Pether Markne, sex år gammal, stegar in i stallet på ridskolan i Södertälje. Han har fått hänga med en granne dit, för att se om det här med hästar är något för honom. Lille Pether går in till en av hästarna som står i spilta. Den är lite arg av sig, lägger öronen slickat bakåt och trycker upp rumpan mot pojken som vill hälsa. Och plötsligt biter den honom hårt i armen, flera gånger.

– Det var mitt första möte med en häst. Man brukar tala om att man blir hästbiten, du skulle kunna säga att det i mitt fall gäller i dubbel bemärkelse, säger Pether och ler stort åt det lite läskiga minnet.

Sedan den där dagen i stallet på ridskolan har hästarna betytt allt för honom. Inte bara »allt«, utan verkligen ALLT.

– Jag blev fascinerad av hästen som varelse, hur den fungerar och utmaningen i att lära sig precis allting om den. Den här fascinationen känner jag än i dag, det är den som driver mig i allt jag gör.

Pether började rida på ridskolan, ti