Hej! Förra veckan var det dags för årets första hoppträning för Lennart. Det blev med Lille Bill och Hedda. Ratzias ben med mugg är otroligt mycket bättre och inte alls så svullet längre, men eftersom hon fortfarande fick penicillin ville jag inte ta henne på träningen. Då fick gamla Hedda hänga med. Hon hade inte hoppat sedan sista tävlingen i slutet på november, så hon var sååå glad. 20 år and still going strong! Visst är det underbart?

Men jag hoppade först Lille Bill. Visste ni att det var Lennart som kom på hans smeknamn Lille Bill? Vi kallade honom Billie, Billieboy och Billywonka. Sedan tog jag Lille Bill på "hoppträning" för Lennart när han var tre år. Då blev han, trots sin storlek, Lille Bill! I onsdags fick han dock ett nytt smeknamn av Lennart; SuperBill! Inte så illa va? Men nu är det mycket att leva upp till om han ska få behålla det smeknamnet.

Jag har förresten bytt bett på SuperBill i hoppningen. Vet inte om ni sett det i de två senaste filmerna? Har tidigare hoppat på ett ploppbett, vilket ändå fungerat bra, men han blir lite stark för mig. Diskuterade med Lennart på sista träningen i december och sa att jag har ett jaktbett som jag brukar använda på honom när jag rider ut. Sa att jag kunde testa det när jag hoppar lite småhinder. Provade först att rida ett vanligt markarbetspass med det och tyckte det fungerade bra, så tog det när jag hoppade honom på julafton (film i inlägget under). Kändes bra då också, så tog det på nästa hoppning och nu även på hoppträningen. Kändes jättebra och Lennart tyckte också det fungerade bra, så nu tänker jag att jag fortsätter trimma på hans vanliga tredelade i markarbetet och så har jag jaktbettet i hoppningen ett tag framöver. Jag har hellre ett lite skarpare bett och mjukare hand än ett annat där han blir stark och jag får ta i för mycket mellan hindren :)

Träningen gick toppenbra och herregud vilka hinder det börjar bli nu! För ett år sedan skulle jag inte ens hoppa de hinder som vi hoppar fram på nu. Nej nej, då var 70cm maxhöjd ungefär! I onsdags hoppade han bana på hinder som låg på 110-120cm. Så himla roligt med hans utveckling. Hoppas det fortsätter åt rätt håll :)

Efteråt hoppade jag alltså Hedda och vad kan jag säga? Det är krut i den gamla damen och hon älskar livet. Extra mycket när det är galopp och hinder <3

När jag kom in på kvällen efter träningen och skulle sätta ihop filmerna såg jag att Fredrik hade fotat lite när Lennart står och förklarar för mig. I videon på Bill kan ni höra vad det egentligen är han säger, men jag tyckte det var lite roligt att skapa en egen serie:







I torsdags träffade jag Mikaela Parmlid. Hon är golfproffs och jobbar nu bl.a. som mental coach. Har träffat henne några gånger på hoppträningarna, och vi bestämde att vi skulle träffas själva så hon skulle berätta lite hur hon jobbar osv. Kändes väldigt bra, så nu ska hon ta sig an mig och hjälpa mig med det mentala. Vi ska träffas varannan vecka i ett år till att börja med. Spännande va?

Jag gillar det där med mental träning och tycker det är intressant, men när jag varit på föreläsningar med mentala coacher och även hade mental tränare i Hallands Talang så har jag inte riktigt klickat med den som haft det, och det är ju en väldigt viktig faktor. Tror det blir bra med Mikaela!



Förra veckan blev det en uteritt med Marco och Ratzia på morgonen. Finns en liten ridslinga vid Kungsbacka Ridklubb som är upplyst dygnet runt (?) och även om den är hård i backen nu så är det ändå skönt att komma ut och skritta. I morse däremot blev det markarbete i manegen.



I morse var Vivi från Svensk Hästrehab här och gav Marco behandling. Djupvåg och massage. Hon tyckte det var jättekul att Florian tyckte han var så fin förra veckan på vetchecken. Vivi har stor del i Marcos rehab och att han kom tillbaka efter skadan och att han håller sig fräsch. Nu blir det semester för hästarna i två veckor då jag åker på semester. Ska bli skönt att ladda batterierna med lite sol och värme. Behövs nu i mörkret och kylan efter en höst och vinter med mycket jobb, mycket häst och inte mycket sömn, haha!







Marco njuter av djupvågen, haha! :)


Följ mig gärna på Instagram - aamaziingsara - och prenumerera på min YouTubekanal :)

God fortsättning, hoppas det nya året har börjat bra! :) Här har det varit fullt ös sedan julafton. Som jag skrev då så var jag och hoppade lite bana på julaftons morgon med Bill. De hade smyckat hinder och hinderstöd med glitter, men det var inget han brydde sig om. Hoppade riktigt fint!! Film nedan:

Allt har rullat på fint med hästarna. Det gick bra på nyårsafton. Där vi bor skjuter de som tur är inte så mycket raketer. Smäller en stund just vid tolvslaget. Hedda och Ratzia stod inne i stallet och Marco och Bill i sina uteboxar. Ingen av hästarna reagerar något speciellt, så det är skönt! Bill är så flummig och jag skulle nästan tro att han uppskattar dem, haha! Han står i sin utebox, mumsar hö och tittar ut med nyfiken blick när det skjuts. Han är så speciell den hästen! Men ska i alla fall bli skönt med nya reglerna till nästa nyår. Fia, vår hund, är otroligt rädd :(



Bill kikar ut vid tolvslaget :)



Bill och Marco :)

Ratzia är som ni vet väldigt känslig i sina vita bakben, och efter jul fick hon mugg, så ena bakbenet svullnade upp väldigt. Försökte hålla så rent det gick, men fick inte bort det och det var väldigt svullet så åkte till kliniken så fick de raka det benet och hon fick även penicillin. Hon var aldrig halt av det, men svullnaden försvann inte. Nu har det bara gått några dagar sedan besöket, men benet är redan jättemycket bättre :)

I söndags blev det banhoppning med Bill och Marco. Bill hoppade först en runda på 100cm felfritt, sedan fick han hoppa sin första 110cm! Han gjorde det riktigt fint :) Rev sista hindret, men hade en väldigt bra känsla. Jättenöjd!! Marco hoppade bara en runda på 110cm, kändes superfräsch!

Igår var jag hos veterinär Florian Lackner med Marco för en hälsokontroll. Det var honom vi var hos hela förra vintern och våren för att hitta vad det var för fel på honom. Fick åka till Ugglarp för magnetröntgen och då se att hans hovled på ena framhoven i ena fästet höll på att tyna bort i princip. Det var så sjukt när man fick se bilderna bredvid varandra från den friska hovleden och den skadade. Den var så tunn, så tunn! Florian behandlade Marco tre gånger med ACP, vilket han svarade jättebra på. Efter sista behandlingen sa han att nu är det bara att hoppa igång honom (då var han så klart igång i alla tre gångarter), så får det bära eller brista, nu har vi gjort allt som går. Gjorde tillsammans med Vivi på Svensk Hästrehab ett hoppschema (finns längre bak i bloggen då jag la ut det här) som vi följde till punkt och pricka och allting kändes bra! Efter det började vi tävla, och i höst startade Marco åtta stycken klasser. En 120cm, 125cm och sex stycken 130cm. Han var felfri i sju av dessa starter och har känts helt fantastisk!!! <3

Bokade in detta besök för att bara göra en check och se så allt fortfarande ser bra ut. Han har känts toppenfin hela tiden, men man vet ju aldrig :O

Det blev glada besked igår. Han klämde och kände på honom, vi longerade honom både inne i manegen och ute på asfalten, samt sprang med honom på gången och böjde alla ben. Fantastisk, super och toppen var ord Florian använde. Jag blev så glad! Han sa att han önskade att alla måndagsmornar kunde börja så här och att jag bara ska fortsätta precis som jag gör med honom för det fanns absolut ingenting att anmärka på. Hur underbart?! Så nu kommer vi fortsätta som vi gjort hela 2018 och hoppas att allt fortsätter kännas bra <3



En av mina favoritbilder på Marco <3 2:a i 140cm inne på Åby sommaren 2017. Som han hoppade!