Klara Mattsson är kvar i Malmö för att heja på lagkamraterna Adam Carey, Ottilia Lundgren och Axelina Pettersson Häggström.

Det svenska hopplaget slutade på sjunde plats i EM, vann gjorde Storbritannien. Ett klart godkänt facit med tanke på att laget bestod av endast tre ekipage, därför räknades alla resultat.
– De har varit så duktiga, jag fick gåshud, säger landslagsledare Jens Fredricson.

Alla dubbelnollor fick komma in på prisutdelning. Här Ottilia Lundgren och Ocean des AS.

Ottilia Lundgren och Ocean des AS fick till två felfria rundor och är klara för söndagens final.
– Det har gått jättebra. Jag ska hålla igång och rida i morgon så att han är i fin form på söndag, säger hon.
Adam Carey, som inledde strålande med seger i första klassen, fick åtta fel och är påtagligt besviken över sitt resultat.
– Det har gått bra till den här rundan. Jag vet inte vad som gick fel nu, säger Adam som har planen inför finalen klar:
– Jag tänker nolla på söndag.

Nöjd Axelina avvaktar om consolation
Axelina Pettersson Häggström och Shu B Dee slutade på 31:a plats och är inte vidare till söndagens final.
– Jag vet inte om jag rider consolation i morgon, säger hon.
– Han har gått tre klasser här och har känts jättebra. Consolation är ingen viktig klass, men samtidigt är det roligt att vara med när man ändå är här, säger hon.
– Axelina har höjt sig enormt, säger Jens Fredricson om hennes prestationer.
Klara Mattsson fick sin ponny Starfield Cuchullain utmätt och har inte fått starta, men är med och stöttar sina lagkamrater.
  

Jens Fredricson funderar över hur det hade gått om Klara Mattsson fått rida.

Det kunde gått hur bra som helst
Jens Fredricson är mer än nöjd med sina ungdomar.
– Om Klara hade varit med vet jag inte hur det hade kunnat gå. Jag tycker att det är starkt av henne att vara kvar och stötta sina lagkamrater, trots att hon är så ledsen.
Att ponnyn blev utmätt tycker han är vansinne.
– Det var samma veterinärer som mätte in den i Hagen som mätte ut den här. Det är ett systemfel att det får gå till så här. Det är barn och djur det handlar om, säger han frustrerat.

Lugn lördag inför finalen på söndag
Inför söndagens individuella final kommer ryttarna att förbereda sig mentalt.
– Vi har en lugn dag i morgon då vi trimmar ponnyerna. Sedan sätter vi oss i en liten grupp. Vi har haft mycket hjälp av Andy Swärd och har jobbat med andningen och med att fokusera på prestationen framför resultatet.
  

Så här glada var britterna över segern, vid prisutdelningen som följdes av ärevarv till häst.
  

Text och foto: Annika Grundberg

Årets upplaga av Stjärnornas hoppning kändes faktiskt riktigt kontrollerad och välavvägd, bortsett från några pulshöjare. Till exempel när Ola Selmén bestämde sig för att den där buggtävlingen han vann på gymnasiet inte skulle vara den enda tävling han vunnit i sitt liv.
- Jag gav full macka för att jag skulle vinna, men i nästa sekund kändes det som att jag bankade på hos Sankte Per, förklarade Ola på presskonferensen efter klassen.

  
Även om Ola kände att han såg döden i vitögat för en sekund så är det ändå imponerande vilka stjärnor vi har, vilket mod och framför allt - vilken balans de besitter!
Visst, Sara Varga var också så rädd att hon nästan började gråta innan klassen startade och Magdalena Graaf utbrast "Jag tror jag kissade på mig nu" direkt efter sin ritt, men alla genomförde sina ritter och uppnådde målet.
De hade pubilkens fulla stöd och hela arenan hejade på när musiken dånade ut ur högtalarna under ritterna.
  
Han kom, han sågs och han segrade, så skulle man kunna beskriva Rickard Olssons runda tillsammans med den otroligt rutinerade valacken Clinton.
- Det är ju läskigt att gå ut först, vi har umgåtts här hela dagen och har gjort varandra nervösa. Och så ska man starta först, berättar en lättad Rickard på presskonferensen.
Men han kommer i alla fall ihåg något från sin ritt inne på banan - det gör nämligen inte Zara Larsson som kom på andra plats med D-ponnyn Rasmus.
- Jag kommer inte ihåg någonting, man bara åkte med och sen var det slut, konstaterade hon.
  
Den mest förvånade av dem alla är vinnaren av stilhoppningen, Nicke Borg.
- Jag har trott att folk driver med mig när de har sagt att jag har talang, erkänner han.
Sissela Benn var frustrerad på presskonferensen, hon ville att hela tävlingen skulle gå en vända till.
- Jag tyckte att det gick bra, men det är störigt att jag inte vann. Kan inte alla sitta kvar på sina platser så att jag får rida igen?, undrade hon.
Nästan alla stjärnor räcker upp handen när Hippson frågar om de kommer fortsätta rida efter detta. De konstaterar att man lätt blir hästbiten, då finns det ingen väg tillbaka.
  
Vinnarhästen Clinton kommer nu att få njuta av sin pension hemma på Fornboda Gård utanför Stockholm. Han har ställt upp för Rickard under två år, även om han inte går i högre gångart än trav hemma på träningen.
- Han gillar inte att träna med mig, det är onödigt för på tävling är det mycket roligare. Då galopperar han, säger en nöjd Rickard, som lovar att åka och hälsa på Clinton vid jul med morötter - precis som han gjorde förra året. 

Missa inte bildspelet högst upp i inlägget!

Text & foto: Annelie Lundkvist 

Skärmdump från SVT.

Åh, vad roligt, det blev två svenska världscupsegrar när Globen tackades av! Tomas Eriksson vann fyrspannskörningen med slutresultatet 237,56 - vilket ger honom tio världscuppoäng.

Här ser du ett långt inslag från SVT om vinsten:

Här intervjuar SVT Tomas om tävlingen:

  
Helgens mest framgångsrika svenska ryttare är utan tvekan Peder Fredricson, som ni säkert har hört i rapporteringarna härifrån Ericsson Globe. Men vad ingen hör och väldigt få ser är hur Peder fokuserar innan sin tävlingsstart.
  
Det är en av fördelarna med att jag får vara bakom kulisserna på de stora tävlingarna, jag kan se och lära. Visste ni att Peder är en av de ryttare som tillbringar längst tid inne på banan vid bangången? Han stegar upp avstånd, skriver ner antal galoppsprång på sin lapp och går banan en vända till.

  
För ett år sedan frågade jag Lisen Bratt Fredricson om vad det är för lapp Peder har i fickan. Hon förklarade att han skriver anteckningar om avstånd och eventuella vägar för omhoppningen. Jag trodde då att lappen var en engångsföreteelse, men i helgen ser jag samma mönster.

  
Lisen gav mig en gång i tiden rådet att komma väl förberedd, då blir nervositeten mindre och fokuseringen lättare. Peder har i helgen motiverat mig till att bli ännu mer förberedd inför tävlingsstarten, jag hoppas att jag via detta inlägg kan motivera er till samma sak.

Ta er tid att stanna till, memorera banan med stängda ögon, se er själva rida bra och felfritt.

  
Missa inte bildspelet med Peder innan tävlingsstarten!

Här kan du läsa om Peders framgångar inne på banan.
 
Text & foto: Annelie Lundkvist