ARKIVFOTO: Anna Berggren

Malin Hamilton är en av dem som rider under dressyrens världscuptävling i Friends Arena. Hon är uppvuxen i ridskolemiljö – och i dag kombinerar hon ridläraryrket med att tävla på högsta nivå.

Malin driver Vallentuna ridskola tillsammans med sin man Magnus. Vardagarna fylls med sysslor som hör verksamheten till, inte minst håller Malin lektioner på kvällarna. Men sedan ett par år tillbaka är hon också en del av den internationella dressyreliten – tillsammans med valacken Fleetwood.
– Det går bra att kombinera de två rollerna även om det är slitigt emellanåt. Men jag skulle nog inte vilja välja bort något av det jag har. Det är ju lite så att om man är hemma mycket kliar det i fingrarna för att få komma ut och tävla, och när man varit borta på tävling är det bara så skönt att komma hem till vardagen, säger Malin.
  
Gjort resan tillsammans
När vi når henne är hon på väg till Patrik Kittel i Tyskland för att finslipa på detaljerna inför tävlingarna i Friends, detta var alltså i förra veckan. Hon berättar om sin egen och Fleetwoods resa till toppen – som de har gjort gemensamt. Malin är i första hand fostrad i ridskolevärlden, hon har inte tävlat stora klasser eller mästerskap på ponny, utan framgångarna har kommit på senare år. Tillsammans har hon och Fleetwood gått med stora kliv mot de stora klasserna, Malin hade ”bara” startat Prix S:t Georges innan Fleetwood kom till stallet.
– Jag började rida honom som treåring och har tagit honom hela vägen upp till Grand Prix. Han har många kvaliteter, inte minst är det hans coola temperament som är så härligt. Sedan hade man kanske kunnat önska lite mer gång i honom, men det jobbar vi på att få fram hela tiden, säger Malin och frågar sedan hästskötaren – som sitter med i lastbilen – om hans andra eventuella nackdelar:
– Jaha, hon säger att han är en riktig skitgris. Han har alltid lera upp till öronen när han har varit ute! Och det stämmer nog bra. Han gillar att rulla sig. För mig är det viktigt att även de finaste hästarna i stallet får vara just hästar. Fleetwood går ute i hage varje dag.
  
Dottern ska bli popstjärna
Ridskolan i Vallentuna driver hon alltså tillsammans med sin man, Magnus. De har en dotter tillsammans, femåriga Ella. Hon är dock inte ett dugg intresserad av hästarna.
– Haha, nej. Hon vill inte alls rida. Det kanske kommer, eller så gör det inte det. Vi pressar inte henne, hon bestämmer själv så klart. Just nu vill hon bli popstjärna!, säger Malin.
Malins vardag på hemmaplan håller ett ganska strikt schema. Hon rider Fleetwood och stallets påläggskalv Santino på förmiddagarna, fixar kontorsarbete och så vidare innan lunch och sedan hinner hon hem för en stunds paus innan det är dags för ridlektionerna.
– När jag är iväg och tävlar tar någon av våra andra instruktörer över mina grupper. Det fungerar väldigt bra eftersom vi är ett sammansvetsat team som jobbar ihop hela tiden, säger Malin.
  
Slipade på detaljer hos Patrik
Nu stundar alltså rampljuset inne i Friends Arena för Malin och Fleetwood. Ryttaren ser fram emot tävlingarna, men funderar lite på hur valacken kommer att reagera på den gigantiska tv-skärmen som sitter uppe intill banan.
– Vi får se hur han tar det och hur den kommer att användas under själva ritterna. Det ska bli roligt att rida i den nya arenan. Jag har ridit i Globen innan och känslan därinne är svår att beskriva. Det är nog något av det mäktigaste jag har varit med om.
Hos Kittel har det varit fokus på program och detaljer.
– Patrik är en mästare på just detta. Att slipa på detaljerna i programmen så att allt sitter till 100 procent, säger Malin.
Framåt satsar hon på att rida så många världscuptävlingar hon kan. Hon har redan samlat en del poäng och vill gärna rida till sig fler.
– Det är ganska stor konkurrens om platserna nu. Vi har många fina ekipage som vill ut, så det återstår att se exakt var vi får tävla framöver. Men tanken är att vi ska försöka hänga på i världscupen så gott det går, säger Malin.
  
Text: Ida Röök
   

Malin Hamilton red EM i Herning förra året. "Det var en fantastisk upplevelse och en viktig erfarenhet", säger hon. FOTO: Tomas Holcbecher

I söndags avlutades Falsterbo Horse Show och med svenska ögon sett gjordes det på bästa möjliga sätt - Jens Fredricson vann Falsterbo Grand Prix. I vanlig ordning var så klart hela veckan full av höjdpunkter. Nu avslutar vi årets bevakning med att blicka tillbaka i ett blidspel.
 
Foto: Ida Röök 

Hippsons husbloggare My Almqvist är hästskötare hos Jens Fredricson och har arbetat i tre år med Lunatic. Här intervjuas hon av Falsterbo Horse Show efter dagens Grand Prix-vinst - och hon är så klart väldigt glad.
  
 

–  Jag hade det på känn. Jag har mått så bra och varit så stark mentalt, allt har stämt till 100 procent. 

Så säger Jens Fredricson om vinsten i Falsterbo Grand Prix. Nyckeln till framgången ligger i bra planering – och en otroligt stark känsla att segern var på gång.

Jens Fredricson var som enda svensk med till den andra omgången i Longines Falsterbo Grand Prix. Lunatic hoppade helt fantastiskt i den första rundan, där banan bjöd på en hel del klurigheter. Inte minst var det den sista distansen som ställde till det för en mängd ryttare. Många var felfria fram till den allra sista, gigantiska oxern – Angelica Augustsson och Livello till exempel.

Jens Fredricson fick en skämtsam smocka av tvåan Marcus Ehning när de stod på podiet under prisutdelningen, i dag var inte den legendariske tysken oslagbar.

– Efter Marcus omhoppning sa alla att ”det där går inte att slå”. Men det gjorde det, vilken fantastisk avslutning, säger förbundskapten Sylve Söderstrand, märkbart nöjd med hur Falsterbo-veckan slutade.

Lunatic var perfekt

Jens själv säger att känslan var 100 procent rätt.

– Det smittar av sig på Lunatic. Han känner mig utan och innan den hästen. Det finns ingen som honom, han passar mig som handen i handsken. Lunatic har ett ben här och ett ben där när han hoppar, men han vet vad som krävs för att ta sig över, och så gör han det.

I dag stämde hans plan hela vägen fram.

– Jag trimmade med hjälp av Henk Nooren i morse och då var Lunatic bara helt perfekt. Han kändes hur fin som helst.

Jens framhåller att det är just coachningen vid sidan av som gjorde att det gick så bra.

– På en sådan här tävling har jag stöttning av Sylve, Henk och många andra som jag kan bolla tankar och idéer med. Jag valde exempelvis att gå på åtta språng fram till den sista kombinationen i första rundan, det var inte många som löste det så. Hade jag gjort annorlunda hade jag kanske haft nedslag, säger han.

Full fart framåt

I omhoppningen kände han inför näst sista språnget att han var tvungen att gasa ännu mer. Mellan näst sista och sista hindret gav han och Lunatic därför allt.

– Jag hade en stor fördel av att gå ut sist i omhoppningen. Hade Marcus varit sist hade han ridit snabbare. Men jag släppte på helt efter sista hindret, det var bara full fart som gällde. Lunatic är som en liten kanin, han bara landar och sätter fart. Han är inte heller lika lång tid i luften, i och med att han är så snabb i språnget.

Landslaget i hoppning har på senare tid tagit hjälp av en mental coach.

– Jag träffade henne i torsdags. Hon kom in i stallet och frågade hur jag mådde. Jag svarade ”bra”. ”Jag ser det, du kommer att vinna”, sade hon då. Hon såg exakt på mig hur stark jag var mentalt, säger Jens. 

Jens Fredricson borde nu vara självskriven i EM-laget. Tillsammans med Sylve skulle saken diskuteras under söndagskvällen.

– Vi ger besked nästa vecka, säger förbundskaptenen.

Text och foto: Ida Röök

MISSA INTE BILDSPELET I TOPPEN PÅ SIDAN!