Målet med utbildningen är att få en arbetsvillig och brukbar häst, en »happy athlete« som den tyska domaren och tränargurun Christoph Hess brukar förespråka. Därför är det avgörande att den vikt, inklusive ryttarens tyngd, hästen bär om möjligt är jämnt fördelad över alla fyra ben. Frambenen som bär den mesta vikten ska avlastas. Bakbenen, som i första hand står för rörelse framåt, ska i motsvarande grad belastas mer. 



När hästen går i samling flyttas vikt över till bakbenen genom att höft-, knä- och hasleden böjs kraftigare, samt genom att bakbenen trampar ännu mer i riktning mot tyngdpunkten. Frambenen avlastas härigenom och deras rörelser blir friare. Man får en känsla av att hästen går »i uppförsbacke«.
Skrittstegen, travstegen och galoppsprången blir kortare utan att energin och aktiviteten går förlorad. I trav och galopp går hästen med tydlig schvung vilket märks på att rörelserna blir högre. 


Ryttaren placerad långt fra