Hej!

För några månader sedan medverkade jag i en filminspelning på jobbet. Jag medverkade i en informationsfilm om kolik för hästägare. Det var rätt nervöst i början men jag hade tränat på manuset hela dagen innan. Sen är det alltid nervöst att stå framför en kamera när man inte är van men det gick bra! tack till superduktiga fotografen och filmregissören Nicklas! Vi hade verkligen kul under dagen! O super tack till bästa Anna Marklund på Stav för assistans och lån av din fina häst. Han ser dock inte lika taggad ut;)

Här har ni resultatet där ni kan lära er flera saker om kolik på häst på bara några minuter! Det finns fler liknande filmer med andra veterinärer där andra ämnen diskuteras. Bland annat finns det en film om sårskador och en om infektionssjukdomar. Om ni går in på youtube och söker på Evidensia Djursjukvård så kommer de upp:) Enjoy!

Mvh Izabella

Hej!
 
 Tänkte visa lite bilder på hur det ser ut när man triangelmärker en häst.
 
 Om man har en häst med en kronisk skada som gör att den ej längre kan användas som rid eller tävlingshäst och hästen är "utdömd", dvs att försäkringsbolaget har löst ut livsumman på hästen för att veterinär och försäkringsbolag bedömer att hästen inte längre har användbarhet som ridhäst, så kan man istället för att avliva hästen välja att triangelmärka den och anpassa hästens liv efter de förutsättningar den har.
 
 Detta gäller hästar som bedöms kunna klara av att vara sällskapshästar eller ev användas till lättare promenadridning. Triangeln som man frysmärker hästen med gör att hästen officiellt märks så att ingen ska kunna träna den hårt eller åka på tävling med den.
 
 Man triangelmärker hästen med hjälp av flytande kväve som är -196 grader.
 
 Det finns olika typer av anordningar. Antingen gör man som jag visar på bilderna, eller så använder man en kvävebehållare som leder kväven ut i en slang med en metallpinne längst ut. Den får man isåfall trycka/hålla som en triangel på hästen. Men den anordningen behöver man inte hälla upp kväven som på bilderna.
 
 Man börjar med att sedera hästen och klippa en ruta på vänster lår. Man tvättar rent området och anlägger sedan lokalbedövning runt.
 
 Man häller upp den flytande kväven och håller ner sin triangel i den ända tills det slutat "koka". Man håller sedan triangeln mot hästen under ca 1 minut, lite kortare eller längre tid beroende på vilken färg hästen har.
 
 

 Hästarna känner inget alls under frysningen men vänder ibland på huvudet för att se varifrån den vita ångan kommer.
 

 
 Klart! Pälsen växer sedan ut men triangeln kvarstår och blir väl synlig. Brukar bli en liten skorpa över triangeln i början, strax efteråt, men den brukar släppa av sig själv.
 
 
 Denna häst kommer nu att få leva pensionärsliv i hage och agera sällskapshäst efter att matte kämpat länge med att få hästen frisk. Tyvärr gick det inte trots operation och mycket lång rehab, men hästen får leva vidare som sällskaps och promenadhäst i skog och mark hos ny matte med lägre ambitioner.
 
 

 
 Man glömmer ibland bort att triangelmärkning är ett alternativ då en häst blivit utdömd. Det måste dock vara rätt typ av häst som triangelmärks och klarar av ett lugnare liv utan lika mycket ridning. Hästen får inte lida till vardags av sin skada, då är det inte ett alternativ. Sen glömmer man ofta att det finns många människor som kan tänka sig att ha en sådan häst. Alla vill inte träna jämt och tävla och kanske vill ha en häst att enbart skritta ut i skogen på. Tänkvärt!
 
 
 Hej svejs!
 /Izabella

Nu är fästingsässongen här och jag känner att det finns en del saker som behöver redas ut.

Det finns en hel delmissuppfattningar hos hästägare vad gäller fästingsjukdomar på häst och även något slags rykte om att veterinärer inte tror på det. JODÅ, hästar kan absolut drabbas av fästingsjukdomar och jag ska nedan försöka reda ut var förvirringen ligger.

Anaplasma eller granulocytär anaplasmos är det som man förr kallade för "ehrlichia". Anaplasma (A.) phagocytophilum är en bakterie som överförs från fästingar till hästar. De flesta hästar som drabbas utvecklar INGA symptom, utan det enda som händer är att hästens immunförsvar reagerar och bildar antikroppar mot bakterien. Anledningen till att man vet detta är att man provtagit friska hästar och de visade sig då att många av dem bär på antikroppar, dvs, de har stött på bakterien men inte varit sjuka eller mått dåligt. Man uppskattar att ca 17% av svenska hästar har stött på bakterien, men långt ifrån alla dessa har varit sjuka.

Om hästen blir sjuk uppvisar den oftast symptom såsom hög feber (ofta 39-40 grader), svullna ben, flåsighet, gula slemhinnor, stelhet och trötthet. Man kan för att ställa diagnos ta ett blodprov och påvisa bakterien i hästens blod (man vet då att den har en AKTIVT pågående infektion). Det är alltså INTE samma sak som att se att hästen har antikroppar. Har hästen antikroppar har den någon gång under sitt liv stött på bakterien, men det säger inget om hästens problem för tillfället. Men hittar man bakterien i hästen blod har den en pågående infektion NU.

Idag finns det dessutom en mycket säker och snabb metod vid namn PCR där man letar efter bakteriens DNA i hästens blod. Man kan även titta på blodkroppar i mikroskop och leta efter en specifik cellbild som ses vid akut sjukdom. Jag har själv sett ett antal sådana hästar under sommarsässongen där vi hittat bakterien i blodet. Då kan man vara säker på sin diagnos. Om hästen mår dåligt krävs behandling med en speciell typ av antibiotika. Denna ska dock inte användas om det inte behövs, dvs om inte hästen är mycket dålig. Antibiotikan är stark och har en hel del biverkningsrisker för hästen samtidigt som den tillhör vad vi kallar bredspektra. Den dödar många bakterier, även många bakterier som är "goda" och ska leva i hästens kropp. Den bidrar på så vis till resistensutveckling och utgör en potentiell risk för hästen. Men, om hästen är dålig har man självklart inget val. Man brukar behandla hästen i ca 5 dagar och oftast går tempen ner redan några timmar efter första injektionen. 

Förstår ni nu varför veterinärer vill provta för denna sjukdom? Det är inte så glasklart o enkelt som att titta på hästen och ge en medicin, och även om hästen någon gång stött på bakterien så vill man ju absolut INTE sätta in en sådan stark medicin med risker för både häst och omgivning om det absolut inte är nödvändigt och hästen inte är akut sjuk. Jag skulle aldrig behandla min egen häst med denna medicin om jag inte hade mycket starka misstankar om att hästen var infekterad. Och att enbart veta att hästen "någon gång" träffat på bakterien i samband med vaga symptom såsom trötthet och lite flåsighet vid ansträngning räcker inte. Då måste man ju först utesluta andra saker som kan ge trötthet och flåsighet (finns ju en hel drös av saker).

Borrelia

Nu kommer vi till den svåra. Borrelia burgdorferi Borrelios uppmärksammades som sjukdom hos människa i mitten av 1970-talet då ett flertal barn runt staden Lyme i Connecticut i USA drabbades av ledinflammation. Dessa ledinflammationer befanns vara orsakade av Borrelia burgdorferibakterier. Sedan dess har borreliabakterier och sjukdomen borrelios (också kallad ”Lyme disease”) rönt stort intresse världen över. Många gånger likställer man som människa humana sjukdomar med hästsjukdomar, men där måste man vara mycket försiktig eftersom det vid många infektioner inte alls fungerar på samma sätt. Dessutom finns det många olika typer av Borreliabakterier som vi inte ens har i Sverige.

Läs om det på följande länk där ni även kan se studien med över 2000 medverkande svenska hästar där man undersökt förekomsten av anaplasma och Borrelia på häst i Sverige:

http://hastforskning.se/files/2013/02/ATG_borrelios.pdf

Många hästägare kopplar ledinflammationer och andra diffusa symptom på häst till Borrelia och tror att det kan vara en anledning. Man vet enligt studien ovan att många svenska hästar någon gång har stött på borreliabakterien, men man har inte lyckats koppla samman infektion med de sjukdomssymptom som finns beskrivna på människa. I studier har man dessutom försöksinfekterat hästar med borreliabakterien - men det enda som hänt är att hästarna bildar antikroppar som man kan mäta, men hästarna har inte blivit sjuka.

Jag upplever att frågan om just Borrelia framförallt uppkommer då hästägare har svårt att acceptera att deras häst är halt eller har drabbats av ledinflammation. Jag upplever också att fler hobbyryttare (som kanske bara har en häst) kommer med Borreliaförslaget än professionella ryttare, antagligen för att man som hobbyryttare kanske inte sett lika många hästar genom åren som blivit halta och har svårare att förstå att hästar kan bli halta trots att man gör allting rätt. Det är så att vissa hästar håller, andra inte, trots att man kankse rider två hästar exakt likadant och de har en snarlik vardag. Men den reflektionen är bara min EGEN och som jag upplevt det under min tid hittills som hästveterinär.

Om man som veterinär inte kan ge en hundraprocentig förklaring till exakt varför hältan kommit så vill ibland hästägaren att jag som veterinär ska säga att det nog kan vara Borrelia - men det kan jag inte. Om vi tar ett blodprov så kommer vi sannolikt inte hitta bakterien som aktiv infektion i blodet, utan vi kan på vår höjd få veta om hästen någon gång stött på bakterien. MEN, det har många andra hästar i Sverige också gjort (vilket ni ser i studien ovan) utan att vara sjuka.

Sen ska jag nämna något annat. Man hör då och då om veterinärer som behandlat hästar mot Borrelia eller kronisk anaplasma för att hästen varit stel eller trött. En sådan behandling är i dag inte modern av de anledningar som nämns ävan, dessutom är det återigen en risk att medicinera hästen med starka mediciner och dessutom antibiotika som den inte behöver. Men hur kommer det sig att vissa hästägare påstår att hästen blev bättre av medicin?

1. Placebo

2. Vi behandlade egentligen en annan infektion som hästen var sjuk av men som vi inte visste om

3. Medicinen (om man använt den starka antibiotikan) har även en del andra bieffekter (t.ex. används den till att få senvävnad att töjas och slappa av på föl med senkontrakturer. Här skulle en stel häst potentiellt kunna bli mer avslappnad och kännas bättre, men OBSERVERA att detta endast är spekulationer som veterinärer diskuterar kring.

Så sammanfattningsvis försöker inte veterinärer vara tråkiga när vi säger att Borrelia inte orsakar sjukdom på häst, vi säger det för att vetenskapen tyder på det. Om du någon gång hört om en häst som behandlats mot Borrelia och blivit frisk har den sannolikt egentligen varit sjuk av något annat, eller så är det en ren tillfällighet att den blivit bättre samtidigt. Däremot kan en häst bli akut sjuk av anaplasma. Det är något man som veterinär stöter på rätt ofta under sommarsäsongen. Dessa sjukdomar är INTE samma sak.

Det är ju inte så att man som veterinär skulle avskriva något "bara för att" utan det är för att vetenskapen och det man lärt sig om sjukdomen världen över tyder på detta. Om halta hästar egentligen hade Borrelia och det dessutom fanns ett bra botemedel så kan ja lova att vi inte hade varit sena med att vilja använda det. Ett annat problem i detta är att hästägare helst av allt vill ha något att "ta på" eller "se", t.ex en pålagring på en röntgenbild för att kunna acceptera att hästen har en ledinflammation. Hästar kan dock ha ledinflammation utan att något syns på en röntgenbild (om det syns på röntgen har det oftast gått längre i sjukdomsprocessen). Sen ska man också komma ihåg att brosk och mjukdelar inte syns på en röngenbild utan det krävs andra tekniker för att kunna se det.

Så, bara för att en häst drabbats av ledinflammation och kanske inte håller för ridning, eller inte blir frisk så ska man passa sig för att hamna i antaganden om Borrelia eller kronisk Anaplasma - även om man gärna vill ha en förklaring. Många hästägare säger ofta att man "griper efter halmstrån" o frågar kompisar och rådfrågar på forum på internet där man nätt o jämnt får dessa förslag från personer utan djupare medicinska kunskaper eller utbildning. En häst med kronisk hälta utan förklaring behöver snarare en djupare hältdiagnostik med ibland mer avancerade diagnostiska metoder utöver röntgen. 

Hoppas ni får en fin helg och kom ihåg att plocka bort fästingar på era hästar så fort ni hittar dem för att minska risken för AKUT ANAPLASMA som hästar KAN drabbas av och bli mycket sjuka av.

/Izabella

Hej!
 
 Förra helgen befann jag mig på nationella islandshästtävlingar i Romme. Min pojkvän Micke tävlade där med sin häst Sölvi.
 
 För mig är det generellt en ny sak att vara med på tävlingar för att enbart stötta och heja på någon annan. När jag tävlade mycket förut var det ju alltid jag som red själv och mitt team var där bara för att jag skulle rida.
 
 Jag har självklart varit o kollat på vänner som tävlat o hejjat men jag har nog aldrig varit med i någons annan team på detta sätt innan o verkligen bara fokuserat på ett annat ekipages prestation. Med andra ord så har jag aldrig tidigare varit så extremt nervös för någon annans skull tidigare. Jag visste inte hur det kändes förrän nu. Plötsligt fick jag en uppenbarelse. Det är en skillnad på att bara åka och kolla på när någon ska rida, och att verkligen vara med i teamet kring ekipaget. Plötsligt fick jag förståelse för min mammas nervositet under de åren jag tävlade som mest. Jag kunde förstå hennes hets på mig på framridningen och anledningen till att vi tillslut bestämde att bara pappa eller syrran fick vara med på framridningen.
 
 Jag är ju tammetusan precis som min mamma. Jag har tusen åsikter om allt. Alltifrån vilken hovolja hästen ska ha till hur lång framridningen ska vara. MEN eftersom jag vet hur irriterad man kan bli som ryttare om människorna i teamet inte är lugna, stabila, stöttar genom allt och INTE säger för mycket saker strax innan start så har jag under helgen sagt åt mig själv att HÅLLA TYST. Det har gick helt ok!
 
 Det är en märklig känsla att stå på sidan o vilja vilja vilja att det ska gå bra för ett ekipage. Speciellt när man vet hur mycket personen kämpat för att komma dit och hur mycket personen vill. Anledningen till att situationen är speciell är ju för att man själv inte kan påverka. Man kan bara stötta o hoppas. När Micke red fram igår och när han red in på banan hade jag ungefär 100 i puls. Jag ville så gärna att det skulle gå bra. Men ja kunde ju inte visa för honom att jag var nervös. Jag drog på det stabila ansiktsuttrycket och nickade lite. "Ser bra ut".
 
 Men oj så bra det gick! Micke o Sölvi levererade och kom till A-final av 40 ekipage. Domarna var rörande överens och Micke och Sölvi slutade på en tredje plats av ca 40 starter. I A-finalen fick de dock inte alls samma flyt och tyvärr trampade sig Sölvi och tappade skon under ritten. Men det är sånt som kan hända. Ekipagets stora mål i är SM som går på Strömsholm i juli. Dock tycker jag det är extremt tråkigt och dåligt att man väljer att lägga SM för islandshästar samtidigt som Falsterbo Horse Show. Islandshästsporten behöver ju verkligen publicitet och publikvänliga tävlingar men nu kommer nästan hela hästsverige vara i Falsterbo:/:/:/
 
 Bild på Micke och Sölvi:
 
 

 Just nu befinner jag mig i Kungsträdgården i Stockholm på "hästens dag". Jag, veterinären Maria Lendau och sköterskan Linda Antfolk är här och representerar sjukhuset där jag jobbar och svarar på frågor om hästar och sjukvård. Kom o hälsa på oss om ni är i krokarna!
 
 Mina kollegor i kungsan:
 
 

 O vet ni vem som mer är här? Min bästa älskade vän Karolina (Beyond Equestrian). Ikväll ska vi åka o rida på Zsa Zsa!
 
 Hörs sen.
 
 /Izabella

Hallå bloggen!
 
 Ligger utslagen i soffan efter en 10 h dag är jobbet. O jag är inte klar med mina journaler så måste dit tidigare imorrn. Senaste veckorna har det varit fullt ös på Stav, man känner att man lever:)
 
 I lördags gjorde jag något annat kul. Jag jobbade som tävlingsveterinär på Botkyrka Ridsällskaps fälttävlan för häst. De hade från 90-klass upp till enstjärnig.
 
 Man besiktigar hästarna innan start och övervakar tävlingen ur djurskyddssynpunkt. Man behandlar även akuta skador om sådant uppkommer under tävlingen.
 
 Jag tävlade fälttävlan på ponny 2001, då tog jag SM-brons med min C-ponny Kenni Action. Man kan ju säga att man blev lite taggad;) jag har knappt hoppat sen dess, jag är ju numera dressyrtant;)
 
 

 BRS team Anton Synnerdahl, banbyggare. Riktigt bra anordnat av klubben!
 

 Hemmaryttare, duktiga Anna Fors på väg mot hinder i terrängen:
 
 
 

 På torsdag är det ponnyfälttävlan, då ska jag jobba igen. Ser fram emot det! Det är verkligen kul att jobba på tävling. En av mina nya favoriter.
 
 Klinikbilen och ambulansen i beredskap under terrängprovet. Under dagen roade jag mig även med att jämföra vilka mediciner jag och sjuksköterskan hade med oss. Visade sig att vi hade rätt mycket samma saker! Intressant o jämföra häst och humansjukvård:)
 

 Avslutar med liten bild på mig o Zsa Zsa under uteritt förra veckan. Är hon inte fin?:):)
 

 

Hej!

Jag är tillbaka. Måste bli små pauser med bloggandet emellanåt, annars skulle jag bli lite överarbetad. Jag har en bra förmåga att känna av när det är lite för mycket, då måste jag prioritera bort vissa saker. Så därför har ni fått vänta lite med läsning här:) Detta inlägg blir mest en update av läget! Mycket har hänt, men vi börjar med hästarna.

Min nya häst Zsa Zsa är nu i Stockholm och jag har börjat att sätta igång henne. Hon är fräsh och fin än så länge och känns helt underbar att rida. Jag är så glad för henne och sitter på hästryggen och ler under varje ridpass. Just nu rider vi i alla gångarter men mest på raka spår och korta pass (ca 15-20 min). Även om islänningen Venus imponerat stort under inridningen så är ju Zsa Zsa 30 cm högre i mankhöjd o lite maffigare - har saknat den känslan. Venus är just nu på vila på mina föräldrars gård efter sin inridning. Venus inridning gick kalas och hon är nu snäll och lydig i skritt, trav och galopp och har börjat visa lite tölt. Hon ska få vila nån månad eller två innan jag tar upp ridningen på henne igen.

På bilden nedan sitter jag på Zsa Zsa i ridhuset. Ps. Alla mina saker jag haft till min förra häst Vovva passade som en smäck - och min Childeric-sadel ligger som gjuten. Så skönt att inte behöva starta denna resa med att köpa ny sadel o byta den etc ect. 

Zsa Zsa verkar glad under ridpasset!

Zsa Zsa kommer även att få nya skor i veckan. Vi ska prova aluminiumskor på henne i ett försök att minska belastningen på hennes ben och leder. En aluminiumsko är lättare men inte lika slitstark så man kan behöva sko om hästen oftare. Nedan en bild på de aluminiumskor som vi köpt in. Skorna är även tåriktade fram för att underlätta överullningen. Det ska vara lätt och smidigt att röra sig. 

Även om Venus har vila så var ja tvungen att hoppa upp o rida en liten sväng när jag var hemma på gården i torsdags. Här ser ni mig och min syster som också var hemma på besök. Jag och Venus till höger och syster Sophia med hennes gamla tävlingsponny Izadora som nu är 23 år gammal. När min syster slutade rida och tävla sålde vi Izadora men när Izadora blev pensionär köpte min mamma tillbaka henne för att hon skulle få en lungt o stilla pensionärsliv utan att behöva vandra runt. 

Sen har jag också fått ett halvt djur till, eller iaf blivit fodervärd, på en fågel. Det är min sambo som köpt en morhuvad papegoja. Jag hade tidigare ingen som helst erfarenhet av fåglar men jag måste erkänna att han är rätt rolig. Nemo är extremt social och följer med oss på diverse äventyr. Han har ett papegojsele vilket gör att vi kan ta med honom till stallet, på promenader, i bilen etc. Ja jag vet, det låter som ett skämt, men det är sant och jag måste erkänna att papegojor är otroligt fascinerande djur. Sen är de extremt sociala och kräver mycket tid till umgänge så därför är det viktigt att de får följa med om man t.ex. inte är hemma så mycket. Papegojan Nemo har tom varit uppe på hästryggen där han stormtrivs!
 

Nu har jag precis skrivit klart en artikel till nästa Hippzon Magazine och imorrn väntar en fullspäckad arbetsdag! Det är sånt ös på jobbet att man får använda helgerna till att ta en djupt andetag och ibland tänka på annat än hästar (i mitt fall då papegojor:)

Vi hörs snart!