Senast Patrik Kittels Scandic tävlade i Scandinavium gick det så där i Grand Prix-klassen, hingsten blev rädd för dekorationerna runt banan och ryttaren lämnade in en protest.
– Det var det första jag hörde när jag kom hit, ”hur går det med blommorna i år?”, säger Patrik Kittel – och gestikulerar att han håller för öronen.
  
Text och foto: Ida Röök 
  
Det var 2013 som Patrik och Scandic var med i världscupfinalen i Göteborg. Då fick de inte möjlighet att träna på tävlingsbanan precis som den ser ut när det gäller. Det resulterade i att både Scandic och Adelinde Cornelissens Parzival reagerade på dekorationerna.
Efter klassen lämnade Patrik in en protest, och han sa samtidigt att han inte ville att Scandic skulle gå i Scandinavium igen. Men nu är de alltså tillbaka för att slåss om placeringar och ära i årets världscupfinal.
– Jag försöker att inte tänka på förra gången så mycket. Jag får hoppas att Scandic inte har ett hästminne när det gäller just det här. Och så får jag ju tänka på att förbereda mig bättre.
  
Inte mindre värt
Flera av de största dressyrstjärnorna har lämnat återbud – varken Edward Gal, Charlotte Dujardin eller Isabell Werth kommer. Men en eventuell placering är inte mindre värd för det, menar Patrik.
– Absolut inte. Det är fortfarande tuff konkurrens och vi måste alla göra vårt jobb. Det är inte mindre värt bara för att flera ryttare har fallit bort. En världscupfinal är en världscupfinal, säger han.
17-åriga Scandic känns väldigt fräsch.
– Han är pur-glad och bockade nästan lite när jag trimmade innan. Man kan verkligen inte tro att han är 17 år.
Enligt Patrik kommer det att stå mellan fem eller sex ryttare när det kommer till vem som tar hem finalen. Han hoppas självklart att han är en av dem.
– Jag rider bara för mig själv och vill göra ett bra jobb för min egen del. Jag jämför mig inte med andra utan ser bara till min egen prestation. Men det är klart att vi gärna vill se en svensk i toppen, det är så vi tänker – hur kan vi vinna för Sverige?
  
Scandic på prisutdelning
Patrik har ofta med sig en extrahäst som får ta emot pris, eftersom Scandic inte tycker om ceremonin och allt vad den innebär.
– Vi får väl ser lite hur jag gör här. Blir vi inte placerade etta, tvåa eller trea är det enklare med Scandic att bara trava runt arenan. Det är själva väntandet under prisutdelningen som han inte gillar. Men först ska jag ju ta placering så får jag se hur jag löser det då, jag kanske kan låna min frus häst.
Superstoet Deja fick stanna hemma, hon var riktigt fin på de stora tävlingarna i Doha.
– Vi testade lite med henne då. Hon flög för första gången och det gjorde hon jättebra. Nu är hon hemma och tuggar gräs i hagen. Det är hon värd, säger Patrik.
För honom är det absolut Deja som kommer först när det blir tal om OS.
– Ja, verkligen. Men det är inte bara jag som bestämmer. SOK och förbundet ska ju säga sitt också, om vi nu blir uttagna.

Det har varit två helt otroliga veckor i och runt Caen – med utmärkt sport, stor dramatik, besvikelse, glädje och till och med sorg. Vi avslutar vår VM-bevakning med en sammanfattande tillbakablick. Minns mästerskapet med oss – och tack alla läsare för ert stora engagemang!

Visst, det var inte Sveriges dag i Final Four-finalen i Caen, Rolf-Göran Bengtsson hamnade utanför podiet som fyra. Men hans häst Casall blev i alla fall en vinnare – med Jeroen Dubbeldam i sadeln. Här frossar vi i finalen, genom ett bildspel signerat Tomas Holcbecher.

Här kan du läsa Hippsons intervju med Rolf-Göran Bengtsson.
Här hittar du vår direktrapport från finalen, med bilder och massor av tv-klipp.

Rolf-Göran Bengtssons axlar hängde ner, han var tydligt besviken över att ha gått ur VM-finalen som fyra.
– Det är väldigt olyckligt att få ett ner med sin egen häst. När de andra red noll där var jag plötsligt ordentligt distanserad, innan det ens hade börjat, säger han.

Det var inte Rolf-Göran Bengtssons dag i Caen. Finalen började med ett ned på C-hindret i kombinationen med Casall.
– Jag trodde att han skulle komma ur den bra. Det var sjutton också att det skulle behöva hända, säger han, när han lågmält möter pressen direkt efteråt.
Inne på arenan pågår prisutdelningen med topp tre, Rolf-Göran är den som ”blev över den här gången”.
– Jag hade så klart förväntat mig något annat av det här. Jag skulle helst inte stå här och prata med er nu, säger han. 

Känsligare än han trodde
Rolf-Göran inledde hästbytet med att rida Jerone Dubbeldams unge Zenith.
– Den var betydligt känsligare än jag trodde. Jerone och hästen känner varandra utan och innan. Efter det första nedslaget drog jag ner tempot betydligt, det kostade två tidsfel vilket jag inte hade råd med. Det hade kanske varit en fördel att ha haft den hästen senare.
Även med Patrice Delaveaus Orient Express blev det nedslag för Rolf-Göran.
– Där valde vi att gå framåt på sex galoppsprång till den sista oxern, det hade även Jerone gjort med den innan. Kanske hade den inte riktigt orken kvar att klara det igen.
Casall blev hästen som säkrade guldet åt holländaren, något som Rolf-Göran är glad över.
– Det var rolig att Casall var den som fick ”vinna”. Han har kommit igenom det här mästerskapet mycket bra, det var ingen som hade problem att rida runt honom därinne. Han hade krafter kvar och det visar verkligen på kvalitet i hästen, säger Rolf-Göran.
Nu åker han hem till Tyskland där lilla Pamina och sambon Evi väntar.
– Jag har ju lite att komma hem till i alla fall, jag får tänka lite så, säger Rolf-Göran och får fram ett litet leende.
 
Rolf kommer tillbaka
Förbundskapten Sylve Söderstrand är också nedslagen.
– Det blev en jättetrist avslutning. Men vi vet att det är svårt att ta medalj om man inleder med att riva med sin egen häst, konstaterar han.
Rolf-Göran kommer tillbaka, det är Sylve säker på.
– Han har flera fina unghästar i stallet som han har väntat med att börja rida, för att få VM överstökat. Och Casall lär ju tävla mer, vi har ett EM nästa år, säger Sylve.

Text & foto: Ida Röök

Direktrapport med resultat och klipp på samtliga rundor
   

Tyvärr fick Rolf-Göran en dålig start, genom rivningen med Casall.
   

Vad tänkte han när han stod där vid staketet?
 

Finalen är hektisk, med många upp- och avsittningar.

Casalls groom Celia fick se sin häst ridas av andra än Rolf-Göran. 

Beezie Maddens Cortes väntar på att Rolf-Göran ska sitta upp.

Jeroen Dubbeldam sitter upp på Casall medan Rolf-Göran funderar på sista rundan.

Casall fick "vinna" när Jeroen säkrade guldet på hingsten.

Jeroen var nolla finalen igenom, då blir man glad!

Zenith visade sig vara känsligare än Rolf-Göran trott.

Även Beezie Madden lotsade runt Casall väldigt fint.

Sylve är förstås besviken över att det inte blev medalj, men menar att "Roffe" kommer igen.