Dressyr
Publicerad: 2016-10-31Dressyrnestorn Bo Tibblin: ”C-tränarna borde ha ridlärarutbildning”
Mastertränaren Bo Tibblin har en av de längsta och mest gedigna meritlistorna inom svensk dressyrsport. Han är dessutom högaktuell med sin blogg som väcker känslor och debatt – vi har träffat honom för ett samtal om dressyrens framtid.
Text & foto: Malin Andersson
Det många kanske inte vet är att Bo Tibblin – vid sidan av sin reservofficersutbildning – har universitetsstudier i etologi, litteraturhistoria och nordiska språk bakom sig. Han började rida när han var sju år i Södertälje ridklubb, där han sedan blev ridhuschef. Tibblin varit ridhuschef i Malmö, Varberg och Halmstad, stallmästare på Flyinge, har utbildat sex egna hästar och sju elever till Grand Prix, har anlitats som tränare och föreläsare i Los Angeles, Mexiko och Rio de Janeiro, är författare, dressyrdomare och grundare av dressyrtränarklubben tillsammans med Jan Schöneman. Och numera är han alltså även bloggare.
Vad är bakgrunden till din blogg?
– Bakgrunden är att det finns väldigt mycket att diskutera när det gäller systemen inom dressyren i dag, men även när det gäller grundutbildningen samt olika funktioner inom dressyrsporten. Systemen är i många fall föråldrade och bygger på förutsättningar som fanns för 30 eller 40 år sedan. Man har inte anpassat dem till dagens verklighet. Det finns anledning att ta upp detta till diskussion, för det har hållits inom förbundets väggar. Därmed har inte utövarna kunnat komma till tals.
– Dels var det min egen idé att vilja börja blogga, dels kom bloggen till efter önskemål och ”påtryckningar” då jag hade gjort en del uttalanden och inlägg. Grundsyftet är att förbättra läget för dressyren och rikta fokus på grundutbildningen samt på ridlärarnas, domarnas och tränarnas arbete. Jag har jobbat inom förbundet under många år och har ansvarat för dessa delar. När man ser de system som byggdes upp raseras, undan för undan, är det klart att man reagerar.
Hur har reaktionerna på inläggen varit?
– Det har knappt varit några negativa reaktioner, men ganska få har kommenterat på själva bloggen. När inlägg har delats på Facebook har folk börjat kommentera och diskutera mycket mer. Många har även berättat att de är lite rädda för att uttrycka sig negativt, till exempel för att de befinner sig inuti systemen.
Hur har dina inlägg bemötts från förbundets sida?
– Det är något som verkligen har förvånat mig, för jag har inte hört någonting över huvud taget från Svenska Ridsportförbundet. Mer än en gång då jag fick en positiv kommentar från Eric Lette, men i övrigt har jag inte hört ett ord från berörda parter.
– Å andra sidan har jag inte namngivit någon i mina inlägg, men det framgår ganska klart och tydligt vilka som är ansvariga för dessa frågor. Förbundet verkar föra strutspolitik när det kommer till det här, alltså att bemöta kritik eller förslag. Tystnaden anser jag tyder på att de berörda känner en viss oro och osäkerhet i de här sammanhangen. Kan de stå upp för systemet, eller måste de gå med på att förändra saker och ting?
Du kritiserar inte minst utbildningssystemet.
– Varför har inte Sverige lyckats hålla sin röda tråd i ridutbildningen, när andra länder som exempelvis Tyskland och Holland har tydliga system? Då vi gick med i högskolevärlden, där man rekryterar elever på antal och inte på kunskap, sänktes standarden. Jämför vi med de krav vi hade på gamla RIK 1 (dåvarande ridlärarutbildningen, reds anm.) så är det en enorm skillnad.
– De som gick ut långa kursen, RIK 3, hade oerhört goda kunskaper när det gällde både undervisning och personlig färdighet, de låg på en nivå som oftast motsvarade minst Prix S:t Georges. I dag är kunskaperna inte alls lika gedigna.
– Den långa kursen på Strömsholm var den bästa tränarutbildning man över huvud taget kunde få. Och om vi ser på de tränare som är framgångsrika och som fortfarande arbetar, så har väldigt många av dem gått någon av dessa utbildningar. Då fanns det en status i ridläraryrket som helt har försvunnit i dag.
– När det kommer till tränarna är det helt oväsentligt vad man har för bokstavsbeteckning. Det enda som säger något är de resultat dessa personer har lyckats genomföra i praktiken. Ett önskemål vore att man för att ansöka till C-tränare ska ha en ridlärarutbildning eller motsvarande i bagaget. Och det allra bästa vore om man kunde slå ihop dessa båda utbildningar. Det skulle höja ridlärarnas status och placera C-tränarna på den nivå där de egentligen hör hemma.
Kan du utveckla det här med C-tränare vs. ridlärare?
– Där har man verkligen stökat till det. För genom att producera alla dessa C-tränare och ge dem en licens har man fått dem att framstå som betydligt högre utbildningsmässigt än ridlärarna. Och det finns ingen viktigare yrkesgrupp inom ridningen än just ridlärare, det är de som ger dem som ska syssla med hästar och ridning sin grundutbildning. Både vad gäller hanterandet av hästar och alla bredvidverksamheter, samt själva ridningen.
– Det ger ridläraren ett väldigt stort ansvar, men det ger även förbundet ett stort ansvar att ge denne en utbildning som är tillräckligt bra. Och där har vi stora brister i dag.
Vad är det enligt dig som brister?
– Det var när vi gick in i det akademiska systemet som ridlärarutbildningen började vattnas ur. Att vara ridlärare är inget akademiskt yrke. Tonvikten kom att ligga vid en massa andra saker än själva yrkesutförandet. Det blev urvattnade kunskaper där många kan lite om mycket. Den genuina yrkeskunskapen försvinner i ett sådant system.
– Inom ridsporten har vi mycket bra att hämta från den militära pedagogiken, som man fortfarande har hållit kvar vid i andra europeiska länder. Det handlar inte om slavdrivande auktoritet på något sätt – men verksamhet med levande djur kräver väldigt strikta regler. Dels av säkerhetsskäl, dels för att de djur man sysslar med ska förstå vad man vill.
– Jag är rädd att ridskolorna i dag och framöver kommer att finnas kvar som institutioner, men inte fylla den uppgift de tidigare har haft. Vi har ju varit världsberömda för vår ridskoleverksamhet. Det finns fortfarande väldigt välskötta ridskolor, går man in och ser vilka som ansvarar och sköter dessa anläggningar är det ofta personer med den gamla formen av utbildning. De har en gedigen, praktisk erfarenhet och har skött ridskolorna på ett föredömligt sätt.
Hur hittar du ämnen att skriva om i bloggen?
– Mycket av influenserna kommer utifrån, sedan har jag ju hållit på med dessa utbildningar hela livet och har varit ansvarig för dem i många år. När jag ser hur saker och ting fungerar eller inte fungerar kan jag inte låta bli att reagera.
– Då det gäller domarutbildningen har jag ett stort ansvar, jag var själv var med om att konstruera den från början. Men då skapade vi den utifrån de förutsättningar som fanns då. De aspiranter som fanns på den tiden hade generellt sett en helt annan och mer gedigen bakgrund än de som kommer in i dag. Systemet är föråldrat och måste utvecklas, det är ett helt annat klientel vi arbetar med.
Vad blir ditt nästa ämne? Har du det klart för dig?
– Nej, det vet jag inte ännu. Jag tycker inte heller att man behöver ta upp en massa nya saker, när de mest grundläggande problemen inte rättas till. Som det här med C-tränarna, eller med Medelsvår C-klasserna som jag tycker är en styggelse.
– Man kan tycka att det låter konstigt att en dressyrklass är så ödeläggande, men det beror på att man har lagt den i ett ”ingenmansland” där den inte leder till någonting annat än missuppfattningar för ryttarna och brist på krav när man ska vidare högre upp. Dessutom är Medelsvår C ett stort dilemma för domarna, som är tvungna att – om de inte ska döma väldigt negativt – kvalificera ryttare att gå upp till klasser där de absolut inte hör hemma.
Vad skulle alternativet vara, enligt dig?
– Det borde vara en klass som på något sätt innehåller det man strävar mot. Exempelvis Medelsvår B:2 skulle kunna vara kvalklass, eller varför inte konstruera ett program som verkligen bygger på att få fram om vederbörande är mogen eller inte för att gå vidare till nästa nivå? Plus att man bör höja kvalificeringsgränsen, det är nästan omöjligt för en domare i dag att komma under 62 procent i Medelsvår C. Då hamnar man i dilemmat att ”den här ryttaren vill jag inte se i Medelsvår B, men jag måste hamna på 64 procent i den här klassen”. I Tyskland har man en kvalificeringsgräns på 69 procent, det skulle man kunna ha i ett specialprogram för kval till Medelsvår B.
– Steget från lätt till medelsvår klass är nästan det viktigaste. För kommer du till medelsvår klass utan att vara förberedd, då är i princip hela din vidare utveckling ödelagd. Och det ser vi på standarden i Prix S:t Georges, där stora delar av klasserna ligger under kvalificeringsprocenten på nationell tävling. Det är konsekvensen vi nu får se av det här felaktiga systemet. Där tycker jag att den största faran ligger när det gäller dressyrens utveckling.
Skulle du kunna tänka dig att jobba åt förbundet igen, om du fick frågan?
– Nej, det har jag svårt att tänka mig, det skulle behövas en så enormt stor omorganisation av sättet att arbeta. Nu gör man en massa punktinsatser i ett förlegat system, vilket inte leder till någonting annat än kostnader. Det jag kan göra, till exempel genom bloggen, är att peka på saker som jag tycker borde ändras.
– Man skulle behöva förändra hela uppbyggnaden av dressyrkommittén, som i dag är en mycket sluten församling där många inte ens vet vem som är ordförande. Tidigare var dressyrkommittén lite svårhanterlig eftersom det var väldigt många representanter, men å andra sidan fanns alla ute i landet som sysslade med det här representerade. Det fanns tävlingsarrangörer, uppfödare, de som tränade juniorer med flera – vilket gjorde att allting fick en helt annan förankring i verkligheten.
I Holland ordnar man ett internationellt Global Dressage Forum. Skulle vi inte kunna ha något liknande i Sverige, för att diskutera de övergripande frågorna?
– Vi har någon form av koncensustänkande i det här landet som är ganska ödeläggande. Det är för att man tror att om man inte har samma uppfattning som alla andra människor, då blir man osams med dem och då är man ute. Det hämmar verkligen utvecklingen.
– Det är egentligen samma sak när jag kommer med åsikter, det uppfattas som att jag anfaller någon. I stället för att det tolkas som att jag påpekar sådant jag tycker att man borde kunna ändra på. Du får inte sticka ut eller upp mot ”myndigheten”. Vilket är klart begränsande.
- Började rida vid sju års ålder vid Södertälje ridklubb, som startades av hans föräldrar tillsammans med familjerna Ernmark och Stjernberg.
- Genomgick efter studentexamen på först halvklassisk och sedan matematisk linje reservofficersutbildning vid K4, I1 och P10. Tog vid Stockholms universitet två betyg (80 poäng) i genetik, allmän biologi med etologi, litteraturhistoria och nordiska språk.
- Tjänstgjorde under två år vid Södertälje flickskola som huvudlärare i biologi och under ett år som lärare i svenska och latin på gymnasiet vid Södertälje högre allmänna läroverk. Lämnade därefter läraryrket och genomgick RIK I, RIK II och ”långa kursen” – blev sedan ridhuschef i Södertälje.
- Blev 1970 ridhuschef vid Malmö ridklubb under två år. Flyttade därefter till Strömsholm och arbetade med sommarkurser och utbildning för ridlägerarrangörer. Arbetade sedan som lärare i dressyr och remontridning på RIK I.
- Flyttade 1979 till Varberg som ridhuschef på Varbergs ridklubb. Övertog 1980 arrendet av Halmstads ridhus.
- Fick 1982 tjänsten som stallmästare vid Flyinge. Flyttade 1984 tillbaka till Strömsholm och var lärare på den nystartade fritidsledarlinjen. Undervisade i dressyr, hoppning, remonter och veterinärlära på RIK I. Hade fram till 1993 ansvar för ”långa kursen” och tvåårseleverna i dressyr, samt instruktörsutbildning.
- Flyttade 1993 till västsvenska Öijared, där Bo Tibblin drev eget utbildningsstall fram till 2012 då han övergick till enbart träningsverksamhet.
- Har under dessa år utbildat och tävlat sex egna Grand Prix-hästar varav tre har varit i landslaget. Har utbildat sju elever med egna hästar till GP. Tibblin har sedan 1980 regelbundet tränat och hållit föreläsningar i Chicago, Los Angeles, Mexico City och Rio de Janeiro.
- Har skrivit tre böcker om dressyr för såväl ryttare som domare och tränare. Dessutom ett antal kompendier för Svenska Ridsportförbundet.
- Har under många år varit ansvarig för dressyrdomarutbildningen och varit domare upp till internationell kandidat. Införde den nuvarande formen för bedömning av unga hästar vid Breederstävlingar. Skrev också det första internationella unghästprogrammet.
- Har varit ansvarig för TR och skrev en moderniserad upplaga. Hade under ett års tid dressyrsekretariatet hemma och ansvarade då även för tävlingsverksamheten vad gäller terminsplanering, kursplanering och domarfördelning i ”stora rundan”.
- Införde tillsammans med Berit Wilhelmsson den första organiserade tränarutbildningen och tränarexamen.
- Var med och startade den internationella dressyrtränarklubben där han under många år var medlem. Startade tillsammans med Jan Schöneman Svenska Dressyrtränarklubben.
- Har under åren hållit ett stort antal föredrag och clinics – både ensam och tillsammans med andra tränare och veterinärer för att försöka skapa en röd tråd i arbetet med dressyren.
Liknande webbartiklar
- Magnus Ringmark blir dressyrdomare under OS i Tokyo 2020: "Nästan overkligt"
- Så blir du bästa domarsekreteraren
- Tävla dressyr på din nivå – hemma i ridhuset
- Så maximerar du din ritt – tips från dressyrdomaren Britt Hammar
- Från novis till Grand Prix – Britt Hammar hjälper alla
- Startar ridskola med musik på schemat: ”Vill åt dem som vill njuta av sin ridning”
- Tenhult satsar på bra skolhästar: ”Kan bli dyrare i slutändan att köpa billigt”
- Gästblogg: "Får ryttare inte höra det de vill byter de tränare"
- Domare avstängd i 18 månader efter uttalande på nätet: ”Vill strida för tjejerna och gå emot de strukturer som finns”
- Coachning kan bli vardag på ridskolan
Rätt takt genom bakdelsvändningen
Räkna fyrtakten högt när du tränar på bakdelsvändningar. Så råder A-tränaren Eva- Karin Oscarsson. Hon vill se följsamma händer och mer känsla.
Polis utreder Växjö Hästsportcenter för bedrägeri
Hästsportcentret utreds för bedrägeri och urkundsförfalskning. Kommunen anklagar centret för vilseledande uppgifter och fakturaförfalskning.
Lämnade vilseledande uppgifter när de ansökte och beviljades lån
Bohuslänsk pärla med eget stall
Strax innan Lysekil finns en hästgård med renoverat bostadshus och stall med fem boxa. Till fastigheten tillhör det hela 24 hektar mark.
Arealen är fördelad på jordbruksmark, skogsmark och impediment
Selfie-rutan i rapsen tillbaka
Linda Ericsson tröttnade på människor och hästar som trampade ner hennes raps. För några år sedan skapade hon en ”selfie-ruta” i sitt rapsfält.
Nytt för i år: avgränsningen syns inte – för att inte förstöra bilderna
Köp en bostad - få en häst
I Norrtälje erbjuds köpare av nybyggda bostäder bidrag till en häst. Mäklare Per Johansson berättar att de ville skapa ett attraktivt erbjudande.
"Vill man ha en häst så får man ett bidrag på 100 000 kronor"
Skelettdelar i höbalar – ärendet hos ARN
En kvinna i Hultsfreds kommun fick höbalar med skelettdelar och giftiga växter. Leverantören vägrar häva köpet och ärendet är nu hos ARN.
Mästerskapsponnyn säljs: ”Hjärta av guld”
Ponnyn Waterloo har vunnit i princip allt som går att vinna tillsammans med Moa Elofsson och de avslutade med att bli bäst i norden.
Hur gör man med all ensilageplast?
Varje år förbrukar hästverksamheter stora mängder ensilage. Det genererar plastavfall bestående av polyeten som ska samlas in för att återvinnas.
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
Så skyddar du din häst mot kvarka
Kvarka är en smittsam luftvägsinfektion som kräver isolering. God hygien, rengöring och desinfektion är väsentligt för att hindra smittspridning.
Från smitta till sjukdom räknar man med tre dagar till två veckor
Bäst i Test hos Kristian von Krusenstierna
Bäst i Test besökte Ågesta gård för att spela in till programmet. Med spänning väntar vi på hur slutresultatet av deras hästiga inslag kommer se ut.
"Babben har ju ett stort hästintresse så de ville göra något med häst"
"Vad har vi för strategi för framtiden?"
Sveriges hopplandslag är bland det bästa i världen. Samtidigt har tävlingsarrangörer svårt att få ihop det. Det skapar oro för sportens framtid.
600 starter på hopptävling i Värnamo
I helgen går Värnamobygdens Ryttarförenings årliga hopptävling av stapeln, i år med 600 starter. Många hjälper till och stämningen är på topp.
Lada brann ned till grunden
En lada har brunnit ned till grunden i Frölanda. Med tio enheter på plats koncentrerar sig räddningstjänsten på att skydda en närliggande bostad.
Det kan du få för 15 000 kronor i Portugal
Astrid går igenom vad man bör förvänta sig när man köper en häst i Portugal. Hon menar att de flesta bara är ute efter super-fynden, det är svårt.
"Man alltid skaffa sig en käpphäst om man vill vara bombsäker"
Gör ingen skillnad på bom eller högt hinder
En övning som Tobias Grönberg ofta gör är att galoppera över en bom. Då hittar man bjudningen, och kan ta med sig det till högre hinder.
”Bygger på SLU:s rekommendationer”
För att underlätta för kunderna lanseras nu en AI-tjänst baserad på forskning från SLU. Syftet är att hjälpa kunden välja rätt analyserat grovfoder.
Rekommenderar grovfoder utifrån ägarens beskrivning av sin häst
Varför får skimlar hudcancer?
Drygt 80 procent av alla avblekbara skimlar äldre än 15 år får hudcancer. Doktor Anna Hjälm Golovko vid Uppsala Universitet har forskat i ämnet.
Bondens levebröd används som kuliss
Att fotografera hästar i böljande gula rapsfält är populärt. Men fälten är inte ögongodis utan böndernas levebröd, så glöm inte att be om lov.
Läsarfavorit: "Be alltid om tillstånd och respektera markägaren"
Byggde en haybar av återbrukat material
Agnes Ringvall hittade varken en prisvärd haybar eller en som matchade hennes önskemål. Hon tog då helt enkelt saken i egna händer.
Helgstrand tar ansvar för misshandeln
Misshandel och våld mot hästarna uppmärksammades i dokumentären ”Operation X”. Nu erkänner han att ansvaret ligger hos honom.
”Det är hundra procent mitt fel, hundra tusen procent mitt fel”
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Hullbedömning
– Porträtt: Annelie Lundkvist
– Den svåra skritten
– Konditionsträna i backe
– Om hästens flyktbeteende
– Fixa tappskon
...och mycket, mycket mer!