Godkväll!

När man läser till veterinär i 5,5 år så är det oerhört mycket man ska hinna lära sig. Man hinner verkligen inte lära sig allt man skulle vilja eftersom veterinäryrket är ett livslångt lärande. Något som jag dock tycker borde prioriteras mer på själva utbildningen är rasskillnader, och olika sjukdomar relaterade till dem samt hur olika hästar svarar på olika läkemedel.

Jag upplevde att vi i Uppsala pratade mycket om rasskillnader på smådjur men inte på häst.  Eftersom jag jobbat som sköterska och assisterat mycket veterinärer på häst innan jag själv började jobba så hade jag en del med mig i bagaget, men trots det så inser jag hur mycket saker angående raser som jag lärt mig under senaste året.

T.ex. så vet ALLA hästveterinärer att kallblod är extra känsliga för lugnande medel. Dvs, skulle du dosera ett kallblod enligt kg-vikt som på ett halvblod eller varmblod så finns risken att du överdoserar. T.ex. så vet även de flesta hästveterinärer att arabhästar är tvärtom. Ofta får man fylla på deras dos för att de från början är mer stissiga och medlet ej fungerar lika bra.

Vidare så har islandshästar och t.ex. varmblod helt skilda sätt att visa smärta. En islandshäst är extremt smärttålig och döljer ofta smärta in i det sista enligt min upplevelse. Den kan komma in på kliniken i nästintill döende tillstånd och det enda man märker är att hästen är inåtvänd och dämpad. Jämför du detta med ett varmblod som eventuellt kastar sig runt i boxen, sparkar och lever rövare så fort den har en liten krampkänning i magen. När jag var student var jag ute med en veterinär på en kolikhäst som kastade sig runt i boxen. OJ tänkte jag, detta ser inte bra ut, denna hästen har nog tarmvred. 10 min senare efter lite kramplösande stod hästen lungt i boxen och inga symptom kom åter. Det är inte alltid som man tror;)

Situationer som denna har gjort att jag lärt mig att man inte kan bedöma hästens smärta efter hur "orolig" den är. Smärta är också mycket individuellt på hästar och hästraser. För att bedöma hästens smärta och tillstånd behövs noggrann undersökning av veterinär där man t.ex. tar pulsen, bedömer hästens uppmärksamhetsgrad, tittar på nosen och hur den t.ex. rynkar sig, ser om hästen har aptit, vill dricka etc etc...listan är lång. MEN om man inte har koll på rasskillnader så tror kan sannolikt felbedömningar göras.

Vidare så är det vanligt att islandshästar har spatt, men även araber! Dessutom så har shettisar och mindre raser ofta problem med munnen för att tänderna inte får plats. Kallblod har ofta hovbroskförbening mm. Listan kan göras HUR lång som helst och jag lär mig nya saker varje vecka. Det är också extremt kul att som hästveterinär få träffa så många olika raser. Jag har ju själv varit helt insnöad på halvblod senaste åren men inser nu hur många underbara hästraser det finns. Frieserhästen är hos mig en ny favorit, likaså islänningen och självklart nordsvensken som är störtcool. Sen kan man ju aldrig sluta le när man får en miniatyrhäst som patient. "ÅHH vad kul att ni är här säger jag" "Det tycker inte vi för lilla Mulle är ju sjuk, säger hästägaren". Oops, ibland får man inte le för mycket när man träffar sin favorithäst;) Faktum är att jag börjat tycka att halvblod är den tråkigaste rasen, även om jag själv gillar den, jag har ju en! Men ändå!:)

Har du koll på vad din hästs ras har för egenheter?

Hästar kan vara mycket lika på utsidan, men olika på insidan, eller tvärtom. Då gäller det för oss att ha koll:
 





Bildkälla: Wikimedia Commons 
 

Nu har ni lite att fundera på. Själv laddar jag upp inför Newmarket och Rossdales! Om 3 dagar är jag "off" to UK!

Hej svejs/Izabella

Hej!

Ni kollar väl på elitloppet på TV4? Eller kanske är ni på Solvalla???

Trav är faktiskt riktigt kul! Hästarnas prestationer tycker jag är helt otroliga. Om man är intresserad av biomekanik så kan man inte sluta fascineras av travhästens kapacitet och förmåga att springa. Jag hejjar på Raja Mirchi! KOM IGEN NU!

Hej hopp! Tänkte visa lite bilder från veckan. 

Ganska ofta händer det att vi måste göra saker på hästars bakben eller under magen, t.ex. ta ut bukvätska eller sy ihop sår. Man befinner sig då i en väldigt utsatt situation som veterinär. Jag har flera gånger stått med huvudet under hästens mage och även vid bakbenen.

Det har varit extremt nära att jag blivit sparkad och vid ett tillfälle hoppade min axel ur led, då jag fick kasta mig bakåt för att ej bli träffad av en spark. På Stav försöker vi alltid vara extremt försiktiga när vi ska göra saker på bakben och under magen. Denna häst har fått lugnande medel och vi har dessutom fäst en platlonge på hästens bakben, plus att vi har den i tvångsspiltan. Med bra teamwork och säkerhetstänk kan man lyckas göra många saker på stående häst.

Det andra alternativet är att söva en sparkig häst, men självklart vill man undvika det in i det sista om det går att fixa stående. A och O med en sparkig häst är sedan att ta det LUNGT! Det hjälper INTE att sparka, slå och skrika åt en häst som är stressad, rädd och sparkig. På sjukhuset sparkas de sällan för att de är dumma. De vill inte ha nålar i benen och tycker att vi gör dem illa, fast vi hjälper dem, detta måste man förstå samtidigt som man läser av hästen i situationen.

Nu har även älgarna börjat visa sig. När jag var på väg till stallet häromdagen så stötte på jag denna sötnos. Var tvungen och stanna med bilen och fota, precis som en tysk turist ;). Jag älskar verkligen alla djur.

I framtiden är jag rädd för att jag själv kommer ha en liten 4H-gård. Utöver häst skulle jag vilja ha åsna, får, getter och gärna alpacka. En liten hemlig dröm, kanske aldrig blir så, men vem vet :). Om jag inte var hästveterinär så skulle jag vilja jobba med denna typ av djur, eller vilda djur!

Vovva fortsätter att glänsa i träningen. Idag var han riktigt fin. Har kommit på ett nytt tricks. Jag värmer upp honom ute på Karlslunds travbana - efter framskritt så blir det trav och galopp ute på rakorna.

Vilken framåtbjudning jag får inne på dressyrbanan sen! Vilken galoppkvalité efter att man gasat på ute på en raka. Ett tips till alla är att använda naturen och ridning ute för att få framåtbjudning i hästen - rid sedan in på banan om du ska träna och ta med dig energin dit.

Vovva solar sig i hagen!

Ps, nu är det knappt en vecka kvar tills jag åker till Rossdales, Newmarket i England. Börjar få resfeber på riktigt!!!

Hej svejs!/I

Hej! Vilket ENORMT genomslag mitt förra blogginlägg fick. Helt otroligt! Jag kan inte ens förstå att över 150 000 personer har läst vad jag skrivit om kött. För mig är det en seger att debatten ens tas upp igen. Sen kan man självklart debattera huruvida man ska äta kött över huvud taget eller om man ska köpa sämre kött bara för att man inte har råd. Ni vet ju vad jag tycker nu - men fortsätt gärna debatten.

Update sedan dess har varit mycket sparsam av diverse anledningar, men som vanligt är min största fiende TIDEN som aldrig tycks räcka till. Jag måste bara berätta att Vovva har fortsatt skött sig bra, lite små protester här och där men vi kommer ur det. I onsdags förra veckan och i tisdags så var jag och tränade på Högdalen för Jennie Larsson. Åhh vilken känsla att träna igen. Det är sååå kul. När man får 2 såna pass som jag haft på senaste träningarna så känner man bara att tävling knappt spelar roll, det är ju exakt den känslan när man sitter på hästryggen och är ett med sin häst som gör att man harvar på och inte ger upp.

Förra veckan hade jag också en hel del mycket intressanta fall. Bland annat denna häst som under en tid haft näsflöde från ena näsborren och varit lite tjafsig med munnen. Kolla till vänster på bilden så ser ni att kindtand nr 2 (P3) i överkäken har frakturerats, kluvits i två delar. Massvis med foder hade packats in där och det hade kommit in bakterier hela vägen till tandroten (bilden är tagen efter bortrensning av mat). Den frakturerade delen av tanden hade även skurit hästen i tandslemhinnan vilket ni kan se på bilden. Infektionen i den frakturerade tanden hade sedan spridit till ena bihålan, därav näsflöde på ena sidan. Tanden måste nu dras ut ända till roten och vård av tandspecialist bokades in.

Kolla in Vovva sötnos på Karslund!

I helgen gjorde jag även pensionärskontroll på min systers gamla ponny Izadora. Iza, 20 år gammal, köptes tillbaka av min mamma för några månader sedan då mamma inte ville hon skulle vandra runt. Hon är sedan utlånad på foder till en tjej i Västerås. Som veterinärassistenter hade jag alltså far och mor. Min mamma kan fortfarande inte riktigt förstå att jag är veterinär och betedde sig som en oroad djurägare när Iza fick lugnande "Oj nu ramlar hon", "Nej mamma hon rörde på bakhoven". Låt veterinären jobba i fred, var tyst nu rättade pappa:) Oavsett så är de underbara båda två och Iza hade riktigt fina tänder för sin ålder.

Hej hopp på er så länge! Dags att förbereda morgondagen. I morgon har jag och fysioterapeuten Helene Stridbeck ett gemensamt föredrag tillsammans med Karlslunds Rehab och träningscenter. Vi ska föreläsa och diskutera smärtbeteende på häst samt visa filmer på halta hästar och hur man lär sig att se vilket ben hästen är halt på. Det ska bli riktigt spännande. En hel del människor är anmälda så det blir fullt upp!

Kram från I

Hej!

Gör en avstickare från hästsjukvård och skriver lite om köttproduktion istället.

När jag började på veterinärprogrammet så var jag extremt oinsatt i köttproduktionen. Vi köpte kött från vår granne som var bonde och vi hade alltid frysen full, så det var sällan diskussioner om vilket kött man skulle köpa när det väl gav sig. Det var inte förrän när jag började läsa om produktionsdjur på universitetet som problemen och debatten om vilket kött man skulle äta uppdagades för mig på riktigt. Sen ska jag också påpeka att man absolut kan välja att inte äta kött, men detta inlägg handlar inte om det, det handlar om vilken typ av kött man ska välja om man äter kött.

När man går i 2-an på veterinärprogrammet har man något som kallas för "slaktveckan". Man åker till Skara i en vecka, bor med klassen på vandrarhem, lär sig mycket om produktionen på kort tid, samt besöker slakteri. Jag kommer aldrig glömma när jag gick in på ett slakteri för första gången. Vi elever stod på rad bredvid en av drivgångarna och kollade på grisslakten. Jag hamnade i en grupp med elever som jag för tillfället inte kände så väl, så jag hade inte direkt ngn att prata med. Jag var mest stum samtidigt som tårarna faktiskt rann ner för mina kinder. Jag kände en extrem sorg i hjärtat men tänkte samtidigt att jag nog inte vore mänsklig om jag inte hade reagerat. Efter grisslakten kollade vi på nötslakt. När vi kom ut från slakteriet var jag lite chockad. Jag var dels chockad över att ha sett slakt eftersom jag inte sett det på så nära håll innan - men jag var också chockad över att det ändå gick "så smidigt". De som hanterade djuren på slakteriet där jag var, var oerhört lugna, skickliga och snabba. Och ALLA djur blev bedövade innan slakt. Jag tänkte: "okej, slakt kan aldrig bli fint, men det jag har sett idag är ändå något jag kan stå för, så länge djuren haft ett drägligt liv innan".

Nästa dag blev dock tung. Vi hade undervisning med en av sveriges främsta forskare och professorer inom ämnet. Läraren berättade sanningen om hur det fungerar i Europa och världen. Det framkom information som jag hade hoppats inte fanns. Jag trodde bättre om världen. Jag insåg plötsligt att jag själv var en av de hundratusentals svenskar som levt i förnekelse och inte tagit ansvar för att sätta mig in i "köttfrågan".

Hade ni en aning om följande? Informationen är tagen från Svenskt Kötts hemsida:

http://www.svensktkott.se/om-kott/uppfodning/hur-skiljer-sig-svensk-djuromsorg-fran-andra-lande/

Svenska djur är friskare än vad djuren är i många andra länder, de får strö och de får ha hela svansen och knorren kvar. Svenskt kött är fritt från hormoner och antibiotika. Nedan följer exempel där svensk lagstiftning är strängare än i andra länder.

Grisar

• Alla får ha knorren kvar
• Alla får strö att sysselsätta sig med
• Alltid fast golv att gå på
• Spaltgolv (dränerande golv) endast för att göra sina behov på
• Suggorna är fria att utföra naturligt bobyggnadsbeteende
• Suggorna och smågrisarna har större lagstadgat utrymme än i EU
• Fixering är förbjuden. Skyddsgrindar för att fixera suggan vid grisning får användas i undantagsfall om suggan är aggressiv mot sina kultingar eller mot djurskötaren
• Läs mer om skillnader i grisuppfödning inom EU.

Nötkreatur och får

• Branschen accepterar inte den extrema nötkreatursrasen belgian blue
• Vi har lagstadgat krav på utrymme och skötsel över EU-nivå
• Alla djur har tillgång till grovfoder; ensilage, hö, etc
• Lagstadgad betesgång under sommaren (utom för tjurar, av säkerhetsskäl)
• Djurens rörelse på bete får inte begränsas
• Nästan alla djur går lösa hela livet (under en övergångsperiod är det tills vidare tillåtet med uppbundna nötkreatur vintertid i äldre stallar, dock ej kalvar)
• Alltid bedövning före kirurgiska ingrepp
• Både kor och tackor föder lösgående på naturligt sätt
• Klok avel som förebygger förlossningssvårigheter
• Djuren har alltid tillgång till skydd för väder och vind under den kalla delen av året. Ett kontrollprogram garanterar god djuromsorg i de få nötkreatursbesättningar som endast har naturliga väderskydd.

Slakt

• Max 8 timmars transport
• Höga djuromsorgskrav på djurens inhysning och behandling före slakt
• Alltid bedövning innan slakt och inga undantag, oavsett skäl.

Det ABSOLUT värsta jag vet är djur som slaktas utan bedövning, oavsett skäl. Exempel på detta är halal och koscher slakt. Det innebär att djuret som ska slaktas inte alls bedövas innan med bultpistol eller annan metod - istället skärs halsen av och djuret får blöda till döds. Det kan ta upp till 11 minuter innan ett djur som avlivas på detta sätt dör. Den som är intresserad av att jämföra denna typ av slakt med när djuret bedövas innan kan gå in på youtube och söka på halal-slaughter. Detta är ett extremt plågsamt sätt att dö på och det finns dokumenterade bevis på den extrema graden av stress som dessa djur upplever innan de förlorar medvetandet.

I Sverige är denna typ av slakt ej laglig, dock är det lagligt att importera denna typ av kött (GALET TYCKER JAG). När du köper svenskt kött så är djuret bedövat innan slakt. När du köper utländskt kött så vet du inte hur djuret har slaktats. Många slakterier i Europa slaktar utan bedövning så att köttet kan säljas överallt, även till dem som av diverse anledningar inte vill att djuret ska bedövas innan.

Tillägg efter kommentarer:

Det finns också varianter av halal-slakt i Sverige som följer de svenska djurskyddsbestämmelserna. Viktigt att nämna är dock att denna "variant" av halal inte tär på den svenska djurskyddet - dvs djuren är bedövade innan slakt eftersom de slaktas i Sverige. Se länken nedan:

http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/djurskydd/slaktochannanavlivning/religiosslakt.4.37cbf7b711fa9dda7a18000220.html

ALLA som äter kött i Sverige har råd att köpa svenskt kött, och har man inte råd att köpa kött som är ansvarigt producerat så tycker jag att man kan strunta i att äta det över huvud taget. En annan anledning till att köpa svenskt kött är att man faktiskt främjar svensk djurproduktion och svenska bönder som idag blir utkonkurrerade av utländska bönder där kraven på djuromsorg inte håller samma mått. Om vi inte står upp för svenska bönder och svensk djurhållning så flyttas mer och mer produktion utomlands och där har inte vi samma inflytande på djurvälfärden.

MEN - det finns dock ett sätt för oss att faktiskt påverka även vad som händer med djuren ute i Europa. Vi kan rösta i EU valet! Jag tycker verkligen att alla ni som läser detta ska ta ert ansvar i denna fråga, oavsett om ni är totalt ointresserade av eu-valet eller inte. Vi kan faktiskt vara med och påverka här! Jordbrukspolitik och djurhållning är idag ett hett ämne i Europaparlamentet. Mitt tips till er är att faktiskt kolla upp vilka eu-politiker som driver djurvälfärdsfrågor och sedan lägga er röst på dem.

Kom ihåg att det INTE är Sverige som har för hårda djurskyddslagar, det är övriga världen som ligger efter! Det är där förändringen behövs.

Bild på ansvarsfullt producerat kött:

Tack för mig idag.

/Izabella

Hej! För er som följt mig i bloggen "veterinärstudenterna" så vet ni att jag har en dressyrhäst vid namn Wosario och kallas Vovva. För er som vill läsa om vår historia tillsammans så länkas den i följande inlägg från gamla bloggen:

http://www.hippson.se/blogs/VeterinarStudenterna/sagan-om-vovva.htm

Förra våren gick träning och tävling riktigt bra. Vi placerade oss i Msv dressyr och debuterade Msv A med godkända resultat. Under sommaren fick vi dock problem. Först spökade Vovvas rygg och sedan blev det problem med en tand som satte stopp för ridningen några månader. Under hösten gick det bättre igen. Jag flyttade till Stockholm och allt var nytt. Stall, hagar, underlag, tränare mm. Under hösten fick vi dock en del protester i träningen när vi höjde upp ribban, även om vi fick igenom det och hästen blev riktigt riktigt fin på träning. Strax innan jul blev dock Vovva halt. Tyvärr var det samma ben som han varit halt på innan, och samma område som hältan släckte på.

Trots upprepade episoder av hälta från samma ben och område så har ingen veterinär innan ställt en exakt diagnos. Det har varit spekulationer om att hältan kommit från gaffelbandsinfästningen men inget tydligt fynd på röntgen eller ultraljud hade gjorts. Och då hästen blivit bra med perioder av vila så har det varit alternativet. Eftersom jag själv är veterinär nu och kan en hel del mer än för några år sedan så bestämde jag mig för att en gång för alla ta reda på vad felet var.
 

Jag och mina kollegor på Stav bestämde att det bästa måste vara att köra Vovvas ben i en CT-kamera. För er som läste mitt inlägg om Helsingborgs nya CT så kan jag berätta att det var Vovva som låg i maskinen när jag fotade.

Det var en märklig känsla att se sin egen häst sövas och vara med under proceduren, men som tur var hade jag bästa Karolina (Beyond equestrian) med mig som peronligt stöd och foto-movie-maker. Normalt sätt får ju inte djurägare vara med under denna typ av undersökningar men vi fick en liten special-biljett eftersom jag faktiskt ändå är veterinär och en del av mina patienter skickas på CT:)

På bilden står jag med min älskade häst precis innan sövningen nere i Helsingborg. Han hade fått lugnande o va sådär söt o snäll och gosig som de nästan bara är när de blivit drogade:) Ja tänk vad man gör för sina djur tänkte jag när jag stod där och känslorna nästan svallade över. Ett tag fick jag försöka tänka på att det inte var Vovva och att det bara var "en vanlig häst". Nyttigt dock att som veterinär få inta rollen som hästägare. Man tänker verkligen inte på samma rationella sätt vad gäller sin egen häst när mycket känslor blandas in.

Vill återigen berömma det proffsiga teamet i Helsingborg som sövde och gjorde hela undersökningen. Kunde inte gått bättre och man kände sig trygg både som hästägare och veterinär. Nedan en bild på Vovva under narkosen.

O vet ni vad - undersökningen ledde faktiskt till en diagnos. Vovva hade en skada i sitt framknä /carpus som vi nu kunnat behandla med en speciell medicin och hästen är nu ohalt igen. Under våren har han stått uppstallad på Karslunds Träning och Rehab Center utanför Västerhaninge i Stockholm. De har tagit så väl hand om honom och han har tränats upp på vattenband.

Igångsättningen var dock inte helt smärtfri när jag skulle börja rida. Vovva är en mkt känslig individ och då han vilat pga sitt ben så fick han återigen ont i sin rygg. Vovva har ju som jag tidigare nämnt kissing spines på två ställen i ryggen (om än mkt lindriga sådana). Om en sådan häst vilar för länge och tappar smidighet och muskulatur så finns alltid risk att smärta kommer tillbaka. Därför brukar man helst inte vilja att dessa hästar ska vilas, men ibland har man inget val.

När jag skulle börja rida igen så stannade han, backade och stegrade och ville inte alls. Vi fick då ta tag i hans rygg igen. Kombinerad medicinering med fysioterapi. När jag sedan skulle börja rida igen så fick jag börja med att värma honom i longering. Sen bli longerad med mig på. Då han stannade eller tänkte bakåt så fick jag hjälp från marken att få honom att gå fram. I en veckas tid var jag på Karslund innan jobbet varje morgon för att rida/bli longerad. Snälla Ann-Catrin kom ut 7 varje morgon för att longera mig på hästen som ett år innan tävlade Msv A och nu betedde sig som en nyss inriden 3-åring.

Jag var ganska uppgiven där ettag - kände lite att, nu skiter jag i det här! Men på grund av en hel del underbara människor runt omkring mig som taktiksnackade och peppade mig att jag inte skulle ge mig så fortsatte vi och gav honom tid. Tack också till Micke som hjälpte till med pepp och longerade mig på "åsnan" som jag kallade honom ettag. O vet ni vad - helt plötsligt släppte det. Hästen funkade igen! Senaste två veckorna har jag åkt från stallet med ett leende på läpparna. Häromdagen red jag ett underbart pass och fick känslan av att: VOVVA IS BACK! De senaste halvåret är värt allt för att få sitta på denna underbara häst när vi är ett team.

Nedan en bild efter passet: On the same team again! Nu måste jag boka in en träning för Jennie Larsson igen. Woop woop!

Ser man inte nästan på bilden att vi kör lagspel igen?;)

/Izabella