"När jag startade den här bloggen var det lite för att få belysa psykisk ohälsa och ridning. Jag har skrivit mycket om tävlingar och vad jag får ångest av och hur jag hanterar detta. Det jag har skrivit kan dock vara ganska allmängiltigt, de flesta är ju nervösa över mer eller mindre konstiga grejer när de tävlar eller är ute på andra äventyr med sina hästar.
  
Viktigast att vardagen fungerar
Så nu när vi har jullov tänkte jag berätta lite om den där vardagen och hur jag (ibland, inte alltid) får den att fungera. Det är vardagen som är viktigast för mig, för om jag inte orkar med den finns det ingen energi kvar till träningar och tävlingar och då slår ångesten på omedelbart. Jag har autismspektrumtillstånd, AD(H)D och generaliserat ångestsyndrom (GAD) – dessa diagnoser fick jag så sent som för ett år sedan. Jag har alltså ”städat upp” rejält i vardagen på ganska kort tid och det är mycket kvar. Prova och utvärdera, och prova sen igen. Saker kan ju ändras efter hand, vissa saker som är enkla kan bli jobbiga och jobbiga saker kan kännas lite lättare, allt beroende på hur livet fungerar i övrigt.
  
Psykisk ohälsa kan drabba alla
Jag tror att det jag upplever är väldigt likt utbrändhet, ett virrvarr av stress, depression och förlamande trötthet. Så även om du inte har en neuropsykiatrisk diagnos kan du drabbas av psykisk ohälsa, och vägen därifrån är lika svår och jobbig även om du är i grunden ”normalfungerande”.
Det kan drabba ALLA! Och kanske speciellt oss hästmänniskor som ska ha åtta hästar, femtiotre barn, jobba tolv timmar om dygnet, träna sent, upp tidigt, prestera, prestera, prestera, fysträna, baka pepparkakor, inreda huset och så vidare i all jävla oändlighet. Och så ska man se glad ut och NJUTA av livet till på köpet. Sluta med det! Jag orkar inte med all denna klämkäckhet och ”no pain no gain”-attityd! Det KAN väl inte bara vara jag som känner det så här?!
  
Så. I give to you:
  
Bokstavsryttarens anti-ångestlista för hästmänniskor
 
1. Släpp alla måsten mentalt. Verkligen. Speciellt de du hittar på själv. Släpp att du vill rida en viss klass innan det och det datumet, släpp att din häst ska vara skinande ren och fin i håret, släpp att din utrustning ska vara pedantskött. Alltså, släpp allt du har lärt dig på den mentala träningen om mätbara mål och fokus på detaljer och hårt arbete. DET SPELAR INGEN ROLL! Det enda som spelar roll är att du mår bra.
  
2. Förenkla stallarbetet. Jag har haft box i kollektivstall med världens bästa stallkompisar, men det var ändå fruktansvärt mycket mer än jag klarade av. Jag var ständigt stressad över utsläpp, fodringar och insläpp på vissa tider. Att komma ihåg saker och planera min tid är jag inte bra på, så min hjärna måste arbeta mycket hårdare än alla andras för att reda ut det.
Mockning, höpåsar och foderhinkar är inte avkopplande för mig, utan en omständig procedur som kräver all min mentala energi. Så jag skippade allt detta och flyttade till en lösdrift där alla fodringar ingår. En gång i veckan packar jag höpåsar. När det behövs mockar jag hage och ligghall och lägger på ny halm.
Gör vad som funkar för dig. Skaffa en automatisk lunchlåda, slowfeedingnät, medryttare, ställ hästen på bädd. Alla små grejer du inte gör spelar roll.
  
3. Berätta! Även om du inte har kört rakt in i väggen än, men känner att du börjar närma dig den, så berätta! Du behöver inget läkarutlåtande för att bevisa för dina kollegor och stallvänner att du mår dåligt. De fattar, och gör de inte det så är de ingenting att ha.
Be om hjälp. Du har förmodligen hjälpt andra på bekostnad av dig själv länge, och nu är det dags att få tillbaka. Men förklarar du inte så förstår ingen, det händer inte av sig självt. Du har förmodligen en käck fasad, men skit i det nu. Du är mer perfekt om du vågar berätta. Jag lovar att du får stöd från oväntat håll och att många (oväntade) människor känner igen sig. För alla känner så här någon gång.
  
4. Var snäll mot din häst. Är du stressad, frustrerad och spänd mår den inte bra. Även om du inte låter det gå ut över hästen så vet den, och det är inte roligt. Så om du har svårt att stressa av för din egen skull så gör det för din hästs skull. Rid när du orkar. För om du rider när du inte orkar blir det sällan bra. Har du en sådan där häst som du tror måste ridas varje dag? Då får du ta hjälp med ridningen eller ändra hästens förutsättningar.
Jag är övertygad om att med grovfoder, tillräckligt stora hagar, en bra sammansatt flock och mycket utevistelse (åtta timmar är inte mycket btw) kan de flesta hästar klara sig med mindre motion.
  
5. Ställ in saker. Gärna i sista minuten. Och njut av att slippa göra det du ställde in. Det är nämligen helt okej. Det är jättedåligt att åka på den där träningen eller rida den där tävlingen om du blir jättestressad av det. Min energi pendlar snabbt och även om jag vill något när jag anmäler mig kan det vara så att jag får ångestpåslag några timmar innan jag ska iväg.
DET ÄR OKEJ! Det kommer inte att vara så här för alltid. Du kanske slänger några hundralappar i sjön, men se det som att du investerar dem i din psykiska hälsa. Det kommer fler träningar och fler tävlingar. Berätta för berörda varför det blir så här ibland, för att undvika att du får dåligt samvete över att du ”sviker dem”. De tycker nog att det är värre om du genomför aktiviteten och mår skitdåligt för deras skull.
  
6. Vila. Det är jättesvårt om man är van att hålla i gång. Men det är ju också en del av problemet. Gör onödiga saker. Slösa bort din tid med att se halva avsnitt av dåliga teveprogram, kolla på bilder på kattungar på Instagram och gå planlöst runt i huset utan att kunna ta dig för någonting. Det är precis det du ska göra. Du behöver inte vara produktiv eller få något gjort. Men var gärna utomhus ofta för dina demoner hatar frisk luft.
 
7. Låt det ta tid. Du pressar inte en unghäst eller en problemhäst att göra saker fast den är spänd och stressad. Det får ta den tid det tar. Det tog ett tag för dig att komma hit så räkna med att det tar ett bra tag, kanske flera år, att komma tillbaka till ett normalläge. Kör inte på igen när du känner dig lite piggare. Det är som att slå upp en gammal gaffelbandsskada för att hästfan sprang i hagen när den tröttnade på att vila. Men du kan tänka på konsekvenser mycket mer än din häst, så det ska du inte göra, okej? Det tar tid, men det går över. Det här är inte för evigt, även om det känns så nu.
  
8. Gör det som är roligt. Men gör ungefär en fjärdedel av det som är roligt som du vill göra. Det räcker. Du ska inte till OS. Din häst är din bästa vän och den struntar i om den har lite tovig svans eller lite för lång vinterpäls. Den struntar i om du rider en LB i stället för en Msv C bara för att du inte pallar. Den vill bara att du ska vara glad och det vill alla runt omkring dig också. I framtiden kommer du att kunna göra vad du vill, men bara om du tar hand om dig själv nu.
  
Det här är bara en början. Jag vet inte hur man kommer tillbaka eller om man någonsin gör det till hundra procent. Men kom ihåg att du inte är ensam och att du förtjänar att må bra! <3

/Lisa"

Foto: Privat

"För drygt 19 år sedan föddes jag in i en hästfamilj, troligtvis det bästa som någonsin hänt mig.
  
Hästar är inte en hobby, det är en livsstil. Någonting du aldrig kan ta ledigt ifrån. Spelar du fotboll kan du lämna skorna på hyllan en dag, har du en häst kan du inte lämna den ensam i stallet för att du vill mysa i soffan hela dagen. Hästar föder ansvar.

Att hålla på med hästar är inte en dans på rosor. Det är slitsamt, skitigt, kallt, för varmt, tungt, jobbigt, svårt, tidskrävande, och egentligen ganska läskigt men också alldeles alldeles underbart.

För mig har hästarna alltid varit en del av mitt liv. Det stod en ponny i stallet när jag kom hem från BB i princip. När andra lärde sig cykla lärde jag mig rida. Jag hängde i stallet hela min uppväxt. Där lärde jag mig att ansvara för levande individer som behöver omvårdnad, kärlek, mat och skötsel. Jag lärde mig att kämpa, att resa mig ur svackor, ta motgångar, inte ge upp, aldrig ta något för givet och att man själv kan påverka sina resultat. Jag lärde mig också att ta ansvar över resultat, att aldrig skylla på andra utan att se min del i det hela. Alla dessa egenskaper tar jag med mig i livet och har användning för varje dag.
  
Att ta hand om en häst gav mig egenskapen att ta hand om andra. Att se till var individs behov och tillgodose dem. Att känna kärlek, närhet och binda starka känsloband. 

Att möta motgångar på träning och tävling har givit mig styrka att kämpa oavsett vad som går emot mig. Det har gjort mig stark, lärt mig att inte vika mig utan kämpa mer när det inte går som tänkt.

Att delta i en sport där ingenting är säkert, oavsett hur bra dina förutsättningar är, har lärt mig att man aldrig ska ta saker för givet. Uppskatta varje bra stund i livet. 

Att samarbeta med en annan individ har givit mig självinsikt. Man ska aldrig lägga skuld på en annan individ utan att rannsaka sig själv och sina handlingar. 

Jag har lärt mig kommunikation och samarbete. Hur man måste ge och ta, kompromissa och jobba tillsammans för att ta sig framåt.

Men, framför allt har ridsporten och hästarna givit mig så otroligt mycket glädje.

Det finns inget bättre än att pussa på en varm, mjuk mule. Gå i mål efter en perfekt hopprunda på tävling. Att rida ut en krispigt kall höstdag när träden skiftar färg. Höra hästarna mumsa på sitt hö i boxen och höra regnet falla utanför. Alla dessa små stunder som betyder så mycket.

Det är på tävlingar jag träffat några av mina allra närmsta vänner, de som jag vet att jag kommer ha livet ut. Ridsporten är en mötesplats. En värld där alla typer av människor, från alla olika delar av världen, olika åldrar och kön möts tillsammans med det vi brinner för mest – hästarna. Jag kan inte tacka mina föräldrar nog för att jag fått alla dessa möjligheter i mitt liv, att vara en del av en helt egen värld och få ta del av så många fantastiska upplevelser.

Tack.

Mvh Erika"

Foto: Natalie Lindholm

"Anders Eriksson vill förbjuda inspänningstyglar. För att vara en man som lär ut tömkörning per korrespondens så har han väldigt starka åsikter.
Att förbjuda inspänningstyglar för att omöjliggöra missbrukandet av dom är väl lite som att förbjuda choklad för att det finns dom som äter sig tjocka på den. 
Om vi ska förbjuda inspänningstyglar för att de i fel händer kan orsaka skada kan vi ju passa på att förbjuda försäljning av morakniven också när vi ändå är i farten. Den har ju felanvänts ordentligt och faktiskt bragt Anna Lind om livet.

Visst har inspänningstyglar många ihopdragna halsar på sitt samvete men de ligger också bakom många skonade ryggar och mungipor.
Om ridskolan är noggrann med att informera eleven om att gummisnodden inte sitter på för att få hästen att gå bättre utan i skyddande syfte, i väntan på eleven ska lära sig rida bättre, så tror jag mycket är vunnet.
Eftersom vi vet att graman är flitigt använt, framförallt på hästar som har svårt att finna balans och självbärighet kanske tränarna ska ta upp med sina elever att det är en tygel som i tron om att den hjälper faktiskt lätt stjälper.
  
Om vi fokuserar på att sprida kunskap om korrekt ridning så kommer brukandet avta.
Om vi informerar om riskerna som medföljer om man brukar kraft för att uppnå ett mål så kommer missbruket också avta.
Jag har ridit hästar som påstås vara lätta och fina på töm, men som när man sätter sig på dom vräker sig på bettet i en framstupa sidoläge-position så intensivt att man tror att fingrarna ska lossna. Det var naturligtvis inte tömmens fel att den låg i en okänslig hand med kroppsvikten djupt förankrad med fötterna i sanden. Det var inte tömmens fel att den påtvingade flotta profilen framkallades av någon som trodde sig kunna hantera den efter att ha läst en bok och sett den medföljande dvd:n.
  
Vi ska inte förbjuda tyglar, vi ska förmedla kunskap om hur de bör brukas och om alls.
  
/Captain with great power comes great responsibility Tourettes"