"Aveln riskerar bli hobby för ekonomiskt oberoende
  
Det var längesedan nu som större delen av svensk varmblodsavel bedrevs av statliga stuterier. De forna glansdagarna är sedan länge förbi och med den ökade prisbilden var alla tvungna att lägga ner. Trots stora framgångar och avelsframsteg var uppfödningen inte längre försvarbar. Då det redan då konstaterades att det inte var ekonomiskt hållbart att bedriva avel som gick med förlust år efter år.
  
Nu har det i stället dykt upp en helt ny generation uppfödare. Uppfödningen drivs numera till största delen av ”vinpimplande överklasstanter” (jo, delvis tillhör jag själv den gruppen, läs klart innan ni blir alltför upprörda!).
Dessa damer är ofta välutbildade och är antingen veterinär, tandläkare, jurist eller något annat högutbildat till yrket. I deras värld krävs det inte att aveln är ekonomiskt försvarbar så länge den bekräftar deras ego.
Här gäller det i stället att använda sig utav de hetaste hingstarna på marknaden (gärna dyra och svåråtkomliga) och försöka att höja sina egna ston till skyarna. Trots de stora kostnaderna verkar inget hindra dem. Målet är ju ändå att få flest likes via sociala medier och att göra sina uppfödarkompisar imponerade av sina exotiska val.
  
En intressant sak i detta är att alla dessa uppfödare verkar vara övertygade om att just de gör rätt. Samtidigt som det ska gullas med alla kollegor och skickas grattishälsningar till höger och vänster. Man vill ju liksom vara med i gänget. När sedan deras föl föds, då tapetseras hela Facebook med fölbilder och nu börjar nästa tävling. Vem får sitt föl snabbast sålt för mest pengar? Eller har någon av dem sådan tur att fölet blir uttaget till Elitfölauktionen? Ja, då är lyckan total! 
  
Vad är då faran för svenskt varmblod med att den statliga styrningen har försvunnit och tagits över av "överklasstanter" som har detta som sin rena hobby? Som med allt annat i samhället är det aldrig bra när klyftorna och klasskillnaderna ökar. Då pengar börjar bli en avgörande faktor, då brukar även kunskapen och kompetensen avta. 
Det seriösa har i mina ögon även försvunnit när "slit och släng"-mentaliteten börjar råda bland uppfödarna. "Denna kombination blev inte jättebra så nu kör vi en ny". Hästar blir trots allt, under goda förutsättningar, dryga 20 år och det anser jag att man bör ha i åtanke innan man tillverkar fler.
  
Ska vi som nation sikta på att bedriva en högklassig avel borde det finnas betydligt klarare riktlinjer om vad och hur vi ska avla från vårt förbund. I dag känns det inte riktigt som att förbundet har insett sin stora roll i detta arbete. Utan i stället motarbetar de sig själva.
Det finns några få duktiga uppfödare i landet som har lyckats, men vissa av dessa har tröttnat på att inte få sina hingstar godkända med mera. I stället väljer de en annan väg och registrerar och visar hästarna i andra förbund. När då vårt svenska förbund väljer att lyfta fram dessa uppfödare och deras hästar som lyckade exempel, då kan det inte i mina ögon bli mer kontraproduktivt.
  
Tyvärr måste jag erkänna att jag inte är speciellt långt ifrån dessa ”överklasstanter” själv. Trots att jag varken är högutbildad eller kvinna. Jag har alltid varit ekonomiskt stabil och jag gillar vin. Men jag vill att alla ska få vara med – och lever i tron att det är tillsammans som vi gör skillnad.
  
/Gustaf Johansson"

Arkivfoto: Anki Yngve
  
I helgen kommer många treåriga hästar att visa upp sig på unghästtester runt om i landet, för uppfödare och unghästutbildare är detta ett vanligt delmål i utbildningen. Men hur går det egentligen till? Swedish Warmblood Association, SWB, har satt ihop en filmserie där vi får veta mer om testupplägget.

SWB:s avelsledare Emma Thorén Hellsten berättar varför föreningen vill att du visar din häst på unghästtest.
 
Unghästutbildare Camilla Axelsson, flitigt anlitad att visa hästar på unghästtest, berättar hur hon förbereder hästarna inför visning.
  
A-domaren och Avelsvärderingsnämndens ordförande Christina Olsson berättar om exteriörbedömning under unghästtestet för treåringar.
  
A-domare Jan-Ove Olsson berättar hur gångartsbedömningen går till och vad han som domare vill se.
  
Lars Berglund ger tips om löshoppningen på treåringarnas unghästtest.

Marie Knutsson är van att döma ridprovet i samband med unghästtest för de treåriga hästarna. Hon berättar hur det går till och vad som krävs för att bli godkänd.
  
Rutinerade uppfödaren Sara Grandin berättar varför hon oftast väljer att visa sina uppfödningar på unghästtest. Och hur hon tänker kring deras framtid sedan.

Mer information om testerna