Förra året var ett speciellt år för de allra flesta och Tinne Vilhelmson Silfvén är inget undantag. 2020 började intensivt som vanligt; teamet från Lövsta var på plats i Florida för att träna och tävla. De hann med ett par månaders starter innan allt började stänga ner omkring dem. Det hela startade långsamt, men läget eskalerade snabbt. Mitt i tävlingssäsongen började informationen om vad som skulle visa sig vara en pandemi sakta sprida sig. När det egentligen var dags att styra kosan hem igen visste Tinne och kollegorna från Lövsta till en början inte om de skulle kunna ta sig hela vägen till Sverige med hästarna. 
- Allt hade ju börjat stänga ner medan vi var där, både Europa och Florida, och till en början vågade vi inte resa. Vi ville vara säkra på att kunna ta oss hela vägen hem och inte bli stoppade vid någon gräns, förklarar Tinne.
Hon berättar hur teamet förra året väntade till slutet av mars, men så snart de såg att transporterna tycktes fungera körde de hemåt. Just i Wellington var läget lugnt i början av 2020, så för Tinnes egen del var det aldrig någon fara. Men oron för att bli stoppad på vägen med sju hästar i lastbilen var ständigt närvarande.
- Det är så klart obehagligt att resa när man inte vet om man kommer fram, säger hon.
Resan gick trots allt bra och väl i Sverige väntade inställda tävlingar och prov. Något som innebar en lång, men inte helt ovälkommen, träningsperiod. 
- Jag tror det har varit ganska bra för hästarna. Det har åtminstone inte skadat, även om allt känts lite upp och ner. Ingen vet ju vad som händer härnäst, funderar Tinne.

Vi sitter i fikarummet på Lövsta och utanför fönstret strålar solen. På väggarna hänger fotografier från viktiga tävlingar, i ett hörn ligger en trave böcker Tinne medverkat i och i fönstren ståtar tunga häststatyer. Tinnes hundar lägger sig bekvämt tillrätta i soffan medan vi slår oss ner vid bordet. Rummet är ljust och stilrent och i bakgrunden puttrar kaffekokaren tyst. I stallarna, på andra sidan dörren, är aktiviteterna i full gång precis som vanligt. Det vardagliga arbetet med hästarna är detsamma, oavsett vad som händer i resten av världen. En lång tid utan tävlingar har passerat och även om det så klart är något alldeles nytt har det trots allt passat Tinnes planering ganska bra. Alla hingstar har fått intensiv träning och samtidigt hunnit med att gå i avel. Eftersom Tinne, som i vanliga fall är ute och tävlar, varit hemma mer än vanligt har hon hunnit förbereda hästarna ännu lite bättre jämfört med tidigare år.
- Normalt sett reser jag mycket och är ofta borta, det har inte varit helt dumt att få fokusera på att vara hemma och rida, konstaterar hon. 

Något som i vanliga fall lockar med Florida, förutom klimatet och tävlingarna under vintersäsongen, är att Tinne där har möjlighet att vara på ett och samma ställe under en längre period. Där kan hon bara träna och tävla. Tinne förklarar att hon visserligen tränar hästarna på samma sätt där som hemma, men att det trots allt blir en annan sak när hon har mindre runt omkring sig.
- Här hemma är det svårare att fokusera enbart på ridningen eftersom jag alltid har flera bollar i luften. 

I Florida har Tinne lyxen att kunna fokusera helt och hållet på sig själv och sin ridning. En fantastisk möjlighet få förunnat. Och det är just den egna träningen och ständiga utvecklingen som hela tiden driver Tinne framåt. Hon återkommer gång på gång till vikten av att hitta glädjen i ridningen. Glädjen och känslan för hästen är, och har alltid varit, hennes största drivkraft. 
- Jag tycker helt enkelt att det vardagliga jobbet vi gör med hästarna är jätteroligt. Ibland när jag får frågan om vad som driver mig är det nästan så jag inte förstår den, säger Tinne och skrattar till.
Men visst förstår hon. Efter ett helt liv i sporten och nästan trettio år med mästerskap gäller det naturligtvis att ha en passion för hästeriet för att vilja fortsätta i både med och motgångar. Tinne blir aldrig trött på att se förändringen i hästarna. Att få förädla och utbilda dem är det bästa hon vet. 
-  Det roligaste av allt är när jag har en period där jag verkligen får grotta ner mig i grundridning, övergångar och lösgjordhet. Det är grunderna som är det viktigaste. Att verkligen få fokusera på olika saker är så roligt.

Hon säger det med eftertryck och det går inte att ta miste på att här sitter någon som troligtvis aldrig kommer tröttna på att utvecklas. Att inte kunna tävla har inte stört just Tinne nämnvärt men hon förstår så klart att de som har tävling som främsta inkomstkälla lidit desto mer. Hon menar också att de som drivs av själva tävlandet haft det tufft. 
- Om det är så tror jag att man måste sätta upp delmål för sig själv. Man kan göra träningstävlingar, åka på programridning eller bara rida någon annanstans för att träna i nya miljöer, tipsar hon och säger att miljöombyte trots allt är viktigt för alla tävlingshästar.På Lövsta är man noga med att då och då låta hästarna träna på bortaplan bara för att vänja dem vid att åka.
- Hitta på egna tävlingsmål, även om du inte tävlar just nu. Du kan ju alltid rida igenom programmet på hemmaplan ändå.

Tinne tycker att det visserligen är viktigt att alltid göra en planering för säsongen, men säger i nästa andetag att man samtidigt inte får bli för låst i sina planer. Hästar är olika mottagliga för träning och det gäller att ha fingertoppskänsla och vara beredd på att ändra planerna om hästen behöver det. Framför allt unga hästar kan ibland behöva en oplanerad paus mitt i säsongen. Ha mål men var lyhörd längs vägen, råder hon. 

Även om vi bortser från pandemin, som satte allas tävlingsplaner ur spel, så har det senaste året ändå varit något av ett mellanår för Tinne. 2019 gick hennes tävlingskamrat och stjärna, Don Auriello, »Anton«, i pension. Efter tio år tillsammans på tävlingsbanorna var det ett tufft men nödvändigt beslut att ta. Sedan dess har Tinne pausat från de stora arenorna, utan topphäst att satsa mot mästerskapen med. Att ersätta en stjärna som Anton är ingen enkel sak och Tinne vet att det kan ta tid. I höstas klev dock den då elvaårige valacken Devanto in i stallet på Lövsta. Devanto har tidigare tävlat framgångsrikt på fyrstjärnig nivå tillsammans med bland andra tyska Juliane Brunkhorst, och nu ska han få visa vad han går för med Tinne i sadeln. 
- Det ska bli väldigt roligt att få göra om hela resan med en ny tävlingshäst, men jag förväntar mig inte att det ska gå på en gång. 

Det är ju precis det här som driver Tinne att fortsätta i sporten år efter år. Utvecklingen och insikten om att varje ny häst är en unik utmaning och innebär en ny resa. Det är först när utvecklingen stagnerar som Tinne slutar ha roligt. 
- Jag har inget emot att stöta på problem, resorna till toppen är sällan problemlösa, så länge jag hela tiden känner att jag kommer vidare. Att hitta lösningar på problem är något som verkligen sporrar mig, berättar hon.
I stallarna på Lövsta står också många lovande yngre hästar. Vem som kan tänkas gå hela vägen vågar Tinne dock inte sia om än. 
- Vi har flera hästar på gång som alla är väldigt roliga att jobba med. Det är svårt att svara redan nu på vilken som kan bli en stjärna. Jag låter framtiden visa vem av hästarna som kommer glänsa i slutänden.

Att klura på om hästen kan komma att ha det där lilla extra som krävs för att nå den absoluta toppen är en ständigt pågående process. Hästar har precis som människor olika sidor, menar Tinne. Vissa sidor är fantastiska och andra får man lära sig att leva med. 
- Det är alltid en avvägning, men jag uppskattar när hästarna är arbetsvilliga och tycker det är roligt att göra sitt jobb. Det är inte alltid de flashigaste hästarna som når toppen utan ganska ofta de som vill mest. Det är ju trots allt ridbarheten som kan ta hästarna hur långt som helst.

Hon erkänner att hennes största utmaning är att se till så att hästarna har roligt på jobbet varje dag. Det är först då de verkligen kan blomma ut. Att hitta den absoluta drömhästen kommer inte bli det lättaste, även om Tinne vet precis vad hon är ute efter är det så mycket som ska stämma. 
- Jag vill ha mina hästar riktigt mjuka och smidiga. Jag älskar en atletisk och välbalanserad häst som har lätt för att bära sig på bakbenen och lätt för att använda sin kraft till mycket uttryck i gångarterna, säger hon och konstaterar att ridbarhet och bra balans i kroppen är viktigt. Och att hästarna har en mjukhet och spänst som går att leka med och utveckla.
- Sen är det inte fel om de har den där speciella charmen och »looken«. Det tycker jag är ett bevis på att hästarna tycker det är kul. Jag vill att mina hästar blir glada när jag kommer in i stallet. De ska vara med på noterna hela tiden, säger Tinne bestämt.

Temperamentet är viktigt. Med Anton som tyckte det var fantastiskt roligt att stå i rampljuset blev tävlingskarriären enkel.
- Anton hade ett behov av att stå i centrum och det är väldigt tacksamt när man ska ut och tävla, konstaterar Tinne.
Med den tidigare mästerskapshästen, Solos Carex, var det annorlunda. Även om han var en stjärna var han också blyg och tyckte det var obehagligt med för mycket folk. Tinne har tidigare beskrivit valacken som »ett geni med väldigt nära till galenskap«. En speciell beskrivning av en speciell häst. Hans personlighet gjorde tävlandet lite mer komplicerat men allt handlar om att hitta rätt upplägg.
- Carex tyckte inte om uppmärksamheten. Med honom behövde jag veta hur jag skulle lägga upp tävlandet för att det skulle bli så bra som möjligt. Han behövde ofta tävla ett par tre tävlingar på raken för att kunna glänsa.

Anton var å andra sidan på topp direkt. 
- Det underlättar om hästen älskar att tävla men det får man inte i alla hästar. Det gäller att kunna ge dem trygghet oavsett, säger Tinne och erkänner att även om Anton var en väldigt arbetsvillig och positiv häst hade också han sina egenheter. 
- En häst som älskar att stå i centrum har också ett behov av att alltid komma först i stallet, säger hon och ler.
Allt handlar om att matcha rätt.
- Du måste ta med allt du vet i din verktygslåda, anpassa dig och förhålla dig till det när du tävlar. Det är lite det vi tycker är så roligt här.

Tinne jobbar med många hästar med olika attityd och att klura ut varje häst är en utmaning hon gärna tar sig an.  
- Spänningen och klurandet sporrar. Jag tror man måste gilla det för att bli riktigt bra. Nästan alla som är riktigt duktiga i den här sporten är ju extrema hästnördar. De inte bara rider utan har häst i huvudet jämt.
På Lövsta är man noga med att alla som jobbar i stallarna måste tycka om hästarna och vilja lära sig allt kring dem.
- Det är viktigt att det får vara så. Det är nörderiet som ligger till grund för det vi håller på med. Lär dig gilla allt med häst, inte bara ridningen. För att bli bäst kan du inte bara rida, du måste vilja leva häst. Hos oss är vi noga med att ingen är förmer, alla ska kunna göra allt från mockning till skötsel, foder och hovvård.
Det är kanske ett av Tinnes viktigaste budskap. Ingen kan bli expert på alla delar men det måste finnas ett intresse. 

Efter många år i sporten har Tinne sett en dressyr i utveckling. Nivån har höjts massor och hästarna specialiseras allt mer, likaså ridningen. Med åren har Sverige fått en större bredd och bredare topp och det dyker hela tiden upp nya lovande ryttare. Att vara mitt uppe i det hela gör att Tinne ibland har svårt att se vad som egentligen händer, men när hon tar en titt på hur hästarna utvecklas med åren blir det tydligt.
- Aveln blir alltmer inriktad på att ta fram elithästar. När Totilas kom fanns det bara en Totilas, nu finns det kanske femton »Totilas«. Vi ser fler hästar som är mer lämpade att gå Grand Prix.
När hon ska sia om framtiden tror, och hoppas, hon på att vi kommer få se ännu mer lätt och fin ridning.
- Ett tag gick många hästar på spänning men nu strävar de flesta efter harmoni och mjukhet och det är en väg jag hoppas vi fortsätter vara på. Det passar oss här väldigt bra, konstaterar hon.
Tinne tror på att utvecklas för att hänga med. Även om hon står med fötterna stadigt på jorden och har sin röda tråd, som hon är noga med att följa, är hon inte främmande för nya influenser.
- Jag tror det måste finnas ett enkelt och tydligt ledarskap i botten men sen måste man vara öppen för nya lösningar. Det är otroligt viktigt att våga bredda verktygslådan. Det finns alltid nya sätt att lösa problem på.

Här är Louise Nathhorst, »Lussan«, en inspiration. Tillsammans med Lussan sitter Tinne gärna och diskuterar, och tittar på hur andra löser problem. 
-  Ibland hittar vi saker vi vill prova och ibland ser vi annat som inte passar oss, oavsett har vi alltid en dialog om hur vi vill träna. Lussan är otroligt duktig på att alltid hitta fyra olika vägar till samma mål utan att tappa den röda tråden. Om det inte går som du tänkt dig får du inte stånga dig blodig. Ta en annan väg direkt istället, uppmanar Tinne och fortsätter snabbt:
- Men var noga med vart du är på väg. Det går inte riktigt att byta tränare varje vecka, då blir ditt språk gentemot hästen alldeles för otydligt. Med en logisk grund i botten vågar Tinne testa nya banor och tankesätt. Både hästar och tävlingar förändras och ryttarna måste följa med i utvecklingen.

När den här intervjun trycks är det ännu ingen som med säkerhet vet vad vi har att vänta oss av 2021. Även om Tinne gör upp tävlingsplaner är hon fullt medveten om att allt kan komma att omkullkastas. Men träningen fortgår som vanligt på Lövsta och om allt går vägen räknar teamet med att kunna åka tillbaka till Florida i början av året.

Tinne Vilhelmson Silfvén
Ålder: 53
Bor: Upplands Väsby
Familj: Maken Jan och sonen Lucas
Gör: Tinne är A-tränare i dressyr och har ridit inte mindre än sju OS, sex VM, tio EM och åtta världscupfinaler.
Hobby: »Hästarna är en livsstil, det är livskvalitet för mig.«
Vad har format dig som ryttare: »Åren i Tyskland absolut, men också mötet med olika människor och hästar. Det är spännande och påverkar mig.«
Vad inspirerar dig: »Utveckling och den fantastiska förändring hästen gör av träning. Jag tycker också det är jättekul att stå på marken och se andra ryttare utvecklas, det är minst lika kul som att rida själv. Här på Lövsta gör vi allt som ett team.«
Om du inte jobbade med häst: »Jag är väldigt nyfiken på arbetet med sökande hundar; lavinhundar eller narkotikasök. Men det är lite samma spår som att träna häst, haha. När jag inte tävlar längre ska jag ha en hund jag kan jobba med.«
Största du gjort: »Resultatmässigt är det EM-medalj på hemmaplan med Paridon Magi. Att vinna i Aachen med Anton var också väldigt stort. Resultat i OS är så klart större men det där är två saker jag alltid kommer komma ihåg.

Om Lövsta …
På anläggningen finns 25 hästar i träning och åtta anställda. Här ska alltid finnas tillräckligt med personal på plats, även om några är iväg och tävlar och någon har semester. Tre dagar i veckan åker hingstarna till seminstationen Stjärnborg för att tappas. I och med att hingstarna tränas på ett ställe och tappas på ett annat behåller de lättare fokus under avelssäsongen.

Så klarar hästarna omställningen i Florida …
Under nästan tio år har Lövsta flyttat verksamheten till Florida under vintrarna och man har lärt sig en hel del om resande under åren. I dag vet Tinne att hästarna behöver gott om tid på sig för att ställa om till det nya klimatet och dygnet.
- Det är så många saker som ändras på en gång, tiden, klimatet, fodret... Hästarna reagerar mer än man kanske tror på omställningen.
Teamet på Lövsta brukar räkna med en period på tio dagar när de bara myser med hästarna och låter dem jogga lite lugnt innan arbetet sätter fart. De första åren förväntade sig Tinne att de hästar som åkte till Florida, och därmed fick en längre tävlingssäsong, skulle kännas tröttare framåt våren men så har det inte blivit. 
- Jag tycker tvärtom att hästarna känns väldigt pigga och fina när vi kommer hem. Jag tror de, precis som alla idrottare, mår bra av det varmare klimatet.

Tinnes bästa tips till unga ryttare …
* Ta bra hjälp. Se till att ha en bra tränare, någon du verkligen tror på.
* Ha kul med din häst och tyck om din häst.
* Våga vara lite allmän och gör lite av varje istället för att specialisera dig tidigt.
* Lär dig allt om häst (foder, skoning, hantering). Det är hela paketet som gäller.