Nervositet är framridningens värsta fiende. Det är väldigt lätt hänt att vi blir stressade och börjar rida annorlunda, eller pressar hästen mer än vad som krävs. Problemet är dock att det inte alltid är så lätt att upptäcka att man faktiskt rider på ett annat sätt än hemma. I det läget kan ett par extra ögon vara guld värda.
Att ha med sig en tränare på tävling är inget måste, men det underlättar. För att stå och tycka till som förälder eller kompis är inte det lättaste, inte ens som hästkunnig. 

– Jag älskar att ha med tränare fast jag själv har det som yrke. Visst kanske det inte går att få till varje gång, men ha det så pass många gånger att du hittar en rutin som fungerar, råder Johanna Due-Boje.
Tränaren behöver inte nödvändigtvis gå in och styra framridningen, det handlar inte om någon ridlektion, men han eller hon kan se de små detaljerna.

– Stressa inte hästen på framridningen utan värm i lugn och ro, lyder Johannas andra råd.<