»Första gången jag kom i kontakt med hästar var redan när jag var väldigt liten. Min familj har bott på landet och nära djur så länge jag kan minnas. Första ponnyn fick jag när jag var fyra år, det var en mörkbrun shettis som hette Gasse. Han var min allra bästa vän och vi gjorde allt möjligt ihop.


Jag har alltid känt mig mer som en djurperson än som en människoperson. Och jag älskar hur friheten, glädjen och tryggheten hos – framför allt hästar – kan smitta av sig på människor. Jag blev alltid glad av hästarna och de gav mig så mycket av det jag tyckte var viktigt i livet. De är smarta och vackra djur, så för mig kändes det helt naturligt att jag var hästtjej.
Som barn och ung tävlade jag en hel del i dressyr, men jag utvecklade det inte vidare. Anledningen är att jag är lite av en dålig förlorare … eller ja, jag är en riktigt dålig förlorare!


Efter gymnasiet tappade jag delar av intresset för ridningen. Jag hade inte tid eller ork att tr