Stalldrömmar

Hej allihopa! Här sitter jag i soffan en lördagsförmiddag med Nyhetsmorgon på tvn och regnet smattrandes på rutorna. Hunden snarkar bredvid mig och mannen min har fått sovmorgon så han snarkar väl som bäst där uppe i sovrummet. Idag har jag bestämt mig för att unna mig en ledig dag borta från byggandet. Inte bara för att det inte är så roligt att sätta upp reglar i regnet, utan också för att vi behöver en ledig dag och komma ikapp lite - både fysiskt och mentalt. 

Som jag skrev i förra inlägget så kände jag mig lite ledsen och nedstämd i början av veckan eftersom jag insåg att vi troligtvis inte kommer att bli klara med ridbanan i år. Närmare bestämt så tillät jag mig 1 1/2 dag av deppighet (i måndags var det för vackert ute för att vara deppig) innan jag tog mig i kragen och tog tag i saker igen. Jag tror att alla (eller i alla fall dom flesta av oss) kan känna oss lite nere ibland. Jag har med åren lärt mig att inte få sån panik över det hela. Att ta någon dag då det är ok att vara trött och ledsen och inte orka med allt. Så länge man inte fastnar i det så att det blir en negativ och kontraproduktiv spiral. Det verkar som om vi hästtjejer har en förkärlek för det där med "duktighets-komplex". "Om jag inte presterar så har jag inget värde..." Att vara ansvarig för en annan levande varelse - i med och motgång, i ur och skur, in sickness and in health bygger karaktär, ansvarskänsla, styrka och empati. Men vi måste också lära oss att ta hjälp när det behövs, och att kunna prioritera och säga nej när vi inte orkar. 

Så idag ska vi ta lite tid till att adventspynta i huset. Kanske göra en liten utflykt till Landskrona och se om vi kan hitta någon fin julbelysning. I förra lägenheten hade vi 3 fönster, nu har vi 13 stycken - bara på nedervåningen!!! Och så ska vi se om vi kan hitta några fina matsalsstolar på rean. Hinner jag så blir det lite bullbak ikväll. Hittade det här receptet som lät lite halvgott. Vad tycker ni? Måste prövas, eller hur? Vi har också litegranna att fixa på gården (som alltid när man bor på gård). Ta in nytt hösilage, köra bort lite gammalt mögligt hösilage (det sista av förra årets skörd), och lite sådant smått och gott. Imorgon kommer mina svärföräldrar så då hoppas vi på uppehållsväder så att vi kan fortsätta med byggandet utan att bli som dränkte råttor.

Avslutningsvis vill jag bara säga att det verkar som om jag har löst det här med tillgång till ridbana/ridhus i vinter. Ett stort ok som släpper från mina axlar. När jag inte kan träna mina hästar ordentligt så blir allting annat helt enkelt lite mindre roligt. Ser verkligen fram emot att kunna rida ett riktigt dressyrpass (även om jag nog får ge mig själv och hästarna en liten mjukstart efter mer eller mindre två veckors skrittande i sankmark...). Återkommer med detaljer när det hela är klart! Vi hörs och trevlig första advent på er!

 

Lilla Falcon bredvid sin hemmagjorda klösbräda. Hur söt ät den inte??


Läst 35038 ggr Kommentarer Kommentera
Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Jag ska aldrig mer klaga på vädret! Skåne vs vintern 1-0! Ni vet att jag skrev att man lovade snöblandat regn i helgen? Well... Det blev mer bara snö. Och rätt mycket av det. Det började vid fyra-tiden på lördagen med små lätta flingor som sakta dalade ner. Men övergick rätt snabbt till en redig snöstorm, och på bara några timmar så hade ett tjockt vitt täcke lagt sig över hela gården. Daisy var överlycklig! Idag är det dock plusgrader igen och det mesta av snön är redan borta. Men vi fick iaf två gnistrande vackra vita vinterdagar. Ni kan se lite bilder i bildspelet.

Innan snön hann vi med en hel del saker här på gården. Min man och svärfar fick i stort sett upp alla stolpar på ridbanan. Tyvärr blev de tvungna att sluta när snön kom eftersom den vägde ned snöret som vi spänt upp för att mäta mot så alla stolpar blir exakt i samma höjd och på samma linje. Precis som jag sagt tidigare så gäller det att mäta, kontroll mäta och sen mäta igen. Man spar en massa tid och arbete om man slipper göra om saker och ting flera ggr. Med det sagt så räknar jag dock med att vi kommer behöva flytta åtminstone ett par av stolparna när det äntligen är dags att få upp reglarna. Allting måste stämma på en 10-dels mm. Och tro mig - det är inte så himla enkelt. Om det inte hade varit för snön hade vi nog fått upp det där staketet på plats i helgen, men vädret satte helt enkelt stopp för alla sådana planer. 

Såhär "tjusig" var min ridbana på söndagen. Men staketet blir fint i alla fall!

Ni vet känslan när man jobbat väldigt intensivt för något, och så blir det ändå inte som man vill? Ungefär så känner jag mig idag. Vi har jobbat så himla hårt för att bli klara med ridbanan innan vädret blir alltför kasst, och just nu känns det som om vi misslyckats lite med det hela. Vi kommer få upp staketet inom kort, men frågan är om vi kommer kunna lägga på något nytt material så att den blir ridbar igen för ens till våren. Problemet är att vi måste ha en jämn och fast schaktbotten att lägga det nya materialet på. Om bottnen har olika fasthet (så som den har just nu) finns det en risk att det nya materialet som vi lägger på sjunker ned i leran på de ställena där bottnen är lösare. Vi måste också kunna packa det nya materialet ordentligt, och även det kan bli svårt om det är för vattensjukt. Så det känns lite som om jag måste bita i det sura äpplet och göra upp en ny strategi för min vinterträning. Det får bli typ åka till ridhus 3-4 dagar i veckan och skritta (ev trava och galoppera när det är torrt nog) på fältet resten av dagarna. Mina hästar kommer att bli väldigt välberesta i alla fall. Om man ska försöka se positivt på eländet. Det kanske blir jättebra men just idag känner jag mig bara trött och lite uppgiven. Det hade varit gött med en helt ledig dag. Hade jag haft en ledig dag nu hade jag spenderat den i pyjamas framför tvn med några bra filmer och en stor skål med chips och godis. Kanske vi kan få tid till om något år eller två....

Jag kan i alla fall glädjas lite åt min fina sadelkammare. Mina vänner var här i helgen och hjälpte mig sätta i ordning det sista detaljerna. Vi har flyttat ut en kyl och frys som stod därinne och satt in en garderob som vi hade i vår gamla lägenhet, men som vi inte behöver i vårt nya hus. Vi satte också upp en smörjkrok, och kopplade in ett litet element som jag köpte för ett par veckor sedan. När man sätter in element eller värmefläktar och dylikt i en stallmiljö måste man tänka på brandrisken. Det skall vara ett kapslat element så att det inte kan komma in dammpartiklar som kan fatta eld. Man får också vara noggrann med att ingenting hänger emot. Det är min värsta mardröm att det ska börja brinna i stallet. Lite bilder från sadelkammaren kommer snart!

Nu ska jag sluta beklaga mig och ta tag i min to-do-list igen. Någon som vet ett bra ställe som lagar och tvättar täcken i området? Och så måste jag ha tag på en bra skomakare som kan laga mina stövlar! 


Läst 32193 ggr Kommentarer Kommentera
NOV
20
2015

Den skånska vintern verkar vara här för att stanna. Dvs det regnar. Och regnar, och regnar och regnar lite till. Fast inte till helgen - då ska det bli snöblandat regn istället. Ni kan tro att jag njöt av dagens uppehåll/vindstilla väderlek. Jag kunde ju till och med trava mina hästar litegranna på grusvägen. Resten av veckan har jag bara kunnat skritta. Fältet har förvandlats till en sumpmark, ridbanan är inte klar på långa vägar, ridstigarna är hala av lera. Och som om inte det vore nog så har kylaren gått sönder på den enda bil vi har med dragkrok så jag har inte kunnat åka iväg till något ridhus heller. Jag erkänner att det har känts liite motigt att gå ut och rida den här veckan. 

För 2-3 veckor sedan var det bara en tunn rännil i botten av diket. såhär såg det ut förra torsdagen för drygt en vecka sedan.

I onsdags tog jag den här bilden! Mindre än en vecka efter den första och vattnet har stigit med säkert en meter! Stor suck för skånsk vinter!

Igår red jag Ferdinand längs bäcken. På hemvägen hade vi som vanligt nu för tiden motvind. Men inte nog med det. Strax efter att jag vänt så började det regna på oss. Stora, tunga, kalla regndroppar. Vi kom tillbaka till stallet som två dränkta kattungar. Och på tal om kattungar!!! Jag har ju glömt att berätta att vi har fått tillökning på gården! Mamma-katt har varit framme igen, och gett oss två nya kattungar. Vi som just "fått ordning" på dem vi redan har. Vi hade verkligen behövt fånga in och sterilisera henne. Men hur det ska gå till går lite över mitt förstånd. Dom är hur som helst galet söta. Vi har döpt dem till Falcon och Pripps. Falcon för att jag tyckte att "han" (det känns som en han) har samma teckning som en falk. Och Pripps -oh well, min man fick bestämma... 

Eftersom jag varit ensam på gården i veckan (mina föräldrar har åkt hem och mina svärföräldrar har varit upptagna på annat håll) så har jag haft lite tid att ta igen lite av allt det där som jag inte hunnit med annars. Benen är nyrakade. Nej, jag skojar. Men jag har hunnit städa ur kattrummet (där Tiger och Vitnos var när de var nykastrerade. Jag släppte ut dem förra torsdagen efter att de fått sin andra vaccinationsspruta). Jag har tvättat fem maskiner med tvätt och även tvättat ett gäng schabrak och benskydd och en massa andra hästgrejer. Jag har ringt samtal och jobbat på kontoret. Jag har krattat hela gårdsplanen och uppfarten. Jag har storhandlat. Jag har badat hunden. Jag har krattat bort löv från dräneringsrännorna på ridbanan samt grävt två nya rännor - för hand! Jag har städat på logen och i verkstaden. Och så har jag hunnit ta det lite lugnt (eller, ja...) mellan varven! Känns som en rätt bra vecka trots allt. 

I helgen ska vi fortsätta jobba med staketet. Mina svärföräldrar kommer och hjälper till. Imorgon blir det middag på gården med några vänner som jag inte träffat på minst en månad och på söndag är vi bjudna på fika hos grannen. Någonstans där emellan ska vi laga kylaren på Saaben och så hade ingångarna till hagarna behövt grusas upp innan de blir alltför geggiga. Lycka till! Vi får väl prioritera lite... 

Idag är det Daisys 6-månaders dag! Älskade, fina hund! Hur har jag nånsin kunnat leva utan dig? Det här lilla filmklippet har min telefon hjälpt mig att sätta ihop. 


Läst 33626 ggr Kommentarer Kommentera
NOV
17
2015

Den senaste tiden har jag tänkt mycket på prioriteringar. Mest på grund av att jag själv har behövt prioritera den där ridbanan och byggandet över "allt" annat de senaste tre veckorna. Förutom att rida mina hästar har jag inte gjort nånting annat än att bygga/gjuta/såga/skruva/mäta osv. Eller... det var inte helt sant. Jag var faktiskt på ett föredrag om ryttarens sits på HFRK i fredags kväll. Det var ett trevligt och inspirerande litet avbräck i vardagen.
  
Nej, jag tänker mer på allt som borde göras här hemma. Jag borde t.ex. klippa Domingo. Han ser ut som ett litet skogsdjur just nu – mer än som en tjusig dressyrhäst. På grund av sin allergi är han så himla känslig i pälsen så han klarar inte av att bli svettig alls! Eller rättare sagt, efter ridpasset måste ALL svett tvättas bort med minutiös noggrannhet. Annars får han svamp och skav och mjäll och annat mög på direkten (mög = skånska för allmänt otrevliga betingelser).
  
Eftersom jag saknar spolspilta och det är för kallt för att spola av honom utomhus är det inte helt lätt. Jag brukar använda ett fuktig handduk och gnugga honom ren. Det är faktiskt ett av mina bästa "hästskötarknep". Använder man en svamp är det ofta så att den antingen är lite för blöt så att både du och hästen blir våta, eller så är den för torr så att hästen inte blir ren. En handduk är lätt att få precis lagom våt och dessutom – vem gillar inte en våtvarm handduk?
  
Ja, det blev en parantes. Men att lägga fokus på ridbanan innebär alltså att jag inte hinner med att göra allt det där andra som jag brukar/borde göra. Som att kratta löv på gårdsplanen och att städa och dammsuga huset tre gånger i veckan (behövs när man har en fällande hund). Herregud förra veckan tror jag inte ens att jag rakade benen en enda gång och inte hann jag blogga särskilt flitigt heller...
  
Men det får liksom vara så. Det är inte så viktigt. Det viktiga är att jag har mina djur, min man, min familj och mina vänner. Jag har hälsan i behåll och detsamma gäller dem i min närhet. Jag lever det liv jag vill utan att behöva oroa mig för att någon ska ta det ifrån mig.
Ja, det är svårt att inte bli filosofisk när det händer så mycket otäckt i världen runt omkring oss. Jag ska låta bli att bli politisk, men jag vill gärna skicka lite kärlek till det Paris jag lärde mig älska under min tid där 2010 och förstås till mina vänner som befinner sig i Frankrike.
  
Nästa inlägg ska handla mer om staket och schaktbottnar – jag lovar. Ta hand om er tills dess. <3 
  


Ridbanan börjar ta form. Här har vi satt upp stolparna i stolpskorna för att kolla av att de sitter i linje. Om de ser lite vingligt ut så är det för att de inte är fastskruvade ännu.


Man blir trött av att bygga tycker både jag och Daisy.


Läst 22756 ggr Kommentarer Kommentera
NOV
10
2015

Äntligen, äntligen, äntligen är vi färdiga med gjutandet av plintar! Herregud vad tidskrävande och jobbigt det har varit! Men vi har också haft många skratt på vägen. Tusen tack till alla er som hjälp till att få dem på plats! Anledningen till att det tagit så lång tid är att vi dels har haft mycket bekymmer med stora stenar och rötter som varit i vägen - dels att vi ibland, pga oerfarenhet, fått göra om saker och ting både en och två ggr, eftersom vi börjat i fel ända och inte insett det förrän det varit för sent (det blir inte bättre när projektledarens order - dvs mina order(!), inte åtlyds...). Gör om, gör rätt som det heter...
  
Här kommer en liten lista på saker som jag lärt av mina misstag, samt några tips och trix som jag snappat upp under resans gång:

* Se till att banan är 100 % parallell/vågrät innan du börjar borra/gjuta. Utgå från den lägsta punkten, eller om banan ska luta i längsgående riktning så bestäm hur mycket och gräv tills den lutar så som du vill. Max rekommenderade lutning är 1 %. Att använda maskiner för handgrävning tar hundra år. Normalt sett gräver man ju ut en hel schaktbotten, men eftersom jag redan har en befintlig bana som bara ska "fixas" till så blir reglerna lite annorlunda. Men med facit i hand så borde vi dock ha grävt djupare redan från början. Det hade sparat oss många timmars hårt arbete.
 


Här gräver vi ut på långsidan mot träden. Vi har nog fått sänka banan en 40-50 cm på sina ställen.

 
* Mät ut exakt var banan skall vara och markera med snöre (eller på annat valfritt sätt). Om du använder snöre så mät inte ut hörnen med en stolpe i hörnet utan dra istället ut kortsidans och långsidans snören en bit utanför banan - så att snörena bildar ett kryss där ditt hörn ska vara. På det sättet är det lättare att jobba med hörnen och du kan flytta på tråden och ända ha koll på var ditt hörn är någonstans.
  
*Var supernoggrann när du mäter! Mät, mät igen och så kontrollmät på det.
  
Ja, det var väl det. Nästa steg är att såga upp stolparna i rätt längd och sen få upp dem på plats! Tyvärr har den skånska vintern anlänt till gården. Dvs det regnar! Tror det har kommit ca 20-25 mm sen i helgen och i veckan ska det komma runt 30 mm till! Min ridbana ser ut som en swimmingpool! Jag hade hoppats att vi skulle ha kommit längre vid det här laget, men sånt är livet. Det får gå ändå. Det blir bara lite geggigare! 
  


Jag kanske skulle strunta i det där med en ridbana? Det här blir ju en kanonfin swimmingpool!
  
På fredag kommer mina svärföräldrar och då ska vi hyra en såg som klarar av att såga rätt igenom våra stolpar som i dagsläget är 95*95*4800 mm. De ska kapas i längder om 80 cm. Och sen ska de upp på plats i helgen! Ni får hålla tummarna för att det är enklare att såga och skruva upp stolp än vad det var att gjuta plintar... Men det borde ju i alla fall inte vara några stora stenblock i vägen... 


Läst 32447 ggr Kommentarer Kommentera
NOV
02
2015

Jahopp.... Nu har tiden visst sprungit iväg igen. Det känns som om vi jobbar som tokar just nu. Fast jag vet inte om det syns så mycket på ridbanan... Alla ni som byggt något vet vad jag menar. För alla er som inte har haft ett bygg eller renoveringsprojekt modell större, så kan jag berätta att det är två steg fram och ett steg bak - hela tiden!

Det går till ungefär såhär: Jag planerar och förbereder vad vi ska göra så gott jag bara kan (inte så himla lätt alla gånger när man inte har någon tidigare erfarenhet av t.ex. markjobb och staketbygge som vi pysslat med sista tiden). Sedan har vi projektmöte (eller frukostfika kan man ju också kalla det) där alla sätts in i vad som ska göras och vi diskuterar igenom så att jag tänkt rätt, och eventuellt vad som är nästa steg. Sedan går vi ut och börjar bygga. Strax efter att vi börjat bygga kommer vi på att vi trots allt saknar något, eller vi stöter på ett oväntat problem som t.ex. en trädrot, en stor stenbumling, en el-kabel eller något annat djävulskap som gör att vi måste stanna upp och/eller tänka om. Tillbaka på ruta två med andra ord - kort projektmöte - som antingen resulterar i att någon sätter sig i bilen och åker iväg till närmsta bygghandel, eller så fortsätter vi jobba oss runt dagens problem med de verktyg som vi redan har hemma. Strax efter att vi fortsatt jobba på det nya sättet som löst gårdagens problem så stöter vi på ett nytt oväntat hinder - nytt projektmöte - ny lösning - fortsätta bygga - och så håller vi på så tills solen går ned... Eller tills hunden behöver bajsas, hästarna tas in och fodras, katterna ses till eller något annat av alla de saker som har en tendens att hända när man bor på en gård...

Men visst börjar vi se ljuset i tunneln! Eller staketet i tunneln är det kanske? Vi har mer eller mindre gjutit klart halva banan. Och mer eller mindre borrat alla hål på den resterande långsidan. Jag tar förresten tillbaka det jag skrev i mitt förra inlägg om att det är enkelt att borra hålen. Marken på långsidan mot bäcken var väldigt mjuk och lättborrad. Men på övre långsidan var det en helt annan femma! Min stackars man slet som ett djur i helgen för att komma ned med borren i den cementliknade marken. Nu när vi kommit in i "tänket" med mätandet så känns det inte så himla svårt längre. Så det som förra helgen var lätt, var denna helgen svårt och tvärt om. Imorgon kommer mina svärföräldrar och hjälper till lite så då är vi fem personer som kan jobba. Jag räknar med att vi blir klara med allt borrande och i stort sett allt gjutande. Sen kan vi börja såga och sätta upp stolparna och voilà så har vi ett staket! Det känns så himla häftigt! Det här blir en av de få saker som vi gjort hittills som kommer att finnas kvar i många många år framöver. Tänk när jag rider eller håller lektioner på banan om 10 år! Då kommer jag antagligen helt ha glömt vilket slit det var att få det på plats en gång i tiden. I nästa inlägg lovar jag att få med lite bilder på det vi gjort hittills!

   

Den här fina bilden hittade jag på www.ydre-grinden.se. Det är ett permanent dressyrstaket i plast. Jag inbillar mig att mitt staket kommer att se ut lite som detta (i alla fall sett innifrån banan) när det är klart. Snyggt va?!


Läst 30966 ggr Kommentarer Kommentera

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.