Den frågan har jag fått många gånger om och säkert ni andra med i liknande sits.
Så vad är då en pararyttare?
Vi är för det första helt vanliga människor - men med andra förutsättningar som gör att vi behöver ha stöd/hjälpmedel för att enklare rida.
En otroligt vanligt kommentar jag får höra är: "Det syns ju inte på dig..." eller vad sägs om denna: asgarv först* Men va fan Marie det är ju som att stjäla godis ifrån barn".
Eller den som sårar mest av allt... (vill knappt ens skriva orden) "Du är väl för fan inte CP störd".
Jag blir ledsen och arg bara jag tänker tillbaka på de gångerna. Hur kan folk ens utrycka sig så. Jag har under många år försökt att förstå - men jag har gett upp.
ALLA har ett lika värde, människor och djur. Punkt.
Pararyttare (”Para”) Med parautövare menas ryttare som har nedsättning av fysisk eller intellektuell funktionsförmåga.
För att få starta på 2* tävling eller högre i dressyr och sportkörning så ska du ha ett giltigt medicinskt kort för att få starta.
Att ansöka om ett medicinsk kort gör du genom att meddela SVRF att du vill klassificera dig, och berättar om varför.
Du blir sedan kontaktad med tid för klassificering - om SVRF bedömer att det är okej :-)
Väl vid dagen D då man ska klassas så det som bedöms är personens fysiska funktion såsom muskelstyrka, ledrörlighet, balans och koordination.
Via en poängskala så följer och bedöms de olika delarna och räknas sen samman - och tjopp en grad blev till!
Min klassificering skedde i 2 steg, först träffade jag en internationell klassificerare på Ridsportens hus i Strömsholm. Sedan var det dax för ett sk. ridprov.
Så Dalgaards Dux fick hänga med dit! Vi fick en box så han stod lugn och trygg som han är och åt hö medans jag testades tills tårar rann.
När vi åkt tillbaka till Röda ridhuset och jag omfamnade hans varma goa hals, då rann tårar som ett tag kändes som att de inte ville ta slut.
Jag var så totalt slut både psykiskt och fysiskt efteråt. Och så rida ett pass efter de.. Det var HEMSKT, varenda del i hela mig var lixom mentalt av.. det brann, domnade,, jag frös allt...
I så många år har jag tänkt att "vad är jag... "det syns inte och då finns de inte", vissa ryttare som verkligen elakt kritiserat min sits för bristande bålstabilitet, att jag måste jobba med bålstyrkan etc.
Pararyttare är indelade i fem så kallade grader.
Jag är en Grad 4
Det medicinska kortet visar vilken grad du tillhör och vilka hjälpmedel du får använda, som till exempel att du får rida med ett längre spö eller med två spön.
Om du inte har häst redan eller kanske letar efter en ny vän, så kan det vara bra att klassificera sig först. För det kan ju vara så att du blir klassad i en grad med mer eller mindre olika gångarter, vilket kan hjälpa dig i valet av häst.
Vissa klassningar (grader) är beständiga, ex om du har ett amputerat ben eller är blind. För övriga görs klassificeringen om med intervall på 1 till 5 år.
Min klassning gäller i 5 år.
Dressage Power Online tour - Winner
Det var allt för nu & Tack för att du har tagit dig tid att läsa mina tankar!
Kram
taggar
Liknande webbartiklar
Läst 9706 ggr
Fler inlägg
Hej hej hallå Dagboken!
Jag har strutsat! Dvs stoppat huvudet i sanden.. Skämt o sido. Jag har behövt en tid för återhämtning och arbeta med de byggstenar jag har för att mentalt komma vidare.
Att bygga upp sin mentala styrka är en process som kräver tid, tålamod och engagemang. Jag har kämpat under flera år med att bygga min, och jag är långt ifrån framme i mål.
Jag försöker att ha en positivt mindset till saker. Hellre att jag har utvecklingspotential till något svårt än att "det här kommer jag aldrig klara av.."
Ser möjligheter och lösningar istället för hinder och problem.
En av utmaningarna är att se läranden och hitta sätt att växa och utvecklas från dem då det inte gått som jag hade planerat eller förväntat mig.
En mentalcoach visade mig en riktning där jag förstår för mina egna styrkor och svagheter samt vad som motiverar och inspirerar mig.
Jag vågar nu utmana mig med nya utmaningar och att ta risker utanför min komfortzon för vi som ekipage ska utvecklas.
En form av mindfulnessövning jag gör är att visualisera min ridning. Jag har skrivit tidigare blogginlägg om det, för just det att visualisera och är så betydande för mig.
Jag försöker också att prioritera min/vår fysiska, mentala och emotionella hälsa genom att regelbundet träna, äta hälsosamt, få tillräckligt med sömn och ta regelbundna pauser för avkoppling och återhämtning.
När hästarna vilar så får de antigen en aktiv vila, arbeta i skritt över stock och sten i skogen och se spöklika saker, eller så får de en promenad med Husse där de får vila huvudet från alla måsten.
Kom ihåg att att stärka din mentala styrka är en kontinuerlig process som kräver övning och engagemang över tid.
Var tålmodig med dig själv och var beredd att göra det arbete som krävs för att uppnå dina mål!
Sen är det såklart så oerhört viktigt med att ha roligt tillsammans med sin häst.
Just det att ha roligt är en sak jag har riktat mer fokus åt den senaste tiden. Vardagen tog sig en riktning i att inte vara så rolig, glädjen med att prestera försvann.
Nu en tid senare, med en hel del mentalträning varvat med de mjuka värdena - ha kul :-) så börjar det att ljusna faktiskt.
Det heter ju blod svett och tårar och det är precis vad det är.
Nya vägar - nya delmål
Nu en tid senare när jag kan se min egen mentala resa i backspegeln så är jag tacksam för all de hjälpmedel jag fått med åren, att kunna på egen hand läsa igenom och boosta mig mentalt. Och att våga öppna mig hemma med att "idag mår jag inte så bra".
Att bryta samman är inte ett tecken på svaghet, det är ett tecken på att man har varit stark för länge.
Jag satte upp nya mål, skapade oss nya vägar att gå.
Ett delmål var att ta med Romeo ut på banorna igen. Och att "bara visa banorna", ut och ha roligt, ta dagen som de kommer. jag bestämde mig för att låta Dux erfarenhet spegla av sig i mig, den trygghet han ger mig tar jag med mig ut med Romeo.
Och det visade sig att det var ett sätt som fungerar för oss!
Romeo går från klarhet till klarhet och han uppvisar en otroligt spillevinkglädje som rent av är smittsam!
Vi har en start kvar denna säsong. Nytt personbästa på 78,5%. Helt galet bra!
Han blir lätt spänd så jag behöver rida med en mjuk känsla och inte elda upp mig för hans små hyss. Han pendlar mellan kaxig mupp till lilla Nasse...
Dux han har fått tagit det lite lugnare och han har nu återhämtat sig från "olyckan" på senhösten. Han kollades upp av veterinär som då inte fann något. Men nu i efterhand så upptäcktes en skada som nu ser ut att ha läkt fint!
Han har jobbat igång sakta men säkert där fokus helt har vart stärkande övningar. Lite starter har vi gjort. Och en ritt gav oss 80,5%!
Dux är het och på nu och det märks att nu är han redo för mer, och det är en utmaning i att inte redan igår ta klivet upp och "göra mer". Sakta men säkert tar vi steg för steg tillsammans. Han (vi) gör moment han fullkomligen älskar!
Han och Jumjum (33 år shettis) är sedan några veckor halva dagar på gräs o mumsar.
SM då?
Ja det är ledsamt såklart, men som jag har skrivit ovan så har jag haft (och har) en mycket god utvecklingspotential i att må bra.
Och mår inte jag helt okej så vill jag inte pressa Romeo på så stora evenemang som Svenska Mästerskapen.
Det kommer ett nytt 2025!
Då kommer vi att ha förutsättningar och vara starka på flera sätt.
Kram på er!
| Läst 533 ggr | Kommentarer | Kommentera |
TACK alla ni som läser, följer bloggen och hör av er på Instagrams DM.
ALLTSÅ passerat 12 TUSEN läsare!!!!!!!!! NI ÄR FANTASTISKA!!!!!!
Jag har haft en liten timeout eller rent ut sagt ett mentally breakdown. Rätt skönt att tillåta sig själv att faktiskt bryta samman för att sen resa sig upp igen.
Klassificeringen tog otroligt hårt på kroppen. De tänjde på min kropp i positioner som inte är möjliga för mig då jag saknar vissa leder, ligament och delar i bäckenet.
Jag sa aj såklart eftersom att förböja en del som är stopp gör ont. I efterhand skulle jag sagt stopp istället för ett aj.
Men nu är den klar. Jag fick korrigeringar på mitt medicinska kort. Och trots att jag har massor med underlag på min skadehistorik så behövs mer in.
Nu har jag x antal tusen röntgenbilder att sortera ut samt inväntar kompletterande intyg att skicka in.
Klicka här för att komma till regelverket: FEI paradressage compensating aids guidelines
- Hårt handtag på sadeln.
För att förhindra att jag tappar balansen
Min tolkning av FEI: Materialet av ex läder, stabilt. Max höjd 10 cm från framvalv. Och 30 cm bredd. 3 cm från min magdel.
- Snoddar på stigbyglarna
Jag köper vanliga breda gummiband
- Läderrem mellan stigbyglar till sadelgjord
För att stabilisera fot och nedre del av kroppen
Dessa måste användas tillsammans med säkerhetsstigbyglar.
Läderremmen (sporrem) får ej kortare än 5 cm från sadelgjord till stigbygel.
- Kardborreband över låren
- Knut på tyglarna
För att få grepp om tyglarna som glider. Dessa knutar skadar min artros mer än gör nytta. Dock gick ej handtag igenom. Så därav kommer troligt mina tyglar tyvärr fortsätta att glida ur greppet.
- Växla mellan att rida lätt eller sitta ner
- 2 spön
För att underlätta då benen är kraftlösa och tappar känsel.
Dock är min ena häst inte alls förtjust i att jag har spö, så där kämpar vi på att hitta en ergonomisk positionering av mig istället. Och arbeta med ett annat språk.
Max 120 cm långa
- Nicka vid halt
- Padd ovanpå sadeln
Har fått några frågor på Instagram, DM:
"Hej, jag tycker du är superduktig och rider dina hästar sååå mjukt och fint!!!!! Men varför var inte du med i enköping? ska till starta sm?"
Vill börja med att säga tack, vad glad jag blir att du tycker om det du ser. :-)
Jag valde att inte starta OBS klasserna i Enköping som är uttagning/mönstring till Svenska Paradressyrlandslaget, då den kom alldeles för nära inpå klassificering och min kropp var helt ur fas.
Dalgaards Dux och jag är kvalade för SM 2024 men kommer troligt avstå detta år.
Möllegards Romeo har möjlighet att kvala under kommande månad men får se. Han har nerverna på utsidan i främmande miljöer vilket gör det osäkert för mig som har benen "fast" i sadeln.
Självklart lossnar spännen vid ett fall men ändå. För mig är säkerheten A och O vid all hantering med dem så att flänga runt utan kontroll bara för att vi "kan" är inte min grej.
Vi ska ha en hitta tillbaka till det som är roligt år är tanken. Är flera utmaningar med kroppen och grunden i allt är att ha roligt. Och det ska vi ha :-)
Sen vilka klasser det kommer att bli är en annan sak. Galoppen och skolor är svårast för mig så det tränar vi extra mycket på. Det gör att kroppen är ännu mer sliten efter ett pass. Men men skam den som ger sig!
"Hej hopp i galopp! Kan du tipsa om en bra övning för min ponny springer mest med huvet i luften eller kröker mycket på nacken så den rullar ihop sig"
Jag tränar mina hästar mycket i skritt, det är fantastiskt vad givande det är! Lilla och stora fyrkanten, nyttjar varje hörn, varje bokstav. När det sitter utan spänning så tar vi det i trav, samma sak där, sen galopp.
Om något inte fungerar så går vi tillbaka till skritt, gör om och gör rätt.
Min filosofi är att fungerar det inte så nöt inte på, gå tillbaka till skritt, ha inte för bråttom.
"Vad har du för underlag på din fina ridbana?"
Jag har sand. Men har offerter på olika former av underlag. Det lutar åt textil, men inget klart. Finns andra planer med som innefattar bygglov. Men jag vill hitta tillbaka till glädjen först.
"Varför galopperar du om det är dä du har svårt för??"
För att inga program jag tävlar är utan galopp. Så det är enda alternativet att göra så att jag kan med det jag har utifrån de förutsättningar jag har idag.
Det var allt för idag!
Njut av vårsolen! Och kram på er!
FOTO: Privat, Årsdebut LA:3 Dux och Marie 70,396%
| Läst 5992 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Ja då var vi på Finlänsk mark!
Resan med båt över har gått sjukt galet över min förväntan! Jag är extremt åk/sjösjuk då mina balanssinnen inte är vid sina fulla bruk…
Som det kontrollfreak jag är så var jag med facit i handen alldeles för tidig till Värtahamnen. Först på plats i kö.
Lägger upp bilder när jag kommer hem så ska ni få se delar av en fantastisk buffé.
Svensk tid är kl. 04:00 och här är vi en timma före.
Så om 30 min öppnar frukosten och vi har ca 40 min på oss innan vi måste vara vid bilen. Nu har jag fått min bil i direkt anslutningar till hissarna tack o lov!
Hytten är jättestor! Sängen var stum och efter den långa dagen så kändes det som att ligga på tusen nålar. Sover bättre i min hästburna…
I min hytt har jag 4 sängplatser, plattTV fri minibar.
Renée och jag åt i går sen var vi iväg till taxfree och handlade lite och så satt vi i min hytt efter o prata lite om förväntningarna på denna dag.
Jag är otroligt tacksam över att ha fått tilldelad rullstol och nästa gång har jag rött bil och kan ta med el- rullstolen istället.
Tack arbetsterapeut för din envishet!
Om en stund påbörjar vi turen upp till Ypäjä och klassificeringen.
Skriver mer ikväll :-)
| Läst 10358 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Till startsidan för Paradressyr – bakom kulisserna »
Här hittar du alla våra husbloggare
Maries senaste
- Att bygga en mental styrka
- OMG över 12 tusen läsare!!!
- Anlänt Finland
- Internationell klassificering 🇫🇮
- Konsten att leda sig själv
- Stöd, skritt & stomi
- Om att vara ryttare och lida av artros
- Vila i frid Vignir
- Västmanlands Ridsportgala 2024
- En fest i hästväg!
- Med glimten i ögat tar vi steget upp till kür
- Isande kyla 🥶
- Åsiktsinkontinens vs tyckomani
- Julen är tid för reflektion
- Välkommen 2024
- Dan före julafton!
- Glädjande besked!
- Det kom ett guldkuvert....
- Ålder är bara en siffra
- Ny dag nya möjligheter
Arkiv
Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist
Kundtjänst: info@hippson.se
Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm
Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.