Kajsa Boström

Som alltid, en vanlig ledig söndag läser jag Göteborgs-Posten till frukost. Ledighet betyder läs allt, även Sport- och Kultursidorna. Där, på Kultursidorna läser jag en artikel om Svenska Balettskolan i Göteborg. Den artikeln har jag gått och funderat på hela dagen..

Jag liknar ofta dressyr med dans eller mer specifikt, balett. Jag vill att dressyr ska se ut som dans, när den är som bäst. Kontroll, styrka och balans i symbios med förståelse, det är mitt mål.

(Balett (av italienska balletto, diminutiv av ballo, alltså ’liten dans’) är en dansform uppbyggd på formaliserade positioner och rörelser som är mycket krävande i fråga om styrka och vighet.  Ur Wikipedia)

I GP:s artikeln läser jag:

"Man måste lära sig att stå still innan man kan börja dansa. Du måste förstå hur du bygger din kropp, de olika delarna på varandra, som klossar. Du måste lyssna på läraren som förklarar. Sen kan du börja röra på dig."  Susanne Lindström, danslärare Svenska Balettskolan.

Hästen är som en elev i balettskolan. Den behöver lära sig hur den ska bära sin kropp och sin ryttare på bästa vis. Vi behöver förklara och upprepa och hästen behöver lyssna. Styrkan kommer med genomtänkt träning. Likadant är det med balansen och de tekniskt svåra rörelserna(positionerna) Träning, upprepning och tålamod.

Jag tycker att balett är vackert att titta på, nästan lika vackert som det är att se en dressyrhäst i fullkomlig balans bära sin ryttare.

På ett annat ställe i artikeln läser jag:

"Det finns en kulturkrock mellan det svenska jämlikhetsidealet och den traditionella baletten med fokus på solister. Det är inte alla som lyckas bli dansare. Men att inte bli dansare betyder inte att man misslyckats. Att våga, att satsa och anstränga sig är starkt. Det visar att vi människor kan och klarar mycket mer än vi tror. Det kan alla ta med sig." Olof Stigert f d rektor.

Det är också precis som med dressyr och tävling, alla ryttare kommer eller vill inte hela vägen fram till Grand Prix med sin häst. Men de har försökt och det är gott nog, med nästa häst kanske de når ända fram.

Men hur du än sätter dina mål i ridningen, tänk på att det är fantastiskt att dansa med någon som är följsam. Någon som vill det du vill ...

                    Här dansar Amazing med sin ryttare.

Det finns en fin beskrivning på hur dressyr kan vara:

"Att bringa de båda varelsernas tyngdpunkter i samklang, så att hästen inte störs i sin rörelse hör till ridandets konst."   A. Podhajsky

                                          Dansa vidare!  /Kajsa


Läst 60366 ggr Kommentarer Kommentera

Det mesta hänger ihop när det gäller ridning. Pratar vi om sitsen så hänger ALLT ihop. 

Har ryttaren god kroppskontroll, vet hur sitsen fungerar och påverkar hästen är allt som det ska.

Finns det nåt på mitten av ryttaren, biten mellan höft och armhåla, som inte fungerar riktigt sprids "felen" som ringar på vattnet utåt i ryttarens kropp. Det ger en "enkel" felsökning. Starta på mitten, med bålen och jobba därifrån. 

Som vanligt när något dyker upp i mitt huvud har funderingen väckts på en träning. Som i morse när jag träffade en ny ryttare. Det var en ganska rutinerad ryttare, som till vardags arbetar med hästar.

När det kommer en ny ryttare brukar jag titta när de rider några varv i de olika gångarterna samt på vad ryttaren har för position i sadeln. Sen ber jag alltid om en kort sammanfattning av ridkarriären och frågar hur ryttaren ser på sin ridning.

I morse kom vi ganska snabbt in på sitsen. Ryttaren satt ganska bra i sadeln, rätt upp och ner men hade bland annat problem att hålla still händerna. Sen gav det ena det andra, jag var på de stela vristerna och det slutade med att ryttaren berättade att den alltid fått höra att den skulle hålla still underskänkeln. Det hade resulterat i stela ben.

Jag fick för länge sen en kommentar i ett domarprotokoll om en "ringande underskänkel". Det glömmer jag aldrig ...  Det var innan videofilmandets tid, ingen visste väl hur de såg ut när de red? Men vem vill ha en ringande (flaxande) skänkel?

Klämmer ryttaren med lår och knä, slår underskänkeln.(Gäller nedsittning i trav)

Det är en "ringande underskänkel". Som jag slet för att bli av med den! Det tog många år under skickliga Richard Whites öga att få rätt på kroppen, så skänkel la sig stilla intill hästen, med foten fjädrande i stigbygeln.

Bilden till höger visar en korrekt placerad skänkel på en av mina elever. (Estetiskt tilltalande också, snygg färgmatchning och en bra variant av sporre.)

Är det rätt på mitten, blir det rätt i ändarna. Skänkeln, armar, händer och inte minst ryttaren huvud får möjlighet att hamna rätt och fungera där de ska. Försöker man rätta till felen omvänt, utifrån och in då finns det stor risk att man skapar nya, mycket krångligare problem än man hade från början.

Det finns paralleller i andra sporter, som golf. Att svinga en golfklubba korrekt för att få ut maximala slag är lika svårt som att sitta och rida rätt i sadeln. Är du stel i höfterna och rör kroppen fel skiter sig resten. Du kan som i ridning alltid kompensera och hitta en hyggligt fungerande väg, men riktigt rätt blir det inte.

Det finns inga genvägar. Tröttsamt att höra kanske, men det är den bistra sanningen. Det kan du som ryttare fundera över när det dyker upp olika så kallade hjälpmedel för att fostra in ryttarkroppen i en bra position. Det finns inga genvägar ..

Vill du lyckas fullt ut gäller det att göra om och göra rätt. Kroppskontroll, balans och insikt, sen sitter du som en smäck i sadel. Eller slår en golfboll långt, snyggt och rakt. Det tar sin lilla tid, var beredd på det. Det är en givande tid.

                                             Hej hopp // Kajsa


Läst 65367 ggr Kommentarer Kommentera

Vad gör jag en ledig lördagsmorgon? Tittar på dressyrtävling ... Denna morgon hittade jag livesändning från World Cup-tävlingen i Salzburg och fastnade vid skärmen. 

Det är intressant att se(för mig)lite nya ekipage, till exempel en ryttare från Grekland. Hon var överlycklig efter avslutad ritt. Ett annat ekipage som var roligt att se var Morgan Barbancon/ Sir Donerhall II som nu representerar Frankrike. 

Benjamin Werndel som samlade ihop många procent sitter så stilla i sadeln, spikrak i ryggen, att jag undrar hur han får till det. Patrik Kittel var där och startade en häst jag inte sett innan. De hade en del kommunikationsproblem och var inte med i toppen.

Men efterhand som jag satt där och tittade kom jag på att det dånade i marken när hästarna gick. Det var egentligen det jag skulle komma till med inlägget. Lite olika mycket men fullt märkbart på alla hästar. Vad är det för underlag?

Någon sa en gång att när en häst är korrekt eftergiven och går med fjädrande ledgångar hörs den inte. Det är säkert en sanning med modifikation och när underlaget hårt och stumt hörs alla. Tänk trav på en asfaltväg ...

Det funderade jag på under resten av klassen. Det var en stor tävling med klasser igång i flera arenor. Går hoppning och dressyr på samma underlag? En reflektion från en som undrar över det mest i hästväg. 

På kvällen dök hela klassen upp på Youtube så varsågod att lyssna!  //Kajsa


Läst 57192 ggr Kommentarer Kommentera

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.