Jag satt och skrev på ett helt annat inlägg när denna filmen dök upp på Youtube och jag blev "tvungen" att avbryta. Titta på denna killen när han rider, det finns mycket att tycka om men idag fastnade jag för hans händerna.

Står Tyskland inför ett byte av regent på dressyrtronen? Sönke Rothenberger aspirerar kanske på platsen, men Isabell är nog en väldigt tuff försvarare.

Egentligen bryr jag mig inte om dem av dem som är bäst, jag tittade på ridningen.

Händernas position är något jag tjatar om varenda träningspass. "Stilla med händerna", "Sänk handen" "Händerna tillsammans" och framför allt "Tryck inte händerna neråt!"

Oftast beror händernas felaktiga placering på att ryttaren inte har koll på allt som händer, ibland på att man "övat" in felaktigheter över tid. 

Att få en bra handställning hänger mycket ihop med ryttarens förmåga att ha en god kroppskontroll, att veta hur armar och ben hänger ihop med bålen. Naturligtvis beror ju händernas placering också ihop med hur hästen går.

Arbetar hästen i en god form, går i egenbalans,  blir det enkelt för ryttaren att ha en bra position isadeln och en stilla hand. Hästen ska bära sin hals och sitt huvud själv med en elastisk och lätt kontakt med ryttarens hand. 

Att ha en bra förebild i ridningen är betydelsefullt, det finns många skickliga ryttare att ta efter. Kolla på de bästa, till exempel Charlotte Dujardin eller Sönke Rothenberger, ingen av dem sitter med händerna "all over the place" och joxar. En fin hand är inget som dyker upp av sig själv när det är dags att starta Grand Prix, den behöver trimmas in från start.

Kolla nu på filmen så skriver jag vidare på det jag fick avbryta.  

                                                     Hej hopp /Kajsa

Nja, nu är jag ironisk och inte kränkt för det populära ordet brukar jag aldrig använda, men faktiskt lite upprörd!

Läser en artikel i ett ridsportmagasin där den holländske hoppryttaren Albert Voorn intervjuas. Han är säkert en trevlig kille och mycket kunnig för han har bl a hoppat hem ett OS-silver. Men när jag läser raderna i ingressen: "Albert dissar markarbete, skänklelvikningar och andra dressyrrörelser är inte något för hopphästar" vet jag att mitt  korståg för god hästutbildning blivit utmanat. 

Jag läser vidare, karl´n kan ju inte mena detta, han verkar vara fast i fördomar? Jag fortsätter citera:

" - Det är bullshit att tro att hästen bygger muskler när den går med huvudet lågt och indraget. Det gör bara veterinärerna rikare. -Nästan alla drar ner hästarnas huvuden - då är det omöjligt för hästen att hålla balansen. Att tvinga ner hästens huvud anser jag vara misshandel, övervåld."

Men Herr Voorn, jag skulle önska att ingen red så men när blev detta förfarande med en häst lika med dressyr? Jag jobbar som tränare, företrädesvis med dressyrhästar och inte en enda av dem går i den formen. Det är inte dressyr eller markarbete,  det är dålig ridning och det tillför inget åt någon häst, oavsett vilket prefix du sätter före ordet arbete.

Jag tror inte att hästar vet att de är hopp eller dressyrhästar, det är hästar rakt upp och ner. Alla de hästar jag har i träning, hopp- eller dressyrhästar jobbar med lösgörande arbete vilket jag anser ger dem en god grundfysik och ändamålsenliga muskler. Hopphästarna tränar på tygeln och med eftergift sin balans och rörlighet, dressyrhästarna får lite hoppning för att bli kvicka i fötterna och styrka i andra muskelgrupper än de vanligtvis använder. Jag försöker göra goda atleter...

Hot´n´ Sweet, en svårklass-häst hoppning jag hade i träning som utvecklades mycket genom dressyrarbete. Inget huvud indraget här...

Aison H, en av "mina" dressyrhästar 4 år som får sin grundutbildning i hoppning nu.

Att säga att dressyrridning är lika med att dra ner hästens huvud är att generalisera utan eftertanke. Herr OS-medaljör får ursäkta men jag tycker uttalandet är ogenomtänkt och rent av oprofessionellt.

Jag förstår när jag läser resten av artikeln att Albert (Voorn) och jag har en del åsikter gemensamt, t ex om den allmänt vedertagna övertron på yttertygeln och att det hetsas onödigt mycket med de unga hästarna. Vi skulle säkert kunna ha en trevlig dag på jobbet med givande diskussioner om han kunde släppa sin fåniga idé om dressyr är att dra ner hästens huvud. 

                                  Träna på!  /Kajsa

Semester går mot sitt slut, det märks på alla samtal och meddelanden som börjar droppa in. Nu är det dags att få fart på sommarledig tränare!

Fast jag har inte varit ledig hela tiden, jag har passat på att åka runt i landet lite och se till de ekipagen jag inte hinner med annars.

Jag har träffat några ponnyekipage, några hoppryttare och en och annan dressyrryttare.

Ponnydressyr, det är något jag funderar över nu. Hur går det för de unga ryttarna egentligen när de t ex får ta över rutinerade s k FEI-ponnyer. Vad har omvärlden för förväntningar och hur tänker de själva? Hur och vad tänkte du om ridning i allmänhet och dressyr i synnerhet när du var 11-12 år?

Själv tänkte jag mest på att galoppera runt i hagarna och lära mig att rykta.

Jag träffade en ung ryttare, inte tonåring än, som hade stora problem med att förstå mysteriet att "rida på tygeln". Vill man tävla är det en nödvändighet men oerhört svårt om man inte riktigt begriper vad det handlar om.

Att i den åldern, oavsett om ponnyn har gått femtielva FEI-klasser innan behöva bli ledsen för att det gör ont i armar, axlar och händerna får blåsor när man rider, det är inte ok. Det är inte ok att ponnyn blir trög och hänger som en sten i handen för att ryttaren inte förstår vad den behöver göra. Det är inte ok att betsla upp för att komma undan symptomen och det är definitivt inte ok att få rådet att ta på dubbla handskar för att klara att hålla emot. 

Hur har vi det med våra ponnyryttare? Lär vi dem god ridning för livet eller lär vi dem att bogsera runt ponnyn i de olika programmen? Det ligger i min tanke nu och därför har jag också varit runt på några ponnytävlingar i dressyr. För att se hur det verkar med kunskaperna och den goda ridningen. Jag återkommer i frågan.

(Bilden ovan har inget med inlägget att göra.)

Över till ett annat ämne, angående ordet "trotsålderssyndrom" undrar jag om det är allmänt vedertaget att anse att hästar medvetet trotsar sin ryttare och har egna idéer och åsikter?

"Åsikt - En persons (ofta genomtänkta) sätt att  betrakta och bedöma något." 

Är detta något en häst kan göra? Personligen är jag tämligen övertygad om att en häst inte besitter någon av dessa förmågor. Det är vi människor som medvetet kan trotsa och sätta oss på tvären.

Det är enklare om hästar betraktas som hästar, tamdjur utan onda avsikter.

Reining då, hur kom jag in på det? Det var inte jag utan en f d hästskötare/elev som hörde av sig. Vi skildes åt för en massa år sen, livet gick på och så idag fick jag den här bilden skickad i ett långt meddelande. Det är alltid roligt att höra att tjejerna (ja, nästan alltid tjejer)är kvar i ridsporten.

Reining, det kan jag absolut inget om men det går ju alltid att lära sig.

                                         Tallyhoo!  /Kajsa