Gästbloggen

OM DENNA GÄSTBLOGG
Ryttaren Matilda Holmström och hennes mamma blev chockade när de handlade på Hööks och såg denna skyltdocka. Hennes blogginlägg uppmärksammades av dressyrryttaren Emelie Brolin, som även hon kände stort obehag när hon säg hur "idealryttaren" såg ut. I sina bloggar har båda ryttarna fått stor uppmärksamhet kring sina inlägg, nedan delar vi Emelie Brolins text.


Matilda Holmström tog bilden när hon var på Hööks.

  
Det finns ett ämne jag med avsikt aldrig valt att ta upp här i bloggen, nämligen kroppsidealet hos ryttare. Efter en bild på Instagram kan jag inte låta bli att skriva om det här ämnet.
Bilden ovan är tagen på en skyltdocka hos en av våra största kedjor med ridsportutrustning i Sverige. Hur sjutton ska den här tjejen kunna rida? På allvar? Hur tänkte de när de tog in den här skyltdockan i butiken och satte på henne ett par ridbyxor?
En av de största anledningarna till jag valt att inte skriva om det här ämnet tidigare är för att jag inte vill väcka massa idéer i mina följares huvuden. Trots att jag skriver om hur fel jag tycker idealet är så kan det missuppfattas eller väcka tankar hos ungdomar.
  
Ridsport är ingen lätt sport när det gäller kroppsfixering, av flera anledningar enligt mig. Ryttarens kropp hamnar ständigt i fokus under ridpassen, tränarnas roll är att korrigera hur vi använder våra kroppar. Speglar i olika vinklar avslöjar hur våra kroppar ser ut under våra träningspass, jag har till exempel aldrig haft spegel när jag springer.
Vi har också den lilla detaljen att vi vill väga rätt när vi sitter på våra älskade djur och dessutom skulle jag vilja påstå att en stor del av kläderna vi använder inte alltid är helt sportsligt anpassade... Jag har aldrig känt mig fet i ett par löparbrallor eller skidbyxor, men det finns många ridbyxor med en vass knapp som skaver mitt i naveln. Dessutom en frack som slutar vid byxkanten, har du den minsta lilla mage så hänger du smickrande ut den med vita ridbyxor mitt i sadeln.
Utvecklingen har gått framåt, fler och fler ridbyxor är av funktionsmaterial och sitter skönare och bättre. Så hur kan en ridsportbutik klä på en skyltdocka med längd 180 centimeter och vikt cirka 45 kilo och sälja ridbyxor. Jag fattar det bara inte? Om en enda flicka har blivit påverkad av den här skyltdockan och tänker på vad hon äter när hon kommer hem, så är det en flicka för mycket.
  
Ridsport är en idrott, man måste äta för att kunna prestera, det är inget fel att träna sig i form. Det gör de flesta av nutidens mest framgångsrika ryttare som är riktigt duktiga med detta. Det kommer en yngre liga ryttare nu, som tränar på gym och äter vettigt. De ser ut som atleter och inte som benrangel, även om det historisk sett finns information om att många ryttare slarvat med kosten.
Vi måste våga visa ungdomarna att alla kvinnor har olika kroppar, att det är okej att vara olika. Att vi är bra på olika saker och har olika förutsättningar. Att man alltid gör ett bättre resultat när man har rätt energi i kroppen. Att man presterar bäst när man tar hand om sin kropp. En del behöver träna mer, andra behöver äta mer.
  
Skulle kunna skriva en roman, men det här får räcka för nu.
  
/Emelie Brolin


Läst 78611 ggr Kommentarer Kommentera
OM DENNA GÄSTBLOGG
Linnea Hasselqvist är 20 år och har en ridtravare, hon har tröttnat på att travare som omskolas till ridhästar nedvärderas. I sin blogg skriver hon att ridtravare också är hästar. Vi har fått tillåtelse att publicera inlägget här i Gästbloggen, läs mer i Linneas blogg.


  
Jag har ingen riktig häst

Travhästar. Vamblod. Ridtravare. Kalla dem vad du vill, men kom aldrig och påstå att de inte är riktiga hästar. Jag (och säkerligen andra) som har en ridtravare har fått höra ett flertal gånger;
  
"Ridtravare kan ju inte hoppa?"
"Är det inte jobbigt att ha en travare, de kan ju typ inget?"
"Travare kan väl inte galoppera?"
"Varför har du en travare om du vill träna och typ tävla?"
"Varmblod är ju så klumpiga…"
"Varför köper du inte en riktig häst istället?"
  
Well. Nu ska ni få höra något som antagligen kommer komma som en chock... Varmblodiga ridtravare är också hästar. Förvånad? Tänkte nästan det.
  
Att vissa ridtravare inte "kan" hoppa beror helt och hållet på hur den tränas, och hur musklad den är. Great t.ex. är inte så duktig på att hoppa, för jag har inte som mål att hoppa med henne, men min väns ridtravare kan hoppa 1.10m. Det beror på att Great är inte tränad till att hoppa, men det är min väns häst. Alla hästar kan hoppa, och så är det. Dock har alla olika kapacitet liksom vi människor.
  
Att en ridtravare "inte kan någonting" beror också på hur den tränas. Om den är tränad till att springa på travet, klart som sjutton att den inte kan medelsvår dressyr då? Det är väl logiskt.
  
Ridtravare kan galoppera, det kan hästarna som tränas till travet också göra. Det handlar fortfarande om kapacitet och träning. Vår förra ridtravare Eddie var svår att få galopp på, för han var inte tränad till det. Han rusade gärna in i galoppen och hade lättast för att galoppera ute i "skogen", helst i uppförsbackar. Great kan fatta galopp från skritt.
  
Ja, varför har jag en ridtravare om jag vill träna och tävla? För att de kan lära sig lika mycket som andra hästar, bara att det kanske tar längre tid, eller så kan de inte alls, liksom vissa hästar som är uppfödda till hoppning inte alls vill hoppa. Det är väldigt individuellt.
  
Varmblod är klumpiga? Jag känner minst lika många andra hästar som är klumpiga, så jag förstår inte varför just ridtravare har fått den stämpeln liksom kallblod.
  
Och den sista och vanligaste frågan... Varför köper jag ingen riktigt häst? Jag hade ingen aning om att ridtravare inte var hästar. Vad är de då? En annan ras liknande elefanter? Jag förstår frågan, och jag förstår att det menas att ridtravare inte har någon kapacitet, och inte kan komma någon vart. Men det är helt fel.
  
Självklart har ett halvblod som är avlat till att hoppa 1.30m andra förutsättningar jämfört med en travare som är avlad till att kunna springa fort rakt fram. Man får inte glömma dess härstamning och heller inte dess förutsättningar som att deras benställning är på ett annat sätt än t.ex. ett halvblod. Detta gör att en ridtravare kan behöva dubbelt så mycket träning som det där halvblodet med fin hoppstam. Att hästarna är byggda olika gör inte att hästen är mindre häst bara för att. Likaså med kallblod. De är byggda för att dra vagnar, kunna gå bra i kuperad terräng och gå långa sträckor, och då är det klart att de behöver kanske mer och lite annan träning för att kunna tävla i hoppning eller dressyr. Däremot finns det ridtravare (eller kallblod) som naturligt inte alls ville springa på travet men som ÄLSKAR att hoppa och/eller vara ute i skogen och galoppera.
  
Nu är inte att tävla det viktigaste, men det är det ämne och exempel många ofta tar upp gällande ridning. Och bara för att man inte vill tävla betyder det heller inte att man är mindre värd som ryttare.
  
En sak som många verkar tro är att det är många som vill ha häst och köper ridtravare bara för att de är billiga. Att vissa människor inte har råd med en "fin" häst så då tvingas de att köpa ett "fult gammalt varmblod". I vissa fall handlar det såklart om pengar. Alla har inte råd (eller lust) att köpa en "typisk stjärna med kapacitet" för 250.000kr, eller ens för 30.000kr. Men kärleken till en häst sitter väl ändå inte i dess pengavärde? Vad är det som säger att bara för att en häst kostar 250.000kr så är den värd att älskas mer? Då är den värd att få ett bra hem? Och vad är det som säger att hästen är fin bara för att den är dyr?
  
Jag vet om människor som har köpt dyra och "fina" hästar som ständigt är skadade, har blivit triangelmärkta eller som inte alls vill ut på tävlingsbanan. Ett högt pris garanterar inte alltid den "perfekta" hästen. Och om jag bara vill ut och lulla runt i skogen, varför måste jag då ha den där "riktiga" hästen? 
  
Kan inte jag få älska min häst för att den är min, för att den är min bästa vän, för att vi litar på varandra, och framför allt för att den, till skillnad från många människor, inte dömer en efter ens kapacitet, mål, värderingar eller utseende?
  
Alla hästar har rätt att bli älskade oavsett storlek, ras, färg, kapacitet eller mål. 
  
Du har ingen som helst rätt att kalla mig misslyckad, min häst ful eller säga att jag borde skaffa mig en riktig häst bara för att jag har en ridtravare.
  
"Alla är genier. Men om du dömer en fisk utifrån dess förmåga att klättra i träd, då kommer den att leva hela sitt liv i tron att den är korkad” (Albert Einstein)


Läst 71181 ggr Kommentarer Kommentera
OM DENNA GÄSTBLOGG
29-åriga Caroline Johansson har nyligen köpt sin första häst – ett treårigt sto vid namn Stina. I sin blogg funderar hon över det här med att vi ryttare sällan ser oss som utövare av en sport, med allt vad det innebär. Kanske inte minst när det gäller det här med att äta rätt och att tänka på sin egen hälsa. Vi har fått tillåtelse att återpublicera det träffsäkra inlägget i Gästbloggen. Läs mer på ”Carolines Hästdröm”


Foto: Privat
  
Dagens moralkaka: Behandlar du dig som den sportutövare du är?

För visst utövar vi en sport? Jag hävdar det å det bestämdaste: jag blir svettig, jag får träningsvärk och man kan tävla i det. Några andra kriterier som behöver uppfyllas? Browsade Wikipedia lite snabbt och fann att även schack är en sport, men om vi kallar oss idrottare i stället då?
  
Hur som helst. Jag tänkte på det där med mat. Ridit hungrig någon gång? Åkt från jobbet klockan 17, väl medveten om att du inte är hemma innan 21 och tänkt: "Äh, jag äter när jag kommer hem”? Jag själv räcker upp handen här i alla fall. Skulle man göra samma sak innan man går till gymmet? Jag ser åter till mig själv. Varje dag jag ska gymma efter jobbet lyckas jag minsann ha med mig en kvarg och lite müsli, eller någon "bar" för att äta som mellis vid 15, så att energinivån ska hållas jämn tills dess det är dags att prestera.
  
Numera har jag en nyttig "snack box" i stallet i mitt skåp. En sådan där liten plastlåda med snäpplock. I den har jag bra mellis som inte är känsliga för temperatur och som har lång hållbarhetstid. Då blir det faktiskt enkelt att äta och "jag hade inte tid" går liksom inte att skylla på. Dessutom är det lite mysigt att packa den där lådan full med godsaker. Min låda innehåller:
- Proteinbars
- Müslibars
- Små påsar med nötmix
- Wasa knäckebars
- En mugg så att jag kan ta vatten i stallet att dricka
- Små-tetror med ekologisk saft. Det är inte så nyttigt, men ibland är vatten för tråkigt, så enkelt är det
- Riskakor med chiafrö och havssalt
  
Dessa saker är inte lika nyttiga som att göra en chiapudding med osötad kvarg och färska bär, eller fröknäcke med ett kokt ägg, MEN: de är inte onyttiga, de håller sig bra i ett stallskåp utan att vara beroende av kyla/värme, de mättar och håller blodsockret och energin på en jämn nivå så att man inte kommer hem på kvällen som en blandning mellan ett argt bi och en urvriden disktrasa.
  
/Caroline


Läst 52254 ggr Kommentarer Kommentera

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.