Text: Sara Bref
Foto: Adobe Stock

Ett problem med forskning om terapi som involverar hästar är att det finns en uppsjö av olika terapiformer, där utbildningen hos de som håller i den varierar liksom vad man gör med hästen, eller i stallet, och om ridning ingår eller inte. Likaså ser upplägget olika ut vad gäller tid, hur ofta man ses och hur många gånger man håller på. Det gör det väldigt svårt att jämföra studier med varandra, och dra säkra långtgående slutsatser. Det betyder att vägen till att med hjälp av vetenskapen kunna säga exakt vilken terapiform som är bäst, och hur det optimala behandlingsschemat skulle se ut för en viss person, fortfarande är oändligt lång. Men det går åtminstone att se vad hästarna kan bidra med som terapeuten kanske inte kan