Jag måste erkänna att jag har dubbla känslor inför sommarens OS i Tokyo. En del av mig älskar de olympiska spelen, som 13-åring spelade jag till exempel in hoppningen från Seoul på VHS och såg de där klasserna om och om igen tills videokassetterna var sönderslitna.
Inte bara hästarna var fantastiska, hindren var som konstverk med attribut från asiatisk kultur – det var solfjädrar, drakar och exotiska växter ... Hela eventet väckte storslagna ryttardrömmar i mig (även om jag förstås aldrig »blev något«) och OS är fortfarande det ridsportevent jag följer med störst intresse.
En annan del av mig kan dock inte låta bli att tänka på vilka enorma resurser som läggs på spelen, som i grunden faktiskt handlar om lek för nöjes skull. Temat i Hippson nr 1 2020 är »klimat och miljö« och det är den sko