Gästbloggen
OM DENNA GÄSTBLOGG
Helena Kättström arbetar som djurhälsoveterinär på Växa Sverige. Hon har varit veterinär i snart 25 år och har förutom kliniskt arbete även jobbat på Jordbruksverket.
Helenas privata blogg, som inlägget nedan kommer från (det skrev redan 2015 men har börjat delas på nytt), utgår från familjens uppfödning av fjordhästar. Stuteriet drivs i liten skala, fokus är kvalitet snarare än kvantitet.
Hela bloggen hittar du här: http://stuterikry.blogg.se


FOTO: Privat

"I september är det full fart på hästarnas pälssättning. 
De laddar för vintern nu när dagarna blir kortare och vi som har naturraser kan verkligen se hur pälsen blir tjockare och längre, nästan för varje dag.
  
På nätet flödar diskussionerna om hur mycket man ska klippa och när. Bra att det diskuteras, och det finns inga självklara svar som passar alla. Jag tänkte ändå spela in några bollar i diskussionen.
  
Först vill jag påminna om att det finns en anledning till att hästen sätter päls nu, och att den är fascinerande väl designad för att ge skydd. Pälsen skyddar mot nederbörd och den ger värme. Genom hårstrånas och virvlarnas placering uppnås en bra avrinning. En häst med bra vinterpäls blir sällan våt och kall in till huden. Det kan den däremot bli med ett regnvått täcke eller ännu värre om täcket har åkt av eller sitter på sned. Precis som med mycket annat har vi svårt att göra saker bättre än naturen.
  
Så klipp inte mer än vad som behövs. Men visst kan det behövas ibland. Hästar som arbetas och blir varma kan ha svårt att orka med en tjock och varm päls. Som jag ser det är det dock inte så många hästar som behöver helklippas. Ofta räcker en mindre klippning av halsen undersida och bogen. Det går ju alltid att ta lite mer vid behov. Kom också ihåg att det på rygg, länd och kors finns stora muskler som behöver hållas varma och elastiska, så spara helst pälsen där.
  
En del vill klippa hela hästen tidigt på säsongen. Då blir vinterpälsen lite kortare och det kan ju vara praktiskt. Tänk då på att du har lagt dig i naturens finurliga avrinningsskydd. Pälsen får inte full funktion och står inte emot väta alls lika bra om den är klippt, även om det var i början av säsongen. Toppen på hårstrået är ju borta med den första klippningen.
  
Om man klipper lite mindre kan man ofta klara sig utan täcke. Det är skönt och sparar tid, och man slipper skav och andra hästar som drar sönder täcken med skaderisker och risk att frysa. Att låta hästen gå ensam i hagen för att täcket ska vara helt är ingen bra lösning om man är mån om sin häst.
  
Till sist: Kom ihåg att det viktigaste för att hålla en häst varm och go inte är täcke. Det är att den får tillräckligt med grovfoder. Hela dagen.
  
Helena Kättström, Stuteri Kry"


Läst 158647 ggr Kommentarer Kommentera


Foto: Sofie Holmström

OM DENNA GÄSTBLOGG
Hovslagaren Jan-Erik Nilsson, baserad i Skåne, skrev förra veckan ett mycket uppmärksammat inlägg på sin Facebook-sida. Med hans tillåtelse delar vi med oss av Jan-Eriks tankar om samarbetet mellan hovslagare, veterinär, tränare och equiterapeut – samt om ämnet specialskoning.

"Ibland ordinerar veterinären, tränaren eller equiterapeuten att hästen ska skos på en eller flera hovar med ett specialbeslag. Det kan t.ex. vara en ringsko, greppsko, kilsko, någon form av sula, brodd eller särskilda kappor. Hovslagaren som blir beordrad att utföra detta arbete blir inte helt oväntat irriterad eftersom hen känner sig överkörd och stämplad som inkompetent. Och visst är det anmärkningsvärt att inte hovslagaren rådfrågas i större utsträckning.
  
I dag diskuteras det ständigt hur ett samarbete mellan yrkesgrupperna kan fungera på ett bra sätt. En gynnsam början torde vara lite ödmjukhet och en direkt eller skriftlig kommunikation mellan parterna. Att låta informationen gå genom hästägaren är ingen bra idé eftersom det lätt blir missförstånd. Vår svenska hovslagarutbildning är tyvärr ganska torftig och innehåller relativt lite patologi och fysiologi. Just därför är det viktigt att ha en interaktion.
  
Personligen försöker jag hela tiden bli bättre på att interagera, fast medger att det inte alltid är så enkelt. Även jag är ju salig i min tro. Jag tror starkt på en väl utförd standardskoning, eventuellt med en enklare modifiering av beslaget. Jag använder gärna specialskor under förutsättning att det finns en tydlig motivering eller hypotes till hur beslaget ska kunna hjälpa hästen. Viktigt är att analysera om beslaget kan medföra en skaderisk och vilka alternativ som då finns att tillgå.
Dessutom är det en god idé att få en tidsaspekt: Ska beslaget användas permanent eller under en begränsad period? Härifrån beslutar jag om jag vill sko hästen eller inte. Trots allt så är det ju jag som varje dag jobbar med hovar och bär slutligt ansvar för utfört arbete.
  
Att låta hästen gå barfota kan mycket väl vara ett gott alternativ under en konvalescens, betesperiod eller ett längre träningsuppehåll. Naturligtvis under förutsättning att hästen klarar av det utan att bli ömfotad, vilket de flesta klarar om de inte arbetas nämnvärt.
  
Här är några av mina reflektioner, som bidrar till att jag generellt är varsam med specialbeslag:
- Tillförlitlig information och studier som visar beslagets effekt saknas i princip alltid. Befintliga studier är ofta undermåliga och merparten av informationen säljpropaganda.
  
- Trender kommer och går. En särskild sko kan tillfälligt vara populär, men förr eller senare återgår man till normalskoning när man inser att det funkar lika bra, om inte bättre.
  
- Aktörer och vissa hovslagare säljer in och talar varmt om dyra specialbeslag för att profitera. Inget fel med det, men produktens löfte kan alltid ifrågasättas.
  
- Alltför sällan diskuteras beslagets eventuella negativa eller skadliga bieffekter.
  
- Många av beslagen kan vara svåra att tillpassa, även för en rutinerad hovslagare.
  
- Folk har en tendens att tro på den som är bäst på att övertyga. Inbillningseffekten är ibland förvånansvärt stark.
  
- En del beslag har eventuellt spelat ut sin roll och ersatts av nya rön eller modernare metoder.
  
- Hästskons främsta uppgift är att vara ett skydd mot slitage – det får man aldrig glömma.
  
- Jag kan tycka att det fokuseras mer på själva beslaget än på verkning och tillpassning. Verkningen av hoven är det svåraste och viktigaste momentet och det är också där vi ser de största bristerna.
  
- Ett specialbeslag kan inte göra underverk, ersätta dålig ridning eller öka hästens kapacitet. Dessutom varierar skons funktion mellan olika underlag och var i skoperioden vi befinner oss.
  
Så tänk till, lyssna inte blint på den som skriker högst. En bra hovslagare har för det mesta kompetens att avgöra hur din häst bör skos, men är tillräckligt ödmjuk att ta en dialog och inse sina begränsningar.
  
/Jan-Erik"


Läst 153524 ggr Kommentarer Kommentera
OM DENNA GÄSTBLOGG
Hoppryttarna Hanna Jönsson, Sigrid Westerholm och Jenny Östberg Hjort driver hästbloggen Trojkan. De kallar sig genuina hästnördar med små medel och stora drömmar, och delar med sig av sin vardag. I ett inlägg förklarar Hanna och Sigrid, med en stor dos humor, vad man ska tänka på innan man börjar dejta en hästtjej. Vi har fått tillåtelse att publicera deras lista nedan.
Hela bloggen hittar du här: http://trojkan.com/


Foto: Matilda Nyberg

Förvänta dig aldrig något medlidande...
 
1. Om det är viktigt för dig att vara matcho-hunken som bär de tunga prylarna och backar med släpet – så kommer ditt manliga ego att ta mycket stryk om du inte är bra på det!

2. Tiden är inte på din sida. Någonsin! Lägg alltid på minst en halvtimme till angiven tid. Hästar är oberäkneliga. Kommer hon i alla fall att säga...
 
3. Hästen går alltid först. Det är det första man lär sig när man stapplar in i stallet. Bästa sättet för dig att hantera det är att köpa en skoter, börja fiska, konsumera orimliga mängder sport, whatever, men något sorts eget liv bör du ha!
  
4. Vill du imponera på hästtjejer – lär dig ett par ryttarnamn och termer, för allt i världen undvik att säga att ridning inte är en sport! Hästtjejer kommer inte ha den minsta humor på det området!
  
5. Att ge hästen komplimanger funkar nästan bättre än att ge henne komplimanger.
 
6. Förvänta dig aldrig något medlidande för ditt nageltrång eller din snuva! Hon känner småflickor som har ridit med bruten fot utan att klaga.
 
7. Efter en dålig tävlingsrunda – gå och köp en kopp kaffe och håll dig undan de närmsta 45 minuterna. Konstigt nog kan det alltid vara ditt fel att det gick dåligt. Att komma med tips och idéer kan leda till offentlig avrättning!
 
8. Din värsta konkurrent ser inte alltid så mycket ut för världen. Men ridkillars snygghet mäts på en annan skala, där en vanlig femma blir en tia.
 
9. Försök inte förstå hennes ekonomiska kalkyler. Plus minus noll är plus. Och när hon ska åka någonstans med hästen kostar blyfri 95 sju kronor litern. Vinningen i detta för dig är att hon förser dig med ursäkt för att köpa en riktigt vräkig suv.
  
/Hanna och Sigrid – som känner medlidande för dig


Tidigare inlägg i Gästbloggen från Trojkan:
"Så vet du att du har kommit till ett norrländskt stall"


Läst 164221 ggr Kommentarer Kommentera

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.