Gästbloggen
OM DENNA GÄSTBLOGG
Lotta Grip är yrkeschaufför och kör buss. Hon är också ridsporttjej, har tidigare haft egen häst och har då kört mycket med hästtransport. I sin vardag som chaufför ser hon ofta hur förare till bilar med hästtransport kör ut mitt framför henne. I en uppmaning via Facebook vill hon få hästägare mer medvetna om att även de har ett ansvar i trafiken. Vi har fått tillåtelse att återpublicera hennes text.

 
Foto: Privat och Adobe Stock
 
Yrkeschaufförens uppmaning till hästägare: ”Kör inte ut mitt framför – olyckor kan hända!”
  
Hej alla hästägare! Jag har en uppmaning till er som är ute och kör med era transporter, kanske det också kan bli en liten tankeställare. Jag kör tung yrkesmässig trafik, kör långa sträckor, ungefär 50 mil om dagen. Och jag blir väldigt upprörd när jag gång på gång ser att många med hästtransport väljer att svänga ut framför mig och min buss, ofta på vägar med hög hastighet och när det är en kort sträcka mellan mig och korsningen.
  
Föraren väljer inte att gasa på eller att lägga sig åt sidan, utan kör ut mitt framför mig. Med passagerare kan min buss väga över 19 ton, då är det inte så roligt att panikbromsa eftersom det skjuter på en hel del. Vi vill inte köra in i era transporter, jag vet att ni älskar era hästar, så var då mer rädd om er och tänk lite på det här. Ni vet ju själva hur det skjuter på bakifrån när ni kör med transport och måste bromsa, då kan ni tänka er hur det är att bromsa med lastbil eller buss.
  
Sedan vet jag att jag har kolleger som tyvärr älskar att ligga tätt bakom och det är inte heller okej.
  
I helgen körde en transport ut framför mig, som tur var kunde jag köra om eftersom jag inte fick möte just då. Att bromsa hade inte varit okej, eftersom jag hade en passagerare som just då var på toaletten. Om jag hade bromsat hade min passagerare kunnat skada sig svårt.
Just den här transporten körde ut framför mig och körde sedan väldigt sakta för att svänga av vägen 800 meter senare. Väldigt onödigt, tycker jag!
  
Det är mycket för oss yrkeschaufförer att tänka på, vi har alla ett ansvar men jag ber även er hästägare att tänka till och kanske hellre vänta en extra gång än att svänga ut framför ett tungt fordon.
  
/Lotta


Läst 75204 ggr Kommentarer Kommentera

Foto: Ida Röök och Tomas Holcbecher

OM DENNA GÄSTBLOGG
Fälttävlansryttaren och ridsportprofilen Anna Hassö vill hålla sina hästar så naturligt det bara går – med mycket utevistelse och kompisar i hagen. Hon oroas över utvecklingen att många hästar går med täcke på, oavsett väder och temperatur. I sin blogg tar hon upp ämnet, vi har fått tillåtelse att återpublicera texten nedan.

"Angående täckesträsket

I måndags hade vi 20 grader (Förra veckan, reds anm.). Mina hästar som hade gått 1,30–1,40 i helgen rullade sig svarta och hade en skön vilodag i hagen. 
Sedan ser man x antal bilder och filmer på hästar som går ut och rullar sig frenetiskt, vilt påhejade av täckesfanatiker. Till och med fortfarande med halstäcke, trots den sköna vårvärmen.
  
Man ser tydligt att
hästarna gör allt för att bli av med täckena. Vissa går in för att poängtera vad som är rätt och fel. Känner inte att man behöver ge sig in i den diskussionen. Man vet ju liksom redan.
I dag dök denna upp. En kompis i England, som i morse fick SAMTALET. ”The call” från Badminton att han hade fått en plats, från den i rankingordning gigantiska väntelistan... Här är bilden på hans häst i dag. ”Jag får nog ta in och klippa den”, sa han.
Jag brukar undvika att vara nedlåtande, men en sak är säker. De flesta av er, eller era hästar, kommer aldrig att ställas inför en så hård ansträngning som väntar dem om en månad. 

Alla har vi våra svagheter, dåliga ursäkter och bekvämlighetsskäl. Låt oss hoppas att de flesta hästar slipper lida av de här dåliga orsakerna. Onödig värme är svårare för en häst att ta hand om än lite kyla. Vilket leder mig in på en annan täckessituation.
Vi hade en föreläsning med en veterinär på en landslagsträff. Han förklarade hur förkastligt det är att lägga täcke på för snabbt efter ansträngning, speciellt om det är hög luftfuktighet (typ när regnet hänger i luften).
 
Då det är torr luft avdunstar överskottsvärmen från hästen lättare. När luften är fuktig så har hästen svårare att göra sig av med fukt och värme på grund av att luften är mättad med fukt. Kroppstemperaturen stiger ju vid arbete och hästen får då svårare att återfå normal kroppstemperatur.
Visste ni att man har uppmätt temp på hästar i hårt arbete upp till 43 grader? Det kan ta upp till två timmar innan den är tillbaka i normaltemp. Kan vara värt att tänka på när man har ridit ett hårdare pass. Vänta med täcket lite!
  
Jag har en massa terrängträningar och en hel del hoppträningar. Har lite svårt för att man rider och hoppar med fladdrande ländtäcken. Tror någon på allvar att ett flaxande täcke på rumpan ger någon typ av värme?
Jag kan köpa att en helklippt häst i isregn behöver skyddas under framskrittning, men sen har det verkligen ingen betydelse! Dessutom finns det en del hästar som blir spända av att det fladdrar bakom sadeln, men det kan man ju hoppas att ryttaren känner.
  
Det pågår en ganska vild diskussion om man kan ha täcke på avelsston. Jag tycker verkligen inte att oklippta hästar behöver täcke, när det gäller dräktiga ston så behöver de alla ADE-vitaminer de kan få av solen (solen går igenom molnen, så ja, det finns sol även under den mörkare årstiden) och när de fölar och är digivande kan jag inte se en enda anledning som motiverar att ha täcke. Om de är frusna får de hellre vara inne en stund.
Jag har sett motiveringar om att de är flugkänsliga, har eksem och annat. Då får man hitta andra lösningar med tak, olika typer av solskydd – inte täcke som fölet kan fastna i… Att de blir smutsiga är inte en anledning att täcka ett avelssto!
  
Täckesträsket har blivit djupare än man kunde ana. Det är inte så enkelt att en spegelblank, välryktad häst är den som alltid mår bäst, det finns något under leran som kanske inte syns.
  
Heja våren som kämpar på, det gör vi också.
  
PS. Glöm inte att kolla in Ben Hobday i Badminton!

/Anna Hassö"


Läst 115919 ggr Kommentarer Kommentera


Det blir inga föl hos Sofie Skylvik i år. Foto: Linda Svensson (porträtt)

OM DENNA GÄSTBLOGG
Sofie Skylvik och hennes sambo föder upp ardennerhästar på sin gård i Tvååker, Halland. De har tre godkända hingstar och fem avelsston på gården. I år ser det sorgligt nog inte ut att bli några föl då hästarna är smittade med EHV-1, mer känt som abortvirus. I ett inlägg på Facebook berättar Sofie om tragedin som har drabbat dem, ett inlägg vi har fått lov att dela här i Gästbloggen.

"Jag har det senaste fått många frågor om vi har fått några föl ännu… Det har vi; en kastade och sedan följde två dödfödda. Anita, Barilla och Pira har mist sina söner. I samråd med veterinär valde vi att obducera ett utav fölen på egen begäran, då vi misstänkte abortvirus för något stod inte rätt till, och i går kväll kom resultatet från SVA. Mycket riktigt är vi smittade med EHV-1. Och nej, vi vet inte med 100 procents säkerhet var det kommer ifrån. Men visst har vi våra misstankar.
  
Skrämmande hur lätt den här smittan sprids
För en unghäst kan det vara "obetydligt" näsflöde, för en annan lätt hosta och för en tredje en kortvarig febertopp som du med stor sannolikhet inte kommer att upptäcka. 
För en person med tränings-, tävlings- eller hobbyhästar har det sällan större betydelse.
För oss med avelsston är det dock förödande. Dödligheten för fostret ligger på 90 procent och vaccinerar man ger det ett skydd på 60–75 procent (våra är i år inte vaccinerade).
Nu går vi och väntar på att våra två sista ston, Amanita och Märta, ska kasta sina föl. Om de mot förmodan föds levande dör de sannolikt inom kort. Låt oss slippa att få uppleva det.
Viruset kan också sätta sig på nerverna i länden om man har otur. Astrid (Tures enda levande dotter född 2017) har problem med bakkärran men tar sig fram i skritt och mår för övrigt bra. Hon får några veckor till på sig. Antingen så läker det eller också inte och det finns INGET vi kan göra.
  
Stanna hemma efter snuva, hosta och/eller feber
Från sista kastningen eller annat symtom råder det besöksförbud i tre till fyra veckor. När karens-/inkubationstiden har gått är hästarna fullt friska och allt är som vanligt igen.
Och stona kan betäckas om efter andra brunsten, men i dagsläget finns inte suget där.
Så snälla ni som åker på träning, tävling, premiering, utställning eller andra evenemang med andra deltagande hästar. Ta ert ansvar och stanna hemma med er häst i minst två till tre veckor efter minsta snuva, hosta eller feber.
Och ni som förlorar föl sent i dräktigheten och inte kollar upp det, snälla, ta ert ansvar! Då hade kanske vi och våra ston i denna stund kunnat njuta utav nytt liv i stället för den förtvivlan som råder här i dag.
  
/Sofie"


Läst 83685 ggr Kommentarer Kommentera


Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
I Student Riding Nations Cup tävlar landslag av universitetsstudenter från hela världen mot varandra. Detta i hoppning och dressyr och på för dem helt okända hästar. Den svenska ryttaren och psykologistudenten Mikaela Larsson har skrivit följande text om sin tävlingshelg i Spanien. Läs mer om laget och vad det innebär med studenttävlingar i faktarutorna nedan.

"Ska man lära sig dressyrprogrammet på en kvart?"
  
Torsdag 03.00 
Klockan ringer. Kort därefter ringer också telefonen – taxin väntar utanför. Bara att ta sig i kragen och kravla sig ur sängen och ner för trappan med alla tusen väskor. Linneas dragkedja jobbar på maxpuls efter att en onepiece med enhörningshuvud har tryckts ner, men så länge man inte rör väskan verkar det ändå fungera helt okej. 
 
Planet lyfter från Kastrup 06.00 och landar i Malaga strax efter 10. För en gångs skull kommer vi inte att vara på tävlingsplatsen mitt i natten! Eller? Alla tåg från Malaga till Madrid de närmaste fyra timmarna är fullbokade och de biljetter som är kvar har ungefär samma kilopris som saffran. Så mycket för vår budgetsmarta plan att flyga till Malaga i stället för Madrid. De fyra timmarna avverkas ganska smärtfritt på en parkbänk i solen med glass i handen. Två tågbyten senare är vi till slut i Segovia, vår slutdestination. Klockan är 22. 
 
Fredag 08.30
Någon tänder taklamporna och det är dags att krypa i ridkläder, kuta till ridhuset och helst plocka med lite frukost från tältet på vägen. Den är inte mycket att hurra för. Bröd doppat i olivolja plus en trött banan, sen är vi redo för action. 
  
Lottdragningen ger oss ett hästpaket bestående av en liten fux, en större svart häst som ser käck ut och en liten söt svart häst med extremt rak pannlugg. Det är första gången Linnea rider avdelningsridning, så hon får välja häst först och tar fuxen som går sist. Rebecka har bäst tajming och rider i mitten, jag är rätt kass på att lära mig dressyrprogram men accepterar mitt öde och rider först i ledet.
  
Den svarta med luggen är tydligen utbytt och jag får i stället en bedårande söt fyraåring (nej, de jobbar inte på samma sätt som vi gör i Sverige). Vi är tredjeryttare på våra hästar och det märks att babyhästens bensin börjar ta slut. Hon sköter sig jättebra trots allt, men högergaloppen blir inte helt rätt. Det är inte lätt när man är liten. 
 
Resultaten ropas upp efter lunch och Linnea går vidare till nästa omgång! Hon blir åtta nyanser vitare i ansiktet och undrar om hon verkligen ska lära sig ett till dressyrprogram på en kvart? Jajamen svarar vi. Linnea lottas mot en norsk tjej och en tysk. Om det skulle skita sig med minnet, så är det på studentryttartävlingar helt okej att ha en person vid sidan som skriker programmet. Linnea levererar ett tjusigt program och vi tar oss tillbaka till boendet för att svida om till temakvällsoutfits. 
  
Iförda emoji-kläder körs vi sedan till centrala Segovia för helgens kulturella aktivitet. Exakt vad den skulle innebära förutom att sitta utanför en bar och äta fläsksvålar är lite oklart, men den avbryts tidigare än planerat. Den irländska tjejen som bröt foten första kvällen behöver tydligen ännu en ambulans efter att ha halkat på det blöta badrumsgolvet med kryckorna. Axeln är ur led. 
  
Lördag 08.00
Vaknar halvt på golvet. Luftmadrassen börjar bli ledsen. Vi greppar samma stadiga frukost som dagen innan och får se våra hästar för dagens hoppning värma upp! Vi lottas på samma häst som Linnea red i dressyrens grundomgång (och alltså inte får rida igen), den lilla svarta med lugg och en större brun som ser ut att ha passerat bäst-före-datum. Jag tar den bruna, men den blir halt och måste bytas ut mot en annan. In kommer i stället Calimero (e. Cornet Obolensky), som ska gå finalen. "Han är livsfarlig. Jag skulle aldrig i mitt liv sitta upp på den hästen." Tack för den. 
  
Ryktet om vildhästen visar sig lyckligtvis inte stämma, åtminstone inte för dagen. Hästen är rätt ljuvlig och det känns lite löjligt att hindren är så små. Vi tar oss i mål utan krusiduller och allt är frid och fröjd. Alla tre gör bra ifrån sig, men ingen tar sig vidare till nästa runda. Det gör däremot Sophie, som rider i ett internationellt mixlag. Hon sätter nollan även i runda två, men blir utslagen. 
  
Kvällen avslutas med en traditionsenlig gala på en restaurang i närheten. Det här är första gången maten levererar. Tapas är inget man hatar direkt. 
  
Söndag 7.30
Vaknar på golvet. Luftmadrassen har gjort sitt. I dag vankas det finaler. Ingen av svenskarna ska rida, men det är så klart ändå kul att se. Det blir tysk seger i hoppningen och belgisk i dressyren. Vi har tråkigt nog bokat tidiga flyg hem och missar både paella-lunchen och prisutdelningen. 
  
Väskorna är packade och vi är redo att rulla hemåt. Eftersom Spanien är ett land där folk inte har bråttom har vi lagt på en dryg halvtimmes marginal för vår chaufför till tåget. Det hjälper inte. Han är sen och bilen han har valt är den minsta Volkswagen jag skådat. Vi får inte plats. En till chaufför får rycka in och trots att vi missar vårt tänkta tåg lyckas vi bli insläppta i bistrovagnen på nästa. Oh well.
  
/Mikaela Larsson

Den svenska truppen i Spanien

Mikaela Larsson studerar psykologi, rider i studentlandslaget och sitter som ordförande i organisationskommittén för SRNC Sweden 2018.
 
Linnea Kolm red sin första studentryttartävling i Spanien. Till vardags läser hon till lantmätare i Karlstad.
 
Rebecka Nyhlén är en sjuksköterskestudent med sex hästar hemma i stallet och en riktig studentryttarveteran. Hon ingick i Sveriges segerlag på WUEC, studentryttar-VM 2016.

 

Vad är en studentryttartävling?

I Student Riding Nations Cup tävlar landslag av universitetsstudenter från hela världen mot varandra. Detta i hoppning och dressyr och på för dem helt okända hästar. Tävlingsformen är ett knock out-system där tre ryttare rider samma häst, endast den med bäst resultat går vidare. Hoppningens final går i 1,30 och dressyren avslutas med kür på St. Georges-nivå.
 
I juli kommer studentryttarnas världscup till Sverige. Lund står värd för årets tredje omgång, där tolv landslag kommer att göra upp om medaljerna. Vill du rida i det svenska laget, hänga med som supporter eller vara funktionär? Släng iväg ett mejl till 
president.srncsweden@gmail.com.


Läst 56815 ggr Kommentarer Kommentera

Lina Eklund. Foto: Anneli Edin

OM DENNA GÄSTBLOGG
Lina Eklund är fil. dr. i naturgeografi och ekosystemvetenskap, och jobbar vid Lunds universitet. I denna gästblogg funderar hon över hur klimatförändringar kommer att påverka våra liv med hästarna.

"Hur kommer livet med häst att påverkas av klimatförändringarna?
 
Att ha häst innebär att vara beroende av vädret. En solig dag med lagom temperatur är det underbart att ha häst. När det är minusgrader och isbana på stallplanen, eller när det har ösregnat i veckor i sträck och hästen är täckt av lera, ja då är det kanske lite mindre underbart.
  
Det har varit en kall, lång, vinter här i södra Sverige och för många känns nog sommaren avlägsen. Att prata om klimatförändringar eller global uppvärmning känns kanske lite märkligt när det har varit så kallt, men det är ändå precis vad jag vill göra. För en kall vinter betyder inte att jordens medeltemperatur inte är på väg uppåt.
 
Globalt talas det om matbrist, översvämningar, folkförflyttningar och konflikter i spåren av klimatförändringarna. Jag jobbar själv som forskare med att förstå hur klimat och konflikt hänger ihop. På det stora hela verkar det som att vi i Sverige kommer lindrigt undan. Men det betyder så klart inte att vi inte kommer att påverkas av ett förändrat klimat.
 
För ett tag sen började jag fundera på hur livet med häst kommer att se ut i ett ändrat klimat, just med tanke på att vi är så beroende av bra väder. Inte bara för att kunna rida ut i skogen, utan för att våra hästar ska må bra dygnet runt. Som den forskare jag är började jag undersöka vad vi vet om detta genom rapporter och forskning, både i Sverige och utomlands.
  
Fodertillgång och kvalitet
Foder är en återkommande oro, åtminstone för mig. Kommer vi att få tag på ett torrt hösilage med bra näringshalt eller kommer vi att få dras med blöta och mögliga balar där hälften måste slängas? Det som begränsar tillgången på grovfoder är ju huvudsakligen vädret. Dels hur mycket regn som kommer, dels när det kommer. Så hur kommer vallodlingen påverkas i en värld där vi har ökat medeltemperaturen med två till fyra grader?
  
Enligt Jordbruksverket förväntas vädret i Sverige bli varmare, och både torrare och blötare. Vi kommer att få varmare somrar med mer avdunstning, vilket i sin tur ökar risken för vattenbrist. Under de kallare årstiderna kommer vi få mer regn och snö än vanligt, men då ofta med hårda skyfall och översvämningar.
  
Enligt klimatmodellerna kommer vi i Sverige att få en längre vegetationsperiod, vilket vallväxter har lättare att anpassa sig till än andra grödor. En säker tillgång på grovfoder förutsätter dock att regnet kommer vid rätt tillfälle på året, och att bönderna har möjlighet att anpassa skörden till det ändrade klimatet.
Vissa år kommer att vara jättebra och vi kommer ha ett överskott av bete och grovfoder. Andra år kommer det att bli brist på foder. Eftersom grovfoder är dyrt att transportera långa sträckor är vi också beroende av att det finns tillräckligt att tillgå i vårt närområde. Därför kommer vi behöva producera ett överskott av grovfoder för att kunna vara säkra på att fodret kommer räcka nästkommande år.
Ett problem med detta, som kan komma att påverka oss hästägare, ligger i lönsamheten för bönder. Det kan bli så att vi kommer att få betala mer för hö och silage med sämre kvalitet, eller så kommer kanske bönderna välja att odla mer lönsamma grödor.
  
Kvaliteten på dricksvatten kan även den komma att påverkas i en varmare värld, med torkaperioder, översvämningar och förändringar i lufttemperaturen. Giftiga alger gynnas av ändrat ljusinsläpp och högre vattentemperaturer i vattendrag och vattensamlingar, och hästarna kan bli sjuka om de kommer i kontakt med vattnet. Under år med sämre tillgång till bete kan även djuren börja beta giftiga växter, eller närmare gödselhögar.
  
Extremväder och utevistelse
En annan utmaning kommer att vara möjligheten att ha hästarna utomhus, något som är viktigt för deras välbefinnande. Ökade stormfrekvenser innebär en ökad risk för hästar som går ute, och troligtvis fler sömnlösa nätter för deras människor. En högre medeltemperatur ökar också risken för värmestress, det vill säga när hästen inte kan avge nog med värme för att hålla en normal kroppstemperatur.
  
Det kommer därför bli viktigt att hästar har tillgång till skydd från solen under sommaren. Forskning visar att hästar gärna söker skydd från insekter och sol sommartid, men i dagsläget har vi bara djurskyddslagar som säger att vi måste erbjuda vindskydd/ligghall under vintern. Som det ser ut nu finns inga regler för att skydda hästarna mot höga temperaturer under sommaren.
  
Insekter och sjukdomar
Ett ändrat klimat kommer också med en förändring i utbudet av insekter. Många insekter kommer att gynnas av högre temperaturer då de kommer ha en snabbare utvecklingstid, fler generationer per år, och mindre risk att frysa ihjäl. Detta innebär troligen att vi kommer att ha fler insekter i skogar och hagar som kan störa både oss och hästarna.
  
Ett problem med varmare temperaturer är också att sjukdomar sprids till nya områden eftersom organismer som bär på sjukdomar får ett större område som är gynnsamt för dem. Både hästar och människor är känsligare för nya sjukdomar som inte tidigare funnits på platsen. Samtidigt kan andra förändringar i miljön, till exempel sämre tillgång på vatten och högre temperaturer, göra hästarna mer mottagliga för sjukdomar.
Ett exempel på detta är bakteriell lunginflammation som framför allt påverkar föl och som gynnas av torra och dammiga jordar. Ökningar vad gäller bakteriell lunginflamation har noterats bland fullblodshästar i Australien, där det orsakat stora ekonomiska bekymmer för galoppindustrin.
  
Ovisshet
Nu är inte meningen att måla upp ett domedagsscenario för alla hästmänniskor som redan oroar sig för sina hästars välmående. Men det är viktigt att förstå och förbereda sig på vad som kan komma att orsaka problem i framtiden. Det jag har sammanställt ovan är de bitar jag har kunnat hitta, men som ni kan läsa så finns det mycket ovisshet kring klimatförändringarna och hur de kommer att påverka jordbruk och hästhållning. Ovisshet ska dock inte leda till passivitet – snarare tvärtom.
  
Vad kan vi göra?
Hästnäringens nationella stiftelse har tagit fram material som visar hur vi kan bli mer klimat- och miljösmarta i stallet. Länk här. Det är dock viktigt att komma ihåg att det finns mer och mindre klimateffektiva val som vi som individer kan göra. Att cykla i stället för att åka bil är bra mycket mer effektivt för klimatet än att återvinna eller byta till energilampor. Ett informativt diagram om detta finns här.
 
Poängen med det här blogginlägget är att visa att vi hästmänniskor borde ha ett stort intresse av att minska våra gemensamma utsläpp av koldioxid till atmosfären och av att politikerna tar sitt ansvar för klimatet. Vi måste också se till att vara beredda på de förändringar som inte går att undvika, för att våra hästar ska ha det så bra som möjligt.
  
Om vi ska kunna förbereda
oss behöver vi fylla de (ganska stora) kunskapsluckor som finns och ha en gemensam strategi för att hantera de olika utmaningar som klimatförändringarna medför. Mer forskning och mer diskussioner om detta behövs.
  
/Lina Eklund"


Läst 47777 ggr Kommentarer Kommentera


Agnes Mårs (bilden till höger) berättar hur det är att fölvaka.
Foto: Adobe Stock och Caroline Beck-Friis

OM DENNA GÄSTBLOGG
Agnes Mårs bedriver gångartsavel på familjegården Hällens gård i Uppsala. Det har hon gjort sedan 2015 med två ston i avel. Avelsstona Vestergaards Madonna (e. Don Schufro – Hohenstein) och Varenza (e. Jazz – De Niro) är i år återigen dräktiga med Van Vivaldi respektive Fürstenball, de förväntas föla inom de närmsta veckorna.
Till vardags jobbar Agnes deltid på Lövsta seminstation och är engagerad inom Ung SWB och SWB Mälardalen. För ett år sedan skrev hon nedanstående inlägg på Facebook om hur det är att fölvaka. Nu är det dags igen, vi väljer därför att publicera hennes tänkvärda och roliga text här i Gästbloggen.

  
"Visst är det en spännande tid på året nu, fölungar ploppar ut till höger och vänster. Det finns dock en mörk baksida som få vågar berätta om, men jag har valt att stiga fram i ljuset och berätta hur det egentligen är att fölvaka.
  
Det börjar redan flera, flera veckor innan ditt föl är beräknat. Det är ju så mysigt att sitta framför tv:n och dricka en kopp te samtidigt som du kikar på ditt sto som fridfullt står och äter i sin box. Plötsligt sätter du teet i halsen 'Va fan! Det är ju ett föl i boxen!'. Paniken växer... 'Men det är ju flera veckor kvar, fölet är säkert dött!' 
  
Du springer ut till stallet i tofflor och pyjamas med gråten i halsen, vågar knappt titta in i boxen. När du har samlat tillräckligt med mod för att kolla in över kanten ser du ditt sto stå där fridfullt och vaka över... en stor, fet bajshög. Jaha, nu var man sådär löjlig igen.
Lugnet varar dock inte länge. På natten vaknar du spontant och tänker att du vill titta till ditt sto lite i kameran. Bara kika lite. Hon går runt, runt, slår lite med svansen. En liten spark. Efter det är det bara att glömma din sömn. Hjärtat bultar och du är klarvaken.
  
Dagarna går och det händer absolut ingenting. Klockan är ställd varje timme under natten. Du vet att det inte är dags förrän om flera veckor, trots det hoppas du innerligt att just ditt föl ska vara färdigbakat redan i dygn 310. För det är tydligen första dagen då de kan födas och allt är normalt. Du studerar ditt sto ingående och hoppas att varje tecken är ett steg närmare fölning. Ända tills du kommer på att 'Nej, fölet får absolut inte komma än, stoet har ju ingen mjölk!'. 
  
Du ser veterinärräkningarna på hög efter en intensivvårdsbehandling. Slutar med att fölet dör. Så klart. Efter det är inget sig likt. Du tittar i kameran och ser att fölet är på väg ut: paniiiik! Du springer ut för att upptäcka att 'fostersäcken' var ett halmstrå. Stoet ligger ner och har värkar – det visar sig att hon bara snarkar högt. Du har panik när du ser att vattnet går – vattnet visar sig vara att hon kissar... Hon trycker sig mot krubban med svansen – visar sig att svansen kliade...
  
Men nu är det allt nära! Vaxpropparna är här! Visar sig vara 'kristaller'. Ytterligare en vecka går. Nu är hon till och med ÖVER tiden! Juvret är sprängfyllt och mjölken börjar droppa – tänk om all råmjölk hinner droppa ut?! 
När du har fölvakat i flera veckor och varenda skugga, halmstrå, bajshög och tagel är utrett i minsta detalj. Och varenda krafsning, slag med svans och spark är utredd befinner du dig på ruinens brant. Sömnbristen är total. Du kan varken sköta jobb, vänner eller dagliga sysslor. Du ska bara sova liiite.
När du vaknar ser du i kameran och nog fan ligger det ett föl där. Du har missat allt, efter veckor av intensiv bevakning. Jaha.

/Agnes Mårs, Hällens gård"


Läst 45676 ggr Kommentarer Kommentera

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.