Jag är supertaggad för årets bästa händelse. På torsdag åker jag och Altivo 10 dagar till Golega, hästarnas huvudstad här i Portugal. Det är en årlig feira som är ett paradis för lusitanoälskare.
  
Jag och Altivo kommer att tävla bägge helgerna i working equitation. Första helgen är det portugisiska mästerskapen. Det kommer en hel del ryttare från Spanien så det blir roligt att se hur de rider och vilken konkurrens det ger. Andra helgen är det final i det nationella championatet. Jag har bara ridit 4 deltävlingar så jag trodde att våra poäng inte skulle räcka till finalen, men de tog med de 7 bästa istället för 5 så vi kom med ändå. Jag var tveksam om jag skulle rida båda tävlingarna, men jag tror det kan bli bra att han får gå två helger på raken. Då kommer han vara mer van vid miljön (som inte är den lättaste) och förhoppningsvis mer avspänd. Altivo hinner återhämta sig efter feiran då det blir uppehåll innan säsongen är igång igen till våren.
  
Jag ser otroligt mycket fram emot att få tävla och även att träffa alla människor, det brukar vara en hel del svenskar som kommer. Om du ska dit kan du väl lämna en kommentar här nere, alltid roligt att träffa läsare! Ska ta med min Hippson-väst så ni känner igen mig. :)
  
Altivo känns otroligt fin nu. Ettorna sitter som en smäck, men det tränar vi inte så mycket innan tävling. Då börjar han ofta göra ettor när jag bara ber om ett enstaka byte.
  
För ett par veckor sedan var jag iväg med Fandi och Horus på en träningstävling. Det var den internationella domaren Francisco Cancella de Abreu som dömde och efter man hade ridit klart sitt program gav han några råd och man fick rida igenom ett par övningar igen.
 
Horus var iväg för första gången så det var lite spännande att se hur han skulle reagera. Han var otroligt duktig även om han tappade koncentrationen ibland. Vi red ett program motsvarande LB och det var lite hej och hå, men jag var väldigt nöjd med honom. Jag tycker att han tog miljön fint och betedde sig bättre än vad jag förväntat mig. Han fick fina lovord från domaren men inga höga poäng eftersom han blev lite avstängd för hjälperna. Men väldigt kul att vara på G med min stora grå, tror han kommer bli en superstar!
  
Fandi gick jättebra, vi red en MsvB och domaren hade inte så mycket att kritisera, vi fick spänna bågen lite till bara. Roligt! Fandi går från klarhet till klarhet och nästa år är målet att tävla working equitation.
  

Fina pojkarna <3
  
Här är film på Altivo när vi gör ettor, mycket nöjd med honom. Jag måste träna på att sitta mer still! Kommer lägga ut nya filmer på småpojkarna snart, kolla min instagram astridhedman för fler klipp på Jupiter och Jasmim om ni är intresserade. Världens bästa 4-åringar, söner till Altivo.

Kram

/Astrid

I veckan har jag haft min mamma på besök och det har varit full rulle. Så full rulle att jag inte alls har haft koll på utvecklingen av kommentarerna på mitt förra inlägg och nu när jag har läst igenom det så måste jag börja med att säga tack. Tack till alla er passionerade som står på er när eran disciplin får skit. Tack för att ni (i de flesta fall) försöker utbilda och förklara på ett väldigt sakligt sätt. Tack för att ni trycker på att vi inom hästvärlden måste börja sammarbeta och lära av varann.

Jag hade fel och borde inte alls ha skrivit det inlägget utan att vara påläst. Jag hade en viss bild i mitt huvud som jag utgick efter, men efter att ha läst på och tittat på många filmer så inser jag att den bilden inte alls överensstämmer med verkligheten och målet. Det var klumpigt uttryckt och ni hade helt rätt i att reagera starkt. Läste ett blogginlägg imorse och jag håller helt med om vad som skrivs. Jag gjorde det jag själv har försökt att motarbeta, fördomar och antaganden om en annan disciplin.

Jag vill be om ursäkt till alla och önskar att detta inlägg hade kunnat bli till tidigare. Något som man måste komma ihåg med bloggarna här på Hippson är att det är bloggarnas egna åsikter. Jag vet att många ibland blir upprörda över saker som publiceras, men det är som sagt bloggaren som ska ta smällen, inte redaktionen. Det är inte första gången detta händer för mig, men däremot är det första gången jag ber om ursäkt och håller med om att det var fel.

Jag kände att jag ville skapa något bra av all denna uppmärksamhet. En elev kontaktade mig och kom med bra förslag. Hon rekommenderade ett par kunniga personer inom western och jag har skrivit till dem och hoppas att det kan komma ett gästinlägg. Uppenbarligen behöver ryttare från andra discipliner (mig själv inräknat) lära sig mer om western. Några ämnen jag tror skulle vara intressant att ta upp är hästens form, hjälpgivning, lite skillnader/olikheter mellan dressyr och western och syftet med de olika rörelserna. Har ni något annat ni skulle vilja veta eller förstå bättre kommentera gärna så hoppas jag att vi kan ta upp det i ett eget inlägg snart.

Det finns ju otroligt många olika grenar inom western, jag visste inte att det var så många, men jag fastnade för ett klipp där jag tycker hästen har så härligt uttryck. Det är i grenen ranch riding och liknar working equitation till viss del. Min tränare brukar säga att det finns bara bra ridning och det finns dålig ridning. Jag kan bara hålla med och jag lovar att börja jobba mer för en gemenskap och utbyte mellan disciplinerna.

Ha en bra vecka och håll utkik efter ett gästinlägg om western!

Instagram astridhedman

Följande inlägg fick stor uppmärksamhet och Astrid har nu skrivit en uppföljning: "En ursäkt till western och alla dess utövare"

Min tränare Maria Eriksson var här förra helgen och drillade mig och hästarna. Hon är helt fantastisk som tränare och ryttare. Världsklass, bäst i världen faktiskt. Jag är så lyckligt lottad att ha denna kvinna i mitt liv.

Altivo var såååååååå fin! Tror aldrig jag har haft sådan känsla förut. Maria red honom alla 3 dagarna i början av passet och sedan var det bara sitta upp och njuta. Jag sa faktiskt att jag inte ville rida så mycket för vad jag än gjorde skulle det bara bli sämre för han var helt magiskt fin. När man känner att hästen är i perfekt balans, helt emellan hjälperna och svara lika mycket framåt som tillbaka. Jag kunde gå in i en ökad trav där han var helt jämn och inte ändrade något förutom steglängden. Sedan kunde vi gå in i passage och han höll samma rytm, kändes exakt lika under sittbenen och i kontakten. Piruetterna i galoppen var det bara att vända sig själv så följde han med mig. Stackars människor som inte rider och får uppleva denna känsla. De andra hästarna gick också riktigt bra och Maria var väldigt nöjd med oss och jag fick inte alltför mycket hemläxa. Märklig känsla men samtidigt härligt. Jag börjar komma någonvart med min ridning tror jag! Känns väldigt kul att få ha så många fina hästar i stallet, normalt brukar jag ha en eller två över medel, men nu är det 4-5 stycken så det är spännande.

Känns som att jag ränner till Sverige väldigt ofta, men nu var det sista gången innan jul. Det var we-träningar i Örebro som stod på schemat denna gång och det var många nya ryttare vilket var roligt. Linnea Lycke både red och organiserade allt samt gav mig massor med mat hela tiden ;) Jätteduktig tjej som också har träningar regelbundet runtom i Örebro om någon av er läsare är sugna på att testa. Det som är det bästa med working equitation tycker jag är att alla kan vara med. Det spelar ingen roll hur flashig häst man har så länge man har en bra relation med sin häst och bra grundridning.

Ibland kommer det ryttare som rider western på mina träningar. Jag har inte jättebra koll på deras tävlingsgrenar, men jag vet att de har en gren som heter trail. Det är liknande working equitation med olika hinder och galoppombyten. Jag tror det kan vara ett väldigt bra komplement att träna we då jag har förstått att det inte finns så många westerntränare i Sverige. Däremot får man komma ihåg att det är rätt stor skillnad mellan de olika systemen. Jag vill inte trampa någon på tårna och givetvis kan alla discipliner vara bra eller dåligt beroende på hur man utför det. Men målet med western är annorlunda än dressyren. Man ska kunna använda hästen i arbetet med boskap. Hästen ska jobba av sig själv vilket jag tycker är toppen! Däremot är det inte särskilt uppbyggande för hästarna. Det ser man främst i övergångarna ner i gångart där hästarna i western bromsar snabbt med raka framben och ibland kan de sitta men de är mest på bogarna. I dressyr ska hästen bromsa genom att böja in sina bakben och på så sätt få mer vikt på bakdelen. Det blir också rätt stor skillnad pga sadeln. Westernsadeln är bekväm för både häst och ryttare samt är utformad för att rida långt. Dressyrsadeln är byggd för att ryttaren ska kunna sitta i lodrät sits och att man ska komma nära hästen så man kan rida med sätet.

Dressyren är till för hästen och målet är att få en smidig, harmonisk och stark atlet. Så working equitation kan alltså vara ett bra komplement i träning om man rider western och jag tycker det är roligt att de kommer på mina lektioner. Men ska man tävla i we är det dressyr som bas som gäller. Men det är nyttigt att lära sig mer om andra grenar och jag tycker att det horsemanship som man använder i western är väldigt bra. Ofta har westernryttare lätt att skola om till dressyr för de sitter avspänt och gör inte för mycket. Hjälpgivningen är däremot rätt olika. I övergångar ner så skjuter man fram skänklarna och lutar sig bakåt i western. Jag pratade om detta med en elev i helgen och frågade vad tänket med detta var. Hon förklarade att man vill att hästen sätter vikten över bakbenen så ryttaren hjälper helt enkelt till med detta genom att luta sig bakåt. När man bryter av i dressyr så vill man bromsa rörelsen med sittbenen genom att sitta djupare i sadeln och vinkla bäckenet bakåt, alltså nästan luta överlivet framåt. Då riktas sittbenen bakåt och ger en bromsande effekt via sätet. Skänklarna går bakåt och neråt för att komma djupare i sadeln och engagera hästens bakben. Det blir en mer osynlig hjälp vilket jag gillar. Men en riktigt duktig westernryttare har såklart sin häst i bra balans och den jobbar bra med sina bakben.

Idag skickade vi iväg Icaro mot Sverige. Marcel Jordan är bolaget som kör och jag är så nöjd med dem. Väldigt proffsiga och hästarna kommer alltid fram i fint skick. Känner mig trygg, men det är alltid lite vemodigt att lämna bort hästarna. Fast jag vet att Icaro kommer få det toppen i sitt nya hem hos min vän Maja Forsell.

Imorgon kommer min älskade mamma på besök, ska bli så roligt att rå om henne en vecka <3

Sov gott på er,

Astrid

Instagram astridhedman

Här drillas det för fulla muggar.

Fina Indio kommer bli en stjärna i framtiden tror vi allihopa.

Maria trimmar Altivo före jag sitter upp. Bara att njuta och vara tacksam över att jag får rida och träna en sådan fantastisk häst. Han ger en känsla i ridningen som är helt magisk.

After ride, min chef var så nöjd med sig själv efter att ha tagit ett litet barbord till stallet. Karina Hjerpe var också med, hon är vän till Maria och jag träffade henne en del när jag bodde i Kalix. Tror hon blev förtjust i lusitanos och Portugal :)

Ën superhelg som avslutades med lunch i vackra Porto.

Man fick klä på sig ordentligt när man kom till Sverige. Jätteroligt med så många ambitiösa ryttare och trevliga hästar.

Nu är Icaro på väg till Sverige. Önskar Maja stort lycka till med denna fina häst <3