet efter två topphästar har fötts
Föräldrarna till den nya fölungen är inga mindre än Mazy Klövenhöj som rids av Johanna Due Boje och Skyline To Be som ägs av Carl Hedin.
Betäcktes genom embryotransfer: ”Första gången vi avlade så”
Vilka rider i Paris – tippa dina OS-lag
De olympiska spelen närmar sig. Hippsons redaktion är nyfikna: vilka ryttare tror ni läsare kommer att utgöra respektive OS-lag i de tre disciplinerna?
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Hullbedömning
– Porträtt: Annelie Lundkvist
– Den svåra skritten
– Konditionsträna i backe
– Om hästens flyktbeteende
– Fixa tappskon
...och mycket, mycket mer!