Hoppas att ni alla har haft det fint över jul och nyår, trots omständigheterna med allt vad corona innebär. Det var ovant att inte få vara med familjen denna tid på året, men det gick bra och det blev många videosamtal. Julafton firade jag med Anna och familjen Barros som äger ridanläggningen där jag har hästarna uppstallade. Det var lite roligt att se hur andra familjer gör och deras traditioner. I mellandagarna försökte jag och Anna ta lite ledigt och hästarna fick gå i hagen. Jag har en del hingstar och nya hästar som behöver jobbas, men några dagar lyckades jag stanna hemma. Det var välbehövligt med några lugna dagar, nu känner jag mig mer motiverad och en helt annan energi än innan jul.

Det är som vanligt några hästar på gång att åka och några nya som ska komma in. Nya hästen Licor blev såld på 3 veckor. Han ska åka till Tyskland och sitt nya hem imorgon och Harvey åker med på samma transport. Han ska till Göteborg och nya ägaren Hanna Persson. Det har varit så roligt att jobba med denna häst, han är otroligt fin och det ska bli kul att följa deras resa.

Lite filmer på fina Harvey för ett par veckor sedan.

Mandarim sköter sig fint och utvecklas åt rätt håll. Nu när han är kastrerad hoppas jag att han ska hitta ett nytt hem snart. Han skulle vara perfekt we-häst då han är modig och välbalanserad i galoppen. Carlos Hernani var här och tog några fantastiska bilder på honom:

Det har varit så otroligt kallt denna vecka. Nytt rekord och snö på vissa ställen. Jag är väl förberedd med underställ och tjocka vinterjackor. Jag har på mig lika mycket kläder här som i Sverige när det är -20. Det är väldigt fuktigt vilket gör att det känns kallare än vad termometern säger. Jag känner att hästarna är lite extra pigga nu när det är kyligt plus att de har haft en del ledigt över jul.

Jag har fått hem en nygammal häst som är Jasmim. Jag vet inte om ni kommer ihåg honom från då jag jobbade med Renato. Pappan är Altivo och jag red in honom och utbildade tills han var 5 år. Han blev såld till en svenska som är bosatt i Frankrike. Hon har tyvärr brutit foten och det har blivit en del komplikationer som gör att hon inte kommer att kunna rida på minst ett år. Så hon har skickat hit honom för försäljning då hon inte riktigt vet hur foten kommer att läka. Det är roligt att känna vilken skillnad det gör när hästarna har fått en bra grund. Jasmim är otroligt fin och känns bättre än då han åkte så Johanna har också gjort ett bra jobb. Nu är han lite ur form då han inte blivit riden på ett tag, men så lätt och fin att rida. Ska lägga ut lite filmer på honom, måste bara göra en makeover då han ser ut som ett fluffigt russ just nu.

Denna vecka var Portugals landslagstränare Antonis Petris här och gav träning till delar av hopplaget. Antonio Matos Almeida som kom 11a på förra EM var här samt Duarte Seabra som är en av toppryttarna i landet och rider så fint. Några av ryttarna här på anläggningen var också med och red. Onsdagkväll hamnade vi på middag med Antonis och det råkade bli så att jag skulle vara med i unghästgruppen dagen efter och hoppa Fandi. Jag tror inte Antonis hade särskilt höga förväntningar på oss, men han blev rejält överraskad. Han hade roliga tekniska övningar som Fandi gjorde med bravur. Det var mycket fokus på att hästarna skulle vara avspända och han var noga med grundridningen. Även om vi inte hoppade särskilt högt visade han sin fina teknik och vilja. När vi var klara sa Antonis att han var imponerad av oss. Kul att visa att lusitanos kan vara en allsidig häst och att se tränarens ansikstuttryck efter vår första runda var magiskt. Här är ett par filmer från träningen:

Ha en fortsatt bra söndagkväll!

Kram

/Astrid

Instagram astridhedman

Glad Lucia!

Jag och Anna har inte gjort något speciellt idag, men vi planerar att göra lite julbak och annat mys närmare jul. Jag har tagit ett tufft beslut att inte åka hem till Sverige över jul som var planerat. Jag ombokar min biljett till senare och hoppas att denna skitcorona ska ha lugnat ner sig tills dess. Längtar så mycket efter min familj, men det är det enda rätta att göra för att minska smittspridningen. Det blir min första jul i Portugal och jag är så glad att jag har Anna att fira med. Vi planerar att åka bort några dagar och bo på hotell för att lyxa till det lite. Jag har inte haft någon riktig semester sedan förra julen så det skulle nog vara bra med en liten paus från hästarna.

För några veckor sedan åkte jag med Fandi till Cascais för att tävla i de Portugisiska Mästerskapen. Hela Portugals elit var på plats, 5 domare varav 3 är internationella och det var sista tillfället att visa vad vi går för innan årsskiftet. I dressyren på fredagen fick vi rida på en bana som hade galet djupt underlag. Fandi brukar behöva en ordentlig framridning första dagen, men på detta underlag borde jag ha tagit det lite lugnare. I skritten var han väldigt ofokuserad och jag har svårt att få honom fram till kontakten. Resten av programmet gick lite bättre, men jag var inte alls nöjd. Vi fick ändå 64 % men i denna konkurrens räcker det inte så långt. Det är vårt stora mål för nästa år, att höja nivån i dressyren.

I tekniken fick vi rida på en helt fantastisk gräsbana. Det var mer i Fandis smak och han kändes riktigt bra. Några missar såklart, i parellellslalomen tappade jag fokus under ett par språng och det har man inte råd med. Näst sista hindret, som var klockan, hade de ställt precis vid den höga häcken. När jag styrde an i galopp tror jag att Fandi tänkte att jag var tokig som bad honom galoppera rakt in i en häck! Så jag valde att gå ner till skritt i sista sekund så det blev inte riktigt enligt plan. Men det är sånt som händer, i det stora hela var jag supernöjd och vi red ihop 68,8 % red vi ihop (72 % från en av de internationella domarna!).

Bangång

I speeden tog jag det rätt lugnt för att inte upprepa misstaget i Lissabon då jag satsade för fullt och vi hade ett meltdown. Nu började jag lugnt och försökte öka på speeden allt eftersom. Det tror jag var en bra plan och vi tog oss igenom på ett bra sätt. Carlos Hernani var med hela helgen och fångade oss på bild. Kolla resultet!

Gilberto vann som förväntat i master med sin fantastiska häst Zinque das Lizirias. Gilbertos dotter fick hålla i hingsten medans pappa fick sin medalj. Bara i Portugal.

Jag har så himla fina hästar i stallet nu. Det är roligt att gå och jobba varje dag. Jag har lagt upp lite korta filmer och skrivit om vad jag tränar på med varje häst. Nästa gång tar jag den äldre halvan av hästar jag har i stallet.

Malva är nu på väg till Sverige. Ett väldigt fint sto som det ska bli spännande att följa!

Malva är inte särskilt stor, men hon har otroligt mycket power! När hon kom var hon inte så bekväm i kontakten och ville absolut inte ta stöd. Hon är även väldigt framåt så det var en rätt svår kombination. Fokus fick ligga på att hålla en så stilla och mjuk hand som möjligt och använda mig till största del av vikthjälperna och kontrollera rytmen med min lättridning. Efter ett par veckor började hon lita mer på min hand och i slutet kunde hon börja söka sig lite framåt och nedåt när jag satte fram handen. Det är en bra check ifall man har en häst som lätt hamnar "bakom", gå fram med handen i riktning mot hästens mun. Om hästen sträcker och söker efter kontakten är det bra. Om den går kvar i samma position måste man fortsätta jobba på att den ska ta stöd.

En ut och en in! Har inte hunnit filma den nyaste hästen i stallet, men han är ljuvlig. Licor heter han, 5 år gammal efter Coronel som är efter Rubi (gick OS i London). Han är så obehagligt lik Indio och de är faktiskt kusiner med Alter-hingsten Viheste i andra led. Planen är att han ska vara här för att utbildas någon månad och sedan lägga ut till försäljning. Jag tror inte han blir svårsåld, han behöver en del jobb, men väldigt fina gångarter och ger härlig känsla. Han har varit lite stissig då han är hingst och det är mycket liv och rörelse på anläggningen. Men nu börjar han landa och han har väldigt trevlig personlighet.

Mitico är en så himla fin häst! Normalt sitter jag inte så mycket i traven på så unga hästar, men han håller upp sin ryttare väldigt bra och ändrar ingenting när jag sätter mig. Därför brukar jag sitta ibland en bit innan galoppfattningen för att få honom i balans. Vi har fortfarande lite problem med kontakten, speciellt i början av passet. Han har kort och bred hals och rätt stora gångarter så han behöver lite tid att hitta balansen där han jobbar mer över ryggen. Han testar gärna att trycka på i handen och sänka ryggen, men det blir bättre och bättre ju starkare han blir. Det är lätt hänt att man börjar dra bakåt och bli för "rörig" med handen på denna typ av häst. Men jag försöker fokusera på att hålla armbågarna stadiga vid kroppen och en stark mellandel så jag kan stänga handen och möta honom (utan att ta handen bakåt) och driva honom framåt för att han ska engagera sina bakben och använda ryggmusklerna istället.

Min alldeles egna häst Renoir är så hiiiimla fin! Kan inte förstå att han är min. Han fortsätter vara världens lättaste och snällaste unghäst. Vi gör väldigt korta och lätta pass, jag rider ca 3 dagar i veckan max 20-30 min med mycket skritt. I traven har han börjat söka sig lite rundare fram till handen. Jag försöker inte rida ner honom på tygeln, utan bara att han ska gå framåt i samma takt, vara lätt att svänga och i balans. Alltid lättridning! Inför galoppfattningarna ökar jag på tempot i traven och låter honom "falla in i galopp". I galoppen står jag alltid i lätt sits, på kortsidorna kan jag sjunka lite närmare sadeln för att hjälpa honom med balansen. I galoppen har jag mjuk, men jämn kontakt på ytter och inner väldigt lätt. Han får gå precis vart han vill med huvudet. Fokus ligger på styrning, framåtbjudning och att han är i balans.

Mandarim ska kastreras imorgon. Han utvecklas varje vecka och börjar bli starkare i ridningen. Han är så himla trevlig och okomplicerad att rida. Galoppen är så mjuk och han är otroligt balanserad för sin ålder. Vi har redan testat lite förvänd galopp och bara för att se vad han gör har jag testat be om ett byte och han har otroligt lätt för det. I traven behöver han fortfarande bli starkare för att visa sin fulla potential, just nu är det bara en växel, men det kommer gå att få fram mycket mer gång. Han är till salu och ligger ute på hippsonmarket. Ifall någon är intresserad kan ni mejla mig på astrid_hedman@hotmail.com

Han börjar se bättre ut i kroppen, var väldigt tunn när han kom. Kommer bli en snygg grabb när han blir äldre!

Avslutar med en bild på Icaros hals efter ett bra pass. Ofta efter ett ridpass skrittar jag av hästarna ner till floden. Det är en 10 minuters runda och gör gott för hästarna att gå på lite annat underlag och se andra saker. Ibland lyckas man tajma solnedgången som är svår att göra rättvisa på foto.

Ha en fortsatt fin lucia!

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman

Detta år blev november lite annorlunda än vad det varit de senaste 9 åren. Årets stora hästfest Golega blev, som förväntat, inställt pga corona. Det hade varit så roligt att få tävla där igen och träffa alla underbara hästmänniskor, men det är bara acceptera läget och göra det bästa av situationen. Här i Portugal har vi rätt tuffa restriktioner under två veckor. Vardagar får man inte gå ut efter 23 och helger är det utegångsförbud från kl 13 till 5 på morgonen. Man får i princip bara gå ut efter den tiden för att gå med hundarna. Beroende på vad man har för jobb har man rätt att åka hem/till arbete. För min del märker jag inte av något, det är precis som vanligt med att jobba, åka hem till lägenheten och sova. Vi ska åka på tävling nästa helg i Cascais. Då kommer vi behöva intyg för att åka mellan tävlingsplatsen och boende samt när vi ska köra hem till norr igen. Jag tror att alla längtar efter att saker ska återgå till det normala och jag känner mig lyckligt lottad att inte ha blivit speciellt berörd. Till skillnad från många andra som har det tufft både med hälsa och det ekonomiska.

Med hästarna går det bra. Fortfarande full rulle och jag kommer lägga ut video på Mandarim som är till salu. Det är så roligt att få så många meddelanden och uppdateringar om hästar som anlänt till sina nya ägare i Sverige. Intresset är galet stort och jag försöker alltid hålla ögonen öppna efter passande hästar. Trots allt jobb hemma har jag och Anna gjort antagningsprov för att bli instruktörer level 1. De kommer göra kursen här i norr och vi ger en hel del lektioner så det känns bra att ha någon form av diplom. Antagningsprovet gick bra och även om teorin på portugisiska är lite utmanande ska det nog gå bra på slutexamen. Roligt att testa sig själv och man kan aldrig ha för mycket utbildning!

Fina fina Icaro ska också ut till salu snart.

Mandarim är väldigt rörlig och supersnäll att rida.

Förra söndagen åkte vi iväg och tränade ett gäng tillsammans här i närheten. Vi satte upp en hel bana med we-hinder och Fandi var rätt exalterad då vi inte har åkt ut så mycket iår. Det var så nyttigt att rida på ett annat ställe då han blir annorlunda än hur han är att rida hemma. Just nu känns det som jag och Fandi är mellan två trappsteg i vår utveckling. Jag vet att han kan, men det blir lätt spänt på bortaplan och då har jag svårt att ta oss ur det. Men det är bara jobba på och försöka att bli bättre.

Härligt gäng i höstiga färger. Taget av Carlos Hernani.

Min egna häst är helt fantastisk! Han är en dröm, så otroligt okomplicerad och snäll. Lugn i ridningen, men när man ber om trav så är han väldigt framåt. Jag antar att det kommer en period när han blir tonåring, men jag ska njuta av att ha en så normal och lättsam häst tills den dagen kommer.

Man kan se att han är en bebis!

Jag och Fandi jobbar vidare på hoppningen för att göra slutexamen i december. Då ska vi hoppa 1 - 1.10 m. Det går lätt för fort (vi båda tycker att det är så jäkla roligt) så vi har tränat på att hitta en rundare galopp och lägga ett extra på linjerna för att han ska hoppa mer genom hela kroppen.

Malva är så himla fin och hon blir kvar ett par veckor till. Tror Åsa Cidh kommer få mycket roligt med denna härliga märr.

Jag ska försöka bli bättre på att ladda upp videos och kanske skriva mer om träning av hästarna.

Ha en fortsatt fin söndagkväll!

/Astrid

Instagram: astridhedman

Mycket hinner hända på några veckor! Jag har haft några hästar som har åkt och några nykomlingar har anlänt. Hispania och Lidador åkte till sina nya ägare i Sverige i början av oktober. Det går jättebra för båda två och jag blir så glad över meddelanden jag får från nöjda hästägare.

Emelie och Hispania. Så fina tillsammans!

Lidador mår gott i hagen.

I måndags var det Jocos tur att åka till Sverige. Jag kommer verkligen att sakna mitt lilla popcorn! Han är en väldigt speciell häst och har gjort en otrolig utveckling under de 3 månader han har varit med mig. En stor personlighet i litet format. Men jag är övertygad om att han kommer hamna i rätta händer och det ska bli spännande att följa hans resa i Sverige. Han får sällskap av två andra lusitanos som ska till Sverige. En som jag hjälpte till att sälja åt en ung tjej som tävlat working equitation. Hennes häst Danubio är 12 år och hon kände att det var dags att investera i en ny förmåga. Det är en mycket trevlig häst och jag är säker på att han kommer att göra succé i Sverige. Den tredje hästen är åt min vän Johanna Nygren som jag åkte och provred åt. Den ska gå i hennes ridskoleverksamhet och är en väldigt söt liten häst som jag också tror kommer passa perfekt. Så roligt att intresset för lusitanos i Sverige är så stort.

Joco är i Paris inatt och anländer till Holland imorgon. Början på nästa vecka kommer han vara framme i Uppsala och sin nya ägare Myran Olsson. Normalt tar det runt en vecka för hästarna att resa från Portugal till Sverige. Jag är väldigt nöjd med holländska företaget Marcel Jordan som jag använt mig mycket utav.

Några nykomlingar har anlänt och jag har nu 9 (!) hästar i stallet. Tur att jag har en praktikant ett par månader, annars är det tufft att hinna med allt. Jag har fått en stor och elegant skimmelvalack som är till försäljning. Han behöver en del arbete så jag tänkte vänta med att lägga ut honom på annons lite till. Han rör sig fantastiskt fint, men behöver en rutinerad ryttare då han är en känslig kille. Jag tycker hemskt mycket om honom och ska försöka se till att han hamnar rätt. Skulle bli en fin dressyrhäst. Han är 8 år och rätt sen i sin utbildning, men det finns massor med potential och kvalité. Icaro är också ny. En brun hingst som är 7 år gammal. Den ska också ut till försäljning så småningom. Dottern i familjen har tävlat dressyr och tränat massor, men tyvärr har hon tappat intresset och hästen var rätt ur form när han kom. En 4-årig hingst har också kommit in på försäljning. Det är en fin häst men när den kom var den väldigt tunn så han ska få en chans att runda på sig innan jag kan lägga ut honom. Supertrevlig att rida och vi ska nog kastrera honom nästa vecka. Även om han är snäll är det alltid lättare att sälja hästarna som valacker. Sista nykomlingen är det vackra stoet Malva AR. Hon köptes in på Alter Reals årliga auktion av Åsa Cidh. Hon är 4 år och lite riden, men jag ska rida henne lite mer innan hon åker till Sverige om ca en månad. Hon är så fin och har en läcker personlighet. Hon har ett lugn i sig samtidigt som hon är väldigt vaken och alert. Jag kommer nog alltid ha en liten crush på alter-hästarna.

Mandarim är ny i stallet. 4-årig hingst som har superfin galopp.

Malva AR som ägs av Åsa Cidh. 4-årigt sto som ska vara i träning hos mig en månad. Härlig tjej med snygg frisyr. Vi väntar med spänning på att manen ska växa mer så att den lägger sig.

Och äntligen har min alldeles egna häst kommit fram (söndag)! Ni har fått se en del bilder av Renoir TH de senaste 3 åren. När jag köpte honom 2017 var han bara några månader gammal och jag tänkte att det skulle ta såååå lång tid innan det var dags att börja rida honom. Nu är han här och jag känner mig som världens lyckligaste tjej. Det är en märklig känsla att ha sin egna häst och jag tror verkligen att han kommer bli något extra. Han är otroligt cool och mysig att ha och göra med. Vi har tagit det lugnt några dagar och i slutet av veckan ska jag prova rida. Är så tacksam för denna chans jag fått av uppfödare Ulrika Hübinette och Christian Hansson.

Min alldeles egna Black Beauty! Idag fick han en hagkompis och de blev genast vänner.

För någon vecka sedan var jag iväg med Fandi för sista nationella we-tävlingen i Lissabon. Jag hade höga mål och ville försöka få bättre resultat än i Golega. I dressyren var han väldigt spänd och det var svårt att få till en bra känsla på en hand. Vi red ändå ihop 65 % så det känns bra att vår lägstanivå är hög. Det skulle bara vara roligt att få till högstanivån någon gång och se hur mycket man kan få betalt. I uppvärmningen till tekniken hade jag inte alls bra känsla så jag trodde vi skulle få en del problem inne på banan. Men där överraskade han mig och vi fick till en jämn runda. 68 % och det fanns mycket jag hade kunnat göra bättre, så vi kan nog komma upp på den magiska 70-gränsen. I speeden försökte jag satsa och rida på ordentligt från början. Jag var kanske lite för entusiastisk och vi hade en "urballning" så jag får nog ta det lite lugnare första delen av banan och prova rida fortare succesivt. Men vi provar oss fram och lär oss massor varje gång. Det var en rolig tävling och vi var några stycken som åkte från norr. Det är en härlig blandning av folk i vårt lilla gäng och alla är så bra på att peppa varann och stötta. Gör att tävlingarna blir ännu roligare att åka på. De har lagt ut att det blir en till tävling 20-22 november så den satsar vi att åka ner på.

Tävlingen i Lissabon gick inne i ett mörkt ridhus så det får bli lite fina bilder från Golega tagna av Catarina Pedro.

Ha en fortsatt bra vecka!

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman

Så nu har jag och Fandi debuterat hoppning! Sist jag hopptävlade var mitt första år i Portugal 9 år sedan med en 4-årig lusitano. Vi red 50 cm på en lokal tävling i Porto och jag tror att det gick rätt bra. Nu var det en lite annan nivå på tävlingen, nationellt och internationellt med Portugals toppryttare på plats. Jag och Fandi hoppade 1 meter och jag tror att alla var lite förvånade över att se en rund lusitano inne på framhoppningen. Men det var så himla roligt och jag tror att både jag och hästen hade lika kul. Första dagen hade vi lite dåligt med galopp första halvan av banan, men sen kom vi igång och det kändes super. Andra dagen bestämde jag att inte mesa med galoppen från början så jag satte kanske lite väl mycket fart. Men det var bättre flyt och även om någon bom föll båda dagarna så var jag så glad när jag kom ut från banan. Väldigt tacksam över hjälpen jag fick från min vän Anna Lindberg som peppade oss att göra detta och var med på framhoppningen.

Foton tagna av Carlos Hernani

Fokuserade innan vi går in på banan.

Sen har jag sålt två hästar till, båda till Sverige. Det är Joco som jag ridit ett par månader nu och han är en otroligt fin häst så det känns jättebra att han får sin egna människa. Jag ska ha kvar honom i träning några veckor till innan han åker till Uppsala. Den andra hästen har jag redan historia med. Det är ett 8-årigt sto som jag faktiskt red in och hade i cirka ett år. Hon heter Hispania och var 4 när jag började jobba med henne, när hon var 5 åkte hon till sin nya ägare Ines Ribeiro. Hon har ridit henne och senaste året har hon varit i träning med en kille som också står uppstallad i Esposende på samma ställe som mig. Ines har haft henne till salu eftersom hon har svårt att hinna med både häst och jobb. Nu har hon fått en ny ägare och jag har haft nöjet att rida henne de senaste veckorna. Hon kommer att åka till Sverige imorgon tillsammans med Lidador.

Fina Joco. En sån fin häst med härlig energi!

Hispania som 4-åring.

Hispania 8 år med ägaren Ines och tränare Miguel Santos.

Förra helgen var jag och Fandi och tävlade i Golega. Denna gång var det dags för working equitation. Tycker det är rätt häftigt att han kan gå St George dressyr, 1 m hoppning och svår klass we på en månad. Han var otroligt duktig och vi fick tävla mot de bästa av de bästa ryttarna i Portugal. Alla var där och Portugals EM-lag kommer defentivt att tas ut av de 5 ryttarna jag red mot. På fredagen i dressyren var han rätt spänd och programmet börjar med skritt. Jag fick passa att han inte började takta och hade svårt att få honom avspänd. I traven och galoppen började det att släppa och han var mer fokuserad. Vi red ihop 65 % vilket jag tyckte var väldigt rättvist. Känns skönt att veta att vår lägstanivå har höjts avsevärt sedan bara ett halvår tillbaka. I lördagens teknik började det rätt spänt på de 4 första hindrena, därefter började han att slappna av och jag var så nöjd med vår ritt. Finns fortfarande massor som kan bli bättre och jag måste rida ännu mer tekniskt för högre poäng. Men 68 % kändes som en bra poäng på nationell tävling och detta var bara vår 4:e tävling i svår klass (enhandsfattning). I speeden på söndagen var det första gången jag kände att han var redo att gå snabbt. Vi har haft svårt att kommunicera på en hand och jag har ridit mer på säkerhet. Lite vingligt i första delen, men sen kom han igång och jag tror att vi kan bli riktigt snabba med mer erfarenhet. Totalt kom vi sist, men i detta sällskap mot de bästa ryttarna i världen känns det helt ok. Tror faktiskt aldrig att jag har varit så glad över en sistaplats. Med mer erfarenhet tror jag vi kan komma upp på 70 % och vara med och slåss. Vinnaren hade 75 % i dressyren och 78 % i tekniken så ni förstår vilken nivå det är på konkurrensen. Nu är jag superladdad på att tävla mer och bli bättre. Fandi har fått en vecka med skritt så han får tid att återhämta sig. Nästa helg är det nationell we i Lissabon och sedan ska han nog få en period med lättare arbete.

Fantastiska foton av Carlos Hernani

Ser fram emot en härlig vecka med mina fina hästar.

Kram på er!

/Astrid

Instagram astridhedman

Hej på er!

Latina och H-Navajo har kommit fram till sina nya hem och gör sina nya ägare väldigt lyckliga. Kollade tillbaka på bilderna på Latina från när hon kom och det är helt galet vilken skillnad det kan bli på ett 7 månader med arbete, kärlek och mat. Hon kommer alltid vara väldigt speciell för mig.

3e januari

Mars

Juni

Augusti

Så glad att jag och Cecilia köpte henne och att hon nu får utvecklas vidare hos Maggan.

Sista dagen

Framme i sitt nya hem och bekantar sig med sin nya ägare.

Även Navajo gör succé i min hemstad Piteå. Fått flera meddelanden från nöjda och glada ägaren Veronica. Visst är de fina tillsammans?

Och ännu en häst har blivit såld. Det är fina Mitico som jag haft i träning i två månader som numer ägs av Cecilia Ohlsén Börjesson. Cecilia har ridit en del för mig i Sverige och det känns så roligt att han kommer till en ryttare med höga ambitioner då det finns så mycket kvalité i denna häst (jag har satt ribban på GP för detta par i framtiden så ingen press Cicci ;). Han kommer stå kvar i träning hos mig några månader innan han åker till Sverige och det ska bli så roligt att fortsätta jobba med denna fina häst.

Sötnos!

Jag har varit på ännu en dressyrtävling med Indio och Fandi. På samma stället som för ett par veckor sedan. Indio var mycket mer avspänd denna gång. Nästan för avspänd, ska se om vi kan hitta det gyllene mellanläget nästa gång. Vi red ändå ihop 67 % och en andraplats i en klass som motsvarar MSVB5 i Sverige. Jag och ägaren har pratat en del och vi kommer satsa mer på dressyren nästa år. Han är för bra som dressyrhäst och han får det rätt tufft i working equitation med alla små volter och svängar. Han har stora gångarter så han får jobba dubbelt så hårt som en häst med lite kortare galopp. Men det känns roligt att ha en superfin dressyrhäst och vi kommer garanterat att tävla i någon mindre we-tävling också under våren.

Visst är han tjusig att titta på? Nästa år hoppas jag vi kan prestera på bra procent i St George.

Fandi gick just den klassen. Han var superfin i traven och vi hade nästan bara 7:or. Den ökade traven börjar bli riktigt vass nu. Men i skritten svängde jag åt fel håll och efter det tappade jag lite fokus. Tappade helt rytmen i 3:orna och var dålig på att förbereda inför första piruetten. Men vi fick ändå 63 % trots min felridning och miss i bytena. Tråkigt att det händer, men det är bara att ta nya tag och bli bättre. Hästen känns helt fantastisk nu och vi ska faktiskt prova byta gren nästa helg. Han hoppar ju väldigt bra och det är stora hemmatävlingar i just hoppning om en vecka där vi ska vara med och hoppa 1 meter. Blir sjukt spännande! Var över 10 år sen jag tävlade i hoppning. Håll tummarna för oss!

Jag börjar bli lite bättre på att sitta i sadeln i bytena!

Dessa fina foton från tävlingen är tagna av Carlos Hernani. www.carloshernani.com

Avslutningsvis vill jag bara skryta över min duktiga elev Maja Forsell. Hon köpte sin häst Icaro här i Portugal när han var 4 år och sedan stannade han i träning med mig ett år innan han åkte till Piteå. Förra helgen guidade jag dem på framridningen till deras första officiella tävling via ridesum. De hamnade precis utanför placering på fina 65 %. Så stolt och glad!

Ha en fortsatt bra söndagskväll!

Instagram: astridhedman

Förra söndagen började som en helt vanlig ledig söndag. Jag och Anna åkte och la oss i solen vid floden och min plan var att skriva ett blogginlägg på eftermiddagen. Det blev inte riktigt så. Anna fick ett telefonsamtal om att hennes pojkvän ramlat av på tävling i Coimbra. Vi åkte till sjukhuset där han blev inlagd akut och fick veta att Antonio hade ramlat illa och skadat ryggen. Han har ingen känsel i kroppen från bröstet och neråt. Det är ännu väldigt ovisst om hur framtiden blir, men vi alla hoppas såklart att han ska återhämta sig. Det har varit väldigt tufft för Anna denna vecka och stämningen på anläggningen är tung. Antonio är otroligt omtyckt och det har varit fantastiskt att se hur många människor som visar sitt stöd. Denna olycka ger verkligen perspektiv och påminner om att man ska vara tacksam varje dag. Ridning är inte riskfritt och jag hoppas att mina föräldrar aldrig kommer få den typen av samtal.

Så en tung inledning på detta inlägg. Men vi jobbar på och just jobb går väldigt bra just nu. Massor av folk vill köpa hästar så jag är runt och provrider en hel del. Jag har en häst hemma till salu, en jättetrevlig 6-åring som behöver hitta rätt människa. Joco heter han och är en väldigt uttrycksfull valack. Finns massor med gång och han är väldigt gullig att ha att göra med. Lite nerv i honom så behöver en något erfaren ryttare.

Joco, 6 år gammal. 160 cm hög. Har plåtar.

Jag har även provridit en annan 6-åring som inte står hos mig i träning, men jag har ridit den två gånger, varav en gång på anläggningen där jag står. Den är också valack, superfin galopp och åt det känsligare hållet. Behöver jobba mycket lösgörande, men byter fint och skulle vara perfekt för working equitation eller dressyr.

Janeiro. 163 cm och har också plåtar.

Mitt och Cecilias underbara sto Latina är såld. Hon ska åka upp till Boden och sin nya ägare Maggan Brandberg i slutet på månaden. Det har varit ett väldigt roligt projekt med vår lilla ankunge som förvandlades till en svan efter 6 månader. Hon är en sån fin häst och jag ser fram emot att fortsätta följa hennes utveckling med sin nya ryttarinna.

Med sig på resan får hon sällskap av H-Navajo. Det är en 8-årig lusitanovalack som jag var och provred åt Veronica Persson. Navajo ska upp till Piteå så de får sällskap av varann nästan hela vägen. Navajo står i träning hos mig denna månad innan resan. Är en otroligt söt häst och han har charmat alla i stallet. Alltid glad och redo att jobba. Han kommer marknadsföra rasen på bästa sätt! Det är kul att det blir fler lusitano uppe i norr.

H-Navajo

Det har fyllts på med hästar, men två stycken skickade jag iväg för ett par veckor sen. Manne som ägs av min mamma och 3-åriga Neptuno som köptes av Mia Säwe. Neptuno var otroligt söt och en miniversion av Manne. Han var här 4 veckor för att ridas lite mer innan avfärd. Manne hann med en till tävling innan han åkte, det var på samma tävlingsplats som sist. Vi red samma klass för att jämföra poängen och red faktiskt ihop 67 % och en andraplats i tuff konkurrens. Tror min mamma kommer ha väldigt rolig med denna häst. Han har en stor personlighet.

Ursöta Neptuno da Cruz

Sista ritten på Manne. Hans bästis Northern Caraway åkte med på samma bil till Flyinge där han ska ridas av uppfödaren Ingrid Ragnarssons dotter Unni. Sjukt fin häst! Men jag och Anna kommer sakna våra grabbar.

Fina Manne på sista tävlingen. De fina fotona är tagna av Carlos Hernani www.carloshernani.com

Igår var jag och tävlade med Fandi och Indio. Indio var väldigt spänd och vi hade en del probem i början av ritten. Men efterhand slappnade han av och vi kunde avsluta på topp. Fandi gick en Prix St Georges och vi hade en lite för kort framridning. Men han var ändå väldigt ridbar och vi red ihop 64,7 %. Vi hade 67 och 65 % från två domare, men den tredje gav oss 60 % vilket jag tyckte var lite snålt. Hade vi haft lite högre därifrån hade vi vunnit. Men jag var nöjd med en andraplacering och det finns fortfarande väldigt mycket som kan bli bättre. Carlos Hernani tog fantastiska foton och visst börjar Fandi se ut som en riktig topphäst nu.

www.carloshernani.com

Nu tror jag att ni är uppdaterade på de senaste 6 veckorna. Om någon letar häst är jag som sagt runt mycket och tillgänglig för att åka och provrida samt hjälpa till med besiktning och transport.

Ha en bra vecka och kom ihåg att vara tacksam.

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman

Halloj!

Nu är det slut på lediga söndagar (har en idag)! Äntligen tävlingarna igång på riktigt och jag har varit iväg två gånger sedan jag bloggade sist. För ca tre veckor sedan åkte jag med Indio och Fandi för att tävla working equitation. Det är verkligen världens bästa gren! Hästarna skötte sig fantastiskt bra och det känns att de har utvecklats åt rätt håll. Indio vann både dressyren med 71 % och tekniken på 69 %. Han var fokuserad, lagom i energinivå och gav helt fantastisk känsla inne på banan. Under eftermiddagen visade han symtom som skulle kunna vara kolik, men vi är fortfarande inte helt säkra på vad som var fel. Han skrapade och kliade sig i huvudet helt hysteriskt. Han ville dock inte lägga sig, men han tittade en del mot magen och såg lite hängig ut. Det kan också ha varit någon insekt som bitit honom och han fick panik. Indio är stallets primadonna så han visar direkt om något inte är som det ska. Han återhämtade sig snabbt och på kvällen var han sitt vanliga jag igen. Men vi valde såklart att inte starta i speeden. Han behövde inte bevisa något mer och bara vi gått i mål hade vi fått förstapris. Det var 9 stycken i klassen och hård konkurrens vilket var extra roligt. Vinnaren i klassen visade upp äkta sportmanship! Han gav mig priset då han tyckte vi hade förtjänat det, även om vi inte kunde slutföra tävlingen. Det är en så underbar gemenskap i denna sport då man spenderar mycket tid ihop då det är tre moment.

Fandi ville inte vara sämre! Etta i dressyren på 68 %, etta i tekniken med 69,8 % och förstaplats i speeden. Vi var bara tre ekipage i svår klass, men de andra två hästarna har mycket mer erfarenhet än Fandi, så det var en härlig seger. Det var roligt att känna hur mycket starkare och stabilare han är på en hand. Det känns som att jag äntligen har hittat hur jag ska rida honom och speciellt när han spänner till. Han hamnar lätt "bakom skänkeln" när han blir spänd och då har jag försökt driva på. Känns logiskt. Men desto mer jag driver på, ju högre i nacken och stramare blir han. Om jag har kramat i tygeln har han "släppt kontakten" och börjat tänka uppåt. Det är som att han glömmer bort vad skänkel och hand betyder. Olydnad helt enkelt och dåliga gamla vanor som kommer fram i stressiga situationer. Nu när han har blivit starkare går han fram till bettet mycket bättre på en hand. Jag kan ta en halvhalt utan att han släpper och sedan kan jag driva honom utan att han blir helt låst i överlinjen. På framridningen måste jag se till att han är framme till bettet innan vi kan komma till arbete. Då är lång och låg ett bra kvitto på det. Om jag går fram med handen ska han söka efter kontakten och stretcha ut halsen. Inte bocka in näsan eller börja springa. Sedan gör vi måååånga övergångar så han är superlydig för hjälperna.

Dessa underbara foton är tagna av bästa Carlos Hernani.

Lydnad är något som jag funderat rätt mycket på. Indio till exempel har alltid varit rätt långsam på att svara upp, speciellt framåt. När man gör en övergång tar det fem steg innan han faktiskt börjar galoppera från det att man gett signalen. Det är något jag har tränat massor senaste tiden. Jag frågar alltid litet först, sitter till med ytter sittben för att fatta galopp. Svarar han inte direkt så korrigerar jag med skänkeln, röst eller spö mer distinkt. Det kanske det inte blir en prydlig fattning, men han får beröm och sedan repeterar vi. Samma sak om jag vill öka galoppen, jag börjar med att bara mjukna i handen och suger han inte tag och ökar så korrigerar jag på samma sätt. Beröm och göra om. Detta har vi gjort massor senaste tiden och jag känner stor skillnad det har blivit i hur kvick och uppmärksam han är. Men då är frågan, har han varit olydig eller är det jag som inte har varit uppmärksam och tillåtit hästen att dröja på signalen? När man ska samla upp galoppen, är hästen olydig om den går emot handen och inte böjer på sina bakben? Kan det vara att den inte är tillräckligt stark för den samlingsgraden som ryttaren begär? Är det ryttaren som inte använder sin sits korrekt och tar för mycket i hästens mun? Är olydnad helt enkelt ryttarens fel då den missbedömt, gjort fel, dålig tajming, inte förberett hästen inför uppgiften tillräkligt eller inte varit uppmärksam? Begär vi mer än vad hästen klarar av (alla är inte byggda för att hoppa höjdhopp eller dansa balett)? Den klassiska frasen att aldrig skylla ifrån sig på hästen tycker jag stämmer till 100 %. Att rida är skitsvårt så försök att alltid vara ödmjuk och utgå från dig när det blir fel.

Nog om detta! Nu ska jag skryta lite över min mammas häst Manequim. Förra söndagen fick han göra debut på tävlingsbanan! Det var dressyrtävling på samma ställe som vi tävlade we på och Manne (som han kallas till vardags) fick gå en P1. Det är lättaste klassen så det motsvarar en LC. Jag har nog skrivit förut att jag tycker de har så himla bra program här som är anpassade för unga hästar. Mycket lättridning, bra vägar och övergångarna är smart placerade. Manne fyller 4 år i november så han är bara 3,5 år. Jag har inte tävlat unghäst på ett tag, men med denna grabb är ingenting svårt. Han var så cool och betedde sig som att han varit ute och tävlat 100 gånger förut. Han tittade inte på något och när man såg resten av bäbishästarna på framridningen var jag ännu malligare över hur duktig han var. En tjej longerade sin 4-åring med superkorta inspänningar i minst en halvtimme innan hon började rida. Hon skulle kunna skriva en bok hur man har sönder sin häst.... Jag tog Manne ett par varv på lina bara för att han skulle få titta sig omkring men efter 5 minuter hoppade jag upp. Vi red inte fram mer än 15-20 minuter så han skulle ha bensin till att springa fint inne på banan. Han var tvungen att bajsa i en övergång så han hade lite svårt att trava igång och han kickade mot skänkeln i en fattning. Annars gjorde han allting toppenbra och vi fick 65,88 % och vann faktiskt vår klass! Är så glad att min mamma litade på min magkänsla och köpte honom. Han är så himla fin och har nog aldrig haft en så enkel unghäst någonsin. I slutet av augusti ska min 3-åring komma hit från Sverige och Manne ska åka hela vägen till Piteå.

Ginnie Palm tog några kort på mig och Manne.

Har några nya hästar i stallet som jag ska skriva mer om i veckan. En superfin 4-åring som är till salu! Men nu får det räcka för idag.

Ha en fin söndagkväll!

Kram,

Astrid

Instagram astridhedman

Hej på er!

Det är så mycket spännande saker som händer nu. Jag har varit iväg och tittat på många hästar både här i norr och två dagar förra veckan spenderades i centrala/södra Portugal. Man får tyvärr se en del tråkig ridning, men jag har även fått sitta på helt fantastiska hästar. Jag kommer nog att få hem några stycken i olika tidsperioder. Nu när Já Vi har åkt vill ägaren fortsätta sammarbeta och det kan råka bli så att jag får två hästar denna gång. Får passa på att slappna av nu när jag har det rätt lugnt med jobb. Jag har lagt mycket tid på min egen träning. Yoga på morgonen och promenad på 3 km till stallet har gett resultat. Försöker äta bra mat när vi är ute på restaurang och undvika efterrätt. Man får tänka lite när man inte har lika många hästar som vanligt att rida. Idag ska vi åka och hämta Manne från betet. Han har fått en månads semester, så nu tänkte vi köra på och förhoppningvis hinna starta innan augusti då han ska till Sverige. Latina ligger ute på annons på bästa Hippsonmarket förstås. Hon går så himla bra nu och vem som än köper henne kommer få en fantastiskt fin häst. Hon börjar verkligen biffa på sig och kommer nog bli väldigt lik sin pappa Altivo (SQT, alltså inte den Altivo jag red och tävlade hos Renato).

Som sagt har jag sett en hel del tråkig ridning. Det är så lätt att glömma bort hur det ser ut utanför sin egna bubbla. Portugiserna ligger ju lite efter i tiden, även om det finns många bra saker med deras ridning så borde många göra en uppdatering. Till exempel en så enkel sak som att skritta fram på långa tyglar. Inte så många som gör det. På ett ställe där vi var började killen att rida och efter 10 minuter satt han och samlade, bytte och gjorde piruetter. Uppvärmning existerar knappt. Rida rakt fram är en annan grej som verkar helt ointressant. Rumpan ska hit och dit, skänkelvikning i alla möjliga former och sedan går det inte att rida en rak linje eller få hästen att spåra på volten. Jag har fått säga till ALLA att jag vill se hästen på vanligt tränsbett då de varit på väg att slänga på ett kandar eller pelham. Även på unghästar. En ryttare skröt om att han sålt flera hästar till Sverige och då svarade jag att han borde veta bättre än att visa en 5-åring på kandar. Han blev tyst, men demonstrerade genom att ta 10 minuter på sig att passa in tränset på hästen. Den manliga stoltheten var sårad.

Det är skrämmande hur många som inte alls har hängt med att allsidig träning är viktigt för att producera hållbara hästar. Flera sitter fortfarande i ridhus som är 25*18 och nöter runt runt. Det går kanske an om man har en ponny, men har du en unghäst på 165 behöver de få plats att gå framåt och åtminstone gå ut i skogen ibland. Hagar ska vi inte ens prata om. Finns så otroligt många trevliga hästar, men få som är korrekt tränade och hyfsat välridna. Känner mer och mer att det bästa alternativet är att köpa unghästar och göra det själv, även om det tar låååång tid att utbilda en häst. Det är klart att det finns bra hästar också, så jag ska inte skrämma er för att köpa en lusitano. Det är samma problematik i hela världen med hästar som har alla förutsättningar, men pushas alltför hårt i ung ålder och brakar ihop senare. Här känns det mer som okunskap, men vi håller tummarna att Portugal börjar öppna ögonen och förstå vikten av att producera glada och friska hästar. Tur att lusitanon är en resistent ras, men nu när fler och fler avlar på storlek behöver man anpassa ridhusmåtten.

Nog om detta, ni kanske märker att det är ett ämne jag lätt kan grotta ner mig i.

Jag har äntligen fått tävla! Det blev en lokal dressyrtävling förra lördagen med Indio och Fandi. Det var så härligt att äntligen komma ut med hästarna och se att det jobb vi lagt ner denna period har gett resultat. Indio gick en C1 vilket motsvarar MSVB. Skolor, förvänd galopp, byten, skrittpiruetter bl.a. Han var på hugget, men jag var så nöjd över att han bibehöll sin koncentration på mig. Han var på väg att tappa den stundvis, men det räckte med en halvhalt så var han tillbaka med mig. Jag var väldigt glad och även om det alltid finns saker som kunde varit bättre red vi ihop 66 %. Vi var ensamma i klassen, men spelar det ingen roll i Portugal och vi fick motta ett fint förstapris. Härligt tycker jag! Fandi gick en St George för första gången i sitt 10-åriga liv. Han var nog mest exalterad av oss alla att vara tillbaka på tävlingsbanan. Första 15 minuterna på uppvärmning undrade nog folk om vi anmält oss till rätt klass och inte skulle rida LB. Men sen jäklar gick han, vi hittade en helt ny växel i traven och efter det trodde de nog att vi värmde för rätt klass. Inne på banan var han för taggad och spänd första travdelen, men när det släppte satt jag bara och njöt. En liten överreaktion i skritten, men det kan jag acceptera när han skötte sig så bra i övrigt. 7,5 på båda bytesserierna och 7 på en piruett. Det blev 66,6 % och i den klassen var vi några starter. Därför var jag extra glad när jag fick hämta ännu ett förstapris. Nästa start blir nu på söndag då vi ska vi tävla working equitation. Är så taggad!

Ha en fortsatt bra vecka allihopa!

Instagram astridhedman

Hej på er,

Från en ett år äldre tjej!

29 år firades den 22:a maj. Hade en underbar födelsedag med massor av kärlek och en mysig tjejmiddag. Den helgen var det fullt ös med födelsedagsfirande. Jag fyllde år fredag, David som jobbar i stallet blev 25 år på söndag och min kompis Ginnie firade 30 år på måndag.

Nu börjar det röra på sig igen! Lördag är det äntligen dags för första tävlingen efter corona-uppehållet. Det är en mindre dressyrtävling och jag kommer tävla med Fandi och Indio. Fandi ska få debutera St Georges så det blir spännande. Det kommer även vara en tävling i working equitation den 21a juni. Känns så roligt att få komma ut med hästarna igen, även om det är lite mindre tävlingar tills vidare. Det bästa eventet på året är inställt, Ponte de Lima, men vi får hitta andra saker att se fram emot.

Det har varit väldigt kul med de träningstävlingar i hoppning som har anordnats på anläggningen. Sist kom det en femstjärnig banbyggare som brukar bygga i Olympia och på massor av andra internationella tävlingar. Han äger en häst som är i träning här, så han fick jobba när han kom för att se sin häst hoppa. Även om vi hoppar 80-90 cm kändes det extra lyxigt att vara med. Tycker jag får ut väldigt mycket av hoppningen då det blir tydligt om hästarna är framför skänkeln och i balans.

Jag är på jakt efter hästar till olika klienter. Mitt nya koncept att åka och provrida har gått bra. Jag har haft ett par uppdrag, en av hästarna gick igenom besiktningen igår och ska bli kalixbo. Jag har ett par kunder som jag letar häst åt, det ska vara en investering och hästarna ska vara i träning med mig för att senare säljas vidare. Så nu när jag är lite mitt emellan hästar har jag passat på att njuta av att ha fritid första gången i mitt liv. Förra veckan var vädret magiskt, jag hakade på Anna till stallet för att börja rida kl 7 och på eftermiddagen kunde vi chilla på stranden. Förra året var vi på stranden två gånger. Två! Vi har redan slagit det och jag är brunare än jag någonsin varit i början på juni. Det har varit väldigt avslappnande att inte spendera 12 timmar i stallet 6 dagar i veckan.

Trevlig valack som jag provred åt en klient och var med veterinären på besiktningen för att se att allt går rätt till. Det blev affär!

Härliga eftermiddagar på stranden med Anna och hundarna.

Min fina häst Renoir TH (i Sverige) gick treårstestet förra lördagen. Han fick klass 1 och fina lovord från domarna. Ska bli så spännande när han kommer hit i september!

Uppfödare Christian Hansson med min grabb. Vill även passa på att tacka Ulrika Hübinette som också fött upp denna fina häst och gjort det möjligt med treårs. Även tack till Camilla Öberg som ridit in honom och visat.

Avslutningsvis tänkte jag visa ett par bilder på Latina. Det har nu gått fem månader sedan jag fick hem henne efter att ha köpt osett tillsammans med min vän Cecilia Fendin. Nu är det dags att lägga ut henne för försäljning, film kommer! Det har varit en otrolig givande resa, vilken häst det visade sig att vara! När hon kom var hon mager, ovårdad, oriden och väldigt introvert. Nu har hon blommat ut, är superfin att rida och vacker att titta på. Det är verkligen fula ankungen. Att hon dessutom visat sig ha superstam som sportlusitano gjorde henne ännu mer värdefull. Nu när jag varit ute och tittat på hästar utanför min egna bubbla gör att jag vill köpa fler hästar och "fixa till". Otroligt många fina hästar som är missförstådda och skulle behöva lite mer uppmärksamhet för att blomma ut. Synd (eller tur) att man inte är miljonär!

När hon kom...

5 månader efter!

Hoppas ni får en fortsatt bra vecka!

Kram,

Astrid

Instagram astridhedman