När de internationella toppryttarna uteblir passar svenskarna på att briljera. Och som de briljerade. Tinne Vilhelmson-Silfvén grämde sig dock över ett misstag, Patrik Kittel ville, som vanligt, ha mer betalt medan en gråtmild Minna Telde var nöjd med en mer avspänd Santana.

Dressyrchefen Bo Jenå var imponerad över ”sina” ryttare i dag.

– Under min tid som förbundskapten har det aldrig hänt att tre svenska ryttare kommit etta, tvåa och trea på en internationell tävling med den här digniteten, säger han.

World Dressage Masters-omgången i Falsterbo har som bekant inte lockat Europas allra bästa dressyrryttare. Detta förklaras bland annat med hur tävlingen ligger rent planeringsmässigt. På två andra platser i Europa är det tävlingar på samma nivå den här helgen.

– Då är det kanske svårt att få ryttarna att köra långt för att vara med här, säger Tinne Vilhelmson-Silfvén.

Don Auriello visade som vanligt upp en helt enastående kür och vann klassen på 79,475 procent.

– Men det kändes kanske för bra så jag tryckte på lite för mycket i travökningen. Galoppinslaget var bara mitt fel. Men ”Anton” har verkligen vuxit, han hetsar inte upp sig för publiken och atmosfären på samma sätt längre, vilket är superskönt, säger Tinne.

Hemma på träning får hon om möjligt en ännu bättre känsla.

– Nu gäller det bara att få med sig den in på tävlingsbanan. Vi fixar och klurar hela tiden för att ständigt klättra en liten bit till, säger Tinne.

Scandic i toppform 

Patrik Kittel och Scandic Watermill H.B.C fick till piafferna och passagerna på ett perfekt sätt och belönades med 78,350 procent.

– Känslan jag har är att han är bättre nu än när vi fick högre poäng av domarna. Han är i en otroligt bra form nu och det är verkligen kul inför EM. Det är klart att man alltid vill ha lite mer betalt, säger han.

Minna rider med hjärtat

Minna Telde har som ju dragits med en del infektioner under en längre tid. Hon grät när hon red av banan efter sin ritt.

– Jag rider verkligen med hjärtat och tävlingsmänniskan i mig kom fram där. Santana gjorde allt rätt i dag men det var första gången som vi tävlade med vår förändrade kür vilket gjorde att jag rent tekniskt inte var helt med i alla moment. Min häst var mer avspänd i dag, han behöver ju tävla en del för att verkligen prestera bra och nu har det inte blivit så mycket tävling när jag varit sjuk, säger Minna.

 Hon tror absolut att Santana har alla möjligheter att nå ännu högre poäng för sin kür, idag fick de 75,950 procent.

– Vi kan komma upp i 80 procent, det vet jag. Men då måste allt sitta. Jag ska hem och träna mer på det tekniska. Men först ska Santana bli ”skogsmulle” en vecka och ha aktiv vila, säger Minna.

Möjligen var trion på podiet den här lördagen de ryttare som kommer att representera Sverige i EM om fem veckor.

–  Efter helgen får ni veta, säger Bo Jenå hemlighetsfullt.

Här ser du fullständigt resultat från klassen.

Patrik Kittel valde Depeche Mode-küren för att ge Falsterbo-publiken en riktig show.

Patrik fick som vanligt riktigt bra betalt för Scandics piaff och passage.

Patriks fru Lyndal Oatley i samtal med Kyra Kyrklund efter Patriks ritt.

"Antons" steg är ju bara helt fantastiskt.

Minna Telde och Santana flög fram. 

Tinne i samtal med sin coach Louise Nathhorst och Kyra Kyrklund, precis innan prisutdelningen.

Kul med ärevarv för tre svenskar.

Minna var glad på prisutdelningen, men när hon precis ridit sin kür rann tårarna.

Text och foto: Ida Röök

Kristian von Krusenstierna gav Biggles en puss efter ritten.
  
Söndag red Kristian von Krusenstierna sin sista start på Biggles 1015 – efter framträdandet i världscupen fick ekipaget stående ovationer av publiken. Vilket rörde hela teamet kring hästen till tårar.

Text: Annelie Lundkvist
Foto: Annelie Lundkvist och Anki Yngve
  
Som den tävlingsmänniska Kristian är blev han besviken över domarsiffrorna, han tyckte att de var värda lite mer. Men samtidigt var detta sekundärt, känslorna till Biggles – att få pussa honom på mulen och krama om hästskötaren Karin och hustrun Linda var det som verkligen betydde något denna dag.
  
Känslosamt direkt efter ritten
När FEI-veterinären hade gjort den obligatoriska bettkontrollen direkt efter start hoppade Kristian av och torkade tårarna. Även hästskötaren Karin blinkade ordentligt i ett försök att hålla gråten inne, men när chefen kom för att ge henne en kram gick det inte längre.
– Det är väldigt skönt att sista starten gick så bra, jag har knappt kunnat prata om att det är hans sista tävling, berättar hon för Hippson när vi promenerar med Biggles.

Kom till stallet nästan samtidigt
Karin utsågs till Årets hästskötare på Ryttargalan i onsdags och har arbetat hos Kristian i drygt fem år, nästan lika länge som Biggles har varit en del av teamet.
– Han kom till stallet 20 dagar efter att jag hade börjat, för alla dessa år sedan. Biggles är den arbetskamrat jag kommer att sakna mest, säger Karin med tårar i ögonen.
Direkt när Biggles hade fått skritta av var det dags att promenera ner till stallet, där det serverades morötter i stora mängder och där många kramar delades ut.
  

Hingsten visade att han fortfarande kan!

Karin tävlingsfilmar ekipaget för sista gången.
  
Planerna är ännu inte klara
Att publiken gav stående ovationer, och överöste ekipaget med applåder, blev för Kristian en perfekt avslutning på en lång karriär tillsammans. När han fick Biggles till sitt stall visste han att Briar-sonen skulle kunna hjälpa honom med hans egen svaghet.
– Jag var dålig på piaff och passage när jag tog över honom från Jan Brink. Biggles har hjälpt mig väldigt mycket i karriären, säger ryttaren.
Kristian berättar att Biggles kommer att bo kvar i stallet på Ågesta ridskola ett tag till, några beslut om vart han ska ta vägen sedan har ännu inte tagits. Kanske flyttar han hem till sin uppfödare och ägare, familjen Lundberg Persson, för att gå i pension. Men Kristian vet samtidigt att Biggles inte är en häst som kommer att trivas med att bara gå i en hage hela dagarna.
– Det kan bli så att han får flytta till en yngre ryttare som han kan hjälpa i de lättare klasserna.
  
Fortfarande fräsch och motiverad
Beslutet om framtiden kommer inte att stressas fram, men en sak är säker. Kristian ville sluta när Biggles fortfarande var på topp.
– Jag har lyckats hålla honom motiverad för den högsta nivån i fem år, nu vill jag sluta medan han fortfarande tycker att det är roligt och är fräsch i kroppen, avslutar han.
  

Puss och kram direkt efter ritten.

Kristian applåderar sin fina häst...

... och de får stående ovationer av publiken.

Tack för allt, fina Biggles!

Lorenzos hästshow bygger på ett unikt samspel mellan hästar och människa.
I de natursköna omgivningarna i Camargue i södra Frankrike lever och tränar han med sina hästar. Lorenzo lever mitt ibland dem i ett litet hus omgärdat av en rad boxar med konstant öppna dörrar. Hästarna går ut och in som de vill och Lorenzo är alltid närvarande.
Under tävlingarna i Friends Arena har hästartisten gjort ett antal framträdanden. Upplev ett av dem i bildspelet ovan!
  
Läs mer om Lorenzo på SIHS:s sajt
  
Foto: Anki Yngve

  
I söndagens världscup valde Axel Olin att ta in reservhästen Wittstein 2, för att ersätta avlidne Filur. Ett beslut han tog tillsammans med sitt team och med stöd av de andra kuskarna. Vi träffade honom efter tävlingen.
  
Text och foto: Annelie Lundkvist
  
Vid presskonferensen är Axel tystlåten och ser stundtals ut att bli berörd av stunden. I hans tankar finns fortfarande fredagens händelse, där Filur föll ihop efter målgång.
– Jag valde att köra för att hedra "Fille" och för att visa publiken att man måste gå vidare. Hur jobbigt det än är, säger Axel efter att den internationella presskåren har lämnat rummet.
  
Har fått stort stöd i stallet 
När olyckan var framme i helgen fick han genast stöd på plats av veterinärer, funktionärer, de andra kuskarnas hästskötare och förstås av kuskarna själva. Direkt efter olyckan visste Axels motståndare i världscupen att det handlade om en sak, att komma upp i vagnen igen och att inte låta sorgen ta över.
– Samtliga kuskar kom fram och frågade om jag ville låna någon av deras reservhästar till söndagens tävling, berättar Olin.
Han säger att han inte skulle ha varit kvar på tävlingen utan stödet från sitt team. Under fredagen såg han inte publikens hyllning med lamporna, men han fick den återberättad för sig i efterhand. När det var dags för dagens prisutdelning fick Axel dock se hyllningen med egna ögon.
– Jag fick bita mig i tungan när vi skrittade in på banan och såg alla lampor, säger han om publikens tribut.

   

Publikens hyllning under söndagskvällen.