Portugal-bloggen

Mycket hinner hända på några veckor! Jag har haft några hästar som har åkt och några nykomlingar har anlänt. Hispania och Lidador åkte till sina nya ägare i Sverige i början av oktober. Det går jättebra för båda två och jag blir så glad över meddelanden jag får från nöjda hästägare.

Emelie och Hispania. Så fina tillsammans!

Lidador mår gott i hagen.

I måndags var det Jocos tur att åka till Sverige. Jag kommer verkligen att sakna mitt lilla popcorn! Han är en väldigt speciell häst och har gjort en otrolig utveckling under de 3 månader han har varit med mig. En stor personlighet i litet format. Men jag är övertygad om att han kommer hamna i rätta händer och det ska bli spännande att följa hans resa i Sverige. Han får sällskap av två andra lusitanos som ska till Sverige. En som jag hjälpte till att sälja åt en ung tjej som tävlat working equitation. Hennes häst Danubio är 12 år och hon kände att det var dags att investera i en ny förmåga. Det är en mycket trevlig häst och jag är säker på att han kommer att göra succé i Sverige. Den tredje hästen är åt min vän Johanna Nygren som jag åkte och provred åt. Den ska gå i hennes ridskoleverksamhet och är en väldigt söt liten häst som jag också tror kommer passa perfekt. Så roligt att intresset för lusitanos i Sverige är så stort.

Joco är i Paris inatt och anländer till Holland imorgon. Början på nästa vecka kommer han vara framme i Uppsala och sin nya ägare Myran Olsson. Normalt tar det runt en vecka för hästarna att resa från Portugal till Sverige. Jag är väldigt nöjd med holländska företaget Marcel Jordan som jag använt mig mycket utav.

Några nykomlingar har anlänt och jag har nu 9 (!) hästar i stallet. Tur att jag har en praktikant ett par månader, annars är det tufft att hinna med allt. Jag har fått en stor och elegant skimmelvalack som är till försäljning. Han behöver en del arbete så jag tänkte vänta med att lägga ut honom på annons lite till. Han rör sig fantastiskt fint, men behöver en rutinerad ryttare då han är en känslig kille. Jag tycker hemskt mycket om honom och ska försöka se till att han hamnar rätt. Skulle bli en fin dressyrhäst. Han är 8 år och rätt sen i sin utbildning, men det finns massor med potential och kvalité. Icaro är också ny. En brun hingst som är 7 år gammal. Den ska också ut till försäljning så småningom. Dottern i familjen har tävlat dressyr och tränat massor, men tyvärr har hon tappat intresset och hästen var rätt ur form när han kom. En 4-årig hingst har också kommit in på försäljning. Det är en fin häst men när den kom var den väldigt tunn så han ska få en chans att runda på sig innan jag kan lägga ut honom. Supertrevlig att rida och vi ska nog kastrera honom nästa vecka. Även om han är snäll är det alltid lättare att sälja hästarna som valacker. Sista nykomlingen är det vackra stoet Malva AR. Hon köptes in på Alter Reals årliga auktion av Åsa Cidh. Hon är 4 år och lite riden, men jag ska rida henne lite mer innan hon åker till Sverige om ca en månad. Hon är så fin och har en läcker personlighet. Hon har ett lugn i sig samtidigt som hon är väldigt vaken och alert. Jag kommer nog alltid ha en liten crush på alter-hästarna.

Mandarim är ny i stallet. 4-årig hingst som har superfin galopp.

Malva AR som ägs av Åsa Cidh. 4-årigt sto som ska vara i träning hos mig en månad. Härlig tjej med snygg frisyr. Vi väntar med spänning på att manen ska växa mer så att den lägger sig.

Och äntligen har min alldeles egna häst kommit fram (söndag)! Ni har fått se en del bilder av Renoir TH de senaste 3 åren. När jag köpte honom 2017 var han bara några månader gammal och jag tänkte att det skulle ta såååå lång tid innan det var dags att börja rida honom. Nu är han här och jag känner mig som världens lyckligaste tjej. Det är en märklig känsla att ha sin egna häst och jag tror verkligen att han kommer bli något extra. Han är otroligt cool och mysig att ha och göra med. Vi har tagit det lugnt några dagar och i slutet av veckan ska jag prova rida. Är så tacksam för denna chans jag fått av uppfödare Ulrika Hübinette och Christian Hansson.

Min alldeles egna Black Beauty! Idag fick han en hagkompis och de blev genast vänner.

För någon vecka sedan var jag iväg med Fandi för sista nationella we-tävlingen i Lissabon. Jag hade höga mål och ville försöka få bättre resultat än i Golega. I dressyren var han väldigt spänd och det var svårt att få till en bra känsla på en hand. Vi red ändå ihop 65 % så det känns bra att vår lägstanivå är hög. Det skulle bara vara roligt att få till högstanivån någon gång och se hur mycket man kan få betalt. I uppvärmningen till tekniken hade jag inte alls bra känsla så jag trodde vi skulle få en del problem inne på banan. Men där överraskade han mig och vi fick till en jämn runda. 68 % och det fanns mycket jag hade kunnat göra bättre, så vi kan nog komma upp på den magiska 70-gränsen. I speeden försökte jag satsa och rida på ordentligt från början. Jag var kanske lite för entusiastisk och vi hade en "urballning" så jag får nog ta det lite lugnare första delen av banan och prova rida fortare succesivt. Men vi provar oss fram och lär oss massor varje gång. Det var en rolig tävling och vi var några stycken som åkte från norr. Det är en härlig blandning av folk i vårt lilla gäng och alla är så bra på att peppa varann och stötta. Gör att tävlingarna blir ännu roligare att åka på. De har lagt ut att det blir en till tävling 20-22 november så den satsar vi att åka ner på.

Tävlingen i Lissabon gick inne i ett mörkt ridhus så det får bli lite fina bilder från Golega tagna av Catarina Pedro.

Ha en fortsatt bra vecka!


Kram,

Astrid


Instagram: astridhedman


Läst 51746 ggr Kommentarer Kommentera

Så nu har jag och Fandi debuterat hoppning! Sist jag hopptävlade var mitt första år i Portugal 9 år sedan med en 4-årig lusitano. Vi red 50 cm på en lokal tävling i Porto och jag tror att det gick rätt bra. Nu var det en lite annan nivå på tävlingen, nationellt och internationellt med Portugals toppryttare på plats. Jag och Fandi hoppade 1 meter och jag tror att alla var lite förvånade över att se en rund lusitano inne på framhoppningen. Men det var så himla roligt och jag tror att både jag och hästen hade lika kul. Första dagen hade vi lite dåligt med galopp första halvan av banan, men sen kom vi igång och det kändes super. Andra dagen bestämde jag att inte mesa med galoppen från början så jag satte kanske lite väl mycket fart. Men det var bättre flyt och även om någon bom föll båda dagarna så var jag så glad när jag kom ut från banan. Väldigt tacksam över hjälpen jag fick från min vän Anna Lindberg som peppade oss att göra detta och var med på framhoppningen.

Foton tagna av Carlos Hernani

Fokuserade innan vi går in på banan.

Sen har jag sålt två hästar till, båda till Sverige. Det är Joco som jag ridit ett par månader nu och han är en otroligt fin häst så det känns jättebra att han får sin egna människa. Jag ska ha kvar honom i träning några veckor till innan han åker till Uppsala. Den andra hästen har jag redan historia med. Det är ett 8-årigt sto som jag faktiskt red in och hade i cirka ett år. Hon heter Hispania och var 4 när jag började jobba med henne, när hon var 5 åkte hon till sin nya ägare Ines Ribeiro. Hon har ridit henne och senaste året har hon varit i träning med en kille som också står uppstallad i Esposende på samma ställe som mig. Ines har haft henne till salu eftersom hon har svårt att hinna med både häst och jobb. Nu har hon fått en ny ägare och jag har haft nöjet att rida henne de senaste veckorna. Hon kommer att åka till Sverige imorgon tillsammans med Lidador.

Fina Joco. En sån fin häst med härlig energi!

Hispania som 4-åring.

Hispania 8 år med ägaren Ines och tränare Miguel Santos.

Förra helgen var jag och Fandi och tävlade i Golega. Denna gång var det dags för working equitation. Tycker det är rätt häftigt att han kan gå St George dressyr, 1 m hoppning och svår klass we på en månad. Han var otroligt duktig och vi fick tävla mot de bästa av de bästa ryttarna i Portugal. Alla var där och Portugals EM-lag kommer defentivt att tas ut av de 5 ryttarna jag red mot. På fredagen i dressyren var han rätt spänd och programmet börjar med skritt. Jag fick passa att han inte började takta och hade svårt att få honom avspänd. I traven och galoppen började det att släppa och han var mer fokuserad. Vi red ihop 65 % vilket jag tyckte var väldigt rättvist. Känns skönt att veta att vår lägstanivå har höjts avsevärt sedan bara ett halvår tillbaka. I lördagens teknik började det rätt spänt på de 4 första hindrena, därefter började han att slappna av och jag var så nöjd med vår ritt. Finns fortfarande massor som kan bli bättre och jag måste rida ännu mer tekniskt för högre poäng. Men 68 % kändes som en bra poäng på nationell tävling och detta var bara vår 4:e tävling i svår klass (enhandsfattning). I speeden på söndagen var det första gången jag kände att han var redo att gå snabbt. Vi har haft svårt att kommunicera på en hand och jag har ridit mer på säkerhet. Lite vingligt i första delen, men sen kom han igång och jag tror att vi kan bli riktigt snabba med mer erfarenhet. Totalt kom vi sist, men i detta sällskap mot de bästa ryttarna i världen känns det helt ok. Tror faktiskt aldrig att jag har varit så glad över en sistaplats. Med mer erfarenhet tror jag vi kan komma upp på 70 % och vara med och slåss. Vinnaren hade 75 % i dressyren och 78 % i tekniken så ni förstår vilken nivå det är på konkurrensen. Nu är jag superladdad på att tävla mer och bli bättre. Fandi har fått en vecka med skritt så han får tid att återhämta sig. Nästa helg är det nationell we i Lissabon och sedan ska han nog få en period med lättare arbete.

Fantastiska foton av Carlos Hernani

Ser fram emot en härlig vecka med mina fina hästar.

Kram på er!

/Astrid

Instagram astridhedman


Läst 61306 ggr Kommentarer Kommentera

Hej på er!

Latina och H-Navajo har kommit fram till sina nya hem och gör sina nya ägare väldigt lyckliga. Kollade tillbaka på bilderna på Latina från när hon kom och det är helt galet vilken skillnad det kan bli på ett 7 månader med arbete, kärlek och mat. Hon kommer alltid vara väldigt speciell för mig.

3e januari

Mars

Juni

Augusti

Så glad att jag och Cecilia köpte henne och att hon nu får utvecklas vidare hos Maggan.

Sista dagen

Framme i sitt nya hem och bekantar sig med sin nya ägare.

Även Navajo gör succé i min hemstad Piteå. Fått flera meddelanden från nöjda och glada ägaren Veronica. Visst är de fina tillsammans?

Och ännu en häst har blivit såld. Det är fina Mitico som jag haft i träning i två månader som numer ägs av Cecilia Ohlsén Börjesson. Cecilia har ridit en del för mig i Sverige och det känns så roligt att han kommer till en ryttare med höga ambitioner då det finns så mycket kvalité i denna häst (jag har satt ribban på GP för detta par i framtiden så ingen press Cicci ;). Han kommer stå kvar i träning hos mig några månader innan han åker till Sverige och det ska bli så roligt att fortsätta jobba med denna fina häst.

Sötnos!

Jag har varit på ännu en dressyrtävling med Indio och Fandi. På samma stället som för ett par veckor sedan. Indio var mycket mer avspänd denna gång. Nästan för avspänd, ska se om vi kan hitta det gyllene mellanläget nästa gång. Vi red ändå ihop 67 % och en andraplats i en klass som motsvarar MSVB5 i Sverige. Jag och ägaren har pratat en del och vi kommer satsa mer på dressyren nästa år. Han är för bra som dressyrhäst och han får det rätt tufft i working equitation med alla små volter och svängar. Han har stora gångarter så han får jobba dubbelt så hårt som en häst med lite kortare galopp. Men det känns roligt att ha en superfin dressyrhäst och vi kommer garanterat att tävla i någon mindre we-tävling också under våren.

Visst är han tjusig att titta på? Nästa år hoppas jag vi kan prestera på bra procent i St George.

Fandi gick just den klassen. Han var superfin i traven och vi hade nästan bara 7:or. Den ökade traven börjar bli riktigt vass nu. Men i skritten svängde jag åt fel håll och efter det tappade jag lite fokus. Tappade helt rytmen i 3:orna och var dålig på att förbereda inför första piruetten. Men vi fick ändå 63 % trots min felridning och miss i bytena. Tråkigt att det händer, men det är bara att ta nya tag och bli bättre. Hästen känns helt fantastisk nu och vi ska faktiskt prova byta gren nästa helg. Han hoppar ju väldigt bra och det är stora hemmatävlingar i just hoppning om en vecka där vi ska vara med och hoppa 1 meter. Blir sjukt spännande! Var över 10 år sen jag tävlade i hoppning. Håll tummarna för oss!

Jag börjar bli lite bättre på att sitta i sadeln i bytena!

Dessa fina foton från tävlingen är tagna av Carlos Hernani. www.carloshernani.com

Avslutningsvis vill jag bara skryta över min duktiga elev Maja Forsell. Hon köpte sin häst Icaro här i Portugal när han var 4 år och sedan stannade han i träning med mig ett år innan han åkte till Piteå. Förra helgen guidade jag dem på framridningen till deras första officiella tävling via ridesum. De hamnade precis utanför placering på fina 65 %. Så stolt och glad!

Ha en fortsatt bra söndagskväll!

Instagram: astridhedman


Läst 111350 ggr Kommentarer Kommentera
AUG
17
2020

Förra söndagen började som en helt vanlig ledig söndag. Jag och Anna åkte och la oss i solen vid floden och min plan var att skriva ett blogginlägg på eftermiddagen. Det blev inte riktigt så. Anna fick ett telefonsamtal om att hennes pojkvän ramlat av på tävling i Coimbra. Vi åkte till sjukhuset där han blev inlagd akut och fick veta att Antonio hade ramlat illa och skadat ryggen. Han har ingen känsel i kroppen från bröstet och neråt. Det är ännu väldigt ovisst om hur framtiden blir, men vi alla hoppas såklart att han ska återhämta sig. Det har varit väldigt tufft för Anna denna vecka och stämningen på anläggningen är tung. Antonio är otroligt omtyckt och det har varit fantastiskt att se hur många människor som visar sitt stöd. Denna olycka ger verkligen perspektiv och påminner om att man ska vara tacksam varje dag. Ridning är inte riskfritt och jag hoppas att mina föräldrar aldrig kommer få den typen av samtal.

Så en tung inledning på detta inlägg. Men vi jobbar på och just jobb går väldigt bra just nu. Massor av folk vill köpa hästar så jag är runt och provrider en hel del. Jag har en häst hemma till salu, en jättetrevlig 6-åring som behöver hitta rätt människa. Joco heter han och är en väldigt uttrycksfull valack. Finns massor med gång och han är väldigt gullig att ha att göra med. Lite nerv i honom så behöver en något erfaren ryttare.

Joco, 6 år gammal. 160 cm hög. Har plåtar.

Jag har även provridit en annan 6-åring som inte står hos mig i träning, men jag har ridit den två gånger, varav en gång på anläggningen där jag står. Den är också valack, superfin galopp och åt det känsligare hållet. Behöver jobba mycket lösgörande, men byter fint och skulle vara perfekt för working equitation eller dressyr.

Janeiro. 163 cm och har också plåtar.

Mitt och Cecilias underbara sto Latina är såld. Hon ska åka upp till Boden och sin nya ägare Maggan Brandberg i slutet på månaden. Det har varit ett väldigt roligt projekt med vår lilla ankunge som förvandlades till en svan efter 6 månader. Hon är en sån fin häst och jag ser fram emot att fortsätta följa hennes utveckling med sin nya ryttarinna.

Med sig på resan får hon sällskap av H-Navajo. Det är en 8-årig lusitanovalack som jag var och provred åt Veronica Persson. Navajo ska upp till Piteå så de får sällskap av varann nästan hela vägen. Navajo står i träning hos mig denna månad innan resan. Är en otroligt söt häst och han har charmat alla i stallet. Alltid glad och redo att jobba. Han kommer marknadsföra rasen på bästa sätt! Det är kul att det blir fler lusitano uppe i norr.

H-Navajo

Det har fyllts på med hästar, men två stycken skickade jag iväg för ett par veckor sen. Manne som ägs av min mamma och 3-åriga Neptuno som köptes av Mia Säwe. Neptuno var otroligt söt och en miniversion av Manne. Han var här 4 veckor för att ridas lite mer innan avfärd. Manne hann med en till tävling innan han åkte, det var på samma tävlingsplats som sist. Vi red samma klass för att jämföra poängen och red faktiskt ihop 67 % och en andraplats i tuff konkurrens. Tror min mamma kommer ha väldigt rolig med denna häst. Han har en stor personlighet.

Ursöta Neptuno da Cruz

Sista ritten på Manne. Hans bästis Northern Caraway åkte med på samma bil till Flyinge där han ska ridas av uppfödaren Ingrid Ragnarssons dotter Unni. Sjukt fin häst! Men jag och Anna kommer sakna våra grabbar.

Fina Manne på sista tävlingen. De fina fotona är tagna av Carlos Hernani www.carloshernani.com

Igår var jag och tävlade med Fandi och Indio. Indio var väldigt spänd och vi hade en del probem i början av ritten. Men efterhand slappnade han av och vi kunde avsluta på topp. Fandi gick en Prix St Georges och vi hade en lite för kort framridning. Men han var ändå väldigt ridbar och vi red ihop 64,7 %. Vi hade 67 och 65 % från två domare, men den tredje gav oss 60 % vilket jag tyckte var lite snålt. Hade vi haft lite högre därifrån hade vi vunnit. Men jag var nöjd med en andraplacering och det finns fortfarande väldigt mycket som kan bli bättre. Carlos Hernani tog fantastiska foton och visst börjar Fandi se ut som en riktig topphäst nu.

www.carloshernani.com

Nu tror jag att ni är uppdaterade på de senaste 6 veckorna. Om någon letar häst är jag som sagt runt mycket och tillgänglig för att åka och provrida samt hjälpa till med besiktning och transport.

Ha en bra vecka och kom ihåg att vara tacksam.

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 132740 ggr Kommentarer Kommentera

Halloj!

Nu är det slut på lediga söndagar (har en idag)! Äntligen tävlingarna igång på riktigt och jag har varit iväg två gånger sedan jag bloggade sist. För ca tre veckor sedan åkte jag med Indio och Fandi för att tävla working equitation. Det är verkligen världens bästa gren! Hästarna skötte sig fantastiskt bra och det känns att de har utvecklats åt rätt håll. Indio vann både dressyren med 71 % och tekniken på 69 %. Han var fokuserad, lagom i energinivå och gav helt fantastisk känsla inne på banan. Under eftermiddagen visade han symtom som skulle kunna vara kolik, men vi är fortfarande inte helt säkra på vad som var fel. Han skrapade och kliade sig i huvudet helt hysteriskt. Han ville dock inte lägga sig, men han tittade en del mot magen och såg lite hängig ut. Det kan också ha varit någon insekt som bitit honom och han fick panik. Indio är stallets primadonna så han visar direkt om något inte är som det ska. Han återhämtade sig snabbt och på kvällen var han sitt vanliga jag igen. Men vi valde såklart att inte starta i speeden. Han behövde inte bevisa något mer och bara vi gått i mål hade vi fått förstapris. Det var 9 stycken i klassen och hård konkurrens vilket var extra roligt. Vinnaren i klassen visade upp äkta sportmanship! Han gav mig priset då han tyckte vi hade förtjänat det, även om vi inte kunde slutföra tävlingen. Det är en så underbar gemenskap i denna sport då man spenderar mycket tid ihop då det är tre moment.

Fandi ville inte vara sämre! Etta i dressyren på 68 %, etta i tekniken med 69,8 % och förstaplats i speeden. Vi var bara tre ekipage i svår klass, men de andra två hästarna har mycket mer erfarenhet än Fandi, så det var en härlig seger. Det var roligt att känna hur mycket starkare och stabilare han är på en hand. Det känns som att jag äntligen har hittat hur jag ska rida honom och speciellt när han spänner till. Han hamnar lätt "bakom skänkeln" när han blir spänd och då har jag försökt driva på. Känns logiskt. Men desto mer jag driver på, ju högre i nacken och stramare blir han. Om jag har kramat i tygeln har han "släppt kontakten" och börjat tänka uppåt. Det är som att han glömmer bort vad skänkel och hand betyder. Olydnad helt enkelt och dåliga gamla vanor som kommer fram i stressiga situationer. Nu när han har blivit starkare går han fram till bettet mycket bättre på en hand. Jag kan ta en halvhalt utan att han släpper och sedan kan jag driva honom utan att han blir helt låst i överlinjen. På framridningen måste jag se till att han är framme till bettet innan vi kan komma till arbete. Då är lång och låg ett bra kvitto på det. Om jag går fram med handen ska han söka efter kontakten och stretcha ut halsen. Inte bocka in näsan eller börja springa. Sedan gör vi måååånga övergångar så han är superlydig för hjälperna.

Dessa underbara foton är tagna av bästa Carlos Hernani.

Lydnad är något som jag funderat rätt mycket på. Indio till exempel har alltid varit rätt långsam på att svara upp, speciellt framåt. När man gör en övergång tar det fem steg innan han faktiskt börjar galoppera från det att man gett signalen. Det är något jag har tränat massor senaste tiden. Jag frågar alltid litet först, sitter till med ytter sittben för att fatta galopp. Svarar han inte direkt så korrigerar jag med skänkeln, röst eller spö mer distinkt. Det kanske det inte blir en prydlig fattning, men han får beröm och sedan repeterar vi. Samma sak om jag vill öka galoppen, jag börjar med att bara mjukna i handen och suger han inte tag och ökar så korrigerar jag på samma sätt. Beröm och göra om. Detta har vi gjort massor senaste tiden och jag känner stor skillnad det har blivit i hur kvick och uppmärksam han är. Men då är frågan, har han varit olydig eller är det jag som inte har varit uppmärksam och tillåtit hästen att dröja på signalen? När man ska samla upp galoppen, är hästen olydig om den går emot handen och inte böjer på sina bakben? Kan det vara att den inte är tillräckligt stark för den samlingsgraden som ryttaren begär? Är det ryttaren som inte använder sin sits korrekt och tar för mycket i hästens mun? Är olydnad helt enkelt ryttarens fel då den missbedömt, gjort fel, dålig tajming, inte förberett hästen inför uppgiften tillräkligt eller inte varit uppmärksam? Begär vi mer än vad hästen klarar av (alla är inte byggda för att hoppa höjdhopp eller dansa balett)? Den klassiska frasen att aldrig skylla ifrån sig på hästen tycker jag stämmer till 100 %. Att rida är skitsvårt så försök att alltid vara ödmjuk och utgå från dig när det blir fel.

Nog om detta! Nu ska jag skryta lite över min mammas häst Manequim. Förra söndagen fick han göra debut på tävlingsbanan! Det var dressyrtävling på samma ställe som vi tävlade we på och Manne (som han kallas till vardags) fick gå en P1. Det är lättaste klassen så det motsvarar en LC. Jag har nog skrivit förut att jag tycker de har så himla bra program här som är anpassade för unga hästar. Mycket lättridning, bra vägar och övergångarna är smart placerade. Manne fyller 4 år i november så han är bara 3,5 år. Jag har inte tävlat unghäst på ett tag, men med denna grabb är ingenting svårt. Han var så cool och betedde sig som att han varit ute och tävlat 100 gånger förut. Han tittade inte på något och när man såg resten av bäbishästarna på framridningen var jag ännu malligare över hur duktig han var. En tjej longerade sin 4-åring med superkorta inspänningar i minst en halvtimme innan hon började rida. Hon skulle kunna skriva en bok hur man har sönder sin häst.... Jag tog Manne ett par varv på lina bara för att han skulle få titta sig omkring men efter 5 minuter hoppade jag upp. Vi red inte fram mer än 15-20 minuter så han skulle ha bensin till att springa fint inne på banan. Han var tvungen att bajsa i en övergång så han hade lite svårt att trava igång och han kickade mot skänkeln i en fattning. Annars gjorde han allting toppenbra och vi fick 65,88 % och vann faktiskt vår klass! Är så glad att min mamma litade på min magkänsla och köpte honom. Han är så himla fin och har nog aldrig haft en så enkel unghäst någonsin. I slutet av augusti ska min 3-åring komma hit från Sverige och Manne ska åka hela vägen till Piteå.

Ginnie Palm tog några kort på mig och Manne.


Har några nya hästar i stallet som jag ska skriva mer om i veckan. En superfin 4-åring som är till salu! Men nu får det räcka för idag.

Ha en fin söndagkväll!

Kram,

Astrid

Instagram astridhedman


Läst 169507 ggr Kommentarer Kommentera

Hej på er!

Det är så mycket spännande saker som händer nu. Jag har varit iväg och tittat på många hästar både här i norr och två dagar förra veckan spenderades i centrala/södra Portugal. Man får tyvärr se en del tråkig ridning, men jag har även fått sitta på helt fantastiska hästar. Jag kommer nog att få hem några stycken i olika tidsperioder. Nu när Já Vi har åkt vill ägaren fortsätta sammarbeta och det kan råka bli så att jag får två hästar denna gång. Får passa på att slappna av nu när jag har det rätt lugnt med jobb. Jag har lagt mycket tid på min egen träning. Yoga på morgonen och promenad på 3 km till stallet har gett resultat. Försöker äta bra mat när vi är ute på restaurang och undvika efterrätt. Man får tänka lite när man inte har lika många hästar som vanligt att rida. Idag ska vi åka och hämta Manne från betet. Han har fått en månads semester, så nu tänkte vi köra på och förhoppningvis hinna starta innan augusti då han ska till Sverige. Latina ligger ute på annons på bästa Hippsonmarket förstås. Hon går så himla bra nu och vem som än köper henne kommer få en fantastiskt fin häst. Hon börjar verkligen biffa på sig och kommer nog bli väldigt lik sin pappa Altivo (SQT, alltså inte den Altivo jag red och tävlade hos Renato).

Som sagt har jag sett en hel del tråkig ridning. Det är så lätt att glömma bort hur det ser ut utanför sin egna bubbla. Portugiserna ligger ju lite efter i tiden, även om det finns många bra saker med deras ridning så borde många göra en uppdatering. Till exempel en så enkel sak som att skritta fram på långa tyglar. Inte så många som gör det. På ett ställe där vi var började killen att rida och efter 10 minuter satt han och samlade, bytte och gjorde piruetter. Uppvärmning existerar knappt. Rida rakt fram är en annan grej som verkar helt ointressant. Rumpan ska hit och dit, skänkelvikning i alla möjliga former och sedan går det inte att rida en rak linje eller få hästen att spåra på volten. Jag har fått säga till ALLA att jag vill se hästen på vanligt tränsbett då de varit på väg att slänga på ett kandar eller pelham. Även på unghästar. En ryttare skröt om att han sålt flera hästar till Sverige och då svarade jag att han borde veta bättre än att visa en 5-åring på kandar. Han blev tyst, men demonstrerade genom att ta 10 minuter på sig att passa in tränset på hästen. Den manliga stoltheten var sårad.

Det är skrämmande hur många som inte alls har hängt med att allsidig träning är viktigt för att producera hållbara hästar. Flera sitter fortfarande i ridhus som är 25*18 och nöter runt runt. Det går kanske an om man har en ponny, men har du en unghäst på 165 behöver de få plats att gå framåt och åtminstone gå ut i skogen ibland. Hagar ska vi inte ens prata om. Finns så otroligt många trevliga hästar, men få som är korrekt tränade och hyfsat välridna. Känner mer och mer att det bästa alternativet är att köpa unghästar och göra det själv, även om det tar låååång tid att utbilda en häst. Det är klart att det finns bra hästar också, så jag ska inte skrämma er för att köpa en lusitano. Det är samma problematik i hela världen med hästar som har alla förutsättningar, men pushas alltför hårt i ung ålder och brakar ihop senare. Här känns det mer som okunskap, men vi håller tummarna att Portugal börjar öppna ögonen och förstå vikten av att producera glada och friska hästar. Tur att lusitanon är en resistent ras, men nu när fler och fler avlar på storlek behöver man anpassa ridhusmåtten.

Nog om detta, ni kanske märker att det är ett ämne jag lätt kan grotta ner mig i.

Jag har äntligen fått tävla! Det blev en lokal dressyrtävling förra lördagen med Indio och Fandi. Det var så härligt att äntligen komma ut med hästarna och se att det jobb vi lagt ner denna period har gett resultat. Indio gick en C1 vilket motsvarar MSVB. Skolor, förvänd galopp, byten, skrittpiruetter bl.a. Han var på hugget, men jag var så nöjd över att han bibehöll sin koncentration på mig. Han var på väg att tappa den stundvis, men det räckte med en halvhalt så var han tillbaka med mig. Jag var väldigt glad och även om det alltid finns saker som kunde varit bättre red vi ihop 66 %. Vi var ensamma i klassen, men spelar det ingen roll i Portugal och vi fick motta ett fint förstapris. Härligt tycker jag! Fandi gick en St George för första gången i sitt 10-åriga liv. Han var nog mest exalterad av oss alla att vara tillbaka på tävlingsbanan. Första 15 minuterna på uppvärmning undrade nog folk om vi anmält oss till rätt klass och inte skulle rida LB. Men sen jäklar gick han, vi hittade en helt ny växel i traven och efter det trodde de nog att vi värmde för rätt klass. Inne på banan var han för taggad och spänd första travdelen, men när det släppte satt jag bara och njöt. En liten överreaktion i skritten, men det kan jag acceptera när han skötte sig så bra i övrigt. 7,5 på båda bytesserierna och 7 på en piruett. Det blev 66,6 % och i den klassen var vi några starter. Därför var jag extra glad när jag fick hämta ännu ett förstapris. Nästa start blir nu på söndag då vi ska vi tävla working equitation. Är så taggad!

Ha en fortsatt bra vecka allihopa!

Instagram astridhedman


Läst 137517 ggr Kommentarer Kommentera

Hej på er,

Från en ett år äldre tjej!

29 år firades den 22:a maj. Hade en underbar födelsedag med massor av kärlek och en mysig tjejmiddag. Den helgen var det fullt ös med födelsedagsfirande. Jag fyllde år fredag, David som jobbar i stallet blev 25 år på söndag och min kompis Ginnie firade 30 år på måndag.

Nu börjar det röra på sig igen! Lördag är det äntligen dags för första tävlingen efter corona-uppehållet. Det är en mindre dressyrtävling och jag kommer tävla med Fandi och Indio. Fandi ska få debutera St Georges så det blir spännande. Det kommer även vara en tävling i working equitation den 21a juni. Känns så roligt att få komma ut med hästarna igen, även om det är lite mindre tävlingar tills vidare. Det bästa eventet på året är inställt, Ponte de Lima, men vi får hitta andra saker att se fram emot.

Det har varit väldigt kul med de träningstävlingar i hoppning som har anordnats på anläggningen. Sist kom det en femstjärnig banbyggare som brukar bygga i Olympia och på massor av andra internationella tävlingar. Han äger en häst som är i träning här, så han fick jobba när han kom för att se sin häst hoppa. Även om vi hoppar 80-90 cm kändes det extra lyxigt att vara med. Tycker jag får ut väldigt mycket av hoppningen då det blir tydligt om hästarna är framför skänkeln och i balans.

Jag är på jakt efter hästar till olika klienter. Mitt nya koncept att åka och provrida har gått bra. Jag har haft ett par uppdrag, en av hästarna gick igenom besiktningen igår och ska bli kalixbo. Jag har ett par kunder som jag letar häst åt, det ska vara en investering och hästarna ska vara i träning med mig för att senare säljas vidare. Så nu när jag är lite mitt emellan hästar har jag passat på att njuta av att ha fritid första gången i mitt liv. Förra veckan var vädret magiskt, jag hakade på Anna till stallet för att börja rida kl 7 och på eftermiddagen kunde vi chilla på stranden. Förra året var vi på stranden två gånger. Två! Vi har redan slagit det och jag är brunare än jag någonsin varit i början på juni. Det har varit väldigt avslappnande att inte spendera 12 timmar i stallet 6 dagar i veckan.

Trevlig valack som jag provred åt en klient och var med veterinären på besiktningen för att se att allt går rätt till. Det blev affär!

Härliga eftermiddagar på stranden med Anna och hundarna.

Min fina häst Renoir TH (i Sverige) gick treårstestet förra lördagen. Han fick klass 1 och fina lovord från domarna. Ska bli så spännande när han kommer hit i september!

Uppfödare Christian Hansson med min grabb. Vill även passa på att tacka Ulrika Hübinette som också fött upp denna fina häst och gjort det möjligt med treårs. Även tack till Camilla Öberg som ridit in honom och visat.

Avslutningsvis tänkte jag visa ett par bilder på Latina. Det har nu gått fem månader sedan jag fick hem henne efter att ha köpt osett tillsammans med min vän Cecilia Fendin. Nu är det dags att lägga ut henne för försäljning, film kommer! Det har varit en otrolig givande resa, vilken häst det visade sig att vara! När hon kom var hon mager, ovårdad, oriden och väldigt introvert. Nu har hon blommat ut, är superfin att rida och vacker att titta på. Det är verkligen fula ankungen. Att hon dessutom visat sig ha superstam som sportlusitano gjorde henne ännu mer värdefull. Nu när jag varit ute och tittat på hästar utanför min egna bubbla gör att jag vill köpa fler hästar och "fixa till". Otroligt många fina hästar som är missförstådda och skulle behöva lite mer uppmärksamhet för att blomma ut. Synd (eller tur) att man inte är miljonär!

När hon kom...

5 månader efter!

Hoppas ni får en fortsatt bra vecka!

Kram,

Astrid

Instagram astridhedman


Läst 120559 ggr Kommentarer Kommentera

Hej på er,

Trots coronan har jag många roliga saker på gång. I veckan har jag tävlat till exempel. Det är Lusolove som anordnat en online-tävling där man rider ett av de internationella dressyrtesten i working equitation. Jag deltog med Fandi och Indio. Väldigt bra att träna program och att få bedömning av 3 internationella domare. Blir spännande att se hur vi står oss i konkurrensen, det var över 100 starter totalt från 14 olika länder. Vi får se om tävlingar online kommer bli vanligare nu under dessa märkliga tider.

För ett par veckor sedan anordnades det en träningstävling i hoppning på anläggningen där jag står uppstallad. Det var Portugals toppryttare på plats och jag var självklart med på ett par hästar för att visa att dressyrryttare också kan hoppa. Långt ifrån deras höjder, men vi gjorde defentivt inte bort oss och bästa Anna Lindberg coachade. Många klienter frågar mig om lusitanos kan hoppa och svaret på det är JA. Kanske inte alla hoppar så bra, men de flesta kan hoppa om man tränar dem. Jag kanske blir hoppryttare efter tävlingsuppehållet. Lite kul fakta är att jag har tävlat mycket hoppning på min D-ponny upp till 110 cm. Vi hade några placeringar och red div 1 lag. Jag har alltid älskat hoppning, men det råkade bli dressyr när jag tog över mammas halvblod som var en väldigt talangfull dressyrhäst. När jag hittade working equitation kände jag mig hemma då det både har dressyr och man får en adrenalinkick i speeden. Sidospår...

Jag och Anna har också gjort en del jobb med Brighmare. En onlinekurs med roliga bomövningar, den kommer snart att bli tillgänglig på deras hemsida www.brightmare.se

Vi har fler roliga projekt på g som kommer ha att göra med working equitation så håll ögonen öppna. Det känns väldigt bra att representera brightmare som värdesätter allsidig och hästvänlig träning.

Jag och Fandi har provat på toalettpappersutmaningen. Det var väldigt roligt! Bra träning för att över kroppskontroll och följsamhet.

Já Vi är såld till svenska Mimmi Tayli. Han kommer stå kvar i träning hos mig några veckor innan han åker till sitt nya hem. Jag tror de kommer att bli en perfekt match och jag är otroligt glad över att få jobba med så trevliga hästar och människor. Nästa vecka kommer det en häst som jag ska prova åt en kompis, det blir spännande och jag lovar att hålla er uppdaterade om det blir affär eller inte. På tal om att prova hästar kommer jag att börja erbjuda det som tjänst. Jag har haft ett flertal personer som skrivit till mig anående att köpa häst. Nu när det inte går att resa utomlands kan det vara knepigt och man vill såklart inte bli lurad på något sätt. Det kan också vara svårt med språket och veta vilken veterinär som är bra för att göra veterinärbesiktning osv. Därför tänkte jag erbjuda att åka och provrida. Om det blir affär kan jag även rekommendera veterinär, delta vid veterinärbesiktningen och filma. Dessutom kan jag hjälpa till med allt runt omkring resan och jag har även möjlighet att ha hästen i träning några veckor vid behov. Kanske man har hittat en hingst som man vill kastrera innan man tar hem den. Jag kan hjälpa till att hitta hästar, men många kanske redan gjort det jobbet och vill ha en oberoende åsikt om hur hästen är i hantering och ridning. Om detta låter intressant får ni gärna mejla mig på astrid_hedman@hotmail.com och så kan vi göra en plan för just dig.

Hoppas ni alla får en fin söndag!

Kram,

Astrid

Instagram astridhedman


Läst 73783 ggr Kommentarer Kommentera

Hej på er,

Jag längtar givetvis till att livet ska återgå till det normala igen, men det är ganska härligt att inte ha någon stress till något. Hästarna känns fantastiskt fina och nu när det inte är några tävlingar kan man fokusera på lite andra saker. Jag har börjat köra galoppintervaller vilket har haft en otrolig effekt på Fandi. Han har bra kondition, men vi har båda varit rätt frustrerade i dressyren. Han har haft för mycket energi och svårt att fokusera på mig. Jag har försökt att rida ordentligt så han ska bli trött, men då blir det bara mer press och konflikt. Min kompis Anna föreslog att jag skulle testa hennes intervaller (3min galopp, 1 min skritt, 3 min galopp, 1 min skritt, 3 min galopp, 15 min trav). Det fungerar superbra och nu gör vi detta i början av veckan för att göra en "urblåsning". Dagen efter skrittar jag ut i skogen och sedan är han fantastisk att rida övriga dagar. Det är väldigt bra träning för mig också, jag har haft hoppsadel och stått i lätt sits under allt galoppjobb för att träna benmusklerna. Det är imponerande att se vilken kondis Fandi har! Han vill framåt hela tiden under galoppen, under de 15 minuterna i trav varvar han ner i andningen och är nästan helt torr när vi är klara. Det går inte lika lätt för Indio, men nu har vi flera veckor att bygga upp kondition och uthållighet.

Även för Indio har det varit bra att få bort tävlingspressen. Vi hade hamnat i ett läge där jag ställde höga krav på honom vilket gav en del spänningar. Nu jobbar vi mer lösgörande och lydnad samt att han ska bli mer uthållig. Det är lätt när man har kommit till en viss nivå att man börjar gå för fort fram. Han började bli säker i bytena vid årsskiftet och nu har jag testat göra några tvåor (byten i vartannat). Man ska inte slösa sin tid och jag tycker man kan testa gå på röda fältet ibland för att utmana sig själv och hästen. Blir det missförstånd eller spänning får man backa och gå tillbaka till mer grundläggande övningar tills hästen är tillräckligt stark och förstår övningen. Ofta tänker jag "en gång till, det ska gå!", men då är hästen redan trött och spänningarna börjar komma. Man själv som ryttare blir frustrerad och tänker att man inte kan ge upp för då "vinner hästen". Jag tror många kan känna igen sig i denna situation och det är något jag försöker fokusera lite extra på just nu. Jag har som sagt testat göra några tvåor, även om det är väldigt tidigt, men utan press på att det ska bli perfekt. Är han trött så gör vi lättare saker, men seriebytena i sig är en bra hjälp att få hästen rak och framför skänkeln. Fandi klämde till med 15 (det magiska talet eftersom det är 15 stycken i GP) byten i varje i lördags. Nu behöver jag ha någon som kan filma oss så det finns bevis!

De andra hästarna går också väldigt bra. Já Vi har blivit så mycket starkare och är väldigt rolig att rida nu. Det går att börja med lite övningar så som skänkelvikning, öppna, övergångar galopp-skritt m.m. Vi har en intresserad av honom så jag ska hålla er uppdaterade om hur det går. Min mammas häst Manne är en superstjärna. Vore fantastiskt om alla unghästar hade hans temperament. Vi har ridit ut och han är så cool med allt, kommer bli en väldigt kul häst att jobba med. Min och Cecilias sto Latina gör stora framsteg. Det har varit bra att vara hemma så mycket och ha tid för henne. Nu har jag ridit henne själv i alla gångarter i stora ridhuset och hon ger väldigt trevlig känsla. I slutet av månaden ska jag filma och lägga ut henne till salu. En toppenhäst och är någon intresserad och vill ha mer info är det bara att kontakta mig på astrid_hedman@hotmail.com

Jag och min kompis Anna hade en väldigt mysig påskhelg och söndagen slog vi på stort och lagade en "så nära svensk påsklunch man kan komma utan att åka till Ikea". Vi fick den briljanta idéen att vi kunde prova oss på en vlogg där vi svarar på frågor om ni har några. Ni kan kommentera nedan om ni har något ni undrar över (Anna håller på med hoppning här i Portugal så ni kanske vill veta mer om det) och så tar vi upp det i nästa inlägg.

Ha en fin vecka och sköt om er!

Kram,

Astrid, Instagram astridhedman

Fandi gör snart alla GP-rörelser

Manne är en stjärna

Jag har kommit igång med Ridesum. Maja och Aramis red lektion igår, tycker det fungerar riktigt bra.

Vackra Já Vi

Smarrig påsklunch med bästa Anna

Latina har äntligen tappat det mesta av sin vinterpäls så man ser vilken färg hon faktiskt har. Sötnos!


Läst 68368 ggr Kommentarer Kommentera

Hej på er!

Det har varit väldigt svårt för mig att skriva om den nuvarande situationen som jag antar att ingen missat. Coronaviruset. Jag började med att skriva ett inlägg med starka åsikter, men det börjar bli mer påtagligt i min vardag och jag känner mig ödmjukare för varje dag som går. Jag har tack och lov fått vara frisk och jag ska inte klaga över min situation. Jag får fortfarande åka till stallet och rida mina hästar eftersom det är mitt yrke. Ridskolan har varit stängd i drygt en vecka och sedan söndag får inte ens hästägare vistas i stallet. Det är enbart anställda eller professionella ryttare som får lov att rida.

När beslutet kom på lördagen var många av de yngre tjejerna riktigt ledsna och upprörda. Skolorna är stängda och de får inte åka och hänga med kompisar. Den enda fria zoon de har haft är stallet, dit de nu inte får åka på obestämd tid. Här i Portugal är läget rätt stabilt, de flesta ställen är stängda, men det går fortfarande att handla. Inne på mataffären får man stå i kö på att få komma in i byggnaden då det är stränga regler om antal personer. Alla restauranger är stängda och även om det bara var en vecka sedan vi gick ut och åt sist saknar jag det. Jag och Anna är inte särskilt intresserade av matlagning så det har varit en utmaning för oss. Men det är en liten bagatell då många har det betydligt tuffare än oss.

Jag hejar verkligen på Sverige och deras hantering av krisen, jag hoppas att det går att hålla nere antal smittade och samtidigt värna om ekonomin. Här kommer det bli riktigt tufft för majoriteten rent ekonomiskt och jag tror snart många kommer börja öppna då de inser att det är en ohållbar situation. Antal smittade och antal dödsfall här är ungefär samma som i Sverige, vi får se vilken strategi som fungerar bäst. Jag försöker att inte titta allt för mycket på nyheterna, man blir bara nedstämd, så mitt fokus är helt på hästarna. Tyvärr har jag inga tävlingar att se fram emot, portugisiska ridsportförbundet har ställt in alla tävlingar fram till den 30:e april. Det kommer med största sannolikhet att förlängas och jag vet inte alls hur sommarens planering kommer att se ut. Jag försöker att ta det som en chans att få hästarna i ännu bättre form. Förra starten i Trofa gick sisådär. 

Det var ca 3 veckor sedan den årliga feiran i Trofa tog plats och jag var där med Indio, Fandi, Falcao och Notaria. Indio gick fantastiskt bra i dressyren där vi vann på 67 %. I tekniken och speeden blev vi uteslutna då han totalvägrade gå över bron. Den bro vi har tränat på är lång och bred, denna var väldigt kort och smal. Jag visste att det skulle vara vår svaga punkt, men jag var besviken att han helt stängde av och jag hade inte en chans att få honom med mig. Vi får jobba på kommunkationen och en bro är under tillverkning som liknar den i Trofa. Här ska tränas!

Fandi gjorde sin andra start i svår klass. Trofa är en väldigt speciell tävlingsplats, framridningen var lika stor som vårt vardagsrum och det finns inga restriktioner på hur många som får vara inne samtidigt. Jag har väldigt svårt att fokusera när det blir så trångt och folk inte kan reglerna så detta var en utmaning för mig. På fredagen i dressyren hade jag planerat att rida fram 40 min med Fandi. Efter en halvtimme slänger de in en paus och de är försenade trots fasta starttider. Jag red fram i en timme och hästen var less på att starta om. 21.30 fick vi komma in på banan och det var skuggor från staketen som Fandi tittade på. Han var rätt spänd och vi fick några missförstånd i galoppen. Det blev bara 60 % och jag var väldigt besviken. På lördagen red vi tekniken och där var han riktigt fin. Några små missar och en snål domare som nog hade dressyren i bakhuvudet resulterade i 64 %. I speeden var han väldigt taggad och jag fick rida honom på säkerhet och försöka att inte sätta för mycket press mellan hand och skänkel. Det var inte vår snabbaste runda, men vi tog oss runt på ett stabilt sätt. Jag var rätt besviken över resultatet då jag hoppats på mer. Nu hade vi verkligen behövt tävla massor för att få erfarenhet, men det är som det är och nu kan vi förhoppningsvis bli ännu stabilare med all träning hemma.

Ana och Falcao gjorde sin debut i det nationella championatet och gjorde mig inte besviken. I dressyren tror jag Ana var så nervös att hon glömde helt bort att rida. Det är mycket skritt i början av programmet och Falcao blev lite såsig inne på banan efter det. De fick ändå 62 % vilket Ana inte alls var nöjd med. Lördag var de i sitt rätta element i tekniken och kom 3:a på 68 %. Väldigt fint och stabilt, jag var en stolt tränare! I speeden behöver vi jobba på att få Falcao att trycka på mer i de små volterna där de tappar mycket tid. Men det var en säker runda, men inte så högt upp på resultatlistan. Nu tävlar hon mot de bästa unga ryttarna i Europa så hon har en liten bit att gå.

Notaria skötte sig som den prinsessa hon är. Jag visade henne vid hand på lördagen och hon var fantastisk. Hon har en riktigt bra skritt som vi fick visat på ett bra sätt. I traven har hon inte så flashig teknik, men väldigt fin mekanik och kommer bli super när hon ska ridas. Tyvärr fick hon inget pris, men många kom fram efteråt och tyckte det var orättvist. Jag har aldrig riktigt tyckt om dessa modell och gångartstävlingar. Det är otroligt mycket politik och även om en 2-åring vinner sin klass finns det inga garantier för att det kommer bli en framgångsrik ridhäst. Ofta tränas de rätt mycket i ung ålder på små volter och hur bra är det för en unghäst. Notaria var den bästa hästen enligt mig och jag hoppas jag får tillbaka henne när hon ska börja med sin inridning. Nu har hon åkt tillbaka till uppfödaren och går på bete i flock som en 2,5-åring ska göra.

Som ni hör var denna feira en riktig berg- och dalbana och jag var helt slut efter helgen. Många känslor och nu är det hårt jobb som gäller för att få bättre resultat.

Jag hann även åka till Tyskland och Sverige för att ha träningar. Kul att åka till ett annat land och se deras ridning och hur de tänker. Jag tänkte att Tyskland var hästmecka och att det svämmade över av bra tränare. Men alla som red för mig var väldigt imponerade över att det gick att få hästarna att gå på så små hjälper. Tydligen är det svårt att hitta tränare som inte är för tuffa (hålla och banka) och det var roligt att kunna hjälpa ryttarna då många hade väldigt fina hästar. Jag hoppas att coronan lugnar sig snabbt så att jag kan åka tillbaka. Örebro var jag till precis innan allt detta bröt ut. Det var nästan bara elever som jag haft tidigare och jag är så lyckligt lottad över att få följa utvecklingen hos alla. Linnea Lycke och hennes 20-åriga Togge som bara blir bättre för varje år. Gertrud Hedengren som bröt nacken i höstas och nu är tillbaka och redo för medelsvår med sitt fantastiska connemarasto. Therese Edlund med sin vackra PRE-hingst Aragorn som gjort en grym utveckling sen jag såg dem första gången i höstas. Nu tränar de för fullt mot svår klass. Väldig roligt och en del tur att jag hann iväg innan det brakade loss. Jag skulle till Skåne och träna på ett nytt ställe första helgen i april men det blev såklart inställt.

Hoppas alla ni läsare mår bra och gör det bästa ni kan av situationen. Jag ska försöka komma igång med träningar online för att kompensera de inställda träningarna under våren. Är någon intresserad av det kan ni mejla mig på astrid_hedman@hotmail.com

Ha en bra onsdag!
Kram,

Astrid

Instagram astridhedman


Läst 68348 ggr Kommentarer Kommentera

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.