Ridning på böjt spår är bra när man vill lösgöra och mjuka upp hästen. Men det är lätt att fastna på en och samma volt, varv efter varv. Du kan variera voltarbetet med att då och då rida bågar längst med långsidorna istället.

Rid antingen en enkel (till höger på skissen) eller en dubbel (till vänster på skissen) serpentin utmed långsidan. Under uppvärmningen eller med en oerfaren häst räcker det med en enkel båge.
Gör du en enkel serpentin lägger du bågens yttersta punkt ungefär fem meter innanför spåret. Vid dubbla serpentiner räcker det att komma 2,5 meter innanför. Gör du bågarna ”brantare” blir det nämligen svårt för hästen att spåra. Den kan som bekant inte böja sig hur mycket som helst i bålen.

Ställd och böjd i rörelseriktningen
Precis som på en volt så ska hästen vara ställd och böjd i rörelseriktningen i varje båge. Det gör att det finns en naturlig variation i övningen. Det händer hela tiden något nytt eftersom sidan du ska ställa och böja åt hela tiden ändras. Därför är det även svårare att bli hängande i tygeln och göra andra ”dumheter” som vi ryttare lätt tar till när vi trimmar på volterna.
Rid inte fler eller brantare bågar än vad hästen klarar av. Då kommer den nämligen inte att kunna spåra, utan får istället sladda ut med rumpan. Och då går hela poängen förlorad eftersom det inre bakbenet aldrig kommer att behöva ta i det där lilla extra som är meningen.
Tänk även på att ridvägen börjar redan med hörnpasseringen, som i sin förlängning utgör den första delen av bågen. Viktigt är att hästen hela tiden har det huvudsakliga stödet på yttertygeln, annars blir det svårt för den att balansera sin kropp. När du byter från en båge till en annan ska hästen med andra ord mjukt flytta över sitt huvudsakliga stöd till den nya yttertygeln.

Kan ridas i samtliga gångarter
Övningen kan ridas i alla tre gångarterna, men i galopp räcker det med en enkel båge längst med långsidan eftersom man då kräver att hästen går i förvänd galopp under serpentinen. Här ska du inte ställa och böja om hästen på samma sätt som i skritt och trav. Var istället noga med att sitta kvar i galoppen och hjälpa hästen att bibehålla sin galopp genom hela långsidan. Om den tappar balansen kommer den att lägga in ett byte eller bryta av.
Serpentiner utmed långsidorna är extra bra för hästar som är oliksidiga, till exempel hänger i ena tygeln men inte vill ta stöd på den andra. På en sådan häst gör många ryttare felet att rida varv efter varv på volten i det ”svåra” varvet och tillslut blir det bara kamp av alltihop. Genom att rida bågar gymnastiserar du bägge sidorna, utan att behöva tänka så mycket på vad du gör. Bli inte förvånad om hästen, efter en stund, börjar ta stöd även på den svaga sidan. Helt ”av sig själv”!

Bra för både häst och ryttare
Det är förresten inte bara för hästen som den här ridvägen är bra. Den är också nyttig och lärorik för ryttaren, som tränar smidighet och kontroll över hjälpgivningen. Tillsist ska bågarna flyta på så mjukt att ryttaren bara behöva ändra vikten och riktningen i sin egen kropp för att hästen ska svänga och ställa om.
Har du kommit lite längre i ridningen och vill lägga till ytterligare en svårighet så kan du passa på att förändra steglängden i bågarna. Till exempel rida genom första hörnet med korta, snärtiga steg och i själva bågen göra en övergång till lite längre men fortfarande kontrollerade steg. Inför nästa hörn tar du tillbaka hästen till de kortare stegen igen.

Ann Kristin Yngve