Pether Markne

Hej igen,
  
Vi njuter alla av det magiska vädret, samtidigt som det är intensivt på tävlingsfronten.
  
De som verkligen känner mig vet att jag förstår och respekterar alla olika system som bär frukt. Att ha ett system man följer, men att samtidigt vara öppen för att ändra om man kör på grund.
  
Vi är alla skapta på lite olika sätt. Vi har olika mindset och olika förmåga att kunna läsa av våra hästar så att de kommer till sin absoluta fördel och kan prestera maximalt på deras villkor. Att vi är öppna i våra sinnen och lyssnar in våra hästar gör denna häftiga sport till något helt unikt i min värld. Du slutar aldrig att uppfatta, erfara och uppleva olika situationer med hästar och ridning.
  
Samma sak gäller när det kommer till ryttarens position. Man har ett ideal, en bild, ett tänk och ibland en strävan att hitta den perfekta positionen och balansen som kommer vara den avgörande biten till OM jag kommer lyckas. Det kan handla om att vinna tävlingen med den där känslan –Yes där satt den, vare sig det är dressyr eller hoppning. Eller –Yes där kunde jag kommunicera och göra övergången på det sätt jag tränat på och jobbat så hårt med.
  
Ridning som ridning, absolut, men såklart prioriterar vi olika med olika hästar och discipliner. Vi kämpar alla på att förbättra vår kroppskontroll. Jag själv har aldrig älskat att springa eller styrketräna, men jag har en man som tvingar ut mig att jogga minst tre gånger i veckan. Det och lite balansträning med stor boll börjar vid 56 år kännas som ett måste.

Jag rider mindre nuförtiden och står hela dagar och undervisar, och får därmed aldrig igång blod och puls tillräckligt. Tanken på att vi begär att hästarna skall stärka sig så de får bättre balans och kan gå mer felfritt och i hoppningens värld mer snabbt än för några år sedan, gör att man själv också bara måste jobba för att ha bra styrka och flås.
  
Jag har sett väldigt många olika exteriörer på både hästar och människor som kanske inte är "by the book" men som har en fantastisk förmåga till det den utför. Jag har också upplevt motsatsen, det vill säga den perfekta exteriören men där det ändå fattas något, något som gör att det inte riktigt lyckas.
  
Detta är så komplext, så när man sitter och skriver som jag just gör blir man väldigt eftertänksam. Man vrider och vänder, tänker, reflekterar (vilket i sig bra), men tänker samtidigt att man behöver ju kanske inte krångla till det ännu mer, så nu går vi istället in på lite av mina tankar när det gäller – sits och position. :)


För mycket tillbakalutad ger för mycket driv framåt. Skänkeln på bilden här är bra. 


Räta upp överlivet lite så blir det genast bättre och det blir lättare att kontrollera hästen.
 
Jag är övertygad om att vissa bara gör och själv har jag alltid haft lite kämpigt med sitsen (speciellt i hoppningen). Jag stod själv ofta på tå, drog upp hälen, hamnade för högt ovanför hästarna i luften, ja det var inte svårt att finna fem fel…
Men jag inbillar mig att jag kompenserade det med andra saker, såsom kontakten med hästen och känslan att rida med hästen, vilket gjorde att hästarna köpte det även om jag sprattlade lite mycket däruppe. Tänk om min balans och kroppskontroll hade varit åtminstone 25 procent bättre, då hade jag nog kunnat göra mina hästar ännu mera rättvisa...
  
1987 (tror jag det var), hade jag en fantastisk häst (fråga Jens Fredricson, vi hade förmånen att stå uppstallade i samma stall). Jens och jag, kanske mest jag 😇, var sådana ungtuppar och hade någon slags tävling mot varandra. Det vi båda skrattar åt än idag är att ingen av oss hade anmält sig till denna konstiga prestigekamp. Jens har beskrivit sin syn på mig och min fantastiska häst Maya som att det gick undan, ja att jag red i ett högt tempo. Själv hade jag en bild av att jag satt rak i ryggen, hade kontroll och red en skolad ridning.
  
Fick i dagarna av min vän Mikael Kolind en videoupptagning från en GP som jag och Maya vann i Drammen för länge sedan. Så kul att få och att se, men samtidigt oj… (Eftersom jag jobbar helt prestigelöst, så bjuder jag på att visa filmen från den tiden här.) Och jaaa man hade stora röda jackor på den tiden. En parallell är ett minne från min farmors och farfars stooora trädgård som visade sig (fick jag i dagarna berättat av min syster Lotta) vara en helt normal villatomt… Jag tror att varken för mycket eller för lite är bra.
  
Filmer på mig och hästen Maya från Grand Prix-tävling i Drammen:





Tempot inom sporten blir snabbare och det kräver att vi kan arbeta våra hästar i dressyrarbetet, så att vi har kontroll även i en stor och vägvinnande galopp. Tiden är numera en stor och viktig faktor. På min tid kom man långt med att vara felfri, det gör man inte längre. Vi kanske inte behöver raka av oss allt hår och så vidare, men att rida med korta läder för att avlasta hästarna blir mer och mer vanligt.
Detta kräver ju mycket styrka och balans och det är få som klarar detta utan att vara beroende av att hålla i tygeln. Hos många unga ryttare, speciellt från USA, kan man dock se en stadga i sitsen som är avundsvärd. Jag tror att för att kunna rida framåt i korta läder krävs det mycket dressyr! Det krävs att du kan komma ner i sadeln och kommunicera med din häst!
 
Man ser oftare idag ryttare som skrittar helt utan stigbyglar för att komma ner i sadeln och jag vill berömma många av mina elever som disciplinerat arbetar utan läder i dressyren och markarbetet. Vi övar ofta även på att stå i lätt sits och öppna upp galoppen framåt, för att sedan sakta komma ner i sadeln och räta upp överlivet.
Man får akta så man inte rätar upp för mycket så att överlivet kommer bakom och man får inte driva för starkt med sätet, vilket är ganska vanligt. Tanken ska vara att fånga upp hästarna men under ridning framåt. Eller som Marie Engels säger: 
– Använd magmusklerna vid naveln, tänk lite att du står och lutar dig fram över ett stup och att du håller in magmusklerna mot naveln för att förhindra att du ramlar ner. Prova så förstår ni… 😉

Tänk att du ramlar framåt och håll tillbaks
En bra balansträning och för att komma rätt i sadeln är att stå upp lite framåtlutad i stigbyglarna och sen sakta komma ner i sadeln igen.
  
Vi vill ju inte ha motsatsen, att man hamnar för långt tillbaka med överkroppen och omedvetet börjar driva med sätet. Jag ser ofta ryttare i dressyrsadlar ta för mycket hjälp av knästödet (vulstret), vilket gör att ryttaren inte kommer tillräckligt ”om” med underskänkeln.
Många gånger är nog tanken från ryttaren att hästen ska sätta sig och att ta mer vikt på bakbenen och försöker förtydliga det genom att föra sitt eget överliv mer bakåt. Men det enda som faktiskt sker då är att hästarna trycker ner sitt bröstben och manke och till följd av detta använder den undre delen av halsen för att kämpa emot ryttarens hand. Och vi vill ju inte bröstsimma – vi vill ju crawla!
  
När det gäller stigbygeln så vill vi ha tramp i den eller framförallt vikt och lika mycket i båda. Det händer ofta och speciellt med korta läder att det istället blir lite waterskiing, dvs att underskänkeln hamnar för långt fram och blir spänd. I detta läge finns det bara ett alternativ till att kontrollera hästen och det är att dra i tygeln.
Vi vill och vi strävar istället efter att kunna kontrollera hästen genom att komma ner i sadeln och att genom skänkeln få hästen att sätta och samla sig… Detta går inte med waterskiing. 


Bra tramp i stigbygeln.


Felaktigt skänkelläge, s.k."Waterskiing".

Den stora frågan är nu:

  • Hur kan vi bli bättre på att få den lilla hjälpen att fungera och att få hästarna att vänta trots att vi samtidigt ber dem springa fort?

Jo svaret är – öva, öva och öva… Dra inte bara i snörena utan utmana dig själv och bli bäst på det 😊. Ta en, max två detaljer och träna på dessa. Gör inte för svåra övningar och fokusera på att förbättra max två saker per ridpass.
  
Jag vet att de flesta av oss hästmänniskor är otroligt arbetsvilliga, men som det står på en skylt jag köpte för några år sedan: Don't just work hard. Work smart!

Vi ses snart igen,
Kram Pether 🤗
  
PS. Lämnar snart dressyr-SM på Strömsholm, min tidigare arbetsplats och måste passa på att ge alla som är engagerade i detta ställe ett stort fång megarosor 💐. Så fint skött, så trevligt bemötande och så mycket kultur bevarad på bästa sätt. Vi i Sverige skall vara glada över att vi har ett ställe som detta, men framförallt ska vi vara tacksamma till alla de som gör det möjligt för stället att leva. Och lever gör det, mer än på länge ... hatten av!
 

Läst 232683 ggr Kommentarer Kommentera

I bloggen bjuder Pether Markne på erfarenheter och tips från sin långa karriär inom ridsporten, samt på "vardagsnörderi" kring hästar och ridning.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.