Vår affärsidé bygger på att föda upp samt sälja föl/unghästar. Punkt.
Planen har alltid varit att vi ska sälja ett föl av varje ”fölkull” och sedan spara resten och sälja dem vid 3-4 års ålder.

År 1 fick vi 1 föl på 2 ston - Vi valde att spara den
År 2 fick vi 1 föl på 3 ston - Vi valde att spara den
År 3 fick vi 1 föl på 3 ston - Vi valde att spara den
År 4 fick vi 1 föl på 4 ston - Den behövde vi tyvärr ta bort
År 5 fick vi 3 föl på 4 ston - Vi behöll alla ;-)

Ja som ni ser ovan hade vi några värdelösa första år med 2 kastningar utan förklaring samt ston som inte blev dräktiga. Det tog verkligen knäcken på Jonas och mig, vi undrade många gånger vad i hela friden vi gett oss in i och varför det bara inte flöt på som det skulle. Men skam den som ger upp…
Inför 4:e årets seminsäsong kände vi att det krävdes en rad förändringar vilka vi även verkställde.
- Vi bytte seminstation
- Vi ändrade om i tjejernas kost
- Vi bytte grovfoderleverantör
- Vi slöt ett avtal med en granne som gjorde det möjligt för oss att arrendera ett stort och mycket bra bete.
Nu i efterhand skulle vi självklart gjort förändringen mycket tidigare men det är ju alltid lätt att vara efterklok eller hur :-) Vi lär oss hela tiden och förbättrar det som förbättras kan.

Då vi bara fick 1 föl de första 4 åren kände vi att vi inte vilja sälja dem som föl utan ville följa dem fram till ca 3 års ålder.

Uppfödning 1, Atom MJ efter Ampere, har vi fortfarande kvar och kommer så att ha om inte någon kommer och lägger ett bud på flera miljoner ;-)

Uppfödning 2, Brandy MJ efter Ampere, har vi också kvar.

Uppfödning  3, Cristal MJ efter Floricello, har vi också kvar.

Uppfödning  4, Dolcetto MJ efter Fürstenball, var vi tyvärr tvungna att ta bort innan hans 1 årsdag :-(

Uppfödningarna 5 Enigma MJ, 6 Eclipse MJ och 7 Escobar MJ från 2016 har vi också alla kvar hahaha...
  

”Men åhhh vad fin detta hingstföl blev, denna måste vi bara spara då det är stoets första föl”
” Men åhh nu fick ju Tamy ett stoföl, den måste vi ju bara spara då vi ska ta bort mammahäst i höst”
”Men åhhh nu fick Gurkan också ett stoföl och det är ju hennes första föl den kan vi ju bara inte sälja”

Ni kanske anar ett mönster - Ja jisses, vem har sagt att det ska vara lätt att ta ”rätt” beslut

Stall MJ, dvs Jonas och jag, hade i fredagskväll ett mycket trevligt styrelsemöte där vi diskuterade bolagets framtid högt och lågt samt på tvärssan och korssan. Under mötet bjöds det på en väldigt god middag med tillhörande sockerdricka. Beslutet som klubbades igenom mot våra egna viljor var att uppfödning 2+3 samt ett av fölen som föds nu under våren måste säljas så småningom för att vi bl.a. skall kunna finansiera en ny seminsäsong och förhoppningsvis få väldigt fina föl 2018.
Att bara tänka tanken att sälja våra uppfödningar känns både jobbigt och lite nervöst om jag ska vara riktigt ärlig. Egentligen inte så jobbigt pga. av att vi skall skiljas från dem, eller jo lite kanske, utan den största oron är faktiskt att hitta rätt köpare som förstår hästen till 100%. En köpare som kan träna hästen på bästa möjliga sätt och som kan ta tillvara på just den individens talang och förvalta den på ett klokt sätt.

Det är många tankar som yr runt i Jonas och mitt hjärnkontor just nu...

Fölen som väntas i vår är efter Dream Boy, Skovens Rafael samt Sibelius. Det ska bli så spännande att se vad som "ploppar" ut :-)

Jag tänker rätt ofta på hur olika vi tänker när det gäller fölhantering. Ja även när de är äldre förstås – men just den första tiden när de ska äta, växa och bli starka. Detta ämne kan engagera mig på många plan och ibland till och med väcka en björn som sover väldigt djupt och skönt. Alla gör vi olika och det finns väl egentligen inga rätt och fel, men på något sätt tycker jag ändå att många glömmer bort att låta sina föl just få vara föl.

Atom MJ aka Tyrbo som föl.
  
För oss är det tre saker som är otroligt viktiga och som Jonas och jag lägger stor vikt på redan under de första dagarna hos fölet.
1. De ska lära sig att inte vilja fly
2. De ska bli trygga med oss som människor
3. De ska ledas i grimma från dag 1

Sitter dessa grunder i ett tidigt stadie skapar det, för oss, sällan några problem att hantera dem. Självklart är de alla olika individer vilket gör att vi också haft några föl som krävt lite mer jobb än andra, men i stort har vi sällan problem med ovanstående tre punkter.

Jonas med sin ögonsten Eclipse MJ aka Knubbsälen, Köttbullen eller LillTyrbo. :-)
  
Jag blir lika förvånad varje gång jag ser föl med täcken på, föl som ställs i spolspiltan med mamman för att träna att spola benen, schabrak/filtar som läggs på redan dag 3, föl som står på släp med mamman dag 4, föl som står uppbundna på gången dag 5, ja listan kan göras lång och jag motsätter mig å det kraftigaste kring detta beteende från oss människor.
  
Nu tänker säkert många av er att ”Men det är ju jättebra att fölet lär sig det redan tidigt så blir det inga problem sen när den ska ridas in” eller ”Jag vill faktiskt kunna hantera mitt föl om det blir skadat och en veterinär behöver titta på det”. Jag köper inte era argument, sorry! Vi vill att våra föl skall förbli nyfikna genom unghäståren och inte avtrubbade vilket jag anser att föl blir om de hanteras för mycket när de är just FÖL.
  
Ett föl som har täcke på sig ska ha det av en anledning som t.ex. sjukdom vid födsel mm, jag ni förstår vart jag vill komma...inte om det duggar lite en vårdag. Självklart ska föl inte stå ute i ösregn och bli kalla, men lite sunt förnuft från oss människor över lag hade inte suttit fel i många lägen.
  
Jonas och jag lägger ned otroligt mycket tid de fyra första veckorna i fölets liv. Vi leder dem ut och in från hagen och umgås med dem så mycket vi bara kan. That's it, varken mer eller mindre! Efter dessa veckor är fölen vana vid oss, följer oss och det är inga problem att leda dem. När detta är gjort får de bara vara och leka med kompisarna på sommarbetet eller förbetet hemma.

Jonas och Cristal MJ aka Crickan.
  
Vi lyfter alla ben på fölen varje dag som en rutinsak
Vi klappar dem på hela kroppen varje dag som en rutinsak
Vi myser med dem varje dag som en rutinsak

När de verkas hålls de i grimma och står ensamma på gången intill mammans box. Självklart brukar det kunna bli lite stök i början, men sedan när de vet vad det handlar om står de stilla till dess att de är färdigverkade.
Varför? Se punkt 1.

Fortsättning följer…

Jonas med Enigma MJ aka Egget eller Skägget och LillTyrbo.

Ja, nu var det ett tag sedan jag skrev sist. Min plan var att göra ett inlägg varannan dag, det sprack ju rätt snabbt. Jag har egentligen massor att skriva, men på något sätt har tiden bara sprungit iväg och helt ärligt har jag känt mig lite under isen de sista två veckorna.
  
Ni vet säkert lika bra som jag att när man äger en häst/hästar innebär det att de ibland inte är på topp. Det tillhör förstås livet som hästägare men det är klart att det är tråkigt när det väl händer dem något. Vårt fina sto ”Pärlan” är just nu off-line från träning/tävling och är hemma hos oss för vila i minst sex veckor. Hon har redan vilat under snart sex veckor så nu när hon inte riktigt fick tummen upp för igångsättning på återbesöket i torsdags beslutade vi, tillsammans med hennes ryttare, att hon fick komma hem till oss för vila istället.
Det är iofs mysigt att ha Pärlan hemma då hon är världens mysigaste häst, men inte på grund av just denna anledning Livet med hästar är ju dock så här. Det går upp och ner mest hela tiden. :-)
 

"Pärlan" med sin duktiga ryttarinna Filippa Norrman.
  
Jo...det här med att ha en box ledig… Som ni kanske läst, i ett av mina tidigare inlägg, så var vi tyvärr tvungna att ta bort vårt fina avelssto Tamara strax innan jul. Både Jonas och jag var fast beslutna i att vi inte skulle köpa ett nytt sto. Vår tanke var att vi skulle satsa helhjärtat på att hitta bra partners till de tre ston vi har och vara nöjda med det.
  
Men... Fredagen den 3 mars fick jag ett sms som visade sig vara av mycket intressant karaktär. En fråga ställdes, Jonas och jag bollade den fram och tillbaka x antal gånger och nu står ”Greta” i stallet. Hon anlände från Skåne strax efter 18 igår kväll. ”Greta” är ett åttaårigt sto efter Don Primero – Rohdiamant, ägaren vill ge henne ett annat liv än livet som tävlingshäst och vi nappade på att få förvalta henne som avelssto istället. Hon har aldrig haft föl så vi hoppas verkligen att allt står rätt till med Gretas kropp, så att hon tar sig och blir dräktig.
Vi använder oss av Lövsta seminstation vilka är väldigt duktiga och kunniga, så är allt ok med Greta ser jag inga som helst problem med att hon inte skulle bli dräktig. Men då jag har en släng av pessimism i mig vågar jag aldrig ropa hej innan den där slutgiltiga 90-dygnskollen är gjord. ;-) Seminstationen öppnar den 19/4 så då åker jag och Greta dit för en statuscheck.
  
Nu går min ”datortid” till att välja hingstar till våra flickor, lika svårt som varje år men otroligt kul. Det finns ju så otroligt många fina och intressanta hingstar, så tiden framför datorn blir extra lång under denna årstid. Listan över tänkbara kavaljerer till varje sto brukar i regel vara klar redan i början av året, men detta år är den fortfarande blank. Det jag i varje fall kan konstatera är att den hingst jag tänkte välja till Greta inte är aktuell längre nu när jag har sett henne live….fortsättning följer!
  

Greta har precis invigt sin nya box med en rullning i nya spånet.
  
Jag avslutar med en bild på Jonas bil…och nej, han är faktiskt inte sur på mig. Jag har ju ändå lovat att städa den så småningom. ;-)
 

Som rubriken antyder är Atom MJ aka Tyrbo vår absolut första uppfödning. Han är född 2012 och är en hingst efter Ampere – Rambo – Kaliber – Brabant – Toreador. Mamma Tamara tillhör stofamilj 46, Piledalsfamiljen. Det är svårt att inte bli alltför ”puttinuttig” när både Jonas och jag pratar om vår Tyrbo, han betyder liksom allt eller ja väldigt mycket för oss. Han har lärt oss så otroligt mycket, skänkt oss så mycket glädje samtidigt som han har fått stå ut med alla nybörjarmisstag som bara går att göra.
  
Det började redan den natten han föddes, närmare bestämt den 22 april 2012. Jag som hade erfarenhet från fölning sedan tidigare kände mig rätt lugn. Den sköna känslan slutade abrupt utan en enda förvarning. Det var som att det helt plötsligt slog mig att ”shit den är ju jag som är in charge här, vem ska jag fråga nu?”. Under min tid på stuteriet var jag ju alltid en hjälpande hand till stuteriägaren som skötte allt kring fölningen. Jag var med för att se och lära och fick självklart hjälpa till om det behövdes, men jag behövde aldrig fatta något beslut kring fölningen. 
  
Jag hade förberett mig väldigt mycket och hade nog läst boken om hur allt innan, under och efter fölning skulle gå till flera gånger om, men inget stämde och då greps jag av panik. Jag blev på något sätt helt lamslagen och tänkte inte klart. Tur att lugnet himself dvs Jonas fanns vid min sida, det gjorde saken mycket lättare. Man kan ju nästan undra vem som hade bäst koll just då, ni får gissa själva. ;-)
 

Minuterna gick och Tyrbo hade fortfarande inte ställt sig upp och diat, han hade sakta tappat orken då han gjort så många resningsförsök men inte lyckats riktigt, då vi nog hade halmat lite för snålt tror jag.  Det kändes som en evighet, men nu i efterhand när vi har kollat på våra anteckningar så fanns det egentligen inget att oroa sig för över. :-) Jag tror bara att jag var så inne i vad som stod i boken och hade svårt att, just då, tänka att de alla är individer och fungerar olika.
  
Det som tog priset där på nattkvisten var nog att ingen nappflaska köpts in, klantigt jag vet, allt annat fanns i kittet som vi köpt men inte nappflaskan. Suck! Den behövde vi ju verkligen för att ge honom en mjölkboost så att han orkade ordentligt. Jag visste att den fanns en nattöppen mack i Knivsta, googlade upp deras nummer och ringde för att fråga. Tjejen som svarade var nog mäkta förvånad att få frågan om de sålde nappflaskor sisådär 03 på natten. Hon svarade mkt artigt ”Ja det har vi, vi har en med ett grönt mönster och sedan ngn rosaaktig variant, vilken vill du ha?”.
Jag kommer så väl ihåg mitt svar än idag då stackars tjejen fick sig ett ngt stressat och säkerligen otrevligt svar ”Skit i färgen, lägg bara undan en åt mig så kommer jag om några minuter, vi har ett föl som behöver den och den skiter nog i vilken färg det är på nappflaskan”. Jonas och jag skrattar fortfarande åt hela scenariot. :-) Jaja alla är vi nybörjare någon gång. Numera finns det tre nappflaskor på gården om någon skulle gå sönder eller bli borttappad av ngn anledning. ;-)
  
När vi sedan hade fått i honom en mjölkboost piggnade han på sig väldigt snabbt och var sedan uppe på benen inom någon minut. Mamma Tamara var helt magisk och skötte allt hur bra som helst. Efter en stund så tittade hon på både Jonas och mig med sina fantastiska ögon och höll kvar blicken ett bra tag. Det var som att hon på något sätt ville säga ngt till oss. Kan tänka mig att hon ungefär ville få sagt ngt liknande som ”Hörrni yra höns, jag har koll på läget det är liksom inte första gången jag klämmer ut en unge, slappna av för guds skull och låt mig sköta detta nu”.
  
Vi tog hennes uppmanande blick på allvar och gick upp och tog varsin kaffe och höll koll på dem via kameran. Mycket riktigt fixade bästa ”Tamy” det där utmärkt utan oss…

Del 2 följer snart! :-)

Eclipse MJ aka LillTyrbo eller Köttbullen. Jonas med sin favvo

Sista myset dagen innan hon togs bort

Eclipse MJ aka LillTyrbo eller Köttbullen 2 dagar ung

Atom MJ aka Tyrbo med mamma Tamar. Jonas med sina 2 absoluta favoriter

Atom MJ aka Tyrbo med mamma Tamara. Jonas med knappt 1års hästvana manövrerar vant de olydiga djuren

Atom MJ aka Tyrbo med mamma Tamara. "Jag kom faktiskt 2:a på fölvisningen. Bara en ynka poäng från vinst"

Mamma Tamara och Atom MJ på Sommarbete 2012

Atom MJ aka Tyrbo "Jag är så snygg, jag vet"

Mamma Tamara och Atom MJ 2012 Hemma innan betessläpp 2012

OBS att detta inlägg innehåller spår av ironi!
  
Hörrni läsare! Om jag ska vara riktigt ärlig blev jag väldigt paff och mäkta förvånad över att så många av er blev så upprörda av mitt förra inlägg. Kommentarer som ”Men ojj! Jag hade inte velat att min bil såg ut sådär” eller ”Vart har respekten för sin medmänniska tagit vägen?” eller ”Tycker det är pinsamt att man vill skylta med hur smutsigt man har det och hur man behandlar en (för) snäll partner” fullkomligen haglade in.
  
Först blev jag väldigt skakis när jag läste kommentarerna men när jag sedan stod i stallet och mockade i min ensamhet övergick min skakiskänsla till en total skrattattack. Jag kom ju på att det faktiskt var måndagsmorgon och att många av er säkerligen inte hunnit fått i er ert första morgonkaffe innan ni läste mitt inlägg och därav var så bitska. ;-)
  
Jag tar i varje fall lärdom av detta och kommer från och med nu vara tydlig i allt jag skriver så att det på inget sätt kan misstolkas, vidare inbjuder jag er även att ställa frågorna direkt till mig om ni anser att något är otydligt. Jag tänker att det alltid är bäst att fråga källan direkt, eller vad säger ni? Min tanke som jag hade när jag tackade jag till att blogga på Hippson var att mina inlägg skall komma att skildra min vardag utan att försköna den med fina bilder samt tillhörande text med ständig positiv klang varje gång. Så är inte min vardag och kommer aldrig att bli. :-)
  
Det jag även vill säga här och nu när jag ändå är i farten och har fått upp min kroppstemperatur en aning är att Jonas och jag har en mycket bra balans i vårt liv, där vi båda respekterar varandra för de individer vi är. Vi har båda för- och nackdelar i våra personligheter, vilket ju skulle vara konstigt om man inte hade.  Vi kompletterar varandra på ett väldigt bra sätt helt enkelt om ni frågar mig…haha! Vi gillar att skämta med varandra på ett rätt grovt sätt där ironi och humor är de största ingredienserna. Ni behöver alltså inte vara oroliga för varken Jonas eller mig – ingen gråter sig till sömns på denna gård. ;-)
  
Med detta sagt vill jag nu bjuda er på några frågor med tillhörande svar från Jonas. Tycker att det inte är mer än rätt att han skall få komma till tals efter ”allergiincidenten” Håll till godo! :-)
  
Fråga 1. Hur träffades du och Maria?
Svar: Jag plockade upp henne vid en busstation då hon såg så vilsen ut. Sedan dess lever vi ihop.
  
Fråga 2. Vad har du för hästbakgrund?
Svar: Ingen.
  
Fråga 3. Vad är din roll på Stall MJ?
Svar: Den som styr upp allt på gården inkl. Maria efter att ha jobbat fulla samt hektiska dagar på Sveriges största flygplats.
  
Fråga 4. Berätta mer om din allergi och hur den påverkar dig att bo på en hästgård!
Svar: Den påverkar mig bara när Maria tvingar mig att hjälpa till i stallet eller att mata katterna.
  
Fråga 5. Vad är det bästa vs det sämsta med Maria?
Svar: Det bästa är att hon är duktig på att bädda vår säng och ibland när hon gör bokföringen i tid utan att jag tjatar. Det sämsta är att hon driver mig till vansinne flera gånger i veckan.
  
Fråga 6. Hur har du stått ut med Maria i snart 8 år?
Svar: Oj, bra fråga. Jag får nog återkomma när jag hittat ett svar.
  
Fråga 7. Vad drömmer du om?
Svar: Att få ha min lön för mig själv någon gång och inte att den går till att betala hösilagefakturan.
  
Fråga 8. Hur känner du för att ”Peggen” blivit så skitig?
Svar: Har tappat känslan för hur det känns att sitta i en ren bil. Bryr mig inte längre.
  
Fråga 9. Något övrigt du vill lägga till som jag missat nu när du har chansen att fritt få säga vad du vill?
Svar: Att jag faktiskt har världens bästa sambo i Maria, men ibland gör hon mig galen med sina 1000 idéer.
  
I bildspelet följer några bilder på vårt fantastiska avelssto Tamara. Tyvärr var vi tvungna att ta bort henne i december 2016 pga ålderskrämpor. Vi är djupt tacksamma att hon givit hos 2 (tyvärr bara 2) fantastiska avkommor - Atom MJ född 2012 samt Eclipse MJ född 2016.

Jag har märkt att Jonas allt oftare blir grinig och tvär på mig. De första åren var han ju alltid så vänlig och tillmötesgående men kunde självklart även då ryta ifrån ibland, men inte alls som nu.
Jag har verkligen funderat över vad det är som gör honom tvär, då jag själv upplever att jag är rätt schysst på många sätt. Men så för några veckor sedan kom svaret. Dialogen som utspelades mellan oss var ungefär så här:
  
Jonas: Nu ser du till att hålla ”Peggen” ren då jag tänkte ha den som pendlarbil till jobbet. Du vet ju att jag är allergisk. (Mot häst, hund, katt, pollen, timotej.) Så snälla, kör inga hästsaker eller höpåsar i den. Och ska du köra den får hunden sitta i bagageutrymmet. Ok?
  
Jag: Nämen självklart hjärtat, jag har ju ”Trucken” som jag kör hästsaker i hela tiden och hunden gillar ändå den bäst då hon har bra utsikt framåt.
  
Jonas: Jo, men jag menar du ser ju hur våra andra bilar ser ut som du använder om dagarna så jag tänkte bara påminna dig om det hela.
  
Jag: Ja, jag vet de är faktiskt jäkligt skitiga. Tänkte städa en av dem till helgen då det ska bli fint väder.
  
Jonas: Hahaha, lycka till med den städningen, säg till mig vilket år du tänkte ha den färdigstädad så att jag kan förbereda mig på århundradets händelse.
  

  
Som ni ser på bilderna har jag varit gravt olydig och inte hållit mig till Jonas uppmaning. Igen!
Jonas är inte typen som gör så mycket väsen ifrån sig utan är en tänkare som håller mycket för sig själv. När han tittar på mig och har den där blicken så vet jag vad han tänker.
  
Jag kontrar snabbt med ett svar som ungefär kan låta så här: ”Jag skulle bara åka bort till andra stallet och kvällsfodra och behövde ta med mig några höpåsar som jag glömt att ta med tidigare under dagen. Trucken hade nästan ingen bensin och jag var rädd att bli stående så att jag hade behövt ringa dig”. Jonas tittade bara på mig utan att säga ett knyst, lyssnade på mitt argument och tittade sedan in i datorn igen.
  
The End!
  
Men jag har faktiskt lite ordning på saker som känns viktiga för mig. ;-)

  
Apropå Bruksprovet. Jag såg precis att båda mina favoriter blivit godkända varav den ena till och med blev Bruksprovsvinnare. Formalin samt Ironman H, vilka fina hingstar och vilka duktiga ryttare de har. Stort Grattis till uppfödare samt ägare. Och ett extra stort Grattis till Ida-Linn Lundholm samt Yvonne Österholm för ert fina sätt att visa hingstarna på.

Formalin efter Floricello - D-Day
Uppfödare: Lennart Nyström. Ägare: Hannell Dressage Stable AB
Fotograf: Mathilda Månsson - @mathilda.mansson88

Ironman H efter Bordeaux - Rousseau
Uppfödare: J.A.M Hurkmans. Ägare: Ucas AB
Fotograf: Mathilda Månsson - @mathilda.mansson88

Detta år finns det en hel del intressanta hingstar som deltar på Bruksprovet. Vilka jag gillar håller jag som vanligt för mig själv. Det här med att öppet diskutera hingstarna är inte min karamell. Jag gillar att i lugn och ro, ev med ett glas ”sockerdricka”, sitta framför datorn och grotta in mig i filmer, blup och information som kan vara bra att ha.
  
Jonas och jag vet vad vi letar efter för hingstar som ska passa just våra avelsston och väljer ut dem genom att bolla våra tankar högt och lågt. Jag tror att det är otroligt viktigt att alltid lita på sin egna magkänsla. Ställer du frågan, i någon av de olika grupperna som finns på tex FB, får du säkert många bra förslag på många fina hingstar, med de som lämnar råd vet ju ingenting om ditt sto. Hur är hon att rida? Hur är hon att hantera? Vad är hennes för- och nackdelar? Listan kan göras så otroligt lång med diverse frågor som egentligen bara du kan svar på. 
  
Jag skulle vilja använda hur många fina hingstar som helst på våra ston, men inser samtidigt att många av dessa inte passar. Jag hade för ngt år sedan en konversation med en tjej som tyckte att vi verkligen skulle använda en hingst som godkändes på Brukprovet 2016. ”Alltså den är bara så himla fin, har du sett hur den rör sig och herregud vilka framben den har”. Jag kontrade med att jag inte tyckte att den var fin utan gick med en hög grad av spänning och en oärlig framåtbjudning. Utöver detta tyckte jag även att dennes exteriör inte var av fördel för någon av våra ston. Min magkänsla skrek bara nej och gör för övrigt så fortfarande.
  
Jag såg på tjejens min och kroppshållning att hon nog antagligen tyckte att mitt utlägg kring hingsten var helt uppåt väggarna fel. Det är just där i det ögonblicket som det är så viktigt att lita på sin egen magkänsla och åsikt, att ta in andras åsikter är en självklarhet för mig men att sålla väldigt hårt och ta till sig av det man själv tycker är vettigt är bara så viktigt!

Vår förstfödde som har en speciell plats i mitt och Jonas hjärta <3. Atom MJ aka Tyrbo är en hingst efter Ampere – Rambo. Född 2012. Ryttare är Victoria Logård.
  
En liten, eller ja för mig en stor fråga är tonen som överlag finns på sociala medier. Just nu i Bruksprovstider gäller det diskussioner kring hingstarna!
  
Detta med att öppet diskutera, oftast negativa saker kring de olika hingstarna och dess ryttare, ger mig noll och ingenting. Jag blir bara arg och jäkligt irriterad över den negativa klangen som råder i största allmänhet. Varför är det så kul att klanka ned på typ allt?
  
Jag tänker så här: Självklart är det viktigt att reflektera över hingstens negativa sidor, lika viktigt som det är att tänka på dennes positiva sidor om man ämnar att använda den till sitt sto. Men att öppet raljera över hur märkligt ryttaren visar sin hingst, att den faktiskt går med sänkt rygg under hela ridmomentet eller att ryttaren lika gärna kan börja om från början och lära sig rida på riktigt. VARFÖR hörrni VARFÖR?
  
För mig är det en självklarhet att värna om hästens bästa och att utvecklingen alltid går framåt till det bättre. Men att sänka ryttare, uppfödare, ägare samt hästarna med, för mig, hätska samt kränkande kommentarer är något jag tar starkt avstånd från.
 
Har du en fundering som stör dig eller något som du verkligen skulle vilja ha svar på kommer här mitt råd. Ring, inte mejla eller skicka sms, Ring upp vederbörande och ställ dina funderingar direkt till den som faktiskt sitter på svaren. Jag vågar nästan lova att du blir varmt mottagen om du har en plan för ditt samtal och på riktigt vill veta samt lära dig mer. Eller varför inte boka in ett besök på anläggningen där du säkert även skulle kunna få ta del av ett träningspass med just den hästen.
  
När Peder Fredricson hade chansen att vinna Jerringpriset gick hela Hästsverige ihop och röstade magiskt fram honom till vinnare. Var är den magiska känslan i vardagen, Hästsverige?
  
Over and out!
  

Jag försöker, så gott det går, att tänka på Monty Pythons "Always look on the bright side of life". Inte för att det är så lätt alltid, men med den inställningen når jag rätt långt måste jag säga.

Snabbgenomgång!

Min livslinje i korthet
- Föddes 1983 i en liten alpby i Schweiz
- Flyttade med familjen till Sverige i tonåren
- Började rida på Viggbyholms Ridklubb utanför Stockholm där mitt hästintresse startade på riktigt
- Gick i skolan – Räknade ut foderstater till mina sköthästar under dagarna i skolan och längtade bara till stallet.
- Började på ett samhällsvetenskapligt program på gymnasiet men blev skoltrött och tog 1 sabbatsår och jobbade med hästar (Mamma var sådär nöjd eller ja inte alls rättare sagt)
- Började sedan på Tenhults Naturbruksgymnasium i Jönköping med inriktning häst.
- Efter studenten fick jag mitt första hästjobb i Skåne hos uppfödarparet Ann och Torsten Pehrsson
- Jobbade sedan hos olika proffsryttare i både Hoppning och Dressyr
- Flyttade efter många år i Skåne tillbaka till Stockholm och började på ett, som mamma skulle ha sagt, "vanligt" jobb dvs 8-17 måndag till fredag
- Stod ut med att ha ett kontorsjobb rätt många år då lediga helger var rätt skönt att ha efter att jag jobbat 6 dagars veckor med obestämda arbetstider under flera år,  typ 360 dagar per år med några dagars ledighet över jul.
- Träffade Jonas 2009 och flyttade ihop med honom ca 3 månader efter vår första date, varför vänta liksom?
- Började prata om att bo på hästgård månad 4 och köpte, efter en tids letande, vår gård och flyttade in den 23 december 2011

Har nog glömt en hel del viktiga saker men då mitt minne är som en 110-åring skyller jag på det.

Första kvällen på gården!

Väl på gården hade vi egentligen bara tänkt att ha 2 avelsston och några hästar till då både Jonas och jag jobbade heltid och tiden inte skulle räcka till för så många fler. Vi startade dock vårt bolag Stall MJ 2012 då vi fick alltfler hästar från kunder som ville ha sina tävlingshästar på vila eller rehabilitering hos oss.

De första hästarna anländer till gården.(Våra 2 avelsston)

Under de första åren med heltidsjobb samt fullt stall, för vilken hästmänniska kan ha tomma boxar, var varken Jonas eller jag på topp vilket påverkade typ ALLT. Vi började fundera över att jag skulle gå ned och jobba halvtid för att hinna med alla hästar hemma. Testade det men efter 6 månader slutade jag helt och gick över till att jobba fulltid som gårdsdräng. Nu har jag jobbat ca 3 år med våra egna samt kundhästar och det är det absolut bästa jobb jag kan ha…eller ja om jag bortser från när traktorn går sönder, när hösilagbalarna inte vill samarbeta med mig and the list goes on så har jag det fantastiskt bra.

Och som Jonas brukar säga när det känns lite extra motigt ”Men du får ju göra det du älskar mest av allt i hela världen”

Jonas och jag med vår uppfödning Brandy MJ efter Ampere

Stall MJ = Maria och Jonas